Det som jag kan tycka är konstigt är att det inte gäller alla. Borde ju vara så att om du har 90% belåning men köpt för 10år sedan så borde även den låntagaren få amortera. Varför ska man göra skillnad på låntagare? Ska man göra så med en borttagande av ränteavdragen med?
Ja inlåsningen på bostadsmarknaden blir ännu större, det blir ännu mindre intresse av att flytta ifrån en bostad även om den är i fel storlek, har fel läge osv.
Både hur lånebilden blir och flyttskatten och det redan sjösatta amorteringskravet är saker som får folk att bli kvar i sina gamla boenden.
Både hur lånebilden blir och flyttskatten och det redan sjösatta amorteringskravet är saker som får folk att bli kvar i sina gamla boenden.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 295 inlägg
Anledningen är att det är ett väldigt stort ingrepp i människors liv att tvångsvis ändra avtal de redan har. Att "bara" diktera villkoren för hur man får skriva avtal i framtiden är ett mindre ingrepp (även om även det är rätt stort).S Shiraz skrev:
Glöm inte bort att det i första hand är ditt hus, ditt lån, ditt val, ditt ansvar och ditt liv. Inte statens.
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 363 inlägg
Om lånen var bundna till personen och inte fastigheten skulle dom kunna följa med låntagaren till nya bostaden. Samma med eventuell vinst, låses den åter i nya bostaden utan att beskattas skulle det kunna minska inlåsningseffekten?
Kravet kanske kommer att gynna "landsbygden" till viss del då folk med behov att utrymme blir tvugna att intressera sig för bostäder utanför de mest populära områdena med tanke på prisbilden.
Ett avbräck i urbaniseringen vore inga fel.
Ett avbräck i urbaniseringen vore inga fel.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 295 inlägg
I princip all lagstiftning är bara giltig på nya avtal/situationer. Retroaktiv lagstiftning, som det annars blir, är objektivt sett värre än satan själv. (Nu är inte det här lag, utan myndighetsföreskrift, men samma sak gäller, fast med smådjävlar då.)S Shiraz skrev:
Sen blir det förstås den för tillfället unga generationen som drabbas mest av sånt här, men det är ju också den man vill skydda från sig själv. Lånebegränsningarna skapas ju för att hindra att just dessa ska behöva gå från hus och hem med miljoner i blancolån om räntorna stiger och fastighetsvärdena kraschar.
Det här är en problematik som började utvecklas 1986 med borttagandet av kreditrestriktionerna och utplaningen av de progressiva skatteskalorna. Med ökande inkomstklyftor är det naturligt att de finns flera med större överkott som kan betala mera. Det är inte ett genomsnitt av köparna som sätter priset. Det är den som betalar mest för sådana varor som samtidigt är investeringar.
Sedan har det gjorts etter värre genom att först avreglera fungerande kontrollsystem för byggen, för att sedan, när avregleringarna ger negativa effekter, återreglera genom att införa nya myndigheter och konsultled som fungerar mycket sämre än de gamla systemet med kommunala bygginspektörer.
Det är en annan diskussion så jag lämnar det här.
Mjölk och kaffe kommer aldrig visa upp samma prisstegringar som fastigheter, aktier eller larv som antikviteter och konst.
Jag säger inte att det gamla systemet var bättre. Jag kommer ihåg hur Stockholm såg ut då. Det har varit en fantastisk uppryckning sedan dess. Jag tror att de ökande värdena har drivit fram ett intresse för att renovera och bevara unika miljöer istället för att våldföra sig på 1800-talsfasader med aluminiumpartier. Tillgången på krediter har gjort detta möjligt.
Bo måste man. Så gränsen för vad man tycker är rimligt att betala flyttas hela tiden fram vartefter kapitalplacerarna driver upp priserna. När ett pris väl etablerats finns ett enormt motstånd för att sänka det igen. Tänk själv. Har ni (eller jag för all del) betalat för mycket kommer vi härda ut tills det går att sälja med vinst. Det är den stora inlåsningsrisken vid en dip på bostadsmarknaden.
Menade man allvar med att underlätta rörelse så skulle de gamla reglerna för uppskov återinföras. Då behövde ingen skatta för vinster förrän man slutligen gjorde sig av med sina lägenheter eller fastigheter eller dog. Då är det inte mer än rätt att ta ut 30%. Rak kapitalskatt på vinsten.
Priserna går inte att komma åt. Att de är för höga (i storstadsregioner förstås. Ute i landet går det att köpa hus för lägre pris än produktionskostnaden fortfarande) är det väl ingen som förnekar i dag. Det går fortfarande att med lite lagom löngnaktigt fiffel kringgå många fördyringar av byggprocessen och bygga en villa för någon miljon om man kan göra det mesta själv. Så 7-8 mille för ett egnahem i Enskede från mitten av nittonhundratalet är för mycket pengar. Hur man än ser på saken.
Min skräckvision för framtiden är att de helt släpper kravet att man skall bo i lägenheter och hus som man köper och tillåter juridiska personer att fritt hyra ut i andra hand. Det blir den sista spiken i kistan för fattiglappar på bostadsmarknaden. Hyra i andra hand för fantasipriser, eller bo i trailerparker kommer vara de enda alternativen för låg och medelinkomsttagare om det går så illa.
Det enda sätt jag kan se att få bostadspriserna i balans igen, utan en krasch och en utdragen tid med envisa surkukar som vägrar flytta förrän priset är rätt igen och exekutiva auktioner, är en längre perriod med hög inflation. Det skulle göra det möjligt att inkomsterna, och byggkostnaderna, kommer i nivå med fastighetspriserna utan att allt för många råkar illa ut.
Mvh Findus
Sedan har det gjorts etter värre genom att först avreglera fungerande kontrollsystem för byggen, för att sedan, när avregleringarna ger negativa effekter, återreglera genom att införa nya myndigheter och konsultled som fungerar mycket sämre än de gamla systemet med kommunala bygginspektörer.
Det är en annan diskussion så jag lämnar det här.
Mjölk och kaffe kommer aldrig visa upp samma prisstegringar som fastigheter, aktier eller larv som antikviteter och konst.
Jag säger inte att det gamla systemet var bättre. Jag kommer ihåg hur Stockholm såg ut då. Det har varit en fantastisk uppryckning sedan dess. Jag tror att de ökande värdena har drivit fram ett intresse för att renovera och bevara unika miljöer istället för att våldföra sig på 1800-talsfasader med aluminiumpartier. Tillgången på krediter har gjort detta möjligt.
Bo måste man. Så gränsen för vad man tycker är rimligt att betala flyttas hela tiden fram vartefter kapitalplacerarna driver upp priserna. När ett pris väl etablerats finns ett enormt motstånd för att sänka det igen. Tänk själv. Har ni (eller jag för all del) betalat för mycket kommer vi härda ut tills det går att sälja med vinst. Det är den stora inlåsningsrisken vid en dip på bostadsmarknaden.
Menade man allvar med att underlätta rörelse så skulle de gamla reglerna för uppskov återinföras. Då behövde ingen skatta för vinster förrän man slutligen gjorde sig av med sina lägenheter eller fastigheter eller dog. Då är det inte mer än rätt att ta ut 30%. Rak kapitalskatt på vinsten.
Priserna går inte att komma åt. Att de är för höga (i storstadsregioner förstås. Ute i landet går det att köpa hus för lägre pris än produktionskostnaden fortfarande) är det väl ingen som förnekar i dag. Det går fortfarande att med lite lagom löngnaktigt fiffel kringgå många fördyringar av byggprocessen och bygga en villa för någon miljon om man kan göra det mesta själv. Så 7-8 mille för ett egnahem i Enskede från mitten av nittonhundratalet är för mycket pengar. Hur man än ser på saken.
Min skräckvision för framtiden är att de helt släpper kravet att man skall bo i lägenheter och hus som man köper och tillåter juridiska personer att fritt hyra ut i andra hand. Det blir den sista spiken i kistan för fattiglappar på bostadsmarknaden. Hyra i andra hand för fantasipriser, eller bo i trailerparker kommer vara de enda alternativen för låg och medelinkomsttagare om det går så illa.
Det enda sätt jag kan se att få bostadspriserna i balans igen, utan en krasch och en utdragen tid med envisa surkukar som vägrar flytta förrän priset är rätt igen och exekutiva auktioner, är en längre perriod med hög inflation. Det skulle göra det möjligt att inkomsterna, och byggkostnaderna, kommer i nivå med fastighetspriserna utan att allt för många råkar illa ut.
Mvh Findus
Visst kan dom göra det, men utbudet och möjligheten ökar inte när det bokas upp nyproduktioner i flera projekt av samma personer, likt en näringsverksamhet alla har inte den möjligheten.S Strontus skrev:
Det skapar ingen bra marknad, brf har ofta regel att man ska ha avsikt att bo där.
Varför finns ingen regel att man åtminstone bör tillträda innan man säljer?
Behöver vi en marknad där det köps och säljs nyproducerade bostäder, dyrare innan de ens är klara, hur minskar det skuldbördan ?
Spekulationen kommer förstås minska den dagen räntan går upp.
Därför att man behöver ta hänsyn till de som t.ex. har skilt sig under de två årens väntan och nu inte längre har råd att flytta till något större, har fått nytt jobb på annan ort och flyttat dit eller avlidit och det nu är småbarnen som blir ägare av lägenheten.A Andy78 skrev:
Finns det dokumenterat att detta är vanligt förekommandet?A Andy78 skrev:
Att låta folk slippa amortera borde väl ändå vara bra för Sveriges ekonomi i stort?
De enda som förlorar på det är de som inte amorterar så bra, alla andra borde väl tjäna på det?
Ju sämre folk amorterar desto bättre går det för bankerna, de kan anställa fler osv.
När folk slipper amortera, så har de råd att köpa massa annat istället, vilket får ännu större sving på ekonomin, samtidigt som skulderna inte försvinner, utan blir kvar tills någon betalar. Sedan om det är icke-amorterarnas efterlevande som får betala kalaset skiter ju både staten och övriga "skötsamma" i, fullständigt.
Hela den här jävla karusellen går ju ändå ut på att utarma jordklotet så gott det går, så varför inte bara köra på.
Allt handlar om konsumtion ändå, vilket innebär allt större belastning på naturen, på vår planet, vilket i sin tur kommer föra mänskligheten rätt in i döden en vacker dag, väldigt långsamt, men ganska så säkert såvida ingen lyckas lösa problemen med fusionenergi, för att nämna en sak, fast när väl det är löst så kommer det finnas andra problem istället.
Att folk slipper amortera möjliggör att folk kan spendera ännu mer pengar på totalt meningslöst skit, som aldrig förr, vilket får ordentligt spinn på ekonomin, utan att för den sakens skull förlora i andra änden, dvs. den kvarstående skulden, vilken ju inte försvinner hux flux.
Folk får helt enkelt möjligheten att både ha kvar kakan och äta upp den, det enda de inte tänker på är bara, att de automatiskt blir den kvarvarande kakans slav så länge de lever, sedan tar deras efterlevande över samma slaveri
De enda som förlorar på det är de som inte amorterar så bra, alla andra borde väl tjäna på det?
Ju sämre folk amorterar desto bättre går det för bankerna, de kan anställa fler osv.
När folk slipper amortera, så har de råd att köpa massa annat istället, vilket får ännu större sving på ekonomin, samtidigt som skulderna inte försvinner, utan blir kvar tills någon betalar. Sedan om det är icke-amorterarnas efterlevande som får betala kalaset skiter ju både staten och övriga "skötsamma" i, fullständigt.
Hela den här jävla karusellen går ju ändå ut på att utarma jordklotet så gott det går, så varför inte bara köra på.
Allt handlar om konsumtion ändå, vilket innebär allt större belastning på naturen, på vår planet, vilket i sin tur kommer föra mänskligheten rätt in i döden en vacker dag, väldigt långsamt, men ganska så säkert såvida ingen lyckas lösa problemen med fusionenergi, för att nämna en sak, fast när väl det är löst så kommer det finnas andra problem istället.
Att folk slipper amortera möjliggör att folk kan spendera ännu mer pengar på totalt meningslöst skit, som aldrig förr, vilket får ordentligt spinn på ekonomin, utan att för den sakens skull förlora i andra änden, dvs. den kvarstående skulden, vilken ju inte försvinner hux flux.
Folk får helt enkelt möjligheten att både ha kvar kakan och äta upp den, det enda de inte tänker på är bara, att de automatiskt blir den kvarvarande kakans slav så länge de lever, sedan tar deras efterlevande över samma slaveri