Hahahaha du är sparkcykelbolagens mardröm. Helt rätt dock, känns som de skräpar ner hela stan. Ligger precis överallt.N nallepu skrev:
Gubbarna på återbruket påstår att dom plockar ut sparkcyklarna och sorterar skrotet innan lasset går vidare för nersmältning. Företaget som äger sparkcyklarna " eller rättare sagt privatpersoner som åtar sig att ladda upp batteriet" får några dagar på sig att hämta sparkcyklarna men nästa alltid plockas batteriet bort innan cyklarna slängs in bland metallskroten. Tydligen tycker folk att det inte är värt att ta sig ut till soptippen och hämta cyklarna. "Gäller visst alla typer av cyklar som man låser upp med mobilappar". Att cyklarna hamnat på återbruket/soptippen kan man se på en app. Killar an på återbrukat påstår att det är många söndersparkade cyklar som hamnat på återbruket. Verkar som om hyrcyklar och sparkcyklar men applås bara har en livslängd på högst ett halvår.
Inget miljötänk där inte.N nallepu skrev:
Så... invandrare drar vi över en kam här alltså? Alla är likadana och har fel på hjärnan? Och sjunger gör dom också dom jävlarna? Då förstår jag att folk som du måste flytta. Sång ska man fan inte tolerera. Eller att någon annan har kompisar om inte du får vara med.P pepparsalt skrev:
tycker det låter som att det är dom som kommer att vinna mest på att du flyttar om jag ska va ärlig. Vidga vyerna och sluta tänka på folk som inte är från sverige som likadana och mindre vetande. Det kallas rasism och är bland det fulaste som finns. Hat på grund av vilka pigment man har i huden... jesus...
Håller med att man inte ska ha maxvolym på musik/bas och verkligen inte dygnet runt varje dag. Sen är ju oljud som förekommer dagtid generellt alltid mer okej än nattetid, oavsett hur frekvent det är.danniee skrev:Jag har flera gånger gått förbi villaområdet där jag bor under sommaren och noterat att det finns vissa (alltid samma hus) som dragit på sin stereo så att hela området hör. Jag fattar inte det där. Tänk om alla ville lyssna på sin musik på det sättet. Hur skulle det låta då? Snacka om kakafoni. Varför ska en person ha rätt att göra det liksom. Nä, jag tycker musik får man hålla på en sådan nivå så man bara själv hör den. Andra ska inte tvingas lyssna på skiten.
Sen absolut, om man annars är en hänsynsfull granne och aldrig normalt krämar på stereon så låt gå om det sker ett par gånger per år enbart. Jag håller med om att man måste få ha lite fest någon gång. Men man bör nog ändå föra dialog med grannen bara som en god gest. Om inget annat så är det nog bäst så för grannrelationen och jag tror de flesta normala människor blir oerhört tacksamma om grannen förvarnar.
Och ja, det kan nog vara ett helvete att behöva lyssna på gapande ungar som hoppar studsmatta hela dagarna. Jag blir less bara på att behöva lyssna på grinande bebisar här på min innergård. MEN, det finns grader i helvetet och inget är värre än att tvingas lyssna på DUNKA DUNKA hela dagen/kvällen/natten lång.
Fy fan alltså. Efter vad jag gick igenom i radhuset så utlöser det numera en enorm stress. Innan var min attityd lite som de flestas kanske typ så här "åh, grannarna har fest, spännande", eftersom det nästan aldrig hände. Men numera ger det mig så svarta tankar så det är läskigt
Håller även med om att det är bra att föra dialog om man har en känslig granne, i vårt fall är vi nog egentligen mest less på klagandet då det alltid är ”något”. Vi har pratat och sagt att vi ska tänka på volym, tid och att förvarna för fest, men då tillkommer ny kritik att även om det är helg kanske de ska upp och jobba och även om vi inte har musik så hör de när vi pratar på vår altan. Men man får väl kanske förvarna då också - ”Hej nu ikväll så kommer vi sitta ute på altanen och spela lite kort kanske till ca 22.00 beroende på temperatur. Skratt samt vanlig samtalston kan förekomma.”
Grundproblemet vi har är väl att vi har helt olika intressen. Vi är sociala och tycker om att umgås med vänner, kanske inte är drömgrannen för en ljudkänslig familj. Det är även stressande att veta att man stör sin granne bara man är utomhus, så vill inte vi leva. Men vi ska försöka ljudisolera altanen så gott det går med plank och träullit och funkar det inte får vi flytta helt enkelt
Han är bara butthurt för att jag skrev "white trash" i mitt originalinlägg så nu hittar han på en egen story, fast med invandrareNiclas Gustafsson skrev:
Jag kan direkt säga att den nivån som mina grannar spelade musik på även under dagtid inte var acceptabelt någonstans. Ingen här hade stått ut mer än 10 minuter. Det var så oerhört påträngande så det är löjligt. Jag glömmer fortfarande inte chocken när jag vaknade av det kl 08 en söndag. Jag trodde på riktigt att någon av barnen dragit igång datorhögtalarna i rummet bredvid. Kombinationen extremt lyhörda radhus med idiot till granne som drömmer om att bedriva dansbandslokal inte är den bästa.M moatw skrev:Håller med att man inte ska ha maxvolym på musik/bas och verkligen inte dygnet runt varje dag. Sen är ju oljud som förekommer dagtid generellt alltid mer okej än nattetid, oavsett hur frekvent det är.
Håller även med om att det är bra att föra dialog om man har en känslig granne, i vårt fall är vi nog egentligen mest less på klagandet då det alltid är ”något”. Vi har pratat och sagt att vi ska tänka på volym, tid och att förvarna för fest, men då tillkommer ny kritik att även om det är helg kanske de ska upp och jobba och även om vi inte har musik så hör de när vi pratar på vår altan. Men man får väl kanske förvarna då också - ”Hej nu ikväll så kommer vi sitta ute på altanen och spela lite kort kanske till ca 22.00 beroende på temperatur. Skratt samt vanlig samtalston kan förekomma.”
Grundproblemet vi har är väl att vi har helt olika intressen. Vi är sociala och tycker om att umgås med vänner, kanske inte är drömgrannen för en ljudkänslig familj. Det är även stressande att veta att man stör sin granne bara man är utomhus, så vill inte vi leva. Men vi ska försöka ljudisolera altanen så gott det går med plank och träullit och funkar det inte får vi flytta helt enkelt
Det gick ju inte att tala med dessa och om du läser mitt ursprungsinlägg såg du ju hur det slutade. Grannen utsläpad av polis, handfängslad och körd till arresten. En tvättäkta jävla idiot alltså :/
Så ja, vårt fall var nog ganska extremt och är kanske inte jämförbart med din situation. Det är så klart jobbigt att ha en riktigt tjurig granne som klagar på allt möjligt. De kanske skulle ha flyttat in i vårt gamla radhus en vecka eller två för att få perspektiv? Då hade de kommit tillbaka och kramat om er
Det finns ju typ 194 nationaliteter om vi räknar bort svensk.
Det kanske var Danskar? Klart han blir sur då, han fattar en fjärdedel och resten är lite mummel.
Jag har haft en del olika grannar. Kan räkna upp en del.
- Svenskar, högljudda helveten och super som om morgondagen är den sista. De kan lika gärna vara tysta som en mus, som mig.
- Polacker, föräldrar jobbar stenhårt, ungen super som fan när han har ff.
- Syrier, högljudda och ber/sjunger väldigt ofta. Lagar så pass stark mat att det osar dygnet runt alla dagarna i veckan i trapphuset. Luktade hasch om de med.
- Finne, körde ofta bakfull.
- Afrikaner, höll sig ofta för sig själva. Deras ungar sprang hur som helst överallt.
Ja sen kan man ju fortsätta hur man vill ju. Men så var det i mitt område. På samma gata längre bort så var det invandrarfamiljer som är grovt kriminella och är på alla ungdomar i byn och hotar dem. Bär skyddsväst och vapen men polisen är som de är.
Ett annat område så är invandrarna som vilken svensk som helst. I ett annat hyreshus är det massor av svenssons som är patrask. Som det kan te sig =) Alla är lika goa kålsupare.
Jag flyttade till största del för att jag ville till villa. Men jag såg var kommunen ville med det området och de har lyckats, vilket olyckat område de har lyckats skrapa ihop. Inte får de någon större hjälp till att bidra heller för kommunen här skiter i allt och alla som inte bor i centralorten =)
Nuvarande grannar i villakvarter är Svenskar, Serb, kroat, Dansk och Syrier. Syrierna förstod inte riktigt hur man betedde sig, men idag smälter de in ganska bra.
Det är bara korkat att läsa in rasism i det jag skrev. Jag har störande grannar och de är invandrare. Det är inte ett dugg rasistiskt. Med detta sagt så är invandrare som grupp betydligt mer högljudda än vad svenskar är. Det är en annan kultur. Och det är inte heller rasistiskt.
Hoppas du fick dig en tankeställare nu. Det som du kallar rasism är bara förmågan att tolka sin omgivning. Min upplevelse i mitt liv är absolut att höga ljud oftast kommer från invandrare. Du kanske har en annan upplevelse. Men jag kan bara beskriva min egen.
Alla har ju dock olika erfarenheter. För mig är det ju precis tvärtom. Uppvuxen i förort med hög invandring. Aldrig några problem ärligt talat. Flyttar till område med 90% svenskar och min granne där (svensk) är det absolut värsta, mest hänsynslösa svin till granne jag någonsin haft :/ Man får helt enkelt döma efter person och inte etnicitet är väl kanske läxan även jag fått lära mig.P pepparsalt skrev:
Diskussionen om etnisk/kulturell härkomst hos grannar folk stör sig på känns ganska dödfödd och unken, leder ingen vart.
Mer konstruktivt är att fundera på sin egen attityd till störningar vad det nu kan vara, ibland är den överdriven. Typ ”grannungarna hoppar på studsmattan från 8 till 20 vareviga dag och tjoar och skriker hela tiden”: är detta verkligen sant? Inte sällan är det att man förstorar upp det man retar sig på eftersom man tillåtit sig att bli hyperkänslig. Man kan ändra på detta genom att vara rationell och ärlig, föra litet bok och dokumentera hur det faktiskt ligger till.
En annan sak man kan göra är att föra en dialog med grannar om det skulle visa sig att deras göranden och låtanden har en dokumenterad omfattning och styrka som påverkar dina egna möjligheter att leva det liv du vill leva. Det är inte så att någon skulle ha ensamrätt på att ockupera luftrummet i hela grannskapet och det kan hända att vissa inte själv märker hur mycket det hörs till grannar. Har du kalla fakta att presentera i god ton så kan det underlätta förståelse och motivera till positiva åtgärder.
Jag skulle själv uppskatta om mina grannar berättar för mig om de upplever att mina aktiviteter stör, och jag har vid några tillfällen frågat om det är ok att jag gör si eller så, vid dessa och dessa tillfällen. Självklart undviker jag extra störande aktiviteter om de tex har grillfest, det väntar till en annan dag. Bara detta att prata med grannarna gör att väldigt mycket osäkerhet och oro släpper, man provar olika lösningar och ser om de funkar bra nog annars hittar man på nya lösningar och testar.
Man kan i många fall reta ihjäl sig på grannar för saker som är enkla att fixa via gemensam anpassning och respekt, det som behövs är att man för en dialog.
Mer konstruktivt är att fundera på sin egen attityd till störningar vad det nu kan vara, ibland är den överdriven. Typ ”grannungarna hoppar på studsmattan från 8 till 20 vareviga dag och tjoar och skriker hela tiden”: är detta verkligen sant? Inte sällan är det att man förstorar upp det man retar sig på eftersom man tillåtit sig att bli hyperkänslig. Man kan ändra på detta genom att vara rationell och ärlig, föra litet bok och dokumentera hur det faktiskt ligger till.
En annan sak man kan göra är att föra en dialog med grannar om det skulle visa sig att deras göranden och låtanden har en dokumenterad omfattning och styrka som påverkar dina egna möjligheter att leva det liv du vill leva. Det är inte så att någon skulle ha ensamrätt på att ockupera luftrummet i hela grannskapet och det kan hända att vissa inte själv märker hur mycket det hörs till grannar. Har du kalla fakta att presentera i god ton så kan det underlätta förståelse och motivera till positiva åtgärder.
Jag skulle själv uppskatta om mina grannar berättar för mig om de upplever att mina aktiviteter stör, och jag har vid några tillfällen frågat om det är ok att jag gör si eller så, vid dessa och dessa tillfällen. Självklart undviker jag extra störande aktiviteter om de tex har grillfest, det väntar till en annan dag. Bara detta att prata med grannarna gör att väldigt mycket osäkerhet och oro släpper, man provar olika lösningar och ser om de funkar bra nog annars hittar man på nya lösningar och testar.
Man kan i många fall reta ihjäl sig på grannar för saker som är enkla att fixa via gemensam anpassning och respekt, det som behövs är att man för en dialog.