Micro-projekt: Fogning med handverktyg
Maskiner i all ära, men att kunna använda handsåg, stämjärn, handhyvel m.m. med bra resultat kan ofta vara smidigare - och tystare - än att dra fram sin sänksåg eller fräs. Så för att öva upp denna månghundraåriga färdighet startade jag ett litet fogningsprojekt.
Fogarnas heliga graal är laxstjärtsfogen. Se bara när Rob Cosman…
...och Paul Sellers...
...slänger ihop perfekta laxstjärtar med ögonmått på ett fåtal minuter!
En laxstjärtsfog med handverktyg verkar ju inte alls svår att göra! Glad i hågen tog jag därför fram lite stämjärn och sågar och snickrade på ett par minuter...erh...timmar... ihop en laxstjärtsfog inspirerad av Cosmans metod:
Perfekt resultat!
"The truth is that cutting dovetails by hand is not that hard. I learned in an afternoon" (Lee Valley Woodworking Newsletter 2015)"
Kanske lika bra att ge upp, jag måste ha tummen mitt i handen eftersom det är så lätt? And my afternoon has passed, so what to do?
Fortsättning följer...
Fogarnas heliga graal är laxstjärtsfogen. Se bara när Rob Cosman…
...och Paul Sellers...
...slänger ihop perfekta laxstjärtar med ögonmått på ett fåtal minuter!
En laxstjärtsfog med handverktyg verkar ju inte alls svår att göra! Glad i hågen tog jag därför fram lite stämjärn och sågar och snickrade på ett par minuter...erh...timmar... ihop en laxstjärtsfog inspirerad av Cosmans metod:
Perfekt resultat!
"The truth is that cutting dovetails by hand is not that hard. I learned in an afternoon" (Lee Valley Woodworking Newsletter 2015)"
Kanske lika bra att ge upp, jag måste ha tummen mitt i handen eftersom det är så lätt? And my afternoon has passed, so what to do?
Fortsättning följer...
Det gäller bara, enligt min erfarenhet, att få känsla för var det är kritiskt med nogranheten och var det går att justera efterhand.
Första gångerna tyckte jag också att det var lite förvirrande med att hålla reda på var alla markeringar ska hamna, vilken ordning, vilken sida om strecket snittet ska vara och vad som är waste och inte. Men efter några få fogar sitter det och känns naturligt. På’t igen bara!
Första gångerna tyckte jag också att det var lite förvirrande med att hålla reda på var alla markeringar ska hamna, vilken ordning, vilken sida om strecket snittet ska vara och vad som är waste och inte. Men efter några få fogar sitter det och känns naturligt. På’t igen bara!
Jo, vid första fogförsöket tog det en stund att få ordning på markeringar o dyl, och de olika delmomenten fick jag skriva upp i listform för att få lite ordning. Efter ett par fogningar så börjar det sitta, så inga egentliga problem där.
Den absolut största svårigheten är egentligen en grundläggande färdighet - att såga rakt. Laxstjärtsfogar är perfekta för att öva sågning eftersom minsta misstag syns direkt. Man får inte heller fega och såga för långt från linjen för då blir det jobbigt att justera och få helheten bra med stämjärnet. Men översågar man linjen det minsta så är det kört. En intressant utmaning helt enkelt!
Det finns massor av beskrivningar på nätet hur man fogar med laxstjärtar. Alla exempel ger perfekt resultat. Så blir det definitivt inte i denna tråden!
Den absolut största svårigheten är egentligen en grundläggande färdighet - att såga rakt. Laxstjärtsfogar är perfekta för att öva sågning eftersom minsta misstag syns direkt. Man får inte heller fega och såga för långt från linjen för då blir det jobbigt att justera och få helheten bra med stämjärnet. Men översågar man linjen det minsta så är det kört. En intressant utmaning helt enkelt!
Det finns massor av beskrivningar på nätet hur man fogar med laxstjärtar. Alla exempel ger perfekt resultat. Så blir det definitivt inte i denna tråden!
Det kan säkert skilja sig i olika personers naturliga färdighet i att såga rakt. Men jag vill nog påstå att om du klarar att borsta tänderna så har du goda förutsättningar att såga raka snitt där du vill ha dem.
Men det finns bättre och sämre tekniker både gällande tandborstning och sågning. Vid sågning är ett bra tips att såga i 45 graders angreppsvinkel mot snittytorna, dvs såga in från ett ”hörn” i taget, omväxlade främre/bakre (tänk att du står framför stycket som är uppspänt vertikalt). Detta sätt har fördelen att det är lättare att undvika att snittet vandrar iväg från linjerna då du ser båda sågmarkeringarna samtidigt (vilket du inte ser om du sågar parallellt med en yta).
När jag sågar parallellt med ytan brukar jag försöka använda reflektionen i sågbladet för att avgöra att sågen är vinkelrät mot ytan.
Men det finns bättre och sämre tekniker både gällande tandborstning och sågning. Vid sågning är ett bra tips att såga i 45 graders angreppsvinkel mot snittytorna, dvs såga in från ett ”hörn” i taget, omväxlade främre/bakre (tänk att du står framför stycket som är uppspänt vertikalt). Detta sätt har fördelen att det är lättare att undvika att snittet vandrar iväg från linjerna då du ser båda sågmarkeringarna samtidigt (vilket du inte ser om du sågar parallellt med en yta).
När jag sågar parallellt med ytan brukar jag försöka använda reflektionen i sågbladet för att avgöra att sågen är vinkelrät mot ytan.
Microkatten skrev:
Jo, vid första fogförsöket tog det en stund att få ordning på markeringar o dyl, och de olika delmomenten fick jag skriva upp i listform för att få lite ordning. Efter ett par fogningar så börjar det sitta, så inga egentliga problem där.
Den absolut största svårigheten är egentligen en grundläggande färdighet - att såga rakt. Laxstjärtsfogar är perfekta för att öva sågning eftersom minsta misstag syns direkt. Man får inte heller fega och såga för långt från linjen för då blir det jobbigt att justera och få helheten bra med stämjärnet. Men översågar man linjen det minsta så är det kört. En intressant utmaning helt enkelt!
Det finns massor av beskrivningar på nätet hur man fogar med laxstjärtar. Alla exempel ger perfekt resultat. Så blir det definitivt inte i denna tråden!
Aha, där är förklaringen – jag borstar tänderna med vänster hand men sågar med höger!nanowire skrev:
Bra att du nämnde ett par tricks att såga rakt. 45-graders-tricket är jag bekant med, dock tycker jag det är svårare när det skall sågas snett ner med laxstjärtarna. Vissa sätter då trästycket snett för att kunna såga rakt ner. Reflektionstricket hörde jag talas om först för någon dag sedan. Testade det, men det var mest en dimma som reflekterades i sågbladet. Är det något speciellt som du tittar på i reflektionen?
Jag provar lite olika strategier, så det blir ett större antal testfogar. Efter ett par försök så började jag dokumentera processen. Delar upp beskrivningen i ett par inlägg, men så här gjorde jag, inklusive mina reflektioner:
A. Se till att stämjärn (och såg) är vassa.
Stämjärnen kom direkt från en slipningssession, en del nyinköpta, andra äldre. Jag tog fram ett antal olika för att känna efter vilka jag tyckte fungerade bäst för mig. Jag tror det är ytterst individuellt.
B. Se till att de två brädorna är riktade.
En intressant observation jag gjorde när jag kapsågade brädorna med japansåg inför varje ny omgång var att jag tenderade att såga snett ner, genom att sågens ovansida lutade mot mig. Snittet blev alltså inte ett vertikalt stup utan en (röd) skidbacke. Eftersom jag står till vänster om sågen gissar jag att den vinkel jag tittar mot sågen lurar mig. Detta tror jag är en av huvudorsakerna till varför jag sågar snett.
Ändträt riktades också genom en improviserad shooting board:
C. För över måtten från en bräda till den andra.
Strykmåttet ställdes till respektive brädas tjocklek...
...och måtten fördes över till andra brädan, runtom på stjärtbrädan...
...men endast bredsidorna på pin-sidan.
Dessa baslinjer bestämmer hur långt ner man skall såga. Eftersom de kan vara lite svåra att se vid sågning fyllde jag i med penna:
D. Markera stjärtarna på stjärtbrädan med penna eller märkkniv.
Jag har testat både med penna och märkkniv för att se vad jag fungerar bäst för mig. För stjärtbrädan spelar det inte så stor roll.
Med linjal måttades först, med start för ändpinnarna, storleken på stjärtar och pins, sedan fylldes linjerna i på ändträt...
... och sedan båda sidorna...
...för att därefter markera de delar som skall tas bort:
Fortsättning följer...
När sågen är både horisontellt och vertikalt vinkelrät mot ämnet ser reflektionen ut som i bild tre; spegelbilden av ämnet linjerar och överlappar exakt med ämnet.Aha, där är förklaringen – jag borstar tänderna med vänster hand men sågar med höger!
Bra att du nämnde ett par tricks att såga rakt. 45-graders-tricket är jag bekant med, dock tycker jag det är svårare när det skall sågas snett ner med laxstjärtarna. Vissa sätter då trästycket snett för att kunna såga rakt ner. Reflektionstricket hörde jag talas om först för någon dag sedan. Testade det, men det var mest en dimma som reflekterades i sågbladet. Är det något speciellt som du tittar på i reflektionen?
Jag provar lite olika strategier, så det blir ett större antal testfogar. Efter ett par försök så började jag dokumentera processen. Delar upp beskrivningen i ett par inlägg, men så här gjorde jag, inklusive mina reflektioner:
A. Se till att stämjärn (och såg) är vassa.
Stämjärnen kom direkt från en slipningssession, en del nyinköpta, andra äldre. Jag tog fram ett antal olika för att känna efter vilka jag tyckte fungerade bäst för mig. Jag tror det är ytterst individuellt.
B. Se till att de två brädorna är riktade.
En intressant observation jag gjorde när jag kapsågade brädorna med japansåg inför varje ny omgång var att jag tenderade att såga snett ner, genom att sågens ovansida lutade mot mig. Snittet blev alltså inte ett vertikalt stup utan en (röd) skidbacke. Eftersom jag står till vänster om sågen gissar jag att den vinkel jag tittar mot sågen lurar mig. Detta tror jag är en av huvudorsakerna till varför jag sågar snett.
Ändträt riktades också genom en improviserad shooting board:
[bild]
C. För över måtten från en bräda till den andra.
Strykmåttet ställdes till respektive brädas tjocklek...
[bild]
...och måtten fördes över till andra brädan, runtom på stjärtbrädan...
[bild]
...men endast bredsidorna på pin-sidan.
Dessa baslinjer bestämmer hur långt ner man skall såga. Eftersom de kan vara lite svåra att se vid sågning fyllde jag i med penna:
[bild]
D. Markera stjärtarna på stjärtbrädan med penna eller märkkniv.
Jag har testat både med penna och märkkniv för att se vad jag fungerar bäst för mig. För stjärtbrädan spelar det inte så stor roll.
Med linjal måttades först, med start för ändpinnarna, storleken på stjärtar och pins, sedan fylldes linjerna i på ändträt...
[bild]
... och sedan båda sidorna...
[bild]
...för att därefter markera de delar som skall tas bort:
[bild]
Fortsättning följer...
E. Såga stjärtarna.
Här dyker en av de stora svårigheterna upp – snittet, horisontellt, måste vara helt vinkelrät mot brädans bredsida. Dessutom skall snittet vara vinklat vertikalt för att följa stjärtarnas vinkel, så det gäller att hålla koll på flera vinklar samtidigt! Stjärtarnas vinkel spelar egentligen inte någon större roll för resultatet, eftersom varje pin anpassas till varje stjärt, men snittet tvärs över brädan måste vara vinkelrätt och stjärtarnas inre sidor raka.
Även om man kan justera efteråt med stämjärn, så är sågningen nyckeln till bra laxstjärtar.
Den använda klyvsågen har 14 TPI (tänder per tum) och snittet blir 0,7mm tjockt. Det var svårt att starta snittet och samtidigt få korrekt vinklar med den sågen. Lösningen är att antingen med stämjärn göra ett v som sågbladet kan följa för att förenkla att få vinkelrät snitt, eller/och så kan snittet påbörjas med en mer fintandad såg. Ritar man linjerna med penna så är det enklare med en fintandad såg, ritsar man linjerna med märkkniv fungerar stämjärns-v bra.
Här påbörjas snittet med en fintandad, ca 22 TPI, liten japansåg:
Varför inte sedan fortsätta med den fintandande sågen? Det tar för lång tid. Strategin är att vinkla sågen rätt i starten och sedan snabbt och resolut såga snittet, då ges ingen tid till att vingla med bladet och hamna fel:
På bilden ses att de vinklade linjerna neråt inte helt följs, vilket inte spelar så stor roll, och att ett snitt inte är sågat helt ner till baslinjen, vilket inte är ett jättestort problem då man kan putsa med stämjärn.
Jag experimenterade också med att använda laxstjärtsmallen för att få rätt startposition på sågen...
...vilket verkar ganska lovande för att få en känsla hur sågen skall vinklas.
F. Ta bort trä (waste) och gör klart stjärtarna
Här kan man antingen använda endast stämjärn, eller först såga ut det mesta med kontur-/figur-/lövsåg och sedan putsa med stämjärn. Jag använde endast stämjärn, men kommer att testa sågning också.
Det finns två strategier att få en ren baslinje och undvika flisning och kompression. Antingen att tappa lite nätt med stämjärnet ett par millimeter från baslinjen och ta ut en liten flisa innan man mer resolut följer baslinjen...
...eller att börja längre ut och jobba sig närmare baslinjen:
Man stämjärnar ner till hälften av brädans tjocklek och sedan vänder man och gör resten för att undvika flisning.
De yttre "pinnarna" tas enklast bort med en såg, den fintandade japansågen fungerade bra här, med stöd av fingrarna för rakt snitt:
Då var det mesta skräpet borta:
Sedan kommer det enormt viktiga jobbet att se till att stjärtsidorna verkligen är i rät vinkel, t.ex. med hjälp av en liten vinkelhake:
Dock kommer man inte åt mellan stjärtarna. Starret har en liten vinkelhake med smalt blad som kostar skjortan...
...eller så får man lita på sitt ögonmått.
Även baslinjen tvärs över skall vara vinkelrät, men här kan man karva ut mitten om man vill, vilket ju inte syns i den färdiga fogen, för att undvika eventuella kullar som hindrar pinnarna att sitta tight mot baslinjen.
Då är det pins (som på svenska heter...?) nästa!
Här dyker en av de stora svårigheterna upp – snittet, horisontellt, måste vara helt vinkelrät mot brädans bredsida. Dessutom skall snittet vara vinklat vertikalt för att följa stjärtarnas vinkel, så det gäller att hålla koll på flera vinklar samtidigt! Stjärtarnas vinkel spelar egentligen inte någon större roll för resultatet, eftersom varje pin anpassas till varje stjärt, men snittet tvärs över brädan måste vara vinkelrätt och stjärtarnas inre sidor raka.
Även om man kan justera efteråt med stämjärn, så är sågningen nyckeln till bra laxstjärtar.
Den använda klyvsågen har 14 TPI (tänder per tum) och snittet blir 0,7mm tjockt. Det var svårt att starta snittet och samtidigt få korrekt vinklar med den sågen. Lösningen är att antingen med stämjärn göra ett v som sågbladet kan följa för att förenkla att få vinkelrät snitt, eller/och så kan snittet påbörjas med en mer fintandad såg. Ritar man linjerna med penna så är det enklare med en fintandad såg, ritsar man linjerna med märkkniv fungerar stämjärns-v bra.
Här påbörjas snittet med en fintandad, ca 22 TPI, liten japansåg:
Varför inte sedan fortsätta med den fintandande sågen? Det tar för lång tid. Strategin är att vinkla sågen rätt i starten och sedan snabbt och resolut såga snittet, då ges ingen tid till att vingla med bladet och hamna fel:
På bilden ses att de vinklade linjerna neråt inte helt följs, vilket inte spelar så stor roll, och att ett snitt inte är sågat helt ner till baslinjen, vilket inte är ett jättestort problem då man kan putsa med stämjärn.
Jag experimenterade också med att använda laxstjärtsmallen för att få rätt startposition på sågen...
...vilket verkar ganska lovande för att få en känsla hur sågen skall vinklas.
F. Ta bort trä (waste) och gör klart stjärtarna
Här kan man antingen använda endast stämjärn, eller först såga ut det mesta med kontur-/figur-/lövsåg och sedan putsa med stämjärn. Jag använde endast stämjärn, men kommer att testa sågning också.
Det finns två strategier att få en ren baslinje och undvika flisning och kompression. Antingen att tappa lite nätt med stämjärnet ett par millimeter från baslinjen och ta ut en liten flisa innan man mer resolut följer baslinjen...
...eller att börja längre ut och jobba sig närmare baslinjen:
Man stämjärnar ner till hälften av brädans tjocklek och sedan vänder man och gör resten för att undvika flisning.
De yttre "pinnarna" tas enklast bort med en såg, den fintandade japansågen fungerade bra här, med stöd av fingrarna för rakt snitt:
Då var det mesta skräpet borta:
Sedan kommer det enormt viktiga jobbet att se till att stjärtsidorna verkligen är i rät vinkel, t.ex. med hjälp av en liten vinkelhake:
Dock kommer man inte åt mellan stjärtarna. Starret har en liten vinkelhake med smalt blad som kostar skjortan...
...eller så får man lita på sitt ögonmått.
Även baslinjen tvärs över skall vara vinkelrät, men här kan man karva ut mitten om man vill, vilket ju inte syns i den färdiga fogen, för att undvika eventuella kullar som hindrar pinnarna att sitta tight mot baslinjen.
Då är det pins (som på svenska heter...?) nästa!
Perfekt förklarat, tack!
En annan sak som gör livet lättare är att inte göra det i Gran/furu utan i något hårdare träslag, då slipper man en hel del av kompressionsproblematiken.
Vinkelhaken kan du smyga ner mellan sinkorna diagonalt, så du ser att det är vinkelrätt längst ner i hörnet så att säga. Sen sätter du i stämjärnet där, då ska hela sinkan ligga emot stämjärnet hela vägen, då vet du att allt i teorin är vinkelrätt
Så är det säkert. För att komma billigare undan så kunde man förr använda furu i lådor, där det är gott om laxstjärtar, även om man använde hårdare (dyrare) träslag till möbeln i övrigt. Om man nu väljer själv vilket träslag man använder när man snickrar så behöver man ju inte använda furu. Om man nu inte vill komma billigare undanFrustrator skrev:
, eller helt enkelt skall måla möbeln.Appropå ingenting, En sak att tänka på när man skall putsa till sidorna på stjärtarna med stämjärn är att undvika att föra stämjärnet längs med fibrerna, då fibrerna då börjar styra riktningen på stämjärnet och kan styra åt helt fel håll.
Det skall jag testa!Vinkelhaken kan du smyga ner mellan sinkorna diagonalt, så du ser att det är vinkelrätt längst ner i hörnet så att säga. Sen sätter du i stämjärnet där, då ska hela sinkan ligga emot stämjärnet hela vägen, då vet du att allt i teorin är vinkelrätt
Mest att det är kul att göra i andra träslag också för man får en liten egoboost när de plötsligt blir väldigt fina. Sen kan man återgå till sin kära gran eller furu.Så är det säkert. För att komma billigare undan så kunde man förr använda furu i lådor, där det är gott om laxstjärtar, även om man använde hårdare (dyrare) träslag till möbeln i övrigt. Om man nu väljer själv vilket träslag man använder när man snickrar så behöver man ju inte använda furu. Om man nu inte vill komma billigare undan
Appropå ingenting, En sak att tänka på när man skall putsa till sidorna på stjärtarna med stämjärn är att undvika att föra stämjärnet längs med fibrerna, då fibrerna då börjar styra riktningen på stämjärnet och kan styra åt helt fel håll.
Sant, bättre att komma in från sidan för att slippa att det plötsligt skär snett.
Kul tråd. Inte ofta man ser någon som ger sig på att sinka. Men en sak. Jag har sett den där youtubefilmen och det jag reagerade på då var att han gjorde sinkningen i "fel" ordning. Det finns säkert olika traditioner, men alla de som jag sett sinka, och de som lärt mig, börjar alltid med tappstycket. I videon så börjar snickaren med sinkorna, vilket jag alltså tycker är konstigt. Man kan förstås tycka att det inte spelar så stor roll med vilket stycke man börjar, men om man bygger skjutlådor till möbler så är det flera andra saker att ta hänsyn till, vilket gör att det är bättre att börja med tappstyckena. För övrigt så tycker jag att du fick till din sinkning rätt bra. Det stämmer som någon i tråden skrev att det är lättare att jobba mer exakt i ett hårdare träslag, å andra sidan så går det ju att klämma till mjukare träslag. Testa att göra tappstycket först nästa gång. Med de virken du jobbar med, så räcker det med att göra en halvtapp ute vid varje kant och så en heltapp i mitten.
Vilka andra saker är det? Utveckla gärna!T tugo skrev:
I min värld kan man börja med det som man själv föredrar och ser ingen direkt för eller nackdel med i vilken ordning (mer än att det passar en bäst)