Jag skulle aldrig lägga ner min själ i något som inte är mitt. Ska jag städa, klippa gräset, plantera blommor mm så vill jag vara delägare. Min bostad är så viktig för mig att jag skulle aldrig acceptera att kunna bli utslängd på ett kick. Jag skulle aldrig sätta mig i den situationen och jag rekommenderar ingen annan att göra det heller. Jag skulle då välja att ha ett särboförhållande. Om man inte känner att man vill satsa fullt ut på ett förhållande och ha gemensamt ägd bostad så rekommenderar jag särboförhållande. Det är så jag tänker.Andy78 skrev:
Men hur löser ni det då? Ni ägde väl 30/70? För ni loggbok över tiden då? Om 30% av lägenheten är din, dammsuger du bara 30% då?MissMuffet skrev:
https://www.byggahus.se/forum/jurid...fall-hur-eller-bara-ge-upp-3.html#post2685596
Medlem
· Västerbotten
· 3 280 inlägg
Oj så rörigt! Skulle nog hellre välja Särboförhållandet då..
Jag tycker nog att det är rimligt att din sambo betalar lite mer för boendet. Trist förstås att i ett förhållande hålla på med siffror och fixa rättvis ekonomi, men jag tycker det är bättre att göra det än tvärtom. Likväl som man skriver äktenskapsförord vid giftermål. Trist, men fördelaktigt...
Och visst som några skriver så ska man väl diskutera det ekonomiska upplägget med sin sambo, men TS val att ställa frågan här och få oberoende tankar är väl jättebra och mycket bättre än att lite oöverlagt tjafsa med sin sambo om ekonomin, vilket nog lätt blir fallet annars.
Jag har själv bott i hus i tio år och hittills har vi utöver driftkostnaderna reinvesterat cirka 40000 per år för att hålla huset i det skick det var när vi köpte det. Värmepump, badrum, ventilationsaggregat, vitvaror, målning. De närmaste tio åren kommer väl kök, yttertak, innergolv, vattenskada, ny el, m.m.
Jag tror att 40000 per år är ganska rimligt för att (under-)hålla ett hus i befintligt skick.
Du bär även en risk med ägandet av huset, säg 0,5% av värdet per år dvs kanske runt 20 000 som en hyresgäst borde betala. Nu är det ju dock din sambo... Och som din sambo finns det kanske en risk att du någon gång slänger ut denne och hen står utan bostad? Den risken borde i mitt tycke kvittas mot risken av ägandet... så därför tycker jag att du ska stryka riskfaktorn då det är din sambo och inte en hyresgäst. Kanske borde risken att bli utslängd värderas ännu högre, kanske lite beroende på var bostaden är belägen och hur enkelt det är att hitta bostad?
Räntor och amortering är dina egna utgifter. Räntan bör stå i paritet med inflation och värdestegringen på bostaden. Amortering är en form av sparande.
Sen ska man förstås ta hänsyn till om någon går på knäna. Men ni ser ut att ha någorlunda likvärdiga inkomster och du och din sambo klarar rimligen boendekostnaderna så dom tycker jag att ni ska dela utifrån vad kostnaderna faktiskt är och inte utifrån lön.
Däremot tycker jag att den som har lite högre inkomst rimligen ska vara lite generösare och kanske bjuder på solresan eller när ni är ute och äter oavsett man/kvinna. Där kan även ackumulerat kapital från tidigare höga inkomster eller arv också spela en roll för hur generös man är.
Boendekostnaderna har däremot som jag ser det inte med inkomst att göra så länge ingen går på knäna och det inte handlar om onödig lyx. Möjligen kan man bjuda på en del av boendekostnaderna om man har mycket större inkomst än sin sambo.
Så sammanfattningsvis tycker nog jag att en sambo ska betala ½el, ½försäkring, ½sophämtning, ½uppvärmning, ½skatt... +20 000 per år för att hålla huset i befintligt skick.
Och visst som några skriver så ska man väl diskutera det ekonomiska upplägget med sin sambo, men TS val att ställa frågan här och få oberoende tankar är väl jättebra och mycket bättre än att lite oöverlagt tjafsa med sin sambo om ekonomin, vilket nog lätt blir fallet annars.
Jag har själv bott i hus i tio år och hittills har vi utöver driftkostnaderna reinvesterat cirka 40000 per år för att hålla huset i det skick det var när vi köpte det. Värmepump, badrum, ventilationsaggregat, vitvaror, målning. De närmaste tio åren kommer väl kök, yttertak, innergolv, vattenskada, ny el, m.m.
Jag tror att 40000 per år är ganska rimligt för att (under-)hålla ett hus i befintligt skick.
Du bär även en risk med ägandet av huset, säg 0,5% av värdet per år dvs kanske runt 20 000 som en hyresgäst borde betala. Nu är det ju dock din sambo... Och som din sambo finns det kanske en risk att du någon gång slänger ut denne och hen står utan bostad? Den risken borde i mitt tycke kvittas mot risken av ägandet... så därför tycker jag att du ska stryka riskfaktorn då det är din sambo och inte en hyresgäst. Kanske borde risken att bli utslängd värderas ännu högre, kanske lite beroende på var bostaden är belägen och hur enkelt det är att hitta bostad?
Räntor och amortering är dina egna utgifter. Räntan bör stå i paritet med inflation och värdestegringen på bostaden. Amortering är en form av sparande.
Sen ska man förstås ta hänsyn till om någon går på knäna. Men ni ser ut att ha någorlunda likvärdiga inkomster och du och din sambo klarar rimligen boendekostnaderna så dom tycker jag att ni ska dela utifrån vad kostnaderna faktiskt är och inte utifrån lön.
Däremot tycker jag att den som har lite högre inkomst rimligen ska vara lite generösare och kanske bjuder på solresan eller när ni är ute och äter oavsett man/kvinna. Där kan även ackumulerat kapital från tidigare höga inkomster eller arv också spela en roll för hur generös man är.
Boendekostnaderna har däremot som jag ser det inte med inkomst att göra så länge ingen går på knäna och det inte handlar om onödig lyx. Möjligen kan man bjuda på en del av boendekostnaderna om man har mycket större inkomst än sin sambo.
Så sammanfattningsvis tycker nog jag att en sambo ska betala ½el, ½försäkring, ½sophämtning, ½uppvärmning, ½skatt... +20 000 per år för att hålla huset i befintligt skick.
Redigerat:
Jag beskrev ju i inlägget du länkade till hur vi görMarkarbetaren skrev:
Vi har lägenhets- resp. stug- konto där vi sätter in pengar efter hur många % vi äger. Det är jag som äger 70%. Jag lät min man köpa in sig till 30 % för att han skulle känna att boendet också var hans..... och, ja, jag gör ung. 70% av dammsugningen
Det blir så naturligt.
Redigerat av moderator:
Husägare
· Älvsborg
· 2 270 inlägg
Ni som håller på med att räkna procent hit och dit i detta (Vad ska jag kalla det?) "samanhang". Om den ena parten köper en jättestor ost eller salamikorv hur löser ni det då? Sitter ni hemma vid frukostbordet och erbjuder er sambo att köpa in sig i osten eller korven?
"Älskling vill du bli 20% delägare på den här osten?"
https://www.youtube.com/watch?v=blLqWPsxkGE
"Älskling vill du bli 20% delägare på den här osten?"
https://www.youtube.com/watch?v=blLqWPsxkGE
Redigerat:
Om man har ett gemensamt matkonto på tex ICA eller Coop som man sätter in pengar på i % förhållande till ens lön så blir det ju indirekt så.Hyltran från Veglemyren skrev:Ni som håller på med att räkna procent hit och dit i detta (Vad ska jag kalla det?) "samanhang". Om den ena parten köper en jättestor ost eller salamikorv hur löser ni det då? Sitter ni hemma vid frukostbordet och erbjuder er sambo att köpa in sig i osten eller korven?
"Älskling vill du bli 20% delägare på den här osten?"
[länk]
Vissa verkar väldigt rädda för att bli "lurade" på några kronor från den person man lever med. Är ni lika noga med allt? Tex hushållssysslor, har ni strikta scheman så att ingen dammsuger eller tvättar mer än den andre. För tid är ju också pengar..... Eller gäller rättvisan bara boendekostnaden?
Husägare
· Älvsborg
· 2 270 inlägg
Nja...om man köper in sig som 20% delägare i en ost så får man väll bara äta 20% av den?MissMuffet skrev:
Om man gör på det sätt som du föreslår så tolkar jag det som att man har rätt att äta så mycket man vill av osten? Även om man bara har betalt 20% av dess värde?
Även om jag inte skulle rekomendera det så tycker jag ändå att ditt sätt att budgetar är vettigare än mitt hypotetiska skräckexempel.
Nej
Om man älskar en annan människa så är det ett nöja att ge hennomen hälften av vad man tjänar. Tycker jag! Och om man börjar livet tillsammans på så sätt så kommer allt annat mindre bli komplicerat....tror jag.
Miss Muffet! Du är för härlig med dina procentsatser. Det är en fröjd att läsa dina inlägg om den våta filt av ekonomisk kadaverdisiplin som svävar över ert äktenskap,
-Nähä Anton, försök inte, du har bara betalt för tvätt av nio och två tredjedes kalsonger den här schemaperioden, och glöm inte att tvätta fyrtiofem procent av bilen eftersom det är ett skottår med en udda vecka.
Alternativet till Miss Muffets, är att lägga alla pengarna i en burk där båda sedan plockar det dom behöver. En skrämmande tanke för vissa men en självklarhet för andra.
Välj själv.
Staffan
-Nähä Anton, försök inte, du har bara betalt för tvätt av nio och två tredjedes kalsonger den här schemaperioden, och glöm inte att tvätta fyrtiofem procent av bilen eftersom det är ett skottår med en udda vecka.
Alternativet till Miss Muffets, är att lägga alla pengarna i en burk där båda sedan plockar det dom behöver. En skrämmande tanke för vissa men en självklarhet för andra.
Välj själv.
Staffan
Vad är anledningen till dina funderingar? Du ska naturligt vis diskutera den här saken med din sambo, att ta det på ett publikt forum först är ju lite knepigt, ungefär som att gå runt på en julmarknad och fråga folk hur de tycker du ska göra...najks skrev:
Boendet är ju bara en del av ekonomin i ett förhållande. Hur gör ni med
Mat (både hemma och på arbetet)?
Förbrukningsartiklar till hemmet (toapapper skoputs diskmedel osv osv)?
Arbetsresor?
Bil?
Internet?
Telefon?
Tvkanaler?
Tv?
Möbler?
Datorer?
Semester?
Kläder?
Pensioner?
Csn?
Vi vet ju inget om förutsättningarna.
Du kanske jobbar hemifrån och har behov av ett snabbt fast internet, går runt i mysbyxor och äter hemlagad mat. Din sambo jobbar 6 mil bort, som säljare och måste gå uppklädd ("kostym"), alltid äta lunch ute och ha en representativ bil.
Det jag menar är att det inte är självklart vad svaret på din fråga är, ens ur ett rättviseperspektiv. Att hon får ut 7000 mer än du säger inte att hon har 7000 mer att röra sig med. Det säger inte ens att hon tjänar mer än du. Det är inte ens säkert att det är 7000 mer, om inte du har skattejämkning för dina lån blir ju kalkylen annorlunda.
Måste kännas som en väldig underkastelse att bara äga 30% för då vet man att man aldrig får bestämma vad som ska köpas, antingen avstå eller betala 100% själv. "Nä Tor-Allan, du får inte köpa en ny tv av märket Finlux, du vet att du bara har 30% av rösträtten i dessa frågorna. Ska du handla denna får du använda dig av egna medel, köper du en Samsung kan jag stödja dig i frågan och ge dig majoritet på kommande månads styrelsemöte".