De borde nöja sig med 1 ggr. per säsong - det som sipprar ned i jorden under plattorna är nog det mindre problemet - utan det som sköljs av regn och hamnar i den inte alls lika välrenade dagvattnet och annan kommunal dränering vid sidan av själva avloppet och ganska snabbt hamnar i någon sjö...
Du får titta på glysfosfats MSDS i hur den tex. påverkar vattenräkor och fiskar...
man kan inte sätta likhetstecken på ett miljöfarligt ämne att det är automatiskt lika giftigt för ett annat miljöfarligt ämne. Allt måste bedömas individuellt. Bakterier, svampar och växtriket är annars berömd för att ägna sig åt giftkrig för att själv skaffa sig fördelar genom egen högre tolerans för de toxiner de skapar själva och hoppas att konkurrenterna är svagare för.
läste för inte så länge sedan då en forskare började vattna en bit odlingsjord med druvsocker i lagom dos och sedan mätte på dessa i avseende miljögifter och tex. halten av PCB och andra klorerade miljögifter ökade mångdubbla gånger och denne kom fram till efter olika kontrolltester att det kan inte komma från någon annan källa än att bakterier eller olika svampar har skapat det för att skaffa sig fördelar i konkurrensen med andra bakterier/svampar om sockret...
---
Ett ämne som har jätteolika påverkan beroende på målet är tex. pyretium-giftet från blomhuvudena av jätteprästkragen som är så ogiftig för oss människor/däggdjur att det ligger på acetylsalicylsyra-nivå (tex. magnesyl och andra huvudvärkstabletter) medans för insekter och vattenkräftor är typ 10000 - 100000 ggr mer giftigt för att det påverkar nerver i en insektshjärna på ett specifikt sätt (ursprungliga målet är larver som försöker käka upp fröna i blomhuvudet - med giften blir förvirrad och missar målet och rentav dör...) kokain i koka-busken, opium i vallmon, koffeinet i kaffet är också kemkrig mot insekter för att det skall käkas mindre på växten och öka dess överlevnad.
Du får titta på glysfosfats MSDS i hur den tex. påverkar vattenräkor och fiskar...
man kan inte sätta likhetstecken på ett miljöfarligt ämne att det är automatiskt lika giftigt för ett annat miljöfarligt ämne. Allt måste bedömas individuellt. Bakterier, svampar och växtriket är annars berömd för att ägna sig åt giftkrig för att själv skaffa sig fördelar genom egen högre tolerans för de toxiner de skapar själva och hoppas att konkurrenterna är svagare för.
läste för inte så länge sedan då en forskare började vattna en bit odlingsjord med druvsocker i lagom dos och sedan mätte på dessa i avseende miljögifter och tex. halten av PCB och andra klorerade miljögifter ökade mångdubbla gånger och denne kom fram till efter olika kontrolltester att det kan inte komma från någon annan källa än att bakterier eller olika svampar har skapat det för att skaffa sig fördelar i konkurrensen med andra bakterier/svampar om sockret...
---
Ett ämne som har jätteolika påverkan beroende på målet är tex. pyretium-giftet från blomhuvudena av jätteprästkragen som är så ogiftig för oss människor/däggdjur att det ligger på acetylsalicylsyra-nivå (tex. magnesyl och andra huvudvärkstabletter) medans för insekter och vattenkräftor är typ 10000 - 100000 ggr mer giftigt för att det påverkar nerver i en insektshjärna på ett specifikt sätt (ursprungliga målet är larver som försöker käka upp fröna i blomhuvudet - med giften blir förvirrad och missar målet och rentav dör...) kokain i koka-busken, opium i vallmon, koffeinet i kaffet är också kemkrig mot insekter för att det skall käkas mindre på växten och öka dess överlevnad.
Och vi har ett stort batteri av nedbrytande enzymer som gör att vi klarar av att äta mycket som annars hade varit giftigt.
Och vi har ett stort batteri av nedbrytande enzymer som gör att vi klarar av att äta mycket som annars hade varit giftigt.
Vår lever är en stor avgiftningsanläggning och ju mer växtberikat kosten består av (sett art-mässigt) - ju större lever - rena växtätare har betydligt mer lever per kg kroppsvikt än vi och köttätare har betydligt mindre lever per kg kroppsvikt än 'vi' människor som klassas som allätare (precis som grisen).
Dessutom har vi 'uppfunnit' att behandla olika växtgrödor (koka, steka, grilla, använda svampar/mögel (för fermentering), att mala) för att göra annars oätlig och giftiga växter till något som ger oss näring och den vägen gett betydligt större repertoar och tillgång av olika födoämnen att leva på som vi inte skulle kunna leva på om det inte utnyttjades.
Många bönsorter är mer eller mindre giftiga att äta i större mängder om man inte kokar dessa först tex.
