Jag har 3 lån som är uppdelade:

65% av bottenlån bundet 5 år till ränta 4.65% - Amortfritt
20% av bottenlån bundet 3 år till ränta 4.15% - Amorterar 30 år
15% av bottenlån rörligt till ränta 3.65% - Amorterar 30 år

Jag pensionsparar, lägger undan en del till räntefond, amorterar på 35% av lånet.

Det ger en relativ hög siffra av "sparande" och jag räknar med högre räntor om 5 år men då har jag hunnit få ner en del på de 35% lånen när man börjar amortera på den 65%-iga lånet.

Jag tycker jag ar en bra bild av detta. Tryggt också. Har man råd med lite trygghet så är det inget fel att betala "extra" för det.
 
Amortera eller inte är väl vara samma som rörlig eller fast ränta...en helt personlig sak. Familjeförhållanden, arbetsförhållanden, personlig ekonomi och framförallt personlig uppfattning om framtida ekonomi.

Vad är rätt eller fel?

Tycker Christina gör helt rätt som prioriterar sina barn framför amortering. Har man däremot tex inga barn, för tillfället högavlönad men i ett osäkrare yrke* kanske det kan vara bra att amortera så mycket man kan.

/Berit

*) T ex IT konsult eller tillverkare av moderiktig inredningsdetalj som riskerar vara ute om några år ;). Motsats t ex sjuksköterska, lärare, läkare som har mindre risk att bli arbetslös och har bättre förutsättning att förutspå framtida lön.
 
Jag kanske tänker fel men det kan väl aldrig vara fel att amortera/betala av skulder. Det är ju en form av sparande. Sedan är det som sagt var personligt hur mycket amorterande som lämpar sig.

Tåbe
 
Tobbehus skrev:
Jag kanske tänker fel men det kan väl aldrig vara fel att amortera/betala av skulder.

Tåbe
Det håller jag då fullständigt med dig om att den grundtanken är ju självklar :D
Men iom. att vi inte har några andra skulder än vårt bottenlån så har vi helt krasst valt att lägga vårt nuvarande "sparande" på tid med barnen, om ett antal år ska vi börja "spara" i huset istället, huset far ingenstans men det går ju dessvärre inte att få de där småbarns/lågstadieåren i repris.

//Christina.
 
Om man bara har bottenlån så har man åtminstone marginal. Priser kan gå ner, det har hänt förr så det är viktigt att ha ordentlig marginal om man väljer att inte amortera, anser jag.

Småbarnsårs kommer inte igen, men ibland kan jag undra om vi stirrar oss blinda på dem och glömmer bort alla andra år? Kanske inte en diskussion att ta på ett byggforum. ;)

Tåbe
 
djpa skrev:
Är det naivt att tro att fastighetspriserna har stigit på 40 år? Då är jag oerhört naiv....
Talar vi historik så kan man konstatera att priserna flerdubblats de sista 40 åren. Prisökningen har dock gått i cykler med nedgångar ungefär var 10:e år. Den kraftiga prisökningen har till stor del berott på
1) En kraftig inflation (fram till för ca 7-8 år sedan)
2) Kraftigt sänkta bolåneräntor (de sista 7-8 åren)

Jag tror inte att man kan räkna med samma prisökning när inflationen är låg och förväntas vara låg samtidigt som räntorna knappast blir lägre... Fast det är klart att det är omöjligt att förutspå framtiden, men jag tycker att det är naivt att räkna med att bostadspriserna fortsätter att öka i samma takt
 
Att priserna ökar i samma takt om de senaste åren tror inte jag heller trots att jag inte kan vara helt säker.

Trots tillfälliga höga uppgångar (som senaste åren...?) eller nergångar (oljekrisen) så kommer priset på en fastighet med oerhört stor sannolikhet vara högre om 40 år. Behöver man pengar om 40 år för till- eller ombyggnation som kommer det att finnas ett utrymme mellan de lån man tar idag kontra värdet på fastigheten om 40 år. Om det utrymmet sedan räcker för arbetet kan man ju spekulera i.
 
Oj, vad detta med amortering är en svår fråga!! Jag tycker att det är upp till var och en att avgöra hur man vill göra och vad somm passar en enskilda familjen. En del banken rekommenderar att man skall amortera (även om man bara har bottenlån) och en del att man kanske inte behöver göra det i början då man, som banken uttryckte det "vill köpa möbler etc till huset".

Ni ger många olika argument angående amortering, ex att man sparar vanligt istället för amortering. Personligen vill jag göra både och, både amortera och ha månatligt sparande. Det känns ju inte så kul att ev senare få ta av sparpengar för att få månaden att gå ihop. När väl pengarna sitter på sparkontot vill jag inte att de skall röras. Ett annat argument som jag inte köper och som jag tycker är (ursäkta) ganska korkat, "jag börjar amortera om räntan stiger till över 10%". Förstår du inte att då är det ju redan försent. då skall du dels amortera plus att du skall betala en hutlös ränta på en mycket större mängd pengar!! Om du istället amorterar nu så blir en ränte höjning i framtiden något mindre kännbar.

Hur som helst så "får man ligga som man bäddar" - det är upp till var och en, och man får själv bära konserkvenserna. Något som är bra för en familj kanske inte är bra för en annan. Så man skall göra det som man anser bäst.
 
Willan skrev:
När väl pengarna sitter på sparkontot vill jag inte att de skall röras.
Och du snackar om att vara korkad.. :-X Jag trodde att man sparade för att ha en reserv... :surprised:
Eller du är också med i den där tävlingen "flest pengar när man dör vinner"... du känner väl till visan.. "du kan inget ting ta med dig dit du bor..." :'(

Ett annat argument som jag inte köper och som jag tycker är (ursäkta) ganska korkat, "jag börjar amortera om räntan stiger till över 10%". Förstår du inte att då är det ju redan försent. då skall du dels amortera plus att du skall betala en hutlös ränta på en mycket större mängd pengar!! Om du istället amorterar nu så blir en ränte höjning i framtiden något mindre kännbar.
Först. Hur kan summan stiga på lånet bara för att jag inte amorterar???

När räntan stiger över 10% flyttar jag kapitalet, det som jag sparat på annat sätt under tiden, till huset. Och behöver inte alls sitta med höga räntor, stor skuld och amorterings tvång. Jag kör fortfarande amorteringsfritt då,och amortera bara i min egen takt. Skulle flytten av kapitalet inte räcka, utan det är fortfarande kärvt, så behöver jag inte amortera, utan det räcker med räntan, till skillnad från dem som amorterar. Dom måste gå till banken och fråga om lov... :-/
 
[quote author=Strixx link=board=Huspris;num=1091600070;start=20#24 date=08/28/04 kl 07:27:47]
Och du snackar om att vara korkad..  :-X Jag trodde att man sparade för att ha en reserv... :surprised:
Eller du är också med i den där tävlingen "flest pengar när man dör vinner"... du känner väl till visan.. "du kan inget ting ta med dig dit du bor..." :'(

Jag känner bara till sången "Du kan ingenting ta med dig dit du går" ;D
 
:) Armoterer inte på bottenlån, men indbetaler mär end 160 K på pension och slipper billigere i skat ;D, når jeg pensioneras så betaler jeg lånene ud
 
Vi amorterar inget utan allt är i bottenlånet. Glöm inte bort skatten man drabbas av vid en försäljning :( visst skuldfri är bra på pappret men fungerar inte riktigt i dagens samhälle.
 
Håller med dig helt och hållet...

Berit skrev:
Amortera eller inte är väl vara samma som rörlig eller fast ränta...en helt personlig sak. Familjeförhållanden, arbetsförhållanden, personlig ekonomi och framförallt personlig uppfattning om framtida ekonomi.

Vad är rätt eller fel?

Tycker Christina gör helt rätt som prioriterar sina barn framför amortering. Har man däremot tex inga barn, för tillfället högavlönad men i ett osäkrare yrke* kanske det kan vara bra att amortera så mycket man kan.  

/Berit

*) T ex IT konsult eller tillverkare av moderiktig inredningsdetalj som riskerar vara ute om några år  ;).  Motsats t ex sjuksköterska, lärare, läkare som har mindre risk att bli arbetslös och har bättre förutsättning att förutspå framtida lön.
 
För att återgå till den ursprungliga frågan så kan jag nämna att vi inte kommer att amortera något. Både på grund av att vi inte kommer att ha något topplån, men även på grund av ALLT som man kommer att behöva som nyblivna husägare, gräsklippare, träd, växthus, möbler osv. :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.