Jo, men de var som sagt pirat. En plastkåpa för luren och ett skal över själva telefonen. Vi hade ett knallgult hemma.MathiasS skrev:
Televerket var inte så glada och sa att skalet kunde hindra nummerskivan! Något som vi aldrig hade problem med och Televerket insåg att det fanns ett behov, så den nya Diavox fick flera skal som såldes lösa och ersatte originalskalet.
hsd
Medlem
· Kalmar län, Östra Götaland
· 6 276 inlägg
hsd
Medlem
- Kalmar län, Östra Götaland
- 6 276 inlägg
Hmmphh
Har en röd utan skal
Har en röd utan skal
Sängar skakade? Jordbävning i Stockholm 1978?
Bild tagen tidigt 60-tal, redan nu klart med yrkesval, eller? Och telefonen var röd.
Om jag minns rätt var familjetelefonen svart med vev, stod på telefonhylla String i teak och ett stort batteri i träask placerad i garderob, så jag var nog före min tid på bilden
Om jag minns rätt var familjetelefonen svart med vev, stod på telefonhylla String i teak och ett stort batteri i träask placerad i garderob, så jag var nog före min tid på bilden
Televerket och Ericsson körde parallell utvecklingar av digitala växlar vilket var ett kostsamt upplägg. Vad jag har läst så pressade Marcus Wallenberg dom till att börja samarbeta. Ellemtel skapades och Ericsson skötte exportaffärerna och Televerket den inhemska produktionen.blackarrow skrev:
Oj, vad massa nostalgi!
Gick lärlingsskola på LM Ericsson 1976-1979 som telemontör. Kommer så väl ihåg hur jag fick börja med att justera reläer med specialverktyg och en våg för att mäta så att kontakttrycket blev rätt.
Fascineras fortfarande i dessa tider hur de gamla ingenjörerna fick ihop det med 500-väljarna!
Gick lärlingsskola på LM Ericsson 1976-1979 som telemontör. Kommer så väl ihåg hur jag fick börja med att justera reläer med specialverktyg och en våg för att mäta så att kontakttrycket blev rätt.
Fascineras fortfarande i dessa tider hur de gamla ingenjörerna fick ihop det med 500-väljarna!
Mina telefonminnen:
När jag var liten hade jag ibland långtråkigt, och då ringde jag antingen upp 90510 (ni vet väl vem det var?) eller så farsans kompis Lennart, vars nummer jag konstigt nog lärt mig väldigt tidigt, och tvingade honom att prata med mig. Han var själv barnlös och väldigt snäll. Stackarn.
Jag minns också att det fanns en telefonautomat i byn, där man la i 3 st tioöringar. Senare byttes den automaten ut mot en modernare där man kunde lägga i 25-öringar och enkronor.
På 70-talet arbetade jag på ett ganska stort hotell, som hade trådväxel. Det var rätt kul att koppla med alla trådar. Ibland (särskilt när kändisar bodde på hotellet) tjuvlyssnade man med en liten knapp, som man försiktigt fick trycka ner för att undvika ett klick hos de som pratade. Minns också att jag glömde ett inkommande samtal på "vänt" (tråden sattes i ett särskilt hål) och han i andra änden var skitförbannad när jag äntligen kom på det. Han hade inte lyckats bryta samtalet till oss, utan hade vackert fått vänta tills jag upptäckte tråden i "väntet". Usch, vad pinsamt.
Minns också när jag bytte från dialog till vägghängd telefon i köket. Kändes supermodernt, dessutom var den röd. Inte långt därefter inköptes en ännu grymmare grej - en klockradio med telefon. Jättedåligt ljud i telefonen, men vad gör man inte för att hänga med i prylhetsen.....
När jag var liten hade jag ibland långtråkigt, och då ringde jag antingen upp 90510 (ni vet väl vem det var?) eller så farsans kompis Lennart, vars nummer jag konstigt nog lärt mig väldigt tidigt, och tvingade honom att prata med mig. Han var själv barnlös och väldigt snäll. Stackarn.
Jag minns också att det fanns en telefonautomat i byn, där man la i 3 st tioöringar. Senare byttes den automaten ut mot en modernare där man kunde lägga i 25-öringar och enkronor.
På 70-talet arbetade jag på ett ganska stort hotell, som hade trådväxel. Det var rätt kul att koppla med alla trådar. Ibland (särskilt när kändisar bodde på hotellet) tjuvlyssnade man med en liten knapp, som man försiktigt fick trycka ner för att undvika ett klick hos de som pratade. Minns också att jag glömde ett inkommande samtal på "vänt" (tråden sattes i ett särskilt hål) och han i andra änden var skitförbannad när jag äntligen kom på det. Han hade inte lyckats bryta samtalet till oss, utan hade vackert fått vänta tills jag upptäckte tråden i "väntet". Usch, vad pinsamt.
Minns också när jag bytte från dialog till vägghängd telefon i köket. Kändes supermodernt, dessutom var den röd. Inte långt därefter inköptes en ännu grymmare grej - en klockradio med telefon. Jättedåligt ljud i telefonen, men vad gör man inte för att hänga med i prylhetsen.....
Min pappa svarade alltid med numret också. När han skaffade mobiltelefon fortsatte han att svara med hemnumret!S Steffo1980 skrev:Morsan gör det fortfarande... Det sjuka är att jag gör det också när jag är hos morsan och svarar i hennes telefon. Jag är ändå född 1980....
Jodå, Televerket ville visst ha tillbaka sina telefoner och dessutom rätt telefon. I början av 80-talet blev jag sambo och sa därför upp mitt abonnemang. Fick gå till nåt ställe på Kungsgatan (i Stockholm) och lämna tillbaka telefonen. Nu hade jag en röd Dialog och killen en grå, så jag lämnade in den grå istället. Den sura kvinnan bakom disken konstaterade att jag faktiskt hade fått ut en röd telefon och jag såg oförstående ut och sa att det var konstigt, den har alltid varit grå... Sen fick jag betala för den förlorade telefonen. Kommer inte ihåg hur mycket, men jag tyckte det var värt det i alla fall.ricebridge skrev: