- Status
Mycket långt, men bra. Skrivet av Micco Grönholm, Helsingborgs stad:
”Vi människor har en kollektiv övertro på vår förmåga att tänka och agera rationellt. I själva verket präglas våra beslut allt som oftast av så kallade kognitiva bias – en slags genvägar till beslut, eller mentala tumregler om du så vill. Under evolutionens gång har vi utvecklat de här beslutsgenvägarna för att de sparar tid och mental kraft; vi kan fatta mängder av beslut snabbt, automatiskt och omedvetet. Men i vissa sammanhang och under vissa omständigheter snedvrider de vår verklighetsuppfattning, till exempel när vi ska hantera komplexitet, när vi står inför situationer som vi inte har tidigare erfarenhet av och när vi upplever fara. Våra kognitiva bias tar över och utan att vi lägger märke till det blir våra tankar och beslut irrationella och ineffektiva på ett rätt så systematiskt sätt.
Det är den systematiken jag beskriver i den här texten – hur 10 kognitiva bias (det finns många fler!) påverkar våra tankar och beslut under coronakrisen.
10 kognitiva bias som påverkar oss under coronakrisen
1. Belief Bias | Många människor bär på en omedveten övertygelse att stora problem också kräver stora lösningar. Det konstaterar professor Steven Taylor i boken The Psychology of Pandemics (som jag lånat titeln till den här texten från). Den här idén om en slags balans mellan problem och lösning kan förklaras med belief bias, alltså människans tendens att utvärdera slutsatser och acceptera dem som sanna eftersom de är trovärdiga, snarare än för att de är logiska eller faktabaserat riktiga.
När Folkhälsomyndigheten berättar för oss att det stora problemet som vi står inför inte ska mötas av stora utan av små och till synes triviala lösningar, som att tvätta händerna, hosta i armvecket och stanna hemma om vi känner oss sjuka, uppstår en mental konflikt. Vi vill ha större åtgärder. Och det viktigaste blir att åtgärden upplevs lika stor som problemet, inte vilka effekter åtgärden leder till – eller inte leder till.
Därför vill vi också göra mer för att skydda våra nära och kära. Alltså agerar vi på det sätt som vi kan och hamstrar ett överflöd av livsnödvändiga varor som toalettpapper, vetemjöl och jäst. Inte för att beteendet är faktabaserat eller logiskt, utan för att det känns rätt.
2. Bandwagon effect | I sociala och ibland politiska situationer tenderar vi människor att anpassa oss till majoritetsuppfattningen. Vi både tror och gör saker bara för att många andra verkar tro och göra på samma sätt. När alla grannar hamstrar livsmedel känner vi oss tvungna att göra detsamma. När börsen börjar falla är det lätt att fångas med och börja dumpa sitt aktieinnehav. När halva Europa stänger skolorna borde så klart också Sverige göra det. Viljan att göra som alla andra har dock inget att göra med vilken effekt som åtgärden kommer att få. Bandwagon effect handlar istället om en slags grupptänkande och kan härledas till människans behov av att tillhöra gruppen och därför anpassa sig till majoriteten. Bandwagon effect leder ofta till att lösningar som är enklare för majoriteten att förstå vinner över lösningar som är mer kreativa eller komplexa, även när de lättbegripliga lösningarna är bevisat mindre effektiva.
3. Anchorning bias | Vi människor har en tendens att lägga en överdriven vikt vid den första informationen vi får. Eller uttryckt på ett annat sätt: det första vi bedömer påverkar vår bedömning av allt som följer därefter. Dessutom påverkas vår ursprungliga bedömning inte särskilt mycket av den information som vi får senare.
Ett konkret exempel på anchoring bias är vår benägenhet att bedöma andra människor baserat på det första intrycket. Alla förändringar av vår ursprungliga bedömning gör vi sedan genom att justera det första intrycket, inte genom att göra en ny bedömning.
Anchoring bias påverkar oss i allt från hur vi värderar priser till hur läkare ställer diagnoser. Och, så klart, hur vi bedömer coronaviruset. När viruset initialt presenterades som samma slags virus som orsakade SARS och MERS, vilka hade en dödlighet på mellan 10 % och 40 %, blev det utgångspunkten för vår bedömning av hur farligt Covid-19 är för oss. Alternativt skedde ursprungsbedömningen när WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i början av mars informerade att dödligheten låg på 3,4 % – en siffra som f.ö. angav dödligheten jämfört med rapporterade fall, inte jämfört med antal smittade.
All information som vi därefter har fått gällande Covid-19:s dödlighet har vi bedömt i relation till den första informationen vi fick, och alltså inte som helt ny information. Därför har vi svårt att ta in att dödligheten fortlöpande har justerats nedåt och att en del forskare nu menar att den motsvarar dödligheten hos en vanlig vinterinfluensa.
4. Framing effect | Vi människor fattar olika beslut beroende på om alternativen presenteras med positiva eller negativa konnotationer. Det bevisade psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman år 1981 med ”det asiatiska sjukdomsproblemet”. En grupp försökspersoner fick föreställa sig att USA förbereder sig för utbrottet av en ovanlig asiatisk sjukdom som förväntas döda 600 människor. Halva gruppen fick välja mellan program A som innebar att 200 personer skulle räddas och program B som innebar 1/3-sannolikhet för att 600 personer skulle räddas och 2/3-sannolikhet för att inga människor skulle räddas. När alternativen presenterade så här valde 72 % av deltagarna program A. Den andra hälften av försökspersonerna fick istället välja mellan program C som innebar att 400 personer skulle dö och program D som innebar 1/3-sannolikhet för att ingen skulle dö och 2/3-sannolikhet för att 600 personer skulle dö. Nu föredrog 78% program D.
Dock är program A och C är identiska, liksom program B och D. När programmen presenterades i termer av räddade liv föredrog alltså deltagarna det säkra alternativet, A/C, men när programmet presenterades i termer av dödsfall valde deltagarna istället det mer osäkra programmet, D/B.
Att olika människor (och olika regeringar) har olika syn på vilka lösningar som är mest effektiva för att skydda befolkningen kan alltså ha att göra med hur de tänker om handlingsalternativen. Är konnotationen positiv (rädda liv, rädda näringslivet, osv.) tenderar nämligen vi människor att undvika risk men är den negativ (undvika dödsfall, undvika arbetslöshet, osv.) tenderar vi att söka risk.
5. Availability heuristic | Det vi har lättast att hämta från minnet och föreställa oss blir viktigare och mer sannolikt än det vi spontant inte kan föreställa oss eller komma ihåg. Det innebär exempelvis att vi är mer rädda för att flyga än för att åka bil till flygplatsen, trots att bilolyckor är långt mycket vanligare än flygolyckor. Vårt bedömningsfel beror på att flygolyckor får stort utrymme i media och är därför mer lättillgänglig information för vår hjärna.
De flesta av oss, inklusive våra politiker, har sett katastroffilmer där ett otäckt moln av smitta tvingar panikslagna människor att ta skydd inomhus. Därför är det lätt att koppla samman det minnet med hur coronaviruset sprids. Men den bilden stämmer inte med verkligheten. ”Luftsmittan överförs bäst inomhus på vintern. Då är inomhusluften torr, andningsdropparna krymper genom avdunstning och kan färdas längre från munnen. Utomhus är risken för luftsmitta mycket liten. Obefintlig om man håller avstånd.” skrev professor Agnes Wold i en krönika i Fokus den 26 mars 2020.
Men allra mest påverkar availability heuristic oss genom att vi varje dag matas med hundratals bilder och berättelser om coronaviruset, ofta med fokus på de mest drabbade länderna och de allra sjukaste människorna. Alla dessa berättelser gör det lätt att föreställa sig pandemin som ännu större, ännu närmare och ännu farligare än vad den är. Eller som WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus uttryckte det: ”Coronaviruset är ett dödligt hot. Men rädsla och panik är farligare.”
6. Neglect of probability | När vi människor tvingas fatta beslut under osäkerhet tenderar vår förmåga att värdera sannolikheter att sättas ur spel. Små risker blir enormt överskattade – eller försummade helt. Efter 11 september vägrade exempelvis många amerikaner att flyga eftersom de ansåg att risken hade ökat, trots att det statistiskt sett inte var större risk att flyga än före terrorattacken. Samma gäller den där rädslan som de flesta av oss har upplevt när vi simmat på öppet vatten: att en haj ska attackera oss. Trots att sannolikheten för en hajattack är i det närmaste obefintlig; risken för att drunkna är betydligt större.
Kopplat till Covid-19 innebär neglect of probability att vi tenderar att ägna största delen av vår uppmärksamhet åt blotta möjligheten att det värsta scenariot kommer att inträffa. Och mycket lite åt den avgörande frågan: Hur troligt är det att det kommer att hända?
7. Negativity bias | Vi människor är mer benägna att uppmärksamma och fokusera på sådant som är farligt eller negativt än sådant som är neutralt eller positivt. Det gör vi för att det har visat sig vara ett vinnande koncept i vår evolution; i människans tidiga historia var uppmärksamhet på det dåliga, farliga och negativa bokstavligen en fråga om liv och död.
I dagens värld påverkar negativity bias oss exempelvis genom att vi fortsätter att gräma oss åt en felsägning som vi gjorde på ett viktigt möte för flera veckor sedan och att vi lägger mer tid och tankemöda på att bearbeta kritik än beröm.
Negativity bias gör oss också mer mottagliga för dåliga nyheter än för goda nyheter. De dåliga nyheterna är så viktiga för oss att vi till och med uppfattar dem som mer trovärdiga och sanna. Därför är vi mycket mer intresserade av negativa nyheter, och därför är negativa nyheter mycket mer intressanta att förmedla.
Vi ägnar kort sagt oproportionerligt stor uppmärksamhet på allt som är dåligt för oss, vilket får det dåliga att verka större och viktigare än vad det egentligen är.
8. Information bias | Vi människor tenderar att tro att ju mer information vi får desto bättre beslut kan vi fatta, även när informationen vi söker inte är relevant för beslutet. Särskilt inför svåra beslut, eller när vi står inför val som vi inte har tidigare erfarenhet av, vill vi gärna ha all information som finns – vi känner att vi behöver all tillgänglig information för att kunna fatta ett bra beslut.
Men mer information leder inte alltid till bättre beslut. Många gånger kan för mycket information distrahera beslutsfattandet från det som verkligen betyder något och ibland kan sökandet efter mer information bli viktigare än både att fatta beslut och att gå till handling. När läget är nytt och det saknas ett facit, som nu under coronakrisen, är det ofta bättre att agera och lära längs vägen än att inte göra något i väntan på den där sista saknade informationen.
9. Dunning-Kruger effect | Dunning-Kruger effect är en förvrängning av vår självuppfattning som innebär att vi tenderar att se oss själva som smartare och mer kompetenta än vad vi egentligen är. Det räcker ofta med endast en liten bit av kunskap i ett ämne för att vi felaktigt ska tro att vi vet allt som finns att veta om det ämnet. När vi har den övertygelsen har vi bestigit Peak of Mount Stupid.
Dunning-Kruger effect förklarar varför det verkar gå tretton självutnämnda coronaexperter på dussinet och varför vi verkar tro att kunskap hämtad från en facebookgrupp räcker för att veta vilka åtgärder som krävs för att på bästa sätt bromsa smittspridningen.
Paradoxen är, enligt psykologerna David Dunning och Justin Kruger, att den kunskap och de färdigheter som krävs för att vi ska bli bra på något ofta är samma egenskaper som krävs för att inse att vi inte är bra på det. Om vi saknar den förmågan förblir vi alltså inte bara dåliga på uppgiften, vi förblir även okunniga om vår egen inkompetens. Av samma skäl har vi ibland också svårt att inse att andra personer är mycket mer kompetenta än vi själva, även när vi vet att de har mer insikt, utbildning och erfarenhet i ämnet.
10. Confirmation bias | Vi människor möter varje fråga, situation och sammanhang med någon form av förutfattad mening. Den här subjektiva sanningen vill vi till nästan varje pris få bekräftad, eftersom vetskapen om att vår förutfattade mening stämmer innebär att vi har koll på världen omkring oss. Eller uttryckt på ett annat sätt: vi passar in nya pusselbitar i det pussel som vi redan börjat lägga, även om bitarna inte riktigt får plats.
Confirmation bias innebär alltså att vi söker information som bekräftar tidigare föreställningar eller fördomar. Det påverkar hur vi samlar in information, var vi samlar in information, hur vi tolkar information och hur vi minns information. De som till exempel är övertygade om att Covid-19 är begynnelsen till världens undergång kommer att söka information och lyssna på människor som stöder deras övertygelse. Och information som motsäger övertygelsen kommer de antingen inte att vara mottagliga för, eller kommer de att tolka informationen på ett sätt som bekräftar deras befintliga åsikt. Dessutom kommer deras minne att fokusera endast på de detaljer som stärker den ursprungliga övertygelsen.
Alla drabbas av confirmation bias. Även om du tror att du har ett ovanligt öppet sinne och bara observerar fakta innan du kommer till slutsatser är det högst sannolikt att förutfattade meningar och fördomar formar din åsikt i alla fall.
Forskningen belönades med ekonomipriset
Forskningen bakom våra kognitiva bias introducerades av Amos Tversky och Daniel Kahneman redan 1972. Trettio år senare fick Kahneman ta emot Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, i folkmun kallat Nobelpriset i ekonomi. I sin bok Tänka, snabbt och långsamt sammanfattar han sin forskning och beskriver människans två sätt att tänka: vårt automatiska system 1 och vårt hårt arbetande system 2.
System 1 opererar i det omedvetna och är konstant aktivt medan system 2 kopplas in när du verkligen behöver fokusera på något. Dilemmat är att vår hjärna vill undvika att koppla in system 2 så länge som möjligt eftersom det är så bekvämt att använda system 1. Därför sker det allra mesta av vårt tänkande och beslutsfattande i det omedvetna. För att citera Emmanuel Donchin, chef för Laboratory of Cognitive Psychophysiology på University of Illinois: ”En enorm andel av vår kognitiva aktivitet är omedveten, bildligt talat så mycket som 99 procent”.
Lär dig att hantera dina kognitiva bias
Eftersom kognitiva bias sker i det omedvetna kan vi inte se dem i oss själva (men vi kan se dem hos andra). Varken du eller jag kan alltså eliminera effekterna av kognitiva bias, däremot är möjligt att träna sig i att reflektera över dem och deras effekter på vårt beslutsfattande. Tyvärr saknas ett bredare samtal om kognitiva bias vilket många gånger gör det svårt att påpeka deras existens och än svårare att inkludera dem i situationsanalyser, bedömningssystem, beslutsunderlag och beslutsprocesser. Den här texten är mitt försök att ändra på det.
Om du vill träna på att hantera dina kognitiva bias kan du börja följande fem ”debiasing-tekniker”:
1. Skaffa dig kunskap. Den första steget är att känna till vilka kognitiva bias som finns, hur de påverkar dig och under vilka omständigheter. Det andra är att inse att du ändå inte kommer bli immun, du är trots allt fortfarande en människa. För dig som tror att du inte påverkas av kognitiva bias i samma utsträckning som alla andra finns en alldeles egen kognitiv bias: bias blind spot (gooogla!).
2. Öva dig i metakognition. När du vet hur du påverkas kan du börja utvärdera ditt tänkande och dina beslut, alltså börja med metakognition: du tänker på ditt tänkande. Gå regelbundet tillbaka till hur du tänker om, resonerar kring, analyserar och värderar olika saker. Fundera framför allt på hur och varför du fattar beslut. Ifrågasätt dig själv och dina slutsatser; på vilka andra sätt det går att tänka?
3. Överväg alternativ. Gör det till en vana att utforska och överväga andra möjligheter än den du tror är den bästa. Spela din egen djävulens advokat. Lyssna på människor som har motsatt åsikt som du och försök att verkligen förstå varför.
4. Uppskatta osäkerhet. ”Jag vet inte” är ett underskattat utgångsläge. Osäkerhet är nämligen en nödvändig ingrediens på vägen till välgrundade och rationella lösningar. Omfamna osäkerheten som en möjlighet att skärpa ditt tänkande och framför allt att lära av dina handlingar.
5. Ha koll på ditt ego. Reflektera över din självbild – hur säker är du på din sak? Hur mycket tid och energi lägger du på att få rätt jämfört med att ta reda på vad du kan ha missat? Fråga dig själv: Varför tror jag att jag vet det här? Försök fokusera mer på att utforska andra möjligheter än på att bevisa din kompetens eller status.
Vi måste vara kloka
Professor Steven Taylor, författare av The Psychology of Pandemics, skrev i Independent den 17 mars 2020: ”Ju mer jag lärde mig om pandemier, desto mer insåg jag att pandemier i huvudsak var psykologiska fenomen. Pandemier handlade inte bara om att något virus infekterande människor. Pandemier orsakades genom människors agerande. Pandemier kan endast kontrolleras när människor går med på att göra vissa saker, som att hosta i armvecket, tvätta händerna, respektera fysisk distansering och bli vaccinerade (om det finns ett vaccin). Om människor av olika psykologiska skäl vägrar att göra dessa saker, kommer pandemin att fortsätta spridas.”
Vi ska självklart ha mycket stor respekt för Covid-19. Det är ett dödligt virus. Men vi får inte låta rädslan och paniken ta över. Om vi inte tar hänsyn till att vårt tänkande snedvrids av kognitiva bias är risken överhängande att vi inte upptäcker hur våra beslut blir irrationella och våra handlingar ineffektiva.
Vi lever trots allt i både en hälsokris (coronaviruset) och en samhällskris (näringsliv, arbetstillfällen, m.m.). Vi behöver kunna hantera båda på ett klokt och verkningsfullt sätt.”
”Vi människor har en kollektiv övertro på vår förmåga att tänka och agera rationellt. I själva verket präglas våra beslut allt som oftast av så kallade kognitiva bias – en slags genvägar till beslut, eller mentala tumregler om du så vill. Under evolutionens gång har vi utvecklat de här beslutsgenvägarna för att de sparar tid och mental kraft; vi kan fatta mängder av beslut snabbt, automatiskt och omedvetet. Men i vissa sammanhang och under vissa omständigheter snedvrider de vår verklighetsuppfattning, till exempel när vi ska hantera komplexitet, när vi står inför situationer som vi inte har tidigare erfarenhet av och när vi upplever fara. Våra kognitiva bias tar över och utan att vi lägger märke till det blir våra tankar och beslut irrationella och ineffektiva på ett rätt så systematiskt sätt.
Det är den systematiken jag beskriver i den här texten – hur 10 kognitiva bias (det finns många fler!) påverkar våra tankar och beslut under coronakrisen.
10 kognitiva bias som påverkar oss under coronakrisen
1. Belief Bias | Många människor bär på en omedveten övertygelse att stora problem också kräver stora lösningar. Det konstaterar professor Steven Taylor i boken The Psychology of Pandemics (som jag lånat titeln till den här texten från). Den här idén om en slags balans mellan problem och lösning kan förklaras med belief bias, alltså människans tendens att utvärdera slutsatser och acceptera dem som sanna eftersom de är trovärdiga, snarare än för att de är logiska eller faktabaserat riktiga.
När Folkhälsomyndigheten berättar för oss att det stora problemet som vi står inför inte ska mötas av stora utan av små och till synes triviala lösningar, som att tvätta händerna, hosta i armvecket och stanna hemma om vi känner oss sjuka, uppstår en mental konflikt. Vi vill ha större åtgärder. Och det viktigaste blir att åtgärden upplevs lika stor som problemet, inte vilka effekter åtgärden leder till – eller inte leder till.
Därför vill vi också göra mer för att skydda våra nära och kära. Alltså agerar vi på det sätt som vi kan och hamstrar ett överflöd av livsnödvändiga varor som toalettpapper, vetemjöl och jäst. Inte för att beteendet är faktabaserat eller logiskt, utan för att det känns rätt.
2. Bandwagon effect | I sociala och ibland politiska situationer tenderar vi människor att anpassa oss till majoritetsuppfattningen. Vi både tror och gör saker bara för att många andra verkar tro och göra på samma sätt. När alla grannar hamstrar livsmedel känner vi oss tvungna att göra detsamma. När börsen börjar falla är det lätt att fångas med och börja dumpa sitt aktieinnehav. När halva Europa stänger skolorna borde så klart också Sverige göra det. Viljan att göra som alla andra har dock inget att göra med vilken effekt som åtgärden kommer att få. Bandwagon effect handlar istället om en slags grupptänkande och kan härledas till människans behov av att tillhöra gruppen och därför anpassa sig till majoriteten. Bandwagon effect leder ofta till att lösningar som är enklare för majoriteten att förstå vinner över lösningar som är mer kreativa eller komplexa, även när de lättbegripliga lösningarna är bevisat mindre effektiva.
3. Anchorning bias | Vi människor har en tendens att lägga en överdriven vikt vid den första informationen vi får. Eller uttryckt på ett annat sätt: det första vi bedömer påverkar vår bedömning av allt som följer därefter. Dessutom påverkas vår ursprungliga bedömning inte särskilt mycket av den information som vi får senare.
Ett konkret exempel på anchoring bias är vår benägenhet att bedöma andra människor baserat på det första intrycket. Alla förändringar av vår ursprungliga bedömning gör vi sedan genom att justera det första intrycket, inte genom att göra en ny bedömning.
Anchoring bias påverkar oss i allt från hur vi värderar priser till hur läkare ställer diagnoser. Och, så klart, hur vi bedömer coronaviruset. När viruset initialt presenterades som samma slags virus som orsakade SARS och MERS, vilka hade en dödlighet på mellan 10 % och 40 %, blev det utgångspunkten för vår bedömning av hur farligt Covid-19 är för oss. Alternativt skedde ursprungsbedömningen när WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i början av mars informerade att dödligheten låg på 3,4 % – en siffra som f.ö. angav dödligheten jämfört med rapporterade fall, inte jämfört med antal smittade.
All information som vi därefter har fått gällande Covid-19:s dödlighet har vi bedömt i relation till den första informationen vi fick, och alltså inte som helt ny information. Därför har vi svårt att ta in att dödligheten fortlöpande har justerats nedåt och att en del forskare nu menar att den motsvarar dödligheten hos en vanlig vinterinfluensa.
4. Framing effect | Vi människor fattar olika beslut beroende på om alternativen presenteras med positiva eller negativa konnotationer. Det bevisade psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman år 1981 med ”det asiatiska sjukdomsproblemet”. En grupp försökspersoner fick föreställa sig att USA förbereder sig för utbrottet av en ovanlig asiatisk sjukdom som förväntas döda 600 människor. Halva gruppen fick välja mellan program A som innebar att 200 personer skulle räddas och program B som innebar 1/3-sannolikhet för att 600 personer skulle räddas och 2/3-sannolikhet för att inga människor skulle räddas. När alternativen presenterade så här valde 72 % av deltagarna program A. Den andra hälften av försökspersonerna fick istället välja mellan program C som innebar att 400 personer skulle dö och program D som innebar 1/3-sannolikhet för att ingen skulle dö och 2/3-sannolikhet för att 600 personer skulle dö. Nu föredrog 78% program D.
Dock är program A och C är identiska, liksom program B och D. När programmen presenterades i termer av räddade liv föredrog alltså deltagarna det säkra alternativet, A/C, men när programmet presenterades i termer av dödsfall valde deltagarna istället det mer osäkra programmet, D/B.
Att olika människor (och olika regeringar) har olika syn på vilka lösningar som är mest effektiva för att skydda befolkningen kan alltså ha att göra med hur de tänker om handlingsalternativen. Är konnotationen positiv (rädda liv, rädda näringslivet, osv.) tenderar nämligen vi människor att undvika risk men är den negativ (undvika dödsfall, undvika arbetslöshet, osv.) tenderar vi att söka risk.
5. Availability heuristic | Det vi har lättast att hämta från minnet och föreställa oss blir viktigare och mer sannolikt än det vi spontant inte kan föreställa oss eller komma ihåg. Det innebär exempelvis att vi är mer rädda för att flyga än för att åka bil till flygplatsen, trots att bilolyckor är långt mycket vanligare än flygolyckor. Vårt bedömningsfel beror på att flygolyckor får stort utrymme i media och är därför mer lättillgänglig information för vår hjärna.
De flesta av oss, inklusive våra politiker, har sett katastroffilmer där ett otäckt moln av smitta tvingar panikslagna människor att ta skydd inomhus. Därför är det lätt att koppla samman det minnet med hur coronaviruset sprids. Men den bilden stämmer inte med verkligheten. ”Luftsmittan överförs bäst inomhus på vintern. Då är inomhusluften torr, andningsdropparna krymper genom avdunstning och kan färdas längre från munnen. Utomhus är risken för luftsmitta mycket liten. Obefintlig om man håller avstånd.” skrev professor Agnes Wold i en krönika i Fokus den 26 mars 2020.
Men allra mest påverkar availability heuristic oss genom att vi varje dag matas med hundratals bilder och berättelser om coronaviruset, ofta med fokus på de mest drabbade länderna och de allra sjukaste människorna. Alla dessa berättelser gör det lätt att föreställa sig pandemin som ännu större, ännu närmare och ännu farligare än vad den är. Eller som WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus uttryckte det: ”Coronaviruset är ett dödligt hot. Men rädsla och panik är farligare.”
6. Neglect of probability | När vi människor tvingas fatta beslut under osäkerhet tenderar vår förmåga att värdera sannolikheter att sättas ur spel. Små risker blir enormt överskattade – eller försummade helt. Efter 11 september vägrade exempelvis många amerikaner att flyga eftersom de ansåg att risken hade ökat, trots att det statistiskt sett inte var större risk att flyga än före terrorattacken. Samma gäller den där rädslan som de flesta av oss har upplevt när vi simmat på öppet vatten: att en haj ska attackera oss. Trots att sannolikheten för en hajattack är i det närmaste obefintlig; risken för att drunkna är betydligt större.
Kopplat till Covid-19 innebär neglect of probability att vi tenderar att ägna största delen av vår uppmärksamhet åt blotta möjligheten att det värsta scenariot kommer att inträffa. Och mycket lite åt den avgörande frågan: Hur troligt är det att det kommer att hända?
7. Negativity bias | Vi människor är mer benägna att uppmärksamma och fokusera på sådant som är farligt eller negativt än sådant som är neutralt eller positivt. Det gör vi för att det har visat sig vara ett vinnande koncept i vår evolution; i människans tidiga historia var uppmärksamhet på det dåliga, farliga och negativa bokstavligen en fråga om liv och död.
I dagens värld påverkar negativity bias oss exempelvis genom att vi fortsätter att gräma oss åt en felsägning som vi gjorde på ett viktigt möte för flera veckor sedan och att vi lägger mer tid och tankemöda på att bearbeta kritik än beröm.
Negativity bias gör oss också mer mottagliga för dåliga nyheter än för goda nyheter. De dåliga nyheterna är så viktiga för oss att vi till och med uppfattar dem som mer trovärdiga och sanna. Därför är vi mycket mer intresserade av negativa nyheter, och därför är negativa nyheter mycket mer intressanta att förmedla.
Vi ägnar kort sagt oproportionerligt stor uppmärksamhet på allt som är dåligt för oss, vilket får det dåliga att verka större och viktigare än vad det egentligen är.
8. Information bias | Vi människor tenderar att tro att ju mer information vi får desto bättre beslut kan vi fatta, även när informationen vi söker inte är relevant för beslutet. Särskilt inför svåra beslut, eller när vi står inför val som vi inte har tidigare erfarenhet av, vill vi gärna ha all information som finns – vi känner att vi behöver all tillgänglig information för att kunna fatta ett bra beslut.
Men mer information leder inte alltid till bättre beslut. Många gånger kan för mycket information distrahera beslutsfattandet från det som verkligen betyder något och ibland kan sökandet efter mer information bli viktigare än både att fatta beslut och att gå till handling. När läget är nytt och det saknas ett facit, som nu under coronakrisen, är det ofta bättre att agera och lära längs vägen än att inte göra något i väntan på den där sista saknade informationen.
9. Dunning-Kruger effect | Dunning-Kruger effect är en förvrängning av vår självuppfattning som innebär att vi tenderar att se oss själva som smartare och mer kompetenta än vad vi egentligen är. Det räcker ofta med endast en liten bit av kunskap i ett ämne för att vi felaktigt ska tro att vi vet allt som finns att veta om det ämnet. När vi har den övertygelsen har vi bestigit Peak of Mount Stupid.
Dunning-Kruger effect förklarar varför det verkar gå tretton självutnämnda coronaexperter på dussinet och varför vi verkar tro att kunskap hämtad från en facebookgrupp räcker för att veta vilka åtgärder som krävs för att på bästa sätt bromsa smittspridningen.
Paradoxen är, enligt psykologerna David Dunning och Justin Kruger, att den kunskap och de färdigheter som krävs för att vi ska bli bra på något ofta är samma egenskaper som krävs för att inse att vi inte är bra på det. Om vi saknar den förmågan förblir vi alltså inte bara dåliga på uppgiften, vi förblir även okunniga om vår egen inkompetens. Av samma skäl har vi ibland också svårt att inse att andra personer är mycket mer kompetenta än vi själva, även när vi vet att de har mer insikt, utbildning och erfarenhet i ämnet.
10. Confirmation bias | Vi människor möter varje fråga, situation och sammanhang med någon form av förutfattad mening. Den här subjektiva sanningen vill vi till nästan varje pris få bekräftad, eftersom vetskapen om att vår förutfattade mening stämmer innebär att vi har koll på världen omkring oss. Eller uttryckt på ett annat sätt: vi passar in nya pusselbitar i det pussel som vi redan börjat lägga, även om bitarna inte riktigt får plats.
Confirmation bias innebär alltså att vi söker information som bekräftar tidigare föreställningar eller fördomar. Det påverkar hur vi samlar in information, var vi samlar in information, hur vi tolkar information och hur vi minns information. De som till exempel är övertygade om att Covid-19 är begynnelsen till världens undergång kommer att söka information och lyssna på människor som stöder deras övertygelse. Och information som motsäger övertygelsen kommer de antingen inte att vara mottagliga för, eller kommer de att tolka informationen på ett sätt som bekräftar deras befintliga åsikt. Dessutom kommer deras minne att fokusera endast på de detaljer som stärker den ursprungliga övertygelsen.
Alla drabbas av confirmation bias. Även om du tror att du har ett ovanligt öppet sinne och bara observerar fakta innan du kommer till slutsatser är det högst sannolikt att förutfattade meningar och fördomar formar din åsikt i alla fall.
Forskningen belönades med ekonomipriset
Forskningen bakom våra kognitiva bias introducerades av Amos Tversky och Daniel Kahneman redan 1972. Trettio år senare fick Kahneman ta emot Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, i folkmun kallat Nobelpriset i ekonomi. I sin bok Tänka, snabbt och långsamt sammanfattar han sin forskning och beskriver människans två sätt att tänka: vårt automatiska system 1 och vårt hårt arbetande system 2.
System 1 opererar i det omedvetna och är konstant aktivt medan system 2 kopplas in när du verkligen behöver fokusera på något. Dilemmat är att vår hjärna vill undvika att koppla in system 2 så länge som möjligt eftersom det är så bekvämt att använda system 1. Därför sker det allra mesta av vårt tänkande och beslutsfattande i det omedvetna. För att citera Emmanuel Donchin, chef för Laboratory of Cognitive Psychophysiology på University of Illinois: ”En enorm andel av vår kognitiva aktivitet är omedveten, bildligt talat så mycket som 99 procent”.
Lär dig att hantera dina kognitiva bias
Eftersom kognitiva bias sker i det omedvetna kan vi inte se dem i oss själva (men vi kan se dem hos andra). Varken du eller jag kan alltså eliminera effekterna av kognitiva bias, däremot är möjligt att träna sig i att reflektera över dem och deras effekter på vårt beslutsfattande. Tyvärr saknas ett bredare samtal om kognitiva bias vilket många gånger gör det svårt att påpeka deras existens och än svårare att inkludera dem i situationsanalyser, bedömningssystem, beslutsunderlag och beslutsprocesser. Den här texten är mitt försök att ändra på det.
Om du vill träna på att hantera dina kognitiva bias kan du börja följande fem ”debiasing-tekniker”:
1. Skaffa dig kunskap. Den första steget är att känna till vilka kognitiva bias som finns, hur de påverkar dig och under vilka omständigheter. Det andra är att inse att du ändå inte kommer bli immun, du är trots allt fortfarande en människa. För dig som tror att du inte påverkas av kognitiva bias i samma utsträckning som alla andra finns en alldeles egen kognitiv bias: bias blind spot (gooogla!).
2. Öva dig i metakognition. När du vet hur du påverkas kan du börja utvärdera ditt tänkande och dina beslut, alltså börja med metakognition: du tänker på ditt tänkande. Gå regelbundet tillbaka till hur du tänker om, resonerar kring, analyserar och värderar olika saker. Fundera framför allt på hur och varför du fattar beslut. Ifrågasätt dig själv och dina slutsatser; på vilka andra sätt det går att tänka?
3. Överväg alternativ. Gör det till en vana att utforska och överväga andra möjligheter än den du tror är den bästa. Spela din egen djävulens advokat. Lyssna på människor som har motsatt åsikt som du och försök att verkligen förstå varför.
4. Uppskatta osäkerhet. ”Jag vet inte” är ett underskattat utgångsläge. Osäkerhet är nämligen en nödvändig ingrediens på vägen till välgrundade och rationella lösningar. Omfamna osäkerheten som en möjlighet att skärpa ditt tänkande och framför allt att lära av dina handlingar.
5. Ha koll på ditt ego. Reflektera över din självbild – hur säker är du på din sak? Hur mycket tid och energi lägger du på att få rätt jämfört med att ta reda på vad du kan ha missat? Fråga dig själv: Varför tror jag att jag vet det här? Försök fokusera mer på att utforska andra möjligheter än på att bevisa din kompetens eller status.
Vi måste vara kloka
Professor Steven Taylor, författare av The Psychology of Pandemics, skrev i Independent den 17 mars 2020: ”Ju mer jag lärde mig om pandemier, desto mer insåg jag att pandemier i huvudsak var psykologiska fenomen. Pandemier handlade inte bara om att något virus infekterande människor. Pandemier orsakades genom människors agerande. Pandemier kan endast kontrolleras när människor går med på att göra vissa saker, som att hosta i armvecket, tvätta händerna, respektera fysisk distansering och bli vaccinerade (om det finns ett vaccin). Om människor av olika psykologiska skäl vägrar att göra dessa saker, kommer pandemin att fortsätta spridas.”
Vi ska självklart ha mycket stor respekt för Covid-19. Det är ett dödligt virus. Men vi får inte låta rädslan och paniken ta över. Om vi inte tar hänsyn till att vårt tänkande snedvrids av kognitiva bias är risken överhängande att vi inte upptäcker hur våra beslut blir irrationella och våra handlingar ineffektiva.
Vi lever trots allt i både en hälsokris (coronaviruset) och en samhällskris (näringsliv, arbetstillfällen, m.m.). Vi behöver kunna hantera båda på ett klokt och verkningsfullt sätt.”
Tja, det blir väldigt konstigt när du missar det väsentliga i ett inlägg och svarar på något annat.F f91jsw skrev:
Vad har expertmyndigheternas inflytande på bestämmandet att göra med det jag skrev?
T TAR12 skrev:
Som sagt, b8q #6734, mycket bra och informativt.
Hur menar du?T tanaris skrev:
Skulle regeringen vara sammansatt för att den är kompetent?
Ok, så helt plötsligt är det möjligt att de kan samarbeta fast det var ditt argument för att det vore bättre om politikerna skötte det hela. Du är slingrig.L Lars48 skrev:
Något facit har ingen än på länge så det tycker jag vi väntar med att uttala oss om.
Varför? Jag påstår att det är bättre att experter styr i ett sådant här läge eftersom de är just experter (de styr inte heller "landet" om du nu trodde det). Om du vill påstå att det är bättre att politiker utan kunskap styr i dessa frågor så får du gärna göra det, men om någon ska ta dig på allvar så bör du motivera det vilket jag inte ser att du gjort.L Lars48 skrev:
Och om han hade haft bra samarbete, vad hade siffrorna varit då? Om du inte vet det så kan du ju knappast avgöra att detta är ett katastrofalt läge jämfört med bra samarbete.L Lars48 skrev:
Att inte alla som kan något i ämnet får samarbeta med FHM ger inte stöd för att FHM består av ja-sägare. FHM kanske har den kompetens de behöver och har därför fått tacka nej till att samarbeta med en del som vill det.L Lars48 skrev:
Kan det vara så att de du räknar upp är överflödiga på FHM? Flera kockar ger inte alltid bättre soppa, men kan nästan alltid göra en större.
Jag instämmer. Alla bör genast läsa https://www.byggahus.se/forum/threads/coronavirus.367003/page-449#post-3637790mikethebik skrev:
Och då menar jag verkligen läsa, inte ögna genom,. Vissa här bör vara noggrannare än andra.
Redigerat:
Är det svårt att se frågetecken på din skärm?tompas11 skrev:
Jag undrar eftersom jag ställde en fråga och inte tillskrev dig något.
Menar du att statsministern är 25 år och inte har fått några erfarenheter efter sin avbrutna yrkesutbildning?KnockOnWood skrev:
Så vitt jag vet har han jobbat på posten, på sågverk och som svetsare när han började jobba fackligt. Nog får man nyttiga kunskaper av att jobba med t.ex. internationella frågor på en stor fackförening och chefat har han ju gjort under många år inom facket också.
Det innebär att en stor andel av personalen inom hemtjänst, äldreomsorg och sjukvård kommer att utebli från sina jobb och det i sin tur innebär ökad dödlighet bland de gamla och de sjuka.L Lars48 skrev:
Har du verkligen kunskap att kunna bedöma vilket alternativ som ger minst döda?
Jag är förbluffad, jobbar inte folk längre om dagarna? När hinner man skriva så mycket på ett forum? Jag gick in på bygga hus för att läsa nåt ”husaktigt” och då undrade jag vad Corona gjorde där inne..haha, världens längsta tråd. Jobbar på Stockholmssjukhus och efter en dag på jobbet är man rätt less på allt vad Corona heter.. Jag får nog gå över till hederliga böcker eller nåt