Om det byggs ett hus på en fastighet för lånade pengar så ska hyran räcka till både amortering, ränta och driftskostnader.sunqan skrev:
Detta oavsett om det är 1, 2 eller 20 eller 200 lägenheter i huset.
Detsamma är rimligt om man vill bo i en pantsatt villa.
Två vuxna i ett hus bör ju dela den faktiska kostnaden oberoende på ägarskapsfördelningen.
Om den som inte äger något flyttar ut upphör dennes utgifter.
Vill man vara med på värdestegring eller värdeminskning så får man köpa in sig (om ägaren tillåter).
Hur det än är så är det en anskaffningskostnad för huset som styrs av marknadspriset (efterfrågan och tillgång).
Det finns inget tvång att flytta in eller att bo kvar.
Är inkomsterna väldigt olika stora kan man fördela utgifterna i relation til inkomsterna (procentuellt).
Tycker du att det är rimligt att bli ihop med/flytta in till någon som har en extremt lyxig och dyr bostadsrätt i ett centralt läge med en gammal stabil förening (högt pris och låg hyra) och bara betala halva hyran? Du nyttjar ju då själv denna lyx och närhet utan att betala för den.
Nej, jag anser att man då delar kostnaden på båda och balancerar den efter respektive persons inkomst.
Hur tänker du egentligen?
Nja.Paxman skrev:
Det går att avtala bort, men det finns fall när inte detta gäller. Vid en elakartad separation är det i slutänden upp till bodelningsman och domstol att tolka om detta gäller (och helt ovidkommande saker kan vägas in i denna tolkning), och även om man har rätt så är det inte säkert att det går att få fram det eftersom den domstolsförhandling där detta ska tas upp istället ofta är fokuserad på vårdnad av barn. Det är dock oftast män, speciellt när det är barn inblandade, som drabbas av konstiga tolkningar.
Man ska också skilja på rätten till bostaden ekonomiskt och besittningsmässigt, där även det senare kan bli ekonomiskt problematiskt om den andra parten får besittningsrätt och värdet och/eller värderingen ändrats kraftigt, eftersom det kan utlösa återbetalning av lån och reavinstskatt.
(Vid bodelning har man rätt till halva värdet av den gemensamma egendomen, äganderätten påverkas inte annat än att man inte har rätt att "lägga beslag på" mer än halva värdet av boet. Sedan löser man normalt bodelningen genom att ändra äganderätten. Viktigt att skilja mellan ägande och värde innan bodelning.)
När man är i ett förhållande är det dessutom emotionellt svårt (och troligen kontraproduktivt för ett fungerade förhållande) att föreställa sig konflikt. Om man får barn tillsammans så kommer ofta giftermål på tapeten på eftersom det löser andra problem.
Det finns som jag ser det finns få säkra alternativ:
1) Se till att bostaden är enskild egendom genom arv eller gåva som du inte kan förändra (men se till att skriva testamente), förutsätter att ens föräldrar och syskon är med på tåget. Bostad som är enkild egendom som inte är inskriven i arv eller gåvobrev kan bli gemensam vid bodelning.
2) Dela bostaden och dess kostnader lika, på så sätt behöver man inte kämpa mot lagstiftningen.
3) Hyr, så det inte finns ett värde att bråka om.
Det finns fall där avtal fungerar bra, men man ska vara medveten om att i ett långvarigt förhållande händer det ofta saker, t.ex. barn, som förändrar resultatet av avtalet. (Vid skilsmässor är 5 år praxis för långvarigt.) Ska man göra ett avtal som ska hålla för tidens tand så är det nödvändigt att blanda in en jurist som kan reda ut vad som gäller och även förhindra att den andra parten skulle kunna hävda att det inte gäller.
Jag skulle starkt rekommendera gemensamt ägande om man seriöst flyttar ihop, risken för att något går snett, och bråk, vid uppbrott blir betydligt lägre, eftersom det inte finns något husvärde att bråka om.. För vid en separation finns det ibland en ny partner som bara är intresserad av att få ut så mycket som möjligt ur bodelningen.
Skriv ett samboavtal hos en advokat, bör kosta en halvtimmes debitering dvs. runt 700-800kr
Innan partnern flyttar in.
Det är billigt med tanke på vad en runda i rätten kostar om ni går skilda vägar...
Båda måste vara närvarande hos advokaten när ni skriver & kunna legitimera sig... Advokaten ska veta exakt hur det ska formuleras, och man kan även ta med hur andra saker "lösöre" ska delas upp, som ni köpt eller köper under tiden ni bott tillsammans.
Innan partnern flyttar in.
Det är billigt med tanke på vad en runda i rätten kostar om ni går skilda vägar...
Båda måste vara närvarande hos advokaten när ni skriver & kunna legitimera sig... Advokaten ska veta exakt hur det ska formuleras, och man kan även ta med hur andra saker "lösöre" ska delas upp, som ni köpt eller köper under tiden ni bott tillsammans.
Det är ju därför jag är försiktig denna gången. ..Som svar; Läs följande länk om vad som gäller hus som köpts för enskilt bruk innan man blir sambopatriklarsson skrev:
http://lawline.se/answers/hus-kopt-innan-samboskap
Citerar stycket "När sambos separerar och en bodelning sker ska all samboegendom delas lika om inget samboavtal finns. Vad som är samboegendom beskrivs i 3§ SamboL som gemensam bostad och bohag som förvärvats för gemensam användning. Eftersom ditt hus inte förvärvats under tiden ni varit sambos, och inte köptes med avsikt om gemensam användning kommer det inte att ingå i en bodelning. "
Som sagt, tycker inte att TS behöver inte oroa sig, men det är alltid bäst att förankra allt via ett avtal.
JOW skrev:
Varför ska den som inte äger lägenheten betala, lån och amorteringar bara för att denne flyttar in?
Är det inte bättre att man delar på driftskostnader, och om man vill kan man ju dela på räntan eftersom det är en kostnad för lånet.
Jag hade inte haft mage att be min sambo som flyttar in betala halva amorteringen, om det bara var jag som hade rätt till visnten vid en försäljning.
Jag personligen skulle inte vilja betala någon annans lån och skulle dom komma med argumentet att jag använder all lyx som finns i närheten så hade det helt enkelt inte funnits så mycker mer att fundera över jag hade inte flyttat in.
TS gör det enkelt, oavsett om han flyttar in efteråt skriv papper om att huset ej ska ingå i en bodelning.
Du betalar amorteringar, eventuellt kan ni ju dela på räntan.
Det är ju inget som hindrar att den som flyttar in hjälper till på annat sätt tar en extra räkning någon gång tex.
Men att be någon amortera av någon man inte äger är nog bara att skapa problem.
Amortering kan utan omsvep anses som ett sparande för den som står på lånet...om någon vill ge denne pengar för amortering av lånet är det i mina ögon en gåva.Andy78 skrev:
Ränta på lånet och kostnader för normalt underhåll anser jag vara skäligt att båda delar på. Detta utöver kostnader som el, vatten, sopor, bredband/tele etc. Det blir knepigare när det kommer till kostnader för renovering/höjning av standard, speciellt om det är den som inte äger huset som är "händigast". Hur ska husägaren kompensera sin sambo för den värdeökning h*n bidrar med?
Detta är mycket snårigt och eftersom det skiljer så mycket från fall till fall är det knepigt för någon här att ge generella råd som stämmer för de flesta. Undantaget är rådet att anlita kompetent advokat för rådgivning och upprättande av ett legalt dokument.
Då ska man inte betala räntan heller, för räntan är ju en verkan av att man tagit ett lån för att köpa nånting.
Räntan ska ju den som tagit lånet betala, för den har själv valt att låna pengar.
Kvar att dela på är el, vatten, sophämtning, telefon, tv, internet... typ.
Räntan ska ju den som tagit lånet betala, för den har själv valt att låna pengar.
Kvar att dela på är el, vatten, sophämtning, telefon, tv, internet... typ.
Räntan är en kostnad som man ådragit sig för att kunna köpa något. Om man då delar med sig av detta "något" så är det väl inte mer än rätt att dela på denna kostnad? Precis som någon skrev tidigare i tråden: bor man i hyresrätt är en stor del av hyran värdens räntekostnader för fastigheten. Ska man då inte dela på hyran om man bor i samma hyresrätt?JOW skrev:
Snarare vore del ju rimligt att den som får bo i en bostad där någon annan tagit på sig stora lån, och de risker det innebär, betalar mer än bara räntan. Om bostadsmarknaden kraschar och bostaden måste säljas är det ju den som står på lånen som sitter med Svarte Petter medan den som bara varit sambo går helt fri ur situationen.
Nej, du skrev:JOW skrev:
Jag kan då inte tyda det som annat sätt än att du inte tycker att en "snyltgäst" ska hjälpa till att betala räntan på de lån som någon annan har på bostaden...men jag kanske missat något i ditt resonemang så gör att det går ihop...JOW skrev:
I inlägg nr 48 tycker jag sunqan har lite snäsig ton och framför åsikt utan motivering.
Detta citerar jag och svarar på i inlägg nummer 76.
Slutsatsen i det inlägget är att även den som flyttar in bör betala del av amorteringen (balanserat per respektive inkomst). Samt att det inte bara är värdeökning i fastigheter.
Detta får jag givetvis mothugg på (som förväntat)
Inlägg 82: Där åsikten är att man ska betala driftkostnad, och att räntan är en driftkostnad.
I inlägg 83 skriver du (Paxman) att "Amortering kan utan omsvep anses som ett sparande för den som står på lånet...om någon vill ge denne pengar för amortering av lånet är det i mina ögon en gåva."
Detta tolkade jag (kanske feltokat?) som att du ansåg att det var fel att den som flyttar in betalar del av amorteringen.
Jag tolkar det även som att du anser att ränta på lånet samt övriga utgifter bör delas på.
Som svar på det skriver jag inlägg 84.
Där jag försöker göra VPS (vänd på steken).
Om man anser att amorteringen endast är ägarens ansvar så bör man ej heller dela på ränteutgiften.
Detta eftersom att för räntan är enbart bunden till och en direkt verkan på, att man har tagit ett lån, vilket man då har gjort på sitt eget bevåg.
Alltså ska inte inneboende betala del av räntan. !?
Syftet med denna argumentation var att väcka upp frågan om räntan, om verkligen tycker att den inneboende ska betala del av den.
Det är nu i inlägg 85 min förvirring uppstår där du Paxman skriver att "Räntan är en kostnad som man ådragit sig för att kunna köpa något. Om man då delar med sig av detta "något" så är det väl inte mer än rätt at dela på denna kostnad?"
Och i nästa stycke:
"Snarare vore del ju rimligt att den som får bo i en bostad där någon annan tagit på sig stora lån, och de risker det innebär, betala mer än bara räntan."
Och det är just såhär jag tycker. Jag håller med!
Och för att förtydliga ännu en gång med inlägg 86, hyran i en hyresrätt är både amortering, ränta, driftkostnader.
Alltså betalar man av lånet åt hyresvärden. Det är ju så man inte ska göra skriver ni tidigare i tråden.
Vad är skillnaden?
Och för att visa att jag håller med Paxmans åsikt i stycke 2 i inlägg 85 skrev jag inlägg 87. Att det är inte så moraliskt korrekt att bo hos någon, som man bara kan dra ifrån när det skiter sig och slippa allt ansvar. Då har man inte ens bott i en hyresrätt och betalat för sig, man har bara betalat för "dagen".
Och till sist, inlägg 88.
Ja Paxman, jag tror att vi tycker lite lika, kanske inte helt, jag vet inte riktigt.
Men jag tycker att man ska betala del av amortering, del av ränta, del av driftkostnader eftersom man nyttjar fastigheten lika mycket.
Det är det min argumentation i inlägg 76 handlar om:
"Tycker du att det är rimligt att bli ihop med/flytta in till någon som har en extremt lyxig och dyr bostadsrätt i ett centralt läge med en gammal stabil förening (högt pris och låg hyra) och bara betala halva hyran? Du nyttjar ju då själv denna lyx och närhet utan att betala för den." Den ena parten köper något galet dyrt. Den andra parten flyttar in och betalar en spottstyver.
Om man ska bo ihop bör man väl bo ihop på ett sätt så att man får harmoni i inkomst och utgift och social inbördes ställning, därav betala procentuellt av inkomsten och därmed betala lika relativt sin inkomst.
Kan man då inte bo där man valt bor man fel (alternativt systemfel med höga bostadspriser, men det är ju en helt annan diskussion).
Till sist, min åsikt i kortform:
Den bästa lösningen jag kan se, är att den som flyttar in får köpa in sig till 50% (för att ta sitt ansvar).
Man skriver ett inbördes avtal att den som var 100% ägare får bo kvar (köpa ut den som flyttat in) om man ska gå skilda vägar.
Detta citerar jag och svarar på i inlägg nummer 76.
Slutsatsen i det inlägget är att även den som flyttar in bör betala del av amorteringen (balanserat per respektive inkomst). Samt att det inte bara är värdeökning i fastigheter.
Detta får jag givetvis mothugg på (som förväntat)
Inlägg 82: Där åsikten är att man ska betala driftkostnad, och att räntan är en driftkostnad.
I inlägg 83 skriver du (Paxman) att "Amortering kan utan omsvep anses som ett sparande för den som står på lånet...om någon vill ge denne pengar för amortering av lånet är det i mina ögon en gåva."
Detta tolkade jag (kanske feltokat?) som att du ansåg att det var fel att den som flyttar in betalar del av amorteringen.
Jag tolkar det även som att du anser att ränta på lånet samt övriga utgifter bör delas på.
Som svar på det skriver jag inlägg 84.
Där jag försöker göra VPS (vänd på steken).
Om man anser att amorteringen endast är ägarens ansvar så bör man ej heller dela på ränteutgiften.
Detta eftersom att för räntan är enbart bunden till och en direkt verkan på, att man har tagit ett lån, vilket man då har gjort på sitt eget bevåg.
Alltså ska inte inneboende betala del av räntan. !?
Syftet med denna argumentation var att väcka upp frågan om räntan, om verkligen tycker att den inneboende ska betala del av den.
Det är nu i inlägg 85 min förvirring uppstår där du Paxman skriver att "Räntan är en kostnad som man ådragit sig för att kunna köpa något. Om man då delar med sig av detta "något" så är det väl inte mer än rätt at dela på denna kostnad?"
Och i nästa stycke:
"Snarare vore del ju rimligt att den som får bo i en bostad där någon annan tagit på sig stora lån, och de risker det innebär, betala mer än bara räntan."
Och det är just såhär jag tycker. Jag håller med!
Och för att förtydliga ännu en gång med inlägg 86, hyran i en hyresrätt är både amortering, ränta, driftkostnader.
Alltså betalar man av lånet åt hyresvärden. Det är ju så man inte ska göra skriver ni tidigare i tråden.
Vad är skillnaden?
Och för att visa att jag håller med Paxmans åsikt i stycke 2 i inlägg 85 skrev jag inlägg 87. Att det är inte så moraliskt korrekt att bo hos någon, som man bara kan dra ifrån när det skiter sig och slippa allt ansvar. Då har man inte ens bott i en hyresrätt och betalat för sig, man har bara betalat för "dagen".
Och till sist, inlägg 88.
Ja Paxman, jag tror att vi tycker lite lika, kanske inte helt, jag vet inte riktigt.
Men jag tycker att man ska betala del av amortering, del av ränta, del av driftkostnader eftersom man nyttjar fastigheten lika mycket.
Det är det min argumentation i inlägg 76 handlar om:
"Tycker du att det är rimligt att bli ihop med/flytta in till någon som har en extremt lyxig och dyr bostadsrätt i ett centralt läge med en gammal stabil förening (högt pris och låg hyra) och bara betala halva hyran? Du nyttjar ju då själv denna lyx och närhet utan att betala för den." Den ena parten köper något galet dyrt. Den andra parten flyttar in och betalar en spottstyver.
Om man ska bo ihop bör man väl bo ihop på ett sätt så att man får harmoni i inkomst och utgift och social inbördes ställning, därav betala procentuellt av inkomsten och därmed betala lika relativt sin inkomst.
Kan man då inte bo där man valt bor man fel (alternativt systemfel med höga bostadspriser, men det är ju en helt annan diskussion).
Till sist, min åsikt i kortform:
Den bästa lösningen jag kan se, är att den som flyttar in får köpa in sig till 50% (för att ta sitt ansvar).
Man skriver ett inbördes avtal att den som var 100% ägare får bo kvar (köpa ut den som flyttat in) om man ska gå skilda vägar.
...det blev väldigt invecklat och lite för mycket hit och dit i ditt resonemang i senaste inlägget JOW...men det är möjligt att vi ändå tycker ganska lika. Det är ju heller inte en tävling om att ha rätt så vi behöver inte försöka övertala varandra.
Dock har jag en följdfråga till ditt resonemang angående att en sambo ska betala 50 % av amorteringen: om den som äger huset har chashat det, alltså inte har några lån att amortera på, hur mycket ska "snyltgästen" betala då? Då finns varken amorteringskrav eller faktisk räntekostnad.
Dock har jag en följdfråga till ditt resonemang angående att en sambo ska betala 50 % av amorteringen: om den som äger huset har chashat det, alltså inte har några lån att amortera på, hur mycket ska "snyltgästen" betala då? Då finns varken amorteringskrav eller faktisk räntekostnad.