Jag tror inte det är centralt om någon eller några personer hos kommunen "känt nöjdhet" i någon stund, över att min väg finns. Eller att spekulera om det.O Olivia0001 skrev:
Jag tror bättre att se till vad deras granskning gav som resultat (vilket byggranne informerades om):
Kommunens alternativ till dem var:
A - Bygg tillfartsväg över egen mark
B - Kom till ett avtal om bruk av min (TS) väg
Att bygga en "provisorisk väg" och sedan olovligen fortsätta göra systematiskt bruk av den väg man saknar avtal för var inget alternativ kommunen lade fram.
Det är den personen bygger som är ansvarig för att undersöka rådande förhållanden, ta nödvändiga kontakter, ställa frågor och söka avtal.
Men under de två år den här processen har pågått har de inte vid ett enda tillfälle tagit något sådant initiativ, i någon enda fråga, mot mig.
Jag har varit öppen för tanken på förättning, vägsamfällighet tidigare. Men det är inte mitt ansvar att springa efter personer som tyvärr inte intresserat sig för saklig dialog (mina försök har mötts av samlingar av halvsanningar och direkt falska påståenden - ungefär "klurigheter som verkar passa i stunden").
Så nej, jag har känt mig gradvis mindre sugen på att sätta mig ned för närmare samarbete som historian utvecklats.
Nej, det stämmer ej. Vägen är till allra största del ej byggd på någon annan befintlig väg. (Några meter i början kan nuvarande väg ev. sammanfalla med det som kallats "gräsvägen" i tidigare tråd. Men även där gjordes sträckningen om).
Nej, men de tar hänsyn till om det finns några verkligt starka grunder till att driva genom ett "tvångs servitut". Och det finns ej i detta fall.O Olivia0001 skrev:
Markförstöringen av att ha dubbla vägar kan vara ett skäl. Men vill grannen gå den vägen får han vända sig till lantmäteriet. Det blir sannolikt dyrare än att gå till TS. Om om det ens går att tvinga fram.
Jag vill klargöra något om utfarter här. Vägen som alla delar häromkring är en samfällighet, dvs varken någon länsväg eller kommunal. Att den vägföreningen skulle ställa sig på tvären för att deras fastighet vill ha en egen utfart kan jag över huvud taget ej tänka mig.O Olivia0001 skrev:
Byggranne har i nuläget två utfarter, en en kort infartsväg som markägaren äger (servitut "rätt att begagna och underhålla"). Och längre bort på deras (nu expanderade) tomt finns en annan utfart mot samma väg, låt gå just nu mest använd för traktor, men ändå anlagd med vägtrumma och grus. Så utfarterna finns ju (sedan diverse år) - och ingen i vägföreningen har sett något problem med endera utfart.
Vad gäller första utfarten, så har byggranne anslutit hela sin ursprungliga tomt till den, utan att markägare haft problem med det. Vill han ansluta ytterligare en väg till den (tekniskt sett är den nya vägen till huset redan ansluten) - så gör det ingen skillnad.
Nej - det jag hänvisade till var Trafikverkets standard för enskilda vägar - inte allmänna vägar - där finns andra standarder.T Taxture skrev:
-Byggrannen har såklart inte egen väg på egen fastighet - har du någonsin sett en avstyckad tomt som är drygt 200m lång?
Det är även så att byggranne skulle behöva mitt tillstånd för att ansluta till min väg. Och det är identiskt med det du lagt fram som "problematiskt" att få till stånd 200 meter bort, med vägföreningen (på delad samfällighetsväg).O Olivia0001 skrev:
Så detta att inte överhuvudtaget reflektera på att det som faktiskt behövs från min sida - faktiskt är exakt det samma som behövs från vägföreningens sida - tycker jag belyser något ensidigt.
Bägge är privata vägar, och i bägge fall finns ägarskap, regler och relationer att ta hänsyn till. Problemet som skulle behöva lösas är precis det samma, vad gäller anslutning till min privata väg, eller till samfällighetens väg.
Att ta för givet att bygggranne "ska få detta av mig" (utan dialog, utan kostnad, med den mycket jobbiga förhistoria som varit) belyser grundproblemet: "ta utan respekt eller tillstånd från en granne" och snällt respektera samma sak", då andra (och fler) personer är inblandade för precis samma situation.
Nu råkar jag tro att det blir mycket svårt för byggranne att få mitt tillstånd till utfart på min väg.
Och samtidigt tror jag inte den större vägföreningen ser något problem med att utfarter byggranne faktiskt redan har, att de används.
Att bygga vägar ordentligt är dyrt - förutom markförstöringen och trafikfaran med många infarter - så det är högst sannolikt att lantmäteriet skulle göra en förrättning via officialservitut.D Daniel 109 skrev:
Det är vardagsmat för dem och kostar c:a 30 000kr. -De räknar också ut vad de anser tillgång till väg o.s.v. är värt, men då som engångsbelopp och andel av vägunderhåll o.s.v. framöver.
Då byggranne presenterade liknande åsikt för runt två år sen tog jag kontakt med samhällsbyggnadskontoret och frågade om detta. De svarade att placeringen av huset inte alls var deras förslag och de hade inget speciellt intresse av att "placera husen ihop" (inga andra hus häromkring byggda under sista hundra år är placerade så heller).O Olivia0001 skrev:
De samhällsbyggnadskontor jag känner till vill samla bebyggelse - så det verkar udda att din kommun är av annan åsikt. -Kanske hade grannen pratat med någon annan på kontoret?A arst skrev:
Det är byggranne som har lagt ett hus på denna plats, utan att veta vilka förhållanden som gäller.O Olivia0001 skrev:
Man kan inte kräva att andra ska ställa upp med sin egendom, bara för att någon ej tänkt igenom saker och ting.
Att känna att man har rätt till något som tillhör en annan är (trots en massa felsteg och en jobbig extremt jobbig förhistoria)... är måhända "nyckfullt".
Huruvida man vill låna ut något eller dela något man har med någon - det har med att göra om man känner förtroende för personen ifråga. Det i sin tur beror ju på förhistorian. Om man känt respekt för (och från) personen. Om de till största del haft en ärlig konstruktiv attityd (små felsteg gör alla, men jag tänker på den övervägande känslan i det hela).
I den här situationen har det inte utvecklats så. Att försöka tvinga sig till någons egendom, att aldrig pröva direkt dialog med mig, och att inför tredje part använda sig av vinklade halvsanningar (och en del helt falska påståenden) går tyvärr åt motsatt håll.
Jag tror det är mycket bättre att söka "framkomlig väg" i allt detta, med de relationer man vårdat, hellre än med de man inte alls värderat (eller respekterat).
Att kalla mitt försvar av min egendom och varje sakligt argument jag lagt fram för "tjafs" leder inte i någon bättre riktning vad gäller allt detta.
Den avstyckade fastigheten - det är min fastighet. Vi vet alla vad som gäller. Ingen ide vrida vända så mycket här.O Olivia0001 skrev:
Byggranne har ej styckat av. Därför bra få förhållanden ordentligt utredda nu, så historian kan gå vidare på bättre sätt.
Om det nu är så att min väg är så dålig ("bara för moppe"), tja, då kanske det ej är värt att kämpa med näbbar och klor för den?
Lantmäteri jobbar ju dagligen med vägar och bredder på dem, Någon gång bedömde de att man kan få till en tillfart på 4 meters bredd (och nej, ingen behöver 1.5 meters dike över denna hagmark).
Lantmäteriet stakade ut vägen då den byggdes. Gjorde de den gången ett misstag får den som känner sig berörd väcka saken med dem. Eller med företaget som anlade vägen, som anlade enligt lantmäteriets markeringar.
Jag tog mig friheten att rita en liten karta med hur det ser ut. Verkligheten är inte så rektangulärt , men i övrigt stämmer det hyfsat (TS får bekräfta).
Grannens tomt ÄR nästan 200 m djup och TS väg går hela tiden längs grannens tomt. Ibland med några meter mellanrum och ibland kant i kant.
Om jag uppfattade TS rätt håller grannen på att bygga ett nytt hus, men det finns inte med på flygbilderna jag hittade.
På vissa ställen verkar vägen ligga så nära grannens tomt att TS inte kan ha ett dike där, utan att den inkräktar på grannens tomt.
Grannens tomt ÄR nästan 200 m djup och TS väg går hela tiden längs grannens tomt. Ibland med några meter mellanrum och ibland kant i kant.
Om jag uppfattade TS rätt håller grannen på att bygga ett nytt hus, men det finns inte med på flygbilderna jag hittade.
På vissa ställen verkar vägen ligga så nära grannens tomt att TS inte kan ha ett dike där, utan att den inkräktar på grannens tomt.
Redigerat av moderator:
Stämmer, har ej känt problem med det under åren som gått.T Taxture skrev:
Ja, det är grundproblemet. Använda för lantbruk/skogsvruk/fritid är en sak. Att använda med samma motivation som krävdes för attbygga vägen (permanent tillfart till bostadshus) - en annan sak.
Det är bra om man kan att konkretisera ordentligt - att underbygga - om man vill komma med breda, svepande påståenden.O Olivia0001 skrev:
Eller så tar det tid att jobba grundligt med sådana här frågor, eller så har olika myndigheter långa svarstider, eller så kan varken jag (eller andra berörda) lägga all sin tid på det.
Eller så tar det lite tid komma till rätta (på ett OK sätt) med situation som gått snett länge.
Nej, stämmer inte. (Se post #301).
Behövs ej. Byggranne försökte ett tag det här... men gav sig då jag hört mig för med andra som bott/varit här innan min väg byggdes. Under första åren jag hade tomten syntes oxå konturen av "gräsvägen" i en helt annan ströckning över fältet (hjulspår som nu vuxit igen).
Jag vet inte vad du vill åstakomma. Har du starka argument, eller bevisande dokument för att någon annan äger vägen får du gärna ta fram dem. (Jag har sådana dokuement i "min riktning").
I inlägg #310 tog jag upp hur vägen byggdes (enligt lantmäteriets utstakning). Är det grovt felaktigt gjort, får man söka skadestånd och korrigering från parterna som gjorde felet (lantmäteri eller entreprenör).
Byggrannen bygger alltså nytt hus på ofri grund?harry73 skrev:
-Det verkar vara märkligt upplägg, men eftersom det är samma fastighet som vägen går över - så går ju respekten för annans egendom mark och väg åt bägge håll.
Att vägar ändrar sträckning över tid är inget konstigt och du kan enkelt få den nya sträckningen fastställd hos lantmäteriet.A arst skrev:
Åkermark är värdefull - att belasta sådan med onödiga vägar borde knappast ligga i vare sig kommunens eller lantmäteriets riktlinjer och intresse.
-Ett servitut är en rätt att använda något - i detta fallet anlägga väg. markägaren äger fortfarande marken under vägområdet och dennes tillgång till sin mark får inte inskränkas mer än nödvändigt.