Håller helt med heimlaga, och är inte förvånad över att se att hen är österbottning precis som jag! Precis så här är verkligheten på landet, så även för oss.H heimlaga skrev:
Jag och min familj har tagit över mitt barndomshem och mina föräldrar har flyttat till huset som mina farföräldrar bodde i, på samma gård. Här har det alltså varit generationsboende sedan 80-talet. Det har sannerligen inte gått enkelt alla gånger, men man hittar sina kompromisser och en vardag som alla funkar med. Självklart måste fördelarna överväga nackdelarna för att det ska gå, och det gör det i vårt fall - alltid någon hemma på gården, alltid någon som kan se till djuren, vi får mycket hjälp med barnen, vi hjälps åt med många större projekt. Sen får man ha överseende med att en viss irritation uppstår ibland.
Har också en bror som kommer att bli kompenserad med att få överta sommarstugan vid havet, medan jag tar gården med tillhörande mark. Tror inte det blir så svårt att komma överens, ingen av oss kräver millimeterrättvisa utan huvudsaken är att gården, skogen och stugan stannar i släkten.
Klart du ska ta över och ta hand om släktgården, och klart pappsen ska få bo kvar om han vill det. Ha en ärlig diskussion om vilka problem ni ser att kan uppstå och var gränserna ska gå, så ska du se att det går bra. Och ta med syrran i diskussionen så hon inte känner sig förbisedd.
Värdering (pris) bör göras av en helt utomstående, för allas skull. En variant är att fastigheten läggs ut till försäljning och du sedan matchar högsta bud, och din systers arvedel beräknas på den summan.S Simno skrev:
Säljaren har alltid rätt att välja köpare och din tanke att du och gamla pappa ensamma ska göra upp är snubblande nära bedrägeri.
Angående resten så blir jag rätt häpen över din inställning angående både vad du tror är din rätt och hur du tänker angående hantering av din far.
Du tänker alltså få honom att först skriva över fastigheten där han bor, till ett pris som ligger under marknadspris, dvs blåsa dina syskon/syster, och som lök på laxen kasta ut gubben trots att han ber att få bo kvar.
Du kan möjligen tänka dig att sätta honom på ett undantag - mot avdrag på köpeskillingen.
Jag hoppas för hans och din systers skull att han inte skriver på nånting och låter dig vänta tills det är dags för arvsskifte. Den väg du stakar ut i ditt inlägg är riktigt obehaglig. Gör om och gör rätt, dvs köp gården till marknadspris, ge din far en värdig ålderdom och se till att arvet efter honom fördelas rättvist.
Läs gärna igenom tråden igen. Här var det mycket antaganden och anklagelser.OlssonX skrev:
Aldrig sagt att inte min syster ska kompenseras, utan tvärtom, flera gånger i tråden. Du ska även få det att låta som att jag ska lura min far och syster och sen kasta ut honom. Hela bakgrunden till inlägget är den situation jag är i att både jag och min far vill att jag tar över gården, men pga vår relation har jag inte någon jättelust att bo för nära honom. Jag vill hitta alternativa lösningar.
Var så snäll och läs igenom tråden innan du svarar igen. Tack.
Påminn mig gärna till exempel om delen där jag skriver att jag och min far ska göra upp om detta bakom min systers rygg. Du verkar ha missat att läsa att jag, min syster och pappa pratat om detta i flera år och att vi är i det stora hela på ungefär samma plan. Det känns som du missuppfattat ganska relevanta delar av min situation, och hade du läst mina andra svar i tråden tydligt hade du även sett att jag skrivit några gånger att jag lyssnar på allas kritik, och inser själv att jag måste ta hänsyn till min fars situation och att jag kanske varit för hård i diskussionerna med honom hittills.
Jag har inget svar men avvaktade själv med att ta över hus till dess ena föräldern avled och den andre inte kunde bo kvar. Otroligt mycket eftersatt som tar tid energi och pengar, så jag förstår att du vill rusta nu innan det blir allt för stora projekt. Förstår att du inte vill bo i samma hus/ nära din pappa som troligen kommer ha svårt att inte lägga sig i. Förstår även att han vill bo kvar. Så jag har ingen lösning men förstår verkligen ditt dilemma Simno!S Simno skrev:
Kan själv!
· Trelleborg
· 15 655 inlägg
@Simno det känns som stor risk att din tråd hamnar i ett nyhetsbrev eller på förstasidan, förbered dig på att det kommer komma en massa inlägg från personer med enstaka inlägg på forumet som inte läser längre än ditt första inlägg.
Ja det är verkligen ett dilemma.. jag har en del att tänka på. Men jag hoppas att vi kan diskutera fram en bra lösning i familjen till slut.R SusaH skrev:
Generationsskiften av gårdar är alltid svåra. Förstår att du vill känna att det är ditt och göra de ändringar du vill, och att det kommer kännas svårt om han är för nära inpå. Av de lösningar du radar upp är nog 3 bäst, men som alternativ kan du inte köpa en stuga i närheten? Tex en avstyckad gård utan mark eller ett litet torp på någon granngård? Alternativt ett hus i närmsta samhälle?
Du får ju såklart ta upp det med din far att du inte tror det är så bra idé att ni bor så nära inpå, för er bådas skull. Sen får ni diskutera alternativ och du kan ju lägga fram då lite olika förslag för att sondera terrängen.
Vet själv i det lilla samhälle där jag växte upp så har två granngårdar skiftat. Den ena tog över och pappan flyttade till hus i samhället, med gångavstånd till Systemet och ICA. Stor tomt och gammal fin villa, gick väl för ca 1 miljon. De andra så byggde de en nytt hus några 100 meter iväg på ca 60 kvm. En tredje är på gång att skifta men vet inte hur det kommer gå.
Om din far har någon typ av hobby kan det ju underlätta om han kan ägna sig åt det och flytta till en plats och boende som passar för det eller är i närheten av det. Har han å andra sidan någon begynnande sjukdom kan man ju argumentera för att en enplansvilla utan trösklar i närheten av vårdcentralen tex. Men är han pigg så ska du ju såklart vara försiktigt att antyda detta.
Du får ju såklart ta upp det med din far att du inte tror det är så bra idé att ni bor så nära inpå, för er bådas skull. Sen får ni diskutera alternativ och du kan ju lägga fram då lite olika förslag för att sondera terrängen.
Vet själv i det lilla samhälle där jag växte upp så har två granngårdar skiftat. Den ena tog över och pappan flyttade till hus i samhället, med gångavstånd till Systemet och ICA. Stor tomt och gammal fin villa, gick väl för ca 1 miljon. De andra så byggde de en nytt hus några 100 meter iväg på ca 60 kvm. En tredje är på gång att skifta men vet inte hur det kommer gå.
Om din far har någon typ av hobby kan det ju underlätta om han kan ägna sig åt det och flytta till en plats och boende som passar för det eller är i närheten av det. Har han å andra sidan någon begynnande sjukdom kan man ju argumentera för att en enplansvilla utan trösklar i närheten av vårdcentralen tex. Men är han pigg så ska du ju såklart vara försiktigt att antyda detta.
Ja det verkar så. Tack för varningen!
Tack för exempel och konkreta förslag! Det lutar åt som tidigare sagt också, att föreslå alternativet med ett litet hus/stuga på gården där det inte känns som man är upp i varandra jämt, utan man har en lagom avgränsning som ändå gör att både jag och min far kan vara för oss själva. Jag är tveksam att han skulle vilja flytta till en helt annan fastighet. Han vill, som tidigare avhandlat i tråden, antagligen fortfarande känna anknytning till gården.H hanhonhenrik skrev: