Hur bra samarbetar ni med Er "andra halva"?
Har en liten fråga till Er andra entusiaster därute i projekt/byggsverige (och andra länder)..
När Ni gör ett projekt med Er sambo/fru/make/pojkvän/flickvän, hur bra går det att samarbeta? Kan ni samarbeta? Kommer ni överens? Blir ni osams/sura?
OBS - Nu menar jag just de projekt ni verkligen gör TILLSAMMANS.. där båda två är ute och håller på tillsammans (oavsett vad ni gör)
.. inte de projekt där ni planerat något ihop och ena parten sköter markservice på annat håll och ena parten snickrar/målar/bygger/odlar.
Lite nyfiken av mig..
MVH Sandra
När Ni gör ett projekt med Er sambo/fru/make/pojkvän/flickvän, hur bra går det att samarbeta? Kan ni samarbeta? Kommer ni överens? Blir ni osams/sura?
OBS - Nu menar jag just de projekt ni verkligen gör TILLSAMMANS.. där båda två är ute och håller på tillsammans (oavsett vad ni gör)
.. inte de projekt där ni planerat något ihop och ena parten sköter markservice på annat håll och ena parten snickrar/målar/bygger/odlar.Lite nyfiken av mig..
MVH Sandra
Jag kan börja
När jag och maken är ute tillsammans och gör nått, oavsett om vi bygger.. rensar trädgård.. målar.. osv.. så blir alltid någon av oss griniga/sura tillslut *tyvärr - erkänner* .. ibland kan vi hålla ut (god min) ganska länge! Men aldrig hela projektet..
Vi är väldigt olika och går på saker och ting på helt olika vis.. !
Har med tiden insett att det kommer nog inte bli så mycket bättre (jag samarbetar väldigt bra med alla andra typiskt nog). Men jobbar vidare på saken (ska fanimej hitta en mellanväg), för jag tycker ju det är kul att göra saker/projekt med min andra halva!
Men., om sanningen ska fram just nu..
Projekten går oftast bättre om vi sköter varsin del, på varsitt håll.. trist.. men sant!
MVH Sandra
När jag och maken är ute tillsammans och gör nått, oavsett om vi bygger.. rensar trädgård.. målar.. osv.. så blir alltid någon av oss griniga/sura tillslut *tyvärr - erkänner* .. ibland kan vi hålla ut (god min) ganska länge! Men aldrig hela projektet..
Vi är väldigt olika och går på saker och ting på helt olika vis.. !
Har med tiden insett att det kommer nog inte bli så mycket bättre (jag samarbetar väldigt bra med alla andra typiskt nog). Men jobbar vidare på saken (ska fanimej hitta en mellanväg), för jag tycker ju det är kul att göra saker/projekt med min andra halva!
Men., om sanningen ska fram just nu..
Projekten går oftast bättre om vi sköter varsin del, på varsitt håll.. trist.. men sant!
MVH Sandra
Redigerat:
Haha, +1 på den.Snigla skrev:Jag kan börja
När jag och maken är ute tillsammans och gör nått, oavsett om vi bygger.. rensar trädgård.. målar.. osv.. så blir alltid någon av oss griniga/sura tillslut *tyvärr - erkänner* .. ibland kan vi hålla ut (god min) ganska länge! Men aldrig hela projektet..
Vi är väldigt olika och går på saker och ting på helt olika vis.. !
Har med tiden insett att det kommer nog inte bli så mycket bättre (samarbetar väldigt bra med alla andra typiskt nog). Men jobbar vidare på saken (ska fanimej hitta en mellanväg), för jag tycker ju det är kul att göra saker/projekt med min andra halva!
Men., om sanningen ska fram just nu..
Projekten går oftast bättre om vi sköter varsin del, på varsitt håll.. trist.. men sant!
MVH Sandra
För vår del funkar det att göra projekt tillsammans. Det betyder dock inte att vi alltid jobbar på samma moment tillsammans.
Exempel:
- Rivning, oftast tillsammans.
- Mark/gjutning, tillsammans.
- El/larm/nätverk, endast jag.
- Gips och spackling, tillsammans.
- Målning, oftast sambon.
- Tapetsering, alltid tillsammans.
Det har funkat bra hittills, men vi har ju endast varit ihop 10år så kanske vi tröttnar....
Exempel:
- Rivning, oftast tillsammans.
- Mark/gjutning, tillsammans.
- El/larm/nätverk, endast jag.
- Gips och spackling, tillsammans.
- Målning, oftast sambon.
- Tapetsering, alltid tillsammans.
Det har funkat bra hittills, men vi har ju endast varit ihop 10år så kanske vi tröttnar....
I gemensamma projekt blir det ändå oftast att vi har olika uppgifter, ganska likt Askeholst här ovan. Funkar bra, men med två små barn blir det ändå oftast att en får sköta markservicen och den andra jobba bäst det går med projektet. Enda gången det blir surt är när frun blir osäker och inte känner att hon har koll på hur något ska göras - då blir hon lite tvär...
Efter två byggen (där vi gjort 99% i egen regi) och 9 år tillsammans så har vi rätt bra koll på detta. Vi kompletterar varandra väldigt bra, hon är arkitekten och jag ingenjören.
Hennes typiska ansvarsområden:
-Estetisk framtoning
-Färgsättning
-Planlösningar
-Materialval när det gäller inredning
-Målning
Mina typiska områden:
-Byggtekniska delarna.
-Budget.
-Upphandling av material och tjänster.
-Materialval när det gäller det övriga.
-Allt som rör garage/verkstad.
När det gäller själva byggandet så sammarbetar vi mycket bra och effektivt. Tro nu inte att vi är en övernaturlig "match made in heaven" bara för det, men byggprojekt är verkligen vår grej.
Hennes typiska ansvarsområden:
-Estetisk framtoning
-Färgsättning
-Planlösningar
-Materialval när det gäller inredning
-Målning
Mina typiska områden:
-Byggtekniska delarna.
-Budget.
-Upphandling av material och tjänster.
-Materialval när det gäller det övriga.
-Allt som rör garage/verkstad.
När det gäller själva byggandet så sammarbetar vi mycket bra och effektivt. Tro nu inte att vi är en övernaturlig "match made in heaven" bara för det, men byggprojekt är verkligen vår grej.
Skönt att man inte är ensam om att det inte funkar att göra saker ihop. Det är konstigt för jag har inga problem att arbeta ihop med svåger eller kompisar etc. Det är precis som om det är lag på att man skall bli osams. Nu försöker jag få till det så vi turas om istället med exempelvis målning/barnaktiviteter.
Min fru pekar mest men det beror på att hon har en svår ledsjukdom och har ofta svår smärta. Vi jobbar väldigt bra ihop (det hon kan hjälpa med) och när det blir tjafs handlar mest om att planerna ändras efter att vi påbörjat något och efter ett tag så blir det oftast någon form av kompromiss.
I andra fall är det mest bråk om att jag tjatar på henne att inte överanstränga sig...
Lite småsurt kan det bli ibland när det handlar om prioriteringar. Jag vill gärna göra de stora dragen först och lämna lister, latex och annat "småpill" till senare medan frun ofta vill att allt ska vara klart på ett ställe först.
Där är det nog bra att hon tjatar eftersom jag har tendensen att påbörja tusen saker utan att avsluta dem...
I andra fall är det mest bråk om att jag tjatar på henne att inte överanstränga sig...
Lite småsurt kan det bli ibland när det handlar om prioriteringar. Jag vill gärna göra de stora dragen först och lämna lister, latex och annat "småpill" till senare medan frun ofta vill att allt ska vara klart på ett ställe först.
Där är det nog bra att hon tjatar eftersom jag har tendensen att påbörja tusen saker utan att avsluta dem...
Hos oss så brukar frun stå för själva idén, och så bestämmer vi tillsammans hur vi vill att det slutligen ska se ut. Beroende på hur hon vill att det ska se ut så får hon ibland anpassa sina planer beroende på fysikens lagar och min kunskap.
Sen står jag för tidplanen, inköpen och 95% av genomförandet. De sista 5% är ofta mindre detaljer (men ack så viktiga) som t.ex. skrapa färg, måla finlir, slutstädning o.s.v.
Under hela byggtiden så står hon för marktjänsten och fixar mat, kommer med kall öl, städar huset under tiden jag bygger i trädgården m.m.
Vi tycker båda två att det funkar, och då anser vi inte att vi behöver ändra på det! ;-)
Sen står jag för tidplanen, inköpen och 95% av genomförandet. De sista 5% är ofta mindre detaljer (men ack så viktiga) som t.ex. skrapa färg, måla finlir, slutstädning o.s.v.
Under hela byggtiden så står hon för marktjänsten och fixar mat, kommer med kall öl, städar huset under tiden jag bygger i trädgården m.m.
Vi tycker båda två att det funkar, och då anser vi inte att vi behöver ändra på det! ;-)
Vi kommer överens rätt så bra. De gånger som det skär sig är:
* Hennes prioriteringar går först. Behöver hon ett handtag så skulle jag helst varit där för en minut sedan, och att avsluta det moment jag pysslar med går inte för sig.
* Olika arbetssätt. Jag arbetar eftertänksamt och metodiskt, och förbereder jobbet väl (samlar ihop alla verktyg jag behöver, drar fram arbetsbänken, tillverkar jiggar och sånt), hon är mer rakt på sak och börjar först och listar ut hur on the go.
* Mäta vs måtta. Jag mäter ganska sällan med linjal/måttband (utom där det måste passas in saker med bestämda mått och sånt), istället så måttar jag med vad jag har till hands. Ska jag ha mitten på något så tar jag inte fram måttbandet om jag har sladden till ett elverktyg i närheten, då det går utmärkt att måtta ut mitten genom att vika den dubbel. På samma sätt så går en sladd eller en liststump utmärkt att markera en radie med. Ska jag ha mellanrum mellan plankor i ett däck så tar jag någon lagom pryl, tex en skruvmejsel, och använder som mall för mellanrummet. Jag är dessutom mycket noga med proportioner, det är viktigare att proportionerna är snygga än att det är jämna siffror. Detta orsakar en viss stress hos henne, som är mer sifferorienterad och mindre geometriker.
* Städning. Jag jobbar först och städar sen. Hon städar medan vi jobbar. Tex när vi gjorde köket så stod jag och slipade spackel så dammet yrde i ena änden av rummet medan hon dammsög i andra.
* Pauser. Jag har halvdan kondition och astma, plus att jag lätt blir yr när jag böjer mig och reser mig mycket. Jag behöver därför lite tätare pauser, medan hon är som en Duracell-kanin.
* Vertygs upplevda farlighet. Hon blir nervös så fort jag använder cirkelsåg, och låter mig inte skaffa ens en enda motorsåg.
* Hållbarhet. Jag använder ungefär 2-3 gånger så mycket skruv som hon gör.
Det sagt, trots allt så samarbetar vi bra, och det vi bygger blir fint.
* Hennes prioriteringar går först. Behöver hon ett handtag så skulle jag helst varit där för en minut sedan, och att avsluta det moment jag pysslar med går inte för sig.
* Olika arbetssätt. Jag arbetar eftertänksamt och metodiskt, och förbereder jobbet väl (samlar ihop alla verktyg jag behöver, drar fram arbetsbänken, tillverkar jiggar och sånt), hon är mer rakt på sak och börjar först och listar ut hur on the go.
* Mäta vs måtta. Jag mäter ganska sällan med linjal/måttband (utom där det måste passas in saker med bestämda mått och sånt), istället så måttar jag med vad jag har till hands. Ska jag ha mitten på något så tar jag inte fram måttbandet om jag har sladden till ett elverktyg i närheten, då det går utmärkt att måtta ut mitten genom att vika den dubbel. På samma sätt så går en sladd eller en liststump utmärkt att markera en radie med. Ska jag ha mellanrum mellan plankor i ett däck så tar jag någon lagom pryl, tex en skruvmejsel, och använder som mall för mellanrummet. Jag är dessutom mycket noga med proportioner, det är viktigare att proportionerna är snygga än att det är jämna siffror. Detta orsakar en viss stress hos henne, som är mer sifferorienterad och mindre geometriker.
* Städning. Jag jobbar först och städar sen. Hon städar medan vi jobbar. Tex när vi gjorde köket så stod jag och slipade spackel så dammet yrde i ena änden av rummet medan hon dammsög i andra.
* Pauser. Jag har halvdan kondition och astma, plus att jag lätt blir yr när jag böjer mig och reser mig mycket. Jag behöver därför lite tätare pauser, medan hon är som en Duracell-kanin.
* Vertygs upplevda farlighet. Hon blir nervös så fort jag använder cirkelsåg, och låter mig inte skaffa ens en enda motorsåg.
* Hållbarhet. Jag använder ungefär 2-3 gånger så mycket skruv som hon gör.
Det sagt, trots allt så samarbetar vi bra, och det vi bygger blir fint.
Förvisso inget byggprojekt, men vi gjorde examensarbetet ihop (båda är ingenjörer inom snarlika områden) och det fungerade alldeles utmärkt och idag står vi här med examen båda två! MEN; för oss, och jag tror de flesta andra, så fungerar samarbetet endast om man delar upp ansvaret och uppgifterna. Finns ingenting som kortar ner mitt tålamod så mycket som när någon ska in och detaljstyra när jag kommit igång med något. Det spelar ingen roll om det är sambon, chefen eller hertigen av Öland, kommer någon och tar verktygen ur händerna på mig så får de också avsluta jobbet. Vill jag ha hjälp så ber jag om det.
MEN; för oss, och jag tror de flesta andra, så fungerar samarbetet endast om man delar upp ansvaret och uppgifterna. Finns ingenting som kortar ner mitt tålamod så mycket som när någon ska in och detaljstyra när jag kommit igång med något. Det spelar ingen roll om det är sambon, chefen eller hertigen av Öland, kommer någon och tar verktygen ur händerna på mig så får de också avsluta jobbet. Vill jag ha hjälp så ber jag om det.
Jag ska absolut inte säga att flickvännen är dum, för det är hon inte. Men vårt problem är att jag har lätt att se ett färdigt resultat i skallen innan jag sätter igång, medan hon har väldigt svårt för att visualisera något som inte finns än.
Exempel: När vi byggde om en gammal inklädd veranda till isolerad hall var jag helt klar över hur den skulle se ut och eftersom vi har ganska lika smak var jag säker på att hon skulle bli nöjd. Ändå fick jag slåss med näbbar och klor för att få igenom en del grejer, bland annat fick jag i smyg beställa och limma upp en tapet i ett litet prång där jag tyckte att det behövdes ett mönster och en färg som bröt av all vit pärlspont. Jag hade lagt fram förslaget men det blev abrupt nedröstat. När jag genomfört min kupp och hon såg det sa hon "oj, så bra det blev, det trodde jag aldrig".
Så är det jämt. Jag är kass på att göra ritningar och skisser så det är skitsvårt att förmedla hur man tänker. Så blir vi osams, jag surnar till och gör som jag vill och i efterhand får jag beröm.
Exempel: När vi byggde om en gammal inklädd veranda till isolerad hall var jag helt klar över hur den skulle se ut och eftersom vi har ganska lika smak var jag säker på att hon skulle bli nöjd. Ändå fick jag slåss med näbbar och klor för att få igenom en del grejer, bland annat fick jag i smyg beställa och limma upp en tapet i ett litet prång där jag tyckte att det behövdes ett mönster och en färg som bröt av all vit pärlspont. Jag hade lagt fram förslaget men det blev abrupt nedröstat. När jag genomfört min kupp och hon såg det sa hon "oj, så bra det blev, det trodde jag aldrig".
Så är det jämt. Jag är kass på att göra ritningar och skisser så det är skitsvårt att förmedla hur man tänker. Så blir vi osams, jag surnar till och gör som jag vill och i efterhand får jag beröm.