Bara driftkostnad.

Vid en eventuellt försäljning går vinst/förlust till ägaren.

Men jag tycker fortfarande att "snyltgästen" ska köpa in sig till 50%.
Därefter betala procentuellt så mycket som storleken på sin inkomst relativt den gemensamma inkomsten.
 
Redigerat:
Det blir lite bökigt :)

Men man kan väl säga att antingen är man med och betalar mot lånet (amort o ränta) eller enbart driftkostnader, ränta är ingen driftkostnad.
 
fahlis skrev:
Lite rått formulerat kanske, men i grunden en sund inställning. (y)
Det är ju lite lättare att ta den diskussionen när man är sams och kära jämfört med vid en bitter separation.
 
JOW skrev:
Då ska man inte betala räntan heller, för räntan är ju en verkan av att man tagit ett lån för att köpa nånting.
Räntan ska ju den som tagit lånet betala, för den har själv valt att låna pengar.

Kvar att dela på är el, vatten, sophämtning, telefon, tv, internet... typ.

Så resonerar jag också, är jag / min sambo inte delaktig att ta del av vinsten i en försäljning så ser jag ingen anledning till att man ska betala räntan.
 
  • Gilla
sunqan och 2 till
  • Laddar…
Paxman skrev:
Amortering kan utan omsvep anses som ett sparande för den som står på lånet...om någon vill ge denne pengar för amortering av lånet är det i mina ögon en gåva.

Ränta på lånet och kostnader för normalt underhåll anser jag vara skäligt att båda delar på. Detta utöver kostnader som el, vatten, sopor, bredband/tele etc. Det blir knepigare när det kommer till kostnader för renovering/höjning av standard, speciellt om det är den som inte äger huset som är "händigast". Hur ska husägaren kompensera sin sambo för den värdeökning h*n bidrar med?

Detta är mycket snårigt och eftersom det skiljer så mycket från fall till fall är det knepigt för någon här att ge generella råd som stämmer för de flesta. Undantaget är rådet att anlita kompetent advokat för rådgivning och upprättande av ett legalt dokument.



Håller med att det är snårigt.
Säg att den ene ska kompensera sin sambo med 50k för värdeökning.
Då är det väl givet att sambo kompenserar även med förlust även fast han inte äger bostaden?

Det där är otroligt svårt och börjar man debitera för att man är händig around the house då bör man nog ta sig en funderare om man ska flytta ihop.
Däremot ska den som är händig självklart kompenseras för utlägg material etc.
 
Redigerat:
Andy78 skrev:
Så resonerar jag också, är jag / min sambo inte delaktig att ta del av vinsten i en försäljning så ser jag ingen anledning till att man ska betala räntan.
Vid en separation får den som behåller bostaden köpa ut den andra till då rådande bostadspriser, då får den som blir utköpt ta del av den vinst/förlust som uppkommit medans personen varit delägare i bostaden.
 
Demmpa skrev:
Vid en separation får den som behåller bostaden köpa ut den andra till då rådande bostadspriser, då får den som blir utköpt ta del av den vinst/förlust som uppkommit medans personen varit delägare i bostaden.
Det du skriver är självklart om man är med och äger bostaden,vad annars.
Jag pratar om när den ene endast äger bostaden, då fins det ingen anledning att betala lån eller lösa ut någon annan som inte är med och äger.
 
Mitt förslag till en rättvis fördelning av boendekostnaden är att den som inte äger betalar följande:


1) halva verkliga räntekostnaden
2) ägarens kostnad för eget kapital
3) halva driftkostnaden
4) en schablonkostnad för underhåll

Ägaren betalar sedan alla renoveringskostnader (firmor, byggmaterial mm) och all amortering.

1) Den ränta som ägaren verkligen betalar efter ränteavdrag. Klart rimligt att dela på och ingen svår grej.

2) Hade ägaren bott i hyresrätt så hade denne kunnat ha pengarna på banken istället. Den som hyr bör därför betala motsvarande bankränta minus kapitalskatt (30%) på de egna kapital som ägaren lagt in i huset (dvs värde minus lån).

3) Halva verkliga kostnaden för el, V/A, sopor, fjärrvärme etc.

4) Ett hus måste underhållas för ca 2000 - 3000 kr/mån för att inte tappa i värde. T.ex. kostar ett badrum ca 100000 kr och håller i 25 år, vilket gör en kostnad på 4000 kr/år. Samma siffror gäller ungefär för tak, kök, fasad, värmesystem etc. Man kommer lätt upp i 25000 - 30000 kr/år bara för att behålla värdet på huset.

Tid som hyressambon lägger in i detta bör man nog dra av från kostnaden, säg med 100kr/h. Hade denne bott i hyresrätt så hade inte den fritiden lagts på fastighetsunderhåll.
 
  • Gilla
Paxman
  • Laddar…
pelpet hade förmågan att på ett mycket lättförståeligt sätt få ut i text precis hur jag resonerar! (y) Jag behöver därför inte skriva så mycket mer om den saken. Ett tillägg till punkt 4 bara: om "snyltgästen" är den som utför mycket av underhållet som innebär att mycket pengar sparas på hantverkare kan jobbet kvittas mot schablonkostnaderna.

Det man med säkerhet kan säga är ju att hur mycket man än vrider och vänder på alla siffror kommer det aldrig bli total rättvisa. Som många skriver, grottar man för mycket i alla kostnader ska man nog ta sig en funderare ifall man ska bo ihop ö h t.

Tänk om alla kunde vara lika säkra på att hålla ihop hela livet som mina föräldrar var från dag 1...de gjorde det enkelt för sig: 100 % delad ekonomi, och det har fungerat i 40+ år med diverse boenden inklusive ett stort hus i ett exklusivt område! :) Aldrig något snack om vem som betalar vad eller vem som gör vad...det var nog lite enklare förr i världen när folk hade inställningen att inte ge upp så lätt som många har idag. Frågan är bara vem som är lyckligast...:rolleyes:

F.ö. en intressant utveckling av tråden...hoppas bara TS tycker samma sak...:surprised:
 
Redigerat:
  • Gilla
Tjodjuret och 1 till
  • Laddar…
pelpet skrev:
Mitt förslag till en rättvis fördelning av boendekostnaden är att den som inte äger betalar följande:


1) halva verkliga räntekostnaden
2) ägarens kostnad för eget kapital
3) halva driftkostnaden
4) en schablonkostnad för underhåll

Ägaren betalar sedan alla renoveringskostnader (firmor, byggmaterial mm) och all amortering.

1) Den ränta som ägaren verkligen betalar efter ränteavdrag. Klart rimligt att dela på och ingen svår grej.

2) Hade ägaren bott i hyresrätt så hade denne kunnat ha pengarna på banken istället. Den som hyr bör därför betala motsvarande bankränta minus kapitalskatt (30%) på de egna kapital som ägaren lagt in i huset (dvs värde minus lån).

3) Halva verkliga kostnaden för el, V/A, sopor, fjärrvärme etc.

4) Ett hus måste underhållas för ca 2000 - 3000 kr/mån för att inte tappa i värde. T.ex. kostar ett badrum ca 100000 kr och håller i 25 år, vilket gör en kostnad på 4000 kr/år. Samma siffror gäller ungefär för tak, kök, fasad, värmesystem etc. Man kommer lätt upp i 25000 - 30000 kr/år bara för att behålla värdet på huset.

Tid som hyressambon lägger in i detta bör man nog dra av från kostnaden, säg med 100kr/h. Hade denne bott i hyresrätt så hade inte den fritiden lagts på fastighetsunderhåll.
Om sambon har en bil som kostar 2800kr i skatt bör man dra bort 1400kr eftersom sambon har en bil som används gemensamt en bil som hon hade fått betala 2800kr för i skatt om hon haft en själv?

Låter otroligt omständigt och krångligt att börja kräva ersättning för bankränta om hon haft pengarna på en bank.
nu har ju hon valt att köpa huset och det hade hon gjort ändå oavsett om sambo flyttar in eller ej.
 
Andy78 skrev:
Låter otroligt omständigt och krångligt att börja kräva ersättning för bankränta om hon haft pengarna på en bank.
nu har ju hon valt att köpa huset och det hade hon gjort ändå oavsett om sambo flyttar in eller ej.
Om sambon gått in med halva köpeskillingen hade ju h*n varit tvunget att ta ett lån och därigenom fått en räntekostnad. Varför ska den andre stå för den kostnaden tycker du?

Ditt resonemang är lite som de som gärna samåker bil men inte vill betala för det med just motivet "du hade ju ändå åkt samma väg och haft dina kostnader för bilen, att jag sitter bredvid ger ingen merkostnad för dig".
 
Den som samåker med bilägaren bör ju betala halva den verkliga milkostnaden, vilket borde bli 10-20kr per mil beroende på bil då den verkliga milkostnaden är 20-40kr, allt inräknat.

Hus-överenskommelsen behöver inte blu komplicerad. T.ex kan man säga att båda lägger in x kr/månad på ett konto för gemensamma utgifter (ränta, drift av huset, mat, resor, etc) och att hyressambon lägger in 2500kr för underhåll + 300kr för kapital varje månad på ett huskonto som används för att betala renoveringar och amorteringar.
 
Ok, fattar inte varför dessa regler ska vara så obegripliga, verkar ju som de flesta tror olika om detta.

Men angående hyra av bostad vs. sambo så förstår jag inte skillnaderna riktigt.

Ex1: TS köper hus, när hon är särbo, sedan efter säg "några månader" flyttar hennes särbo in i hennes hus, och då verkar det defust om huset är köpt för gemensamt boende eller inte, eftersom partnern varit adressbokförd på annan adress några månader, vilket lika gärna kan ha att göra med att han inte kunde bli av med sitt boende.
Men om TS då upprättar ett hyresavtal där det står att partnern hyr halva huset för XXXX:-/mån så är de ju sambo/samboende utan att för den delen ens behöva ha en relation?

Ex2: Jag köper en kåk, och vill hyra ut den till en kompis. Han/hon flyttar in nästan direkt, vi upprättar ett likadant kontrakt där det står att kompisen hyr halva huset för XXXX:-/mån.
Efter några år får jag för mig att sälja huset och säger upp det. Kompisen hävdar då att vi haft en relation och vi är sambos, och har rätt till halva huset?

Förstår verkligen inte var gränserna går, men så länge man har ett "kontrakt" där båda skrivit på att den som ej äger fastigheten hyr en del av den för en viss summa, så borde man väl klara sig vid "separation" oavsett om man har haft en relation eller inte?
 
Nu blev man snäsig bara för man var pragmatisk. Jag frågade för att jag inte förstod resonemanget, och det verkar vara fler än jag (obs, ett konstaterande inget annat).
. En sak är i alla fall klar - ts har fått en del att ta tag i och tänka på, vilket är bra :)
 
patriklarsson skrev:
Ex2: Jag köper en kåk, och vill hyra ut den till en kompis. Han/hon flyttar in nästan direkt, vi upprättar ett likadant kontrakt där det står att kompisen hyr halva huset för XXXX:-/mån.
Efter några år får jag för mig att sälja huset och säger upp det. Kompisen hävdar då att vi haft en relation och vi är sambos, och har rätt till halva huset?
"Sambos" är man när man lever (sammanboende) under äktenskapsliknande förhållanden. En kompisrelation kan alltså aldrig bli ett samboförhållande. Det blir ju en bevisfråga förstås om det skulle råda delade meningar om ni haft en äktenskapsliknande relation eller inte. Har ni haft sex, hur har ert förhållande visats utåt o.s.v.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.