Jag tycker att resonemangen kring tre dagsmarscher från tättbebyggt område haltar en del. Som sagt tror jag att det är ett i grunden felaktigt antagande att plundring i form av väpnat rån i folks hem skulle vara ett vanligt problem vid kris. Men frånsett det. Kan vi vara säkra på att alla katastrofscenarion som innebär avskuren matdistribution automatiskt gör alla fordon och vägar oanvändbara? Tänk om de väntade lynchmobbarna har cyklar? Eller bilar? Då kan de ta sig långt på tre dagar.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 782 inlägg
Ja, och du gjorde enligt egen uppgift lumpen för nästan femtio år sedan... Är du lika snabb idag? Och hur länge kan du hålla den takten?E elmont skrev:När jag gjorde lumpen var en snabbmarsch 2 mil på 3 tim dvs knappt 7 km i timmen och en vanlig marsch ca 4 km i timmen. Om inte annat har vi lite olika "måttstockar" och lite olika tro på vad medelsvensson klarar av.
Medelsvensson klarar inte så mycket som man tror. Särskilt inte när knän, rygg, osv. börjar bli gamla. Eller ännu inte växt till sig. Tiderna ovan är alltså hämtade från historiska källor.
Det är från dessa intressant att notera att kavalleri inte rörde sig avsevärt fortare. De var ungefär lika snabba på långa marscher. Men soldaterna blev inte lika trötta, och de hade en mycket större taktisk rörlighet. Av samma skäl som Brittiska flottan under en period byggde paddelhjulsångare med segel. Ånga i all ära, men effektivitet och storlek på skepp hade ännu inte nått den nivå att man kunde nå strategisk räckvidd med ånga. Den sparades därför till taktiska manövrar (och tilläggning osv.) Den strategiska räckvidden fick mötas av segel, som var överlägsna.
Människor har idag snarast blivit sämre på att gå längre sträckor, eftersom vi inte övar tillnärmelsevis lika mycket på det idag (gemene man alltså) som man gjorde förr i tiden, när apostlahästarna var ett betydligt vanligare transportmedel. Så jag håller inte tummarna.
Redigerat:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 782 inlägg
Ja, naturligtvis. Det beror precis på vad som händer. Under många moderna och betydligt mer begränsade katastrofer, exv. orkanen Katrina, så blev vägarna snabbt ofarbara av trafikstockning. Denna förvärrades av bränslebrist eftersom bensinstationer längs vägen tömdes, och inte kunde fyllas på.A Avemo skrev:
Det är därför som man tjatar och tjatar om att folk inte skall överge sina bilar även när de stått still i några timmar. När de gör det så är det nämligen kört. Då kommer alla att bli kvar.
Så i vissa scenarier så blir bilen mer ett hinder än en hjälp.
Men så är det är inte alla scenarier, naturligtvis. Och störst sannolikhet är det förstås för, som MH påpekade ovan, någon iofs allvarlig, men ändå begränsad naturkatastrof som gör att det iaf finns ett fungerande samhälle utanför den värst drabbade zonen. Tom stora naturkatastrofer som tsunamin i Japan där nästan 20000 människor dog, klarade det Japanska samhället av ganska bra ändå. Även om man kunde önskat att man klarat just Fukushima bättre...
Problemet idag är ju att om något motsvarande hänt på 80-talet så fanns utrustning, förnödenheter, kunskap, planer, manskap, ledningsförmåga osv. osv. färdiga att använda i form av ett väl utbyggt både civilt och militärt försvar. Samhället hade muskler att sätta kraft bakom orden med.
Idag finns just platt intet. Om inte brandkåren klarar av det, med lite hjälp av det lokala hemvärnet, så finns det inte så mycket mer att sätta till.
Det är ett problem. Helt klart. Ett stort strömavbrott som vara någon vecka, eller att någon för för sig att minera Göteborgs hamn, så blir det snabbt trist. Tristare än det behövde vara.
Jag ifrågasätter inget av det du skriver. Jag ifrågasätter att vapen till försvar av ens hem kommer att vara av stor vikt inom dagar efter utbrottet av en kris. Och så raljerade jag om att det inte räcker med att befinna sig tre dagsmarscher från civilisationen för att vara säker från plundrarna om man ändå tror att de skall komma. Just därför att det kan tänkas att det fortfarande finns farbara vägar och fordon.Ja, naturligtvis. Det beror precis på vad som händer. Under många moderna och betydligt mer begränsade katastrofer, exv. orkanen Katrina, så blev vägarna snabbt ofarbara av trafikstockning. Denna förvärrades av bränslebrist eftersom bensinstationer längs vägen tömdes, och inte kunde fyllas på.
Det är därför som man tjatar och tjatar om att folk inte skall överge sina bilar även när de stått still i några timmar. När de gör det så är det nämligen kört. Då kommer alla att bli kvar.
Så i vissa scenarier så blir bilen mer ett hinder än en hjälp.
Men så är det är inte alla scenarier, naturligtvis. Och störst sannolikhet är det förstås för, som MH påpekade ovan, någon iofs allvarlig, men ändå begränsad naturkatastrof som gör att det iaf finns ett fungerande samhälle utanför den värst drabbade zonen. Tom stora naturkatastrofer som tsunamin i Japan där nästan 20000 människor dog, klarade det Japanska samhället av ganska bra ändå. Även om man kunde önskat att man klarat just Fukushima bättre...
Problemet idag är ju att om något motsvarande hänt på 80-talet så fanns utrustning, förnödenheter, kunskap, planer, manskap, ledningsförmåga osv. osv. färdiga att använda i form av ett väl utbyggt både civilt och militärt försvar. Samhället hade muskler att sätta kraft bakom orden med.
Idag finns just platt intet. Om inte brandkåren klarar av det, med lite hjälp av det lokala hemvärnet, så finns det inte så mycket mer att sätta till.
Det är ett problem. Helt klart. Ett stort strömavbrott som vara någon vecka, eller att någon för för sig att minera Göteborgs hamn, så blir det snabbt trist. Tristare än det behövde vara.
Ni som jämför militära marscher med civila dito, kanske också ska ta med i beräkningen att många ( troligen de flesta) inte har riktiga kängor, utan bara högklackat eller tunna tennis/basket- skor.
d.v.s. inget man går långt i utan att få rejält ont. Har man ont går det ju saktare att förflytta sig.
d.v.s. inget man går långt i utan att få rejält ont. Har man ont går det ju saktare att förflytta sig.
Man tänker oftast att man fixar det mesta och det stämmer. Man löser nästan allt om man utgår från det tillståndet man har just nu.
Räcker med en magsjuka, stukning, brännskada eller för den delen en manlig förkylning så är man inte lika fräck längre.
Hämta ved eller vatten med bruten fot eller ryggskott är nog inte så kul och sen går det nedåt.
Kanske behöver någon bäras eller stöttas och då går det inte fort.
Försäkringskassan borde kanske ta ut en lista på vilka som är sjukskrivna eller vabbar för att ge till räddningstjänsten vid större kriser.
En cykel till varje familjemedlem ( + vagn för preppers ) är ju bra att ha hemma om man ska förflytta sig utan bil. En normalfamilj borde väl kunna avverka 1 mil i timmen med cyklar. Betydligt snabbare om det är en vuxen som ska hämta hjälp.
Dock tror jag på att organisera mindre samhällen t ex området där man bor och så ser man till att alla grannar fixar det. T ex knacka dörr och checka av att det är ok.
Har man elverk kanske man kan hjälpa andra att laga mat eller om någon är dålig laga åt dom.
Någongång tar ju kriser, krig eller manliga förkylningar slut och då minns man ju vilka som hjälpte till.
Räcker med en magsjuka, stukning, brännskada eller för den delen en manlig förkylning så är man inte lika fräck längre.
Hämta ved eller vatten med bruten fot eller ryggskott är nog inte så kul och sen går det nedåt.
Kanske behöver någon bäras eller stöttas och då går det inte fort.
Försäkringskassan borde kanske ta ut en lista på vilka som är sjukskrivna eller vabbar för att ge till räddningstjänsten vid större kriser.
En cykel till varje familjemedlem ( + vagn för preppers ) är ju bra att ha hemma om man ska förflytta sig utan bil. En normalfamilj borde väl kunna avverka 1 mil i timmen med cyklar. Betydligt snabbare om det är en vuxen som ska hämta hjälp.
Dock tror jag på att organisera mindre samhällen t ex området där man bor och så ser man till att alla grannar fixar det. T ex knacka dörr och checka av att det är ok.
Har man elverk kanske man kan hjälpa andra att laga mat eller om någon är dålig laga åt dom.
Någongång tar ju kriser, krig eller manliga förkylningar slut och då minns man ju vilka som hjälpte till.
Den krismedvetne ser naturligt till att ha en anusskrapa lätt tillgänglig. Vill man snofsa till det, lägger man fram en till med texten "gäster".H HSP skrev:
Skogsmullen Staffan
The classic view is that, under stress, men respond with "fight or flight,” i.e. they become aggressive or leave the scene, whereas women are more prone to “tend and befriend,” as has been shown in research by Shelley Taylor. A new study by Markus Heinrichs and Bernadette von Dawans at the University of Freiburg, Germany, however, suggests that acute stress may actually lead to greater cooperative, social, and friendly behavior, even in men. This more positive and social response could help explain the human connection that happens during times of crises, a connection that may be responsible, at least in part, for our collective survival as a species.
https://www.scientificamerican.com/article/how-the-stress-of-disaster-brings-people-together/
https://www.scientificamerican.com/article/how-the-stress-of-disaster-brings-people-together/
Nu har jag lyssnat på dokumentären. Jag är fortfarande av åsikten att du överdriver.engs skrev:
Renoverare
· Kalmar
· 2 789 inlägg
Jag va på vägen hem när stormen kom kan säga att utan såg i bilen hade jag inte hängt här inget skoj när träden faller som käglor runt omkring bilen
Sorry. Såg fel på skalan på det usla kartprogrammet i paddan. Medger faktafel i fallet.harry73 skrev:
Finns gott om andra exempel. Vid Narva som jag tog upp så tog sig Karolinerna dit genom en ilmarch i snöoväder. Uppdraget var att bryta en belägring. När de kom fram var vädret ännu värre och motståndarlaget antog att Karolinerna skulle slå läger och slåss dagen efter.
Istället anföll de direkt i dålig sikt.
När jag var yngre är det tänkbart
att jag var starkare. Men jag är smartare nu. Istället för 25 kg "oumbärlig" utrustning så har jag kanske 10 kg numera. Det är mycket det med. Men jag insisterar på riktig mat när jag vandrar.Givetvis så dyker det inte upp familjer med åldringar och barnvagnar (kanske som transporthjälpmedel) 15 mil från tätorten efter tre dagar. Men några kommer redan då. Det är de mest kapabla jäklarna, som redan har kapacitet att klara sig, som kommer först.
Nu tror jag inte på att man blir tryggare av att beväpna sig i händelse av kris. Samarbete är vägen framåt. De som kommer först har mest att bidra med. Se dem som en bonus och få in dem i ngn slags gemenskap. Det blir lättare att hjälpa de som kommer efter 6-7 dagar med mer personal. Har man motat bort den bästa arbetskraften med hagelbrakaren så kommer man ångra sig när de teoretiskt odugliga medelsvenskarna kommer. Hur hjärtlös man än tror sig om att kunna vara så blir det inte enkelt att avvisa gamla och barn som faktiskt lider. Även om det handlar om hundratals.
Resonemanget är högst hypotetiskt. Risken med det är att börja tro att det kommer bli zombie-apokalyps. Det gör en själv till den största anledningen att en kris spårar ur till plundring och upplopp.
En vecka klarar vem som helst med det som finns hemma. Gott om uppslag om var man hittar vätska och energi (proteiner, vitaminer och annat som hör till en fullvärdig kost klarar man sig utan den tiden) finns tidigare i tråden. Tänk efter... olivolja, mjöl, havregryn, sweet-chilisås och så vidare. Även det mest urplockade kök har reserver.
Ett fungerande stormkök och ett vattenfilter så kan det till och med bli ett spännande äventyr att komma ihåg.
Mvh Findus
Det är inte många som vet att det finns ett hot mot elsystemet. Solen kan ge kraftiga solstormar som ger induktion i ledningsnäten som kan bli så stora att de stora transformatorerna som är efter högspänningsledningarna går sönder. Dessa transformatorer som kan väga 100 ton styck. Ja, de lagar man inte på några dagar. Några har beräknat att det skulle ta upp till ett år att laga dem. Då det troliga är att alla skulle gå sönder samtidigt.
Det är tydligen möjligt att bygga system som skyddar dessa transformatorer, men det skulle ju kosta några miljarder och det har inget land gjort vad jag vet. Man chansar. Det har ju funkat bra de senaste 100 åren. Vi hade vi sådana smällar i början på 1900 talet som hade gett den effekten. Så de kan komma.
Det är tydligen möjligt att bygga system som skyddar dessa transformatorer, men det skulle ju kosta några miljarder och det har inget land gjort vad jag vet. Man chansar. Det har ju funkat bra de senaste 100 åren. Vi hade vi sådana smällar i början på 1900 talet som hade gett den effekten. Så de kan komma.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 782 inlägg
Ja, och 1719 så dog 2/3 av dem (av alltså knappt 6000) under en marsch om bara 55km, som man beräknar hade tagit två dagar i bra väder.findus42 skrev:
Så det finns gott om andra exempel också. Under amerikanska inbördeskriget så marscherade Jacksons "Foot cavalry", som var berömda för att marschera långt och hårt, ungefär 45-50km på en dag. Och marscherade de ofta ifrån sin träng. Mer reguljära trupper marscherade ca 30km om de marscherade långt.
Efter en marsch på över 40km på en dag så ansågs trupperna inte redo för strid innan mat och vila.
Och detta är som sagt infanteri som är vana vid att marschera och är unga, friska, starka män allihop. Det är inte realistiskt att tro att "vanligt folk" skall komma ens i närheten av det, och dessutom i grupp, blandad sådan.
Så du tror att Svensken i gemen är sämre på att ta sig fram än dom som vi nästan, om inte dagligen, men rätt ofta får se fly från div oroshärdar i Mellanöstern? Och varför skulle alla ut och gå dom flesta kan göra som vanligt dvs. sätta sig i sin bil och åka några mil från storstan för att komma ut på landet och bli hjälpt av oss landsortsbor. I alla fall den första veckan som det ju handlar om.
E elmont skrev:
Som sagt, kris är inte samma sak över hela landet.
Vi som är vana med 30-40cm snö under några timmar upplever ingen krissituation..
Den enda krisen uppstår när 6-åringen vägrar komma in....
Hoppas ni i storstäderna slipper snöfallet, det brukar klassas som kris/kaos då.
Mvh P-A