Skriva avtal (och i så fall hur?) eller bara ge upp?

[Adam F]

Jag och min man har gjort så och det fungerar utmärkt för oss. I vårt fall är det jag som äger 70% av vårt boende och det är för mig helt självklart att stå för 70 % av boendets kostnader vid renoveringar etc. Min man månar om sina 30% så han struntar inte heller bara i huset. Vi lever ifs jämställt och jag har inga problem med att dra el-ledningar eller måla om. Han tar självklar sin del i hushållsarbetet mm.

Och så undrar folk varför hälften av alla svenska äktenskap sluta i skilsmässa! Vad är det överhuvudtaget för mening att gifta sig om man tänker leva på detta sätt?

 

[AndersPS]

Och så undrar folk varför hälften av alla svenska äktenskap sluta i skilsmässa! Vad är det överhuvudtaget för mening att gifta sig om man tänker leva på detta sätt?

... och så undrar man varför så många råkar illa ut ekonomiskt när förhållandet spricker...

 

[Anonymiserad 88753]

Och så undrar folk varför hälften av alla svenska äktenskap sluta i skilsmässa! Vad är det överhuvudtaget för mening att gifta sig om man tänker leva på detta sätt?

Därför att jag älskar honom
... och vi är fortfarande gifta sen drygt 20 år tillbaka.

 

[Arkstedt]

Jag och min man har gjort så och det fungerar utmärkt för oss. I vårt fall är det jag som äger 70% av vårt boende och det är för mig helt självklart att stå för 70 % av boendets kostnader vid renoveringar etc. Min man månar om sina 30% så han struntar inte heller bara i huset. Vi lever ifs jämställt och jag har inga problem med att dra el-ledningar eller måla om. Han tar självklar sin del i hushållsarbetet mm.

Roligt att höra att den lösningen fungerat för er! Vi diskuterade aldrig den lösningen på djupet då pengar i största allmänhet känns lite som ett känsligt ämne i en kärleksrelation. Vi är två som bor i huset och då tycker jag det känns väldigt rimligt att vi delar förbättrings- och underhållskostnader rakt av på hälften - min känsla är att om vi hade valt den vägen istället och skulle sitta och räkna kronor och ören med miniräknare för att det ska bli rätt i procentuppdelningen så kommer relationen ta skada av att man upplevs som snål eller girig.

Hur långt ska man dra det, gäller uppdelningen på ett paket skruv, en ny kratta eller en gräsklippare?
Innebär er uppdelning också att du står för 70% av ränte- och amorteringskostnader, fastighetsskatt och så vidare?

 

[Squall Leonhart]

Kan ekonomin någonsin bli rättvis i ett förhållande om lönerna inte är lika?

 

[Helena S]

Jag vill påpeka några saker få saker. Om du skulle få tillbaka dina satsade pengar från när ni köpte hus så tycker jag inte det egentligen är tillräckligt ok. Du får ingen ränta på insatt kapital. Du har med andra ord gjort en urusel kapitalplacering. Hade du placerat pengarna i tex Fasträntekonto så hade du i alla fall fått några % avkastning. Din partner är alltså inte jättesnäll i mina ögon om han går med på att skriva papper på att du ska få behålla exakt den summan du la in i huset.

Om den ena gör mer hushållsgöra och den andre mer reparationer etc så är det ett problem för hushållsgörat saknar 2:a hands värde. Den som konstruerar saker hamnar därför oftast i ett bättre läge vid samboförhållanden. (beroende på många olika faktorer kring husägandet förstås)

Du uppmuntrar sambons hobby för att det är bra för honom. Hoppas han uppmuntrar dig till något som är bra för dig. Annars finns risken att han blir mer som ännu ett barn som du ska uppmuntra. När ert barn blir större kommer barnet behöva all uppmuntran och stöttning... av er bägge.

Sambon slipper undan genom att inte själv ta initiativ. Tänk igenom ordentligt om du verkligen vill leva så. Rent strikt juridiskt är det mycket lättare för dig att separera medan barnet fortfarande är litet. Ju äldre barnet blir ju mer hänsyn kommer en ev vårdnadstvist att ta hänsyn till barnets skolgång, var barnet har rotat sig etc. Jag vill egentligen inte svartmåla utan tipsar bara om att du bör tänka igenom det hela ordentligt så snabbt som möjligt och sen försöka stå ut med det beslutet hela barnets uppväxt. Ju äldre barnet blir ju mer har du att förlora på det hela.

Lycka till

Jag tycker du har många bra synpunkter, men jag känner att sista stycket (som jag kursiverat) är en uppmaning att förmå TS tänka på separation, och där ser jag inte att det finns några skäl till ett så drastiskt steg.

 

[Anonymiserad 88753]

Roligt att höra att den lösningen fungerat för er! Vi diskuterade aldrig den lösningen på djupet då pengar i största allmänhet känns lite som ett känsligt ämne i en kärleksrelation. Vi är två som bor i huset och då tycker jag det känns väldigt rimligt att vi delar förbättrings- och underhållskostnader rakt av på hälften - min känsla är att om vi hade valt den vägen istället och skulle sitta och räkna kronor och ören med miniräknare för att det ska bli rätt i procentuppdelningen så kommer relationen ta skada av att man upplevs som snål eller girig.

Hur långt ska man dra det, gäller uppdelningen på ett paket skruv, en ny kratta eller en gräsklippare?
Innebär er uppdelning också att du står för 70% av ränte- och amorteringskostnader, fastighetsskatt och så vidare?

Vi löste det hela genom att vi har ett speciellt konto på banken som vi har var sitt kreditkort till. Det kreditkortet använder vi bara till boendet och sen tar vi 70/30 på skulden varje månad. Vi bor visserligen i lägenhet men vi har renoverat bägge badrummen vid olika tillfällen och vi måste snart renovera köket. Det är en hel del underhåll även i en lägenhet även om det kanske inte blir riktigt lika mycket som i en villa.

Den uppskjutna reavinstskatten kommer jag betala helt och hållet eftersom den är min. Räntor, amorteringar och fastighetsskatt (stugan) delar vi också efter %.

Vi har en sommarstuga också. Där är % fördelningen lite annorlunda men vi kör samma princip där. Ett eget stugkonto med två kreditkort. Där blir det lite mer diskussioner om hur häftiga redskap och renoveringar vi verkligen behöver men i det stora hela har det fungerat bra för oss.

 

[Anonymiserad 88753]

Kan ekonomin någonsin bli rättvis i ett förhållande om lönerna inte är lika?

Där har du en väldigt viktig poäng som mina vänner ofta påminner mig om. Vi har lyxen att vi tjänar ung lika mycket jag och maken.

Vi har vänner som har valt att dela räkningar i % efter inkomsten istället. Han tjänar ca dubbelt så mycket så alla räkningar delar de 33,3/66,6 Det fungerar för dem.

 

[Markarbetaren]

Vi löste det hela genom att vi har ett speciellt konto på banken som vi har var sitt kreditkort till. Det kreditkortet använder vi bara till boendet och sen tar vi 70/30 på skulden varje månad. Vi bor visserligen i lägenhet men vi har renoverat bägge badrummen vid olika tillfällen och vi måste snart renovera köket. Det är en hel del underhåll även i en lägenhet även om det kanske inte blir riktigt lika mycket som i en villa.

Den uppskjutna reavinstskatten kommer jag betala helt och hållet eftersom den är min. Räntor, amorteringar och fastighetsskatt (stugan) delar vi också efter %.

Vi har en sommarstuga också. Där är % fördelningen lite annorlunda men vi kör samma princip där. Ett eget stugkonto med två kreditkort. Där blir det lite mer diskussioner om hur häftiga redskap och renoveringar vi verkligen behöver men i det stora hela har det fungerat bra för oss.

Det låter ju som ett helt underbart äktenskap. Jag tjänar 60% mer än min fru men att hålla på och räkna % är nog första gången jag någonsin hört någon berätta om. Man lär sig något nytt varje dag. Jag resonerar istället så att behöver min fru något och ber om det så får hon det. Hon behövde en ny bil, inga problem, jag köpte en för 220K till henne.
Jag tror att min fru skulle begära skillsmässa om jag skulle dela allt i procent. "Nu fick du faktist sova 8% längre än mig imorse så nu får du faktist tvätta 58% av tvätten och tömma 58% av diskmaskinen"

Undebart att alla människor resonerar olika!

 

[niklasn]

Livet varierar, under en period var jag arbetslös om än med generösa villkor - idag tjänar jag 200% mer än min fru. Under den tiden var det omvänt.
Att hela tiden växla från 50/50 känns jobbigt tycker jag, värderingen blir svår. nästa vecka är det åter jag som inte kan bidra ekonomiskt men med internt arbete.

 

[AndersPS]

Jag tror att min fru skulle begära skillsmässa om jag skulle dela allt i procent.

Jag skulle nog begära skilsmässa om jag var tvungen att "be" om saker och "få" dem av min partner.

Undebart att alla människor resonerar olika!

Exakt, det gäller att hitta lösningar som fungerar för just en själv och de förutsättningar som finns.

 

[KnockOnWood]

Lite lustigt att så många hänger upp sig vid rättvisa, "jämlika" ekonomiska villkor.
Det är väl självklart att ibland tjänar kvinnan lite mer, ibland mannen.
Och ibland, eller oftast, får kvinnan vara hemma och ta hand om barn (och därmed hushåll),
ibland, men mer sällan mannen. Och därmed varierar inkomsterna naturligtvis.

Men båda parter skall ju få utöva sina intressen, om det så gäller ridning, tennis, motorsport, segling, frimärkssamlande eller körsång, så länge det sker i rimlig omfattning.

Hos mig:
Min fru och jag, samboende sedan >40 år, har haft mycket olika intressen.
Och våra inkomster har varit olika, ibland åt ena och ibland åt andra hållet.
Men aldrig att jag minns att vi har kivats om pengar. Aldrig!
Elräkning, telefon, matinköp osv. Den som haft pengar på kontot har betalat.

Handen på hjärtat: Vem vill förstöra ett kärt förhållande för några kronor

 

[Henri]

Vi har haft en väldigt bra start på vårt förhållande, nämligen båda lika fattiga. Därmed ingen fundering kring rättvisa beträffande vad vi medfört i boet.
Sedan har vi aldrig skapat problem med separat ekonomi eller uppdelning oss emellen av inkomster och utgifter. Allt har varit gemensamt.
Mycket därför har vi aldrig bråkat om pengar!

 

[Squall Leonhart]

Handen på hjärtat: Vem vill förstöra ett kärt förhållande för några kronor

Saken är nog den att förhållanden som spricker på grund av ekonomin gör inte det för att någon medvetet vill förstöra. Utan jag skulle vilja påstå att när ekonomin förstör förhållandet så beror det på avsaknad av förståelse för pengarnas faktiska värde. Vilket jag kan tänka mig påverkas en hel del om man kör med plastkort istället för kontanter.
Se bara på hur vissa barn ser på pengarna som föräldrarna trollar fram genom att dra sitt plastkort. De förstår sällan att det faktiskt dras pengar från ett konto som föräldrarna jobbat för att fylla på varje månad.
Samma sak skulle jag säga sker hos personer där förhållandet spricker på grund av ekonomin. Personen ser inte att pengarna behövs till att familjen ska leva ett bra liv ihop, utan ser bara att en ny drivaxel behövs till bilen eller nytt träns till hästen. Om inte annat så har man ju ett magiskt kort (kreditkort) där det inte dras några pengar från ens konto, utan de bara dyker upp i tomma intet när man behöver det.

Så jag TROR inte att många gör det medvetet.

 

[hempularen]

För mig och min fru fungerar gemensam ekonomi. Jag har högre inkomst, det har skiljt en faktor 2 - 3 under perioder. Men jag har alltid varit väldigt mån att vi båda skall känna det som VÅRA pengar, inte mina eller dina pengar.

Min fru hade en lite större andel av kontantinsatsen till vårt första hus, hon hade varit på Stockholms bostadsmarknad längre. men under åren har jag fyllt på med mer ärvda pengar, större engångs bonusutbetalningar från arbetet osv.

Jag funderade på att vi borde skrivit något samboavtal då, för att skydda hennes större kontantsinsats. Men just då när vi hade köpt så inföll stora finanskrisen i början på 90- talet, så en större andel av kontantinsatsen hade snarare handlat om en större andel av den förlust vi skulle gjort om vi varit tvungna att sälja då.