I perioder har jag delat med mig av både glädje och sorg, i det sista fallet oftast en tid efter det hände. En sån händelse som varit jobbig att förstå var när min pappa gick bort sent i våras.
Han levde de sista åren på ett demensboende och det var jobbigt att hälsa på, men visste aldrig hur det skulle fortlöpa och om det blev knasiga men roliga historier som TVn som grät eller rävarna som bodde på hans fot när han sov, eller om det mest var sorgligt när han gled iväg.
Jag är sladdbarnet i familjen och bra mycket yngre än mina bröder och hade, som antagligen de flesta söner, en komplex relation med min pappa. Men känslan av att han aldrig mer kommer att tråka ut oss med ett gammalt lumparminne, humma lite över nåt nytt projekt eller komma med kritik när han inte gillade ett stort eller litet val är konstigt.
Det är många känslor som kommer upp, men även nu en lång tid senare tänker jag på att han verkligen hade en fantastisk sista dag i livet och är tacksam över det. Han hade en "klar dag" och tillsammans med min mamma firade de sin 61:e bröllopsdag, hon besökte honom och de umgicks en stor del av dagen. När hon lämnade honom precis innan middagsdags var han lycklig och nöjd med livet. Det är inte alltid så när man bor på ett demensboende, i de klara stunderna när man är närvarande och inser hur livet har utvecklats sig måste det vara en mardröm.
Han åt middag och ville ta en tupplur, och somnar lugnt och stilla in med en av sina (många) "favoritsköterskor" i rummet, och sen var det över.
När det väl är dags önskar jag att alla får ett lika bra slut, även om jag fortfarande ibland glömmer att han är borta och att jag aldrig kommer att träffa honom, få berätta om något som hänt i mitt liv eller presentera honom för de personerna som är viktiga i mitt liv framöver.
Vila i frid pappa.
Beklagar..
.. oavsett hur "illa" det låter när man säger att det "var bästa sättet att dö på".. så var det nog det - det är iaf vad jag önskar för mig själv när det är dags (och alla andra!).. att bara somna in i lugn och ro "hemma". Så var det för min far också, han dog här hemma på gården i sin tv-fåtölj.. (somnat i stolen och avlidit i sömnen).
Det tar ett bra tag att få ordning på alla känslor, minnen, tankar.. och bara bearbeta att "det hänt".
Min far dog för två månader sedan och även om livet fortsätter framåt (på ett sätt).. så är inte alltid sorgen med på samma nivå när det kommer till kritan.. det är bara att man liksom haft annat att tänka på ett tag (projekt, jobb, annat).. och när man väl kommer att tänka på dem.. på att man inte kan ringa och prata med honom/träffa honom igen.. så blir man akut påmind om att DET hänt.. och alla känslor kommer tillbaka..
Det blev jäkligt tomt iaf
R.I.P - till dem alla
.. oavsett hur "illa" det låter när man säger att det "var bästa sättet att dö på".. så var det nog det - det är iaf vad jag önskar för mig själv när det är dags (och alla andra!).. att bara somna in i lugn och ro "hemma". Så var det för min far också, han dog här hemma på gården i sin tv-fåtölj.. (somnat i stolen och avlidit i sömnen).Det tar ett bra tag att få ordning på alla känslor, minnen, tankar.. och bara bearbeta att "det hänt".
Min far dog för två månader sedan och även om livet fortsätter framåt (på ett sätt).. så är inte alltid sorgen med på samma nivå när det kommer till kritan.. det är bara att man liksom haft annat att tänka på ett tag (projekt, jobb, annat).. och när man väl kommer att tänka på dem.. på att man inte kan ringa och prata med honom/träffa honom igen.. så blir man akut påmind om att DET hänt.. och alla känslor kommer tillbaka..
Det blev jäkligt tomt iaf
R.I.P - till dem alla Tog tag i det hela för några veckor sedan och fick en omleverans av det som skadat, inga konstigheter alls. Det intressanta var att firman krediterade det felaktiga materialet och sen skickade en ny fakura på det som skickades ut - så jag tjänade faktiskt några tior på det, eftersom priset hade gått ner. Klart en oväntad effekt.
AndersPS skrev:
Ibland är det de små sakerna som gör det... Det var dags för den årliga julstädningen av köksskåpen och längst in låg den där spräckta skärbrädan som inte tyckte om att ligga och dra i vatten utan delade på sig. Nu saknades det helt ursäkt att inte göra färdigt hållaren för övriga skärbrädor.
Så, nu slipper vi att de välter och slår omkull allt annat som står inne i skåpet
Så, nu slipper vi att de välter och slår omkull allt annat som står inne i skåpet
På tal om små saker, jag har också hunnit med att montera en rullgardin! Lite pilligt eftersom det ska byggas in och är maximal storlek för att verkligen bli mörkläggande, men nu är en av tre på plats i vart fall.
Så snart jag får låna slagborren från @Raka Rör igen kommer de andra också upp. Kanske.
I uterummet har arbetet också fortsatt, men med lite varierande hastighet. Ett tema är att byta ut befintliga fönster, där jag haft oväntad hjälp av Rikard. Inte för att Rikard inte är typen som ställer upp, utan för att han enligt sin fru är totalt ohändig och aldrig får några projekt gjorda hemma...
Det sista fönstret som äntligen kom på plats!
Trick jag lärde mig härifrån, att fästa en trälist på utsidan så inte fönstret ramlar ut när man lyfter i det. Här exemplifierat på fönster #3.
Fönster nummer #2 är på plats, det blev oftast bara ett fönster per gång eftersom det behövde byggas upp ny stomme till det nya fönstret.
Första fönstret och en dörr är på plats, vilken jävla grej alltså. Det tog totalt kring 4 månader att få upp alla nya fönster, men då har det varit relativt låg prioritet på detta projektet.
Det sista fönstret som äntligen kom på plats!
Trick jag lärde mig härifrån, att fästa en trälist på utsidan så inte fönstret ramlar ut när man lyfter i det. Här exemplifierat på fönster #3.
Fönster nummer #2 är på plats, det blev oftast bara ett fönster per gång eftersom det behövde byggas upp ny stomme till det nya fönstret.
Första fönstret och en dörr är på plats, vilken jävla grej alltså. Det tog totalt kring 4 månader att få upp alla nya fönster, men då har det varit relativt låg prioritet på detta projektet.
Jag är ganska säker på att han i vart fall delvis identifierar sig som katt! Velandet vid dörren om han ska gå in eller ut, eller var det in nu igen? Eller ut?Snigla skrev:
En hund i en kattong?
Vår hund trodde hon var en katt. och katten tror han är en hund.. det kan vara mycket komplicerat även i den världen
(väldigt söt i sin huntong dock..)
Det här såg inte så bra ut. Har Z-wave puckar i flera av mina uttag och det är några av dem som inte har varit inlagda i systemet sedan min gamla, gamla Vera Secure hub kraschade. Tänkte fixa detta idag och en av puckarna såg ut såhär.
Inga skador i övrigt, men det är lite obehagligt att tänka att den har suttit där inne med spänning på under troligen några år.
Vilket märke/modell? (Finns ju några kända modeller som blivit återkallade pga den typen av beteende)
Vilken typ av last har du haft på den?
Btw, obehagligt ja, men samtidigt ett bevis på att det faktiskt gör rätt bra nytta att använda "rätt" saker, med plaster som är "självsläckande", rätt material i dosor och rör etc.
Den där typen av saker kan hända och varje gång man fuskar minskar man på ett säkerhetslager.
Det är PhilioTech, som väl i vart fall inte är den allra värsta skiten. Det "värsta" är att det inte varit någon last på den alls, så i detta fallet misstänker jag helt enkelt söndagsexemplar. Och ja, det är ju som du säger, man har flera säkerhetslager för att det ska vara säkert!Dowser4711 skrev: