Jag vet vad sambolagen innebär och hur man avtalar bort den, det är diskussionerna kring den som är intressant.Anna_H skrev:
Äger man verkligen fastigheten / lägenheten och har ansvar om det händer något?
Om någon råkar ut för något och det är fastighetsägarens ansvar, kan verkligen sambo bli dömd för det om denne inte står på pappret om så inte är fallet så borde ju vem som helst skriven på adressen kunna dömas om de flyttade in samtidigt.
Du tittar hårt på lagen.
Att äga något och ha rätt till hälften vid sambolagen är inte det två skilda saker juridiskt?
Men Andy, nu förstår jag inte vad du skriver igen: Du skriver att du vill ändra lagen, så att man förutsätter att en sambo skrivs in som ägare, istället för att den som äger det skrivs bort som ägare?
Det är tokigt på två sätt:
A: det är INTE så sambolagen fungerar idag, den som äger en bostad när man blir sambo äger den även vid en skiljsmässa, och den partens familj ärver vid dödsfall, inte sambon, som inte har någon rätt i bostaden.
B: att skriva in en sambo som ägare är samma sak som att "skriva bort sin egendom", inte motsatsen, alltså ingen ändring.
Och tydligen missförstod jag dig, jag trodde att du ogillade att sambolagen ger båda parter lika rätt till gemensam bostad, men det du skrev nu sist uppfattar jag som att du tycker att även bostad som INTE är anskaffad för gemensamt bruk ska ingå i sambolagens egendom?
Eller ändrar du dig hit och dit?
Annars säger jag som Hemmakatten: Man får se till att ha koll på vad som gäller. Sånt här borde ingå i grundskolans undervisning.
Det är tokigt på två sätt:
A: det är INTE så sambolagen fungerar idag, den som äger en bostad när man blir sambo äger den även vid en skiljsmässa, och den partens familj ärver vid dödsfall, inte sambon, som inte har någon rätt i bostaden.
B: att skriva in en sambo som ägare är samma sak som att "skriva bort sin egendom", inte motsatsen, alltså ingen ändring.
Och tydligen missförstod jag dig, jag trodde att du ogillade att sambolagen ger båda parter lika rätt till gemensam bostad, men det du skrev nu sist uppfattar jag som att du tycker att även bostad som INTE är anskaffad för gemensamt bruk ska ingå i sambolagens egendom?
Eller ändrar du dig hit och dit?
Annars säger jag som Hemmakatten: Man får se till att ha koll på vad som gäller. Sånt här borde ingå i grundskolans undervisning.
Om någon råkar ut för VAD för något? Du får nog komma med ett konkret exempel här, för det är helt olika regler beroende på vad som händer.Andy78 skrev:
Det stämmer att det är skillnad på att äga något och på att ha rätt till hälften av någon vid skiljsmässa pga sambolagen. Vad är problemet?
Jag håller med om att diskussionen är intressant, men jag förstår inte vad du är ute efter, vad du försöker säga. Och jag uppfattar det som att du INTE vet hur sambolagen fungerar idag.
Måste bara fråga.Hemmakatten skrev:
Ser du det som ett problem att ha det omvänt
att samhället förutsätter att man är en medveten invånare och förväntas tillskansa sig nödvändiga kunskaper tex att skriva in sig som ägare i sin sambos / hus?
För det borde vara möjligt, det man skrev på banken / mäklaren gäller, ska båda äga så skriver man det.
Som det är idag så är det tvärtom, den ena kan köpa och äga och det räcker med att den köps för att brukas gemensamt huxflux så gäller inte ursprungligt avtal.
Vinner vi inte mer på att ha tvärtom att det är sambos ansvar att skriva ägarskap, så slipper hänvisa till sambolagen i efterhand.
För det räknar väl samhället med också att man är tillräckligt vuxen att skriva avtal om man ska vara med att betala något på den andres investering. men det behövs inte idag.
Redigerat:
Anna_H skrev:
Råkar ut för vad separerar, vad annars?
Berätta för mig vad jag jag missupfattat om sambolagen då du knappt kan redogöra för det.
Så vad är det för regler beroende på vad som händer, berätta för mig.
Redigerat:
Ändrar mig hit och dit?Anna_H skrev:
Vart skrev jag att det ska ingå i sambolagens egendom, nej det vill jag helst inte.
Nej jag skrev inte att det skulle ingå i sambolagen.
Du förstår inte vad jag menar med skriva in, jag skrev aldrig att man skriver bort hela sin egendom det är något som du fått för dig i din tolkning.
Jag tar om det.
Om a köper en lägenhet är det inte rimligare att man skriver in b som ägare för att denne ska ha rätt till hälften än tvärtom (läs skriva bort sambolagen) än att det ska regleras i en lag.
Varför ska någon som redan äger något behöva skydda sin egendom genom att skriva bort sambolagen?
Det kommer alltid finnas olika åsikter om lagen.
Redigerat:
När man ingår ett samboförhållande, som alltså är mer än vilket förhållande som helst, kan man väl anta att de allra flesta vill att den beständiga egendomen som köps för gemensamt bruk är avsedd att ägas av parterna gemensamt, dvs det ska inte spela någon roll vem av parterna som råkade köpa maten eller den nya soffan en viss månad. Man ska inte behöva skriva ett särskilt avtal för alla de prylar som man vill ska vara samboegendom, helt enkelt för att det är fråga om en jäkla massa prylar under ett normallångt samboförhållande.
Utan bostaden finns det ju inget samboförhållande. Att då undanta just bostaden från huvudprincipen för lagen tycker jag är bakvänt.
Utan bostaden finns det ju inget samboförhållande. Att då undanta just bostaden från huvudprincipen för lagen tycker jag är bakvänt.
Nej. Det är väldigt mycket mindre som talar för att parternas default-inställning är att bilen ska nyttjas av dem båda två jämfört med bostaden och bohaget. Tycker inte du det?Andy78 skrev:
(Det är dessutom ännu mindre som talar för att parterna är i närheten av överens om hur mycket av den disponibla inkomsten som ska spenderas på bilen.
)Och om man har en bil som brukas av båda parter, är det rimligt att splitta den 50/50 enbart för att den köptes för gemensamt bruk?Plåthuset skrev:Nej. Det är väldigt mycket mindre som talar för att parternas default-inställning är att bilen ska nyttjas av dem båda två jämfört med bostaden och bohaget. Tycker inte du det?
(Det är dessutom ännu mindre som talar för att parterna är i närheten av överens om hur mycket av den disponibla inkomsten som ska spenderas på bilen.
Det är såklart fullt rimligt att splitta både kostnader och kvarvarande värde på en bil om parterna är överens om det. Men om bilägaren vill vara säker på att få hjälp med de löpande kostnaderna och icke-ägaren vill vara säker på att få ta del av värdet vid försäljning får de skriva ett avtal om det.Andy78 skrev:
Håller med Andy, sambolagen är föråldrad och inkonsekvent.
Lagen i sig kan vara vara rimlig om man träffas vid unga år, flyttar ihop och bygger någon gemensamt från grunden.
I dagens läge där många inte stadgar sig och skaffar barn förrän efter 30, där man mer ofta kan gå in i förhållandet med helt olika förutsättningar. Sambo 1 kan ha shoppat upp varje krona i sitt tioåriga yrkesliv, sambo 2 arbetat ihop ett hyfsat kapital.
Ponera att de flyttar ihop, S2 satsar allt sitt kapital i den nya gemensamma bostaden. Efter tre år hoppar S1 i säng med brevbäraren och uppbrottet är ett faktum. Är det rimligt att det S2 slitit ihop på egen hand under 10 år ska delas med S1? Dvs i defaultläget utan samboavtal?
Dessutom är den inkonsekvent, Anna tog upp fall där den som flyttar in i en bostad som redan ägs av den ena så gäller inte sambolagen, även om de sedan bor där som sambos i 25år efter det.
Men om man flyttar till gemensam bostad där den ena står för all ekonomisk risk så är det omedelbart bådas egendom.
Vid båda fallen går den ena i förhållandet in med massa kapital, bara att det än bundet i olika tillgångar vid inflyttandet, men det ska bara delas i ena fallet. Även om allt annat i förhållandena är lika. Finns ingen logik i detta.
Bor man i hyresrätt eller en mindre avfolkningsorter där man man få en bostadsrätt för små pengar. Om den ena parten då har kapital på börsen istället för i bostaden. Så kommer detta inte heller delas.
Vad är logiken i att skydda "den svagare parten" men bara om man bor i en dyr bostad?
I dagens läge där allt annat ska vara individuellt är sambolagen föråldrad. Grunden bör vara att var och en äger vad de anskaffar, inkl. bostad, och vill man istället att det ska vara gemensam egendom så får man fixa det med särskilda avtal, Inte vice versa som idag.
Lagen i sig kan vara vara rimlig om man träffas vid unga år, flyttar ihop och bygger någon gemensamt från grunden.
I dagens läge där många inte stadgar sig och skaffar barn förrän efter 30, där man mer ofta kan gå in i förhållandet med helt olika förutsättningar. Sambo 1 kan ha shoppat upp varje krona i sitt tioåriga yrkesliv, sambo 2 arbetat ihop ett hyfsat kapital.
Ponera att de flyttar ihop, S2 satsar allt sitt kapital i den nya gemensamma bostaden. Efter tre år hoppar S1 i säng med brevbäraren och uppbrottet är ett faktum. Är det rimligt att det S2 slitit ihop på egen hand under 10 år ska delas med S1? Dvs i defaultläget utan samboavtal?
Dessutom är den inkonsekvent, Anna tog upp fall där den som flyttar in i en bostad som redan ägs av den ena så gäller inte sambolagen, även om de sedan bor där som sambos i 25år efter det.
Men om man flyttar till gemensam bostad där den ena står för all ekonomisk risk så är det omedelbart bådas egendom.
Vid båda fallen går den ena i förhållandet in med massa kapital, bara att det än bundet i olika tillgångar vid inflyttandet, men det ska bara delas i ena fallet. Även om allt annat i förhållandena är lika. Finns ingen logik i detta.
Bor man i hyresrätt eller en mindre avfolkningsorter där man man få en bostadsrätt för små pengar. Om den ena parten då har kapital på börsen istället för i bostaden. Så kommer detta inte heller delas.
Vad är logiken i att skydda "den svagare parten" men bara om man bor i en dyr bostad?
I dagens läge där allt annat ska vara individuellt är sambolagen föråldrad. Grunden bör vara att var och en äger vad de anskaffar, inkl. bostad, och vill man istället att det ska vara gemensam egendom så får man fixa det med särskilda avtal, Inte vice versa som idag.
Tror inte vi kommer att komma så mycket längre egentligen...
Visst kan lagen säkerligen behöva justeras både här å där enligt vissa. Men det går alltid att argumentera för och emot.
Men sambolagen ger ett grundskydd...
Men om man nu Spara väljer att flytta ihop med Slösa där de köper ett gemensamt hus, förvisso där Spara står för den större delen av insatsen och Slösa står för den största insatsen med att fylla garderober och kök med massa "nödvändiga" prylar.
Om nu Spara inte vill att Slösa ska få halva bostaden vid en separation, då får man se till att skriva papper...
Annars så får Spara ta den smällen. Där Slösa får sin halva.
Men är det lagen då som misslyckas?
Visst kan lagen säkerligen behöva justeras både här å där enligt vissa. Men det går alltid att argumentera för och emot.
Men sambolagen ger ett grundskydd...
Men om man nu Spara väljer att flytta ihop med Slösa där de köper ett gemensamt hus, förvisso där Spara står för den större delen av insatsen och Slösa står för den största insatsen med att fylla garderober och kök med massa "nödvändiga" prylar.
Om nu Spara inte vill att Slösa ska få halva bostaden vid en separation, då får man se till att skriva papper...
Annars så får Spara ta den smällen. Där Slösa får sin halva.
Men är det lagen då som misslyckas?
Den är i vilket fall inkonsekvent om Spara får dela på sitt kapital, men bara om det är bundit i ett vitt tillgångsslag och efter ett visst tillfälle.Odjuret skrev:
Dessutom i mitt tycke, moraliskt förkastlig.