Krav på 50 000:- i ersättning efter installation av belysning på väg

[Mce1978]

Egentligen verkar det som att man antingen gillar att faktura kommit eller så är man på andra sidan. I vilket fall som helst. Om någon går till tinget med krav på skadestånd så ska det 1. Bevisas att skada föreligger 2. Vilken ersättning för skada som skall betalas. Dvs 50k är en hittepåsumma som inte är i relation till den skada markägaren lidit. Om inte vägen breddats, något skadats och markägaren inte bor i området kanske det inte ens föreligger rätt till mer än ngn 1000-lapp om ens det. Vi är många tyckologer här just nu utan rätt kunskap för att ge råd mer än att nästa gång kanske man kan lägga upp det på annat sätt.

Varför skulle han gå till tinget. Jag tror inte att det är pengar som markägaren först och främst är ute efter. Det har blivit en principsak och markägaren är uppretad och vill få bort det som inte hör hemma på hans mark. Alternativt att ts får betala för det ordentligt. Nästa steg blir särskild handräckning hos kronofogden för att få bort det.

 

[Lakritsianen]

Fick en lite obehaglig överraskning och jag tänkte kolla om någon här har koll på vad som gäller.

Lite bakgrund:

Vi äger ett hus på landet. Tomten är avstyckad 1947, vi flyttade hit 2008 som sommarboende. Nu har vi nyss flyttat hit permanent.

Från vägföreningens väg går en liten väg bara till vårt hus, ca 100 m lång. Det är ju "våran" väg så att säga, men vi äger inte marken. Oklart om vi har servitut på den, kan inte hitta något i köpehandlingarna om detta, men det går väl att ta reda på.

Så till saken. Eftersom det är ganska mörk (bäcksvart) så passade vi på att gräva ner en elledning och sätta upp ljuspollare utmed vägen (i diket) i samband med att vi hade en grävskopa här i ett annat ärende.

Nu, några veckor senare, damp det ner ett brev i vår brevlåda med ett krav från markägaren att vi gjort intrång på hans mark. Han vill ha 50 000:- i engångsersättning och 1000:-/år för ett markupplåtelseavtal. Han kallar detta för ett allvarligt intrång på hans egendom.

Så frågan: Har han rätt till detta? Gör det någon skillnad om vi har servitut på vägen eller inte. Vägen har ju varit där sedan 1947

Här är det såklart intressant om ni VET vad som gäller. Jag vill gärna ha lite på fötterna innan jag ringer och pratar med honom.

Jag kan ju ta bort allt och då får han inte en spänn. Till saken hör (eventuellt) att vi köpte till 1500 m2 tomt av honom när vi flyttade hit 2008 som han fick bra betalt för så jag tror att han gissar att vi har råd att betala.

GUD så trist! MEN ni skulle ha frågat först och om han även då hade begärt ersättning kunde ju förhandlat!

 

[pemu]

Varför skulle han gå till tinget. Jag tror inte att det är pengar som markägaren först och främst är ute efter. Det har blivit en principsak och markägaren är uppretad och vill få bort det som inte hör hemma på hans mark. Alternativt att ts får betala för det ordentligt. Nästa steg blir särskild handräckning hos kronofogden för att få bort det.

Hade han velat ha bort det så hade det väl varit markägarens första approach? Nu var det krav på pengar som kom istället.

 

[tintin_se]

Varför skulle han gå till tinget. Jag tror inte att det är pengar som markägaren först och främst är ute efter. Det har blivit en principsak och markägaren är uppretad och vill få bort det som inte hör hemma på hans mark. Alternativt att ts får betala för det ordentligt. Nästa steg blir särskild handräckning hos kronofogden för att få bort det.

Vill markägaren ha pengar av TS och TS säger nej finns det inget annat att göra för markägaren. Det finns ingen lag som säger att man automatiskt skall betala en faktura/avtal som dimper ner i lådan. Den som vill ha pengar måste driva. Allt annat är ren goodwill från TS.

 

[Nötegårdsgubben]

Vägen är inte en del av ts fastighet, den tillhör tjänande fastighet och ingen annan.

Intressant. Jag tolkar nedanstående som att ägaren av TS fastighet (eventuellt tillsammans med andra) haft rätt att anlägga väg på stamfastigheten (eller tjänande) fram till stamfastighetens egen väg, till vilken de får nyttjanderätt. Och därmed ser jag (och uppenbarligen flera med mig) det som att det blir härskande fastighets väg.

Men du menar alltså att vägen istället är stamfastighetens. På vilken grund då?

[bild]

 

[Claes Sörmland]

Det är mycket prat om kabel men detta handlar till största del om pollarna i sig.
Skogsbruk innefattar bla röjning och gallring, dvs man fäller träd i olika storlekar, och på ett smalt skifte kan detta vara besvärligt redan från början. Fälla över vägen är i sig inga problem, man kvistar, apterar och flyttar bort det som ligger på vägen och vägen är åter framkomlig. Vägen i sig är inget hinder.
Stolpar som sticker upp är däremot i vägen varje gång, så fort något ska göras och vad som än ska göras i skogen.

I en väganläggning så kan det ingå stolpar, bommar och liknande så pollarna är inget särskilt juridiskt problem. Om markägaren behöver fälla de 1000 kvm skog det rör sig om så får han göra det utan att blockera eller köra på vägen. Om han inte har vägens ägares tillåtelse, d v s TS. Vägområdet är skyddat från annan störande verksamhet genom servitutet.

 

[Claes Sörmland]

Men då borde han väk få gräva i den? Jag är knappast ngn expert men är definitivt nyfiken på hur det ter sig.

TS får definitivt gräva in sin väg om det krävs för att utöva servitutets enligt dess ändamål, att säkra utfart från sin fastighet. Men han får inte gräva lite allmänt i vägen för andra ändamål som inte har stöd i servitutet.

 

[Rem]

Tråkigt för svärfar och alla andra markägare.
Dom blir ju nästan bestulna på en bit mark med lagen på sin sida.
Jag menar, hur kan man nånsin begära rätten att få tillbaka sin mark?

Knappas i detta fallet eftersom markägaren sålde marken och fick en hacka för det, det var väl helt upp till honom, utan servitutet hade det ju inte gått att sälja som tomt.

 

[El-Löken66]

TS får definitivt gräva in sin väg om det krävs för att utöva servitutets enligt dess ändamål, att säkra utfart från sin fastighet. Men han får inte gräva lite allmänt i vägen för andra ändamål som inte har stöd i servitutet.

TS får gräva i vägkroppen ifall hen är väghållare, inte djupare. Men det framgå tydligt vem som sköter vägen, TS eller vägföreningen till att börja med.

 

[Overkill]

Knappas i detta fallet eftersom markägaren sålde marken och fick en hacka för det, det var väl helt upp till honom, utan servitutet hade det ju inte gått att sälja som tomt.

Okej så är det i samband med markförsäljningar alltså och det förstår jag till 100%

Men om man då återknyter till TS så är det ju inte ett nytt servitut utan en gammal tomt som förmodligen ingen av dagens parter var inblandade i och ställer bara till det för dagens parter med tolkningar hit och dit.

Jag tänker såhär:
Om man istället för att kalla just väg för servitut att istället skrivs in som en del av marken som köparen köper så finns inga problem eller konflikter för kommande generationer. För som vi alla förstår är det ingen bit av marken ägaren kan använda hur man än vrider och vänder på det.

Det blir väl som i just detta fall bara upplagt för konflikter då den ena parten kan börja tycka saker den anda parten gör är fel.

Blir nyfiken då vi själva bor på samma sätt och passerar två tomter på vägen in.
Inte för att jag tänker anlägga något, men man undrar ju om någon annan part kan komma och börja kräva saker.

 

[Oldfart]

Jag tänker såhär:
Om man istället för att kalla just väg för servitut att istället skrivs in som en del av marken som köparen köper så finns inga problem eller konflikter för kommande generationer.

Det spelar ingen roll hur du tänker när det finns tydliga lagar och regler som styr det här. För vägar finns det om jag skrivit flera gånger bara två olika typer av servitut: 1) Du får rätt att nyttja en befintlig väg, och 2) du får rätt att nyttja någon annans mark för att bygga en egen väg som du då äger.

Definitionen av ett servitut är att det är en upplåtelse av en rättighet. Ett servitut ger aldrig äganderätt eller reglerar ägande. Om ett servitut utformas så att härskande fastighet helt förfogar över något, dvs i praktiken blir att likställa med ägande, så är det inte ett giltigt servitut. Servitut gäller mellan fastigheter, inte mellan fastigheternas ägare, och är därför helt oberoende av vem som äger fastigheten i dagsläget eller hur många gånger de sålts vidare sedan servituten upprättades.

För att vägen som du uttrycker det "skrivs in som en del av marken som köparen köper" så blir det plötsligt komplicerat. Det går inte köpa en del av någon annans fastighet eller fritt bestämma hur man vill dela upp eller lägga ihop fastigheter. Detta måste göras genom en lantmäteriförrätning. Det innebär att först måste den mark där vägen går styckas av ifrån fastigheten där den ingår och bli en egen fastighet. Om den då delar den befintliga fastigheten i två icke sammanhängande delar så gissar jag att det inte är tillåtet med mindre än att man i så fall måste dela upp det i tre fastigheter: Ena sidan, vägen och andra sidan. Därefter så måste de ske en sammanläggning av den nya fastigheten som är vägen och den vägen går till. Först därefter kan köpet slutföras och köparen få en lagfart för den nya sammanslagna fastigheten som även inkluderar vägen. Allt det där är en rätt omfattande och kostsam byråkratisk myndighetsprocess och vi pratar tiotusentals kronor och månader av handläggning, om det över huvudet taget är tillåtet.

 

[GlennB]

Det är väl relativt klarlagt att TS inte borde ha satt dit stolparna utan att prata med markägaren, men nu är det ju som det är.

Jag kan fröstå att markägaren surnar till, men reaktionen var ju i sin tur löjlig,. å andra sidan får han väl skicka ut krav om han vill, det är ju inget som säger att TS måste betala för det.


Jag skulle personligen ha kontaktat markägaren och sagt typ

"Det blev ju lite dumt det här, jag trodde verkligen att det ingick i mitt servitut att ordna belysning på vägen, men jag inser ju att jag borde ha pratat med dej först, och självklart vill jag lösa detta på nåt sätt. Dock är dina krav inte accepterbara för mej, så antingen kommer vi överens om nåt som funkar för båda, eller så får du ta det till tinget"

Jag skulle inte plockat bort nåt i nuläget, utan försökt komma överens, eller låtit markägaren dra det till tingsrätten, jag är ju ingen advokat (tyvärr, jävlar vad dom tar mycket betalt..) men jag utgår ifrån att dom kommer att antingen döma till TS fördel att han saknar uppsåt och eller att belysningen är en del av vägen, eller så kommer dom att säga att han får ta bort stolparna och återställa marken, om det händer så tar man förstås bort stolparna, inte innan.

 

[harry73]

Hittade det!

Vi har servitut med "rätt till utfartsväg och härför avsedd mark ..."

Jag tycker att @SarB är ute och cyklar.
Ovanstående formulering betyder enligt mig att härskande servitut bekostar och anlägger ny väg över tjänande fastigheten.
Härskande anläggningen äger anläggningen och bestämmer vem som får använda den.
Markägaren får alltså inte använda vägen utan ts tillstånd, men får eventuellt vid behov korsa vägen.

Sedan bestämmer ts standarden på vägen, och skulle det behövas vägmärken, då ingår det i servitutet och vil ts använda guldbeklädda gatsten, är det också ok.

Jag har svårt att se att belysning ligger utanför servitutet.

Dessutom är markägaren krav helt absurt.
Lämplig ersättning är en en engångsersättning och för hela vägen skulle eventuellt 50tkr vara ok, men det reglerade 1947. Skulle man behöva en extra ersättning för lamporna, då skulle rimlig ersättning vara 1000 kr totalt, och inte per år.

Genom sitt krav har markägaren helt struntat i att vara god granne, och att gå dit med mössan i handen och några bullar i andra handen, skulle jag aldrig göra. Jag skulle sätta mig ordentligt på tvären. Plocka bort pollare kan jag göra för att förenkla den juridiska processen och minska min risk, men ledningen finns kvar och grannen får inte gräva i min väg för att kontrollera det.

 

[Oldfart]

Jag kan fröstå att markägaren surnar till, men reaktionen var ju i sin tur löjlig.

Frågan är om markägaren tror att han äger vägen eller inte. Om han tror att det är hans väg och att TS bara har nyttjanderätt så är det ju en annan situation än om han förstår att det är TS väg. Åtminstone skulle jag reagera helt olika om någon grävde ned pollare i min väg jämfört med att någon gräver ned pollare i sin väg på min mark. Så det är nog på sin plats att TS diskuterar den delen med markägaren så att han förstår vad som gäller. I och med att TS verkar ha en "egen advokat" så är det nog mest effektiva att advokaten tar den kontakten. Sannolikheten att markägaren har en mer ödmjuk ton borde öka då kan man tycka.

Dessutom är markägaren krav helt absurt.

Jag håller helt med. Grundprincipen för servitut är att de gäller för all framtid. Den ersättning tjänande fastighet får är ett engångsbelopp som kallas vederlag. Att ha löpande ersättning är mycket ovanligt och frågan är om det över huvudet taget är tillåtet enbart med avseende på intrånget. Löpande ersättning i ett servitut bör rimligtvis vara kopplat till tjänande fastighets kostnader för att upprätthålla någonting, t.ex. vägunderhåll eller pumpservice. Då bör detta tydligt framgå. I de lägena är det oftast lämpligare att bilda en gemensamhetsanläggning och eventuellt samfällighet för att kunna reglera det på ett tydligare sätt.

 

[El-Löken66]

Jag tycker att @SarB är ute och cyklar.
Ovanstående formulering betyder enligt mig att härskande servitut bekostar och anlägger ny väg över tjänande fastigheten.
Härskande anläggningen äger anläggningen och bestämmer vem som får använda den.
Markägaren får alltså inte använda vägen utan ts tillstånd, men får eventuellt vid behov korsa vägen.

Sedan bestämmer ts standarden på vägen, och skulle det behövas vägmärken, då ingår det i servitutet och vil ts använda guldbeklädda gatsten, är det också ok.

Jag har svårt att se att belysning ligger utanför servitutet.

Dessutom är markägaren krav helt absurt.
Lämplig ersättning är en en engångsersättning och för hela vägen skulle eventuellt 50tkr vara ok, men det reglerade 1947. Skulle man behöva en extra ersättning för lamporna, då skulle rimlig ersättning vara 1000 kr totalt, och inte per år.

Genom sitt krav har markägaren helt struntat i att vara god granne, och att gå dit med mössan i handen och några bullar i andra handen, skulle jag aldrig göra. Jag skulle sätta mig ordentligt på tvären. Plocka bort pollare kan jag göra för att förenkla den juridiska processen och minska min risk, men ledningen finns kvar och grannen får inte gräva i min väg för att kontrollera det.

Är det inte krav ur säkerhetssynpunkt att man måste visa var man lagt elledningar i marken? Annars kan ju grannen lätt gräva eller borra av dessa och hänvisa till att hen inte blivit informerad. Givetvis lite utanför vägkroppen.