Det är väl därför det är så svårt att stoppa. Ingen vågar dra i stora bromsen utan just nu växlar man ner lite försiktigt bara.bra-byggare skrev:
Men att folk lär sig att handla med pengar man inte har, att lägenheter och hus bara rusar uppåt i pris håller ju inte i längden. Ungar idag vet ju knappt vad saker kostar det är ju bara månadskostnader inom allt. Från den första mobilen de fick till vad WOW kostar att använda i månaden.
Är verkligen värdeminskningen mellan bil och kök jämförbara? En bil minskar väldigt mycket i värde när du sätter dig i den första gången. Efter 20 år är den inte värd någonting (ett par tusenlappar kanske du kan få). Köket är väl ändå värt någonting efter 20 år? I min gamla hyresrätt hade jag ett fantastiskt platsbyggt kök från 1950-talet (det var 55 år gammalt när jag flyttade därifrån och fungerade utmärkt). Det hade självklart målats några gånger och vitvarorna var väl utbytta någon gång i slutet av 80-talet (renoveringarna hade kanske sammanlagt kostat 20-30 000 i dagens penningvärde), men det handlar inte alls om samma värdeminskning som på en bil.bra-byggare skrev:
Själv lever jag efter irrläran att en bil är en konsumtionsvara och en fastighet är (mer likt) en kapitalvara. Bilar ökar ju väldigt sällan i värde, vilket hus gör i en rasande fart ibland.
Medlem
· Stockholm
· 1 391 inlägg
Jag tycker det är roligt att höra folk som lägger in bilen och andra konsumtionsvaror i bostadslånet och "höjer" amorteringen för att betala av bilen. Hur många som i verkligheten amorterar ordentligt vet jag inte men jag misstänker att det är väldigt få...
En ny bil tappar lätt 100 000 kr första två åren, hur många ÖKAR sin amortering med 4200 kr i månaden?
En ny bil tappar lätt 100 000 kr första två åren, hur många ÖKAR sin amortering med 4200 kr i månaden?
De är jämförbara i det att oavsett hur deras värden sjunker, det kan vara fort, långsamt, linjärt, exponentiellt eller på något annat sätt, så sjunker deras värde, de förbrukas.Hene skrev:
Att huset stiger i värde på en generellt uppåtgående marknad förändrar inte detta på något sätt. Till slut måste köket bytas ut och när du river ut det gamla köket och slänger det på soptippen är dess värde noll och intet.
Redigerat av moderator:
Det är exakt den poängen jag försökt framhäva. Man låter värdeökningen "betala av" lånet till renoveringen och amorterar inte i takt med nedskrivningarna så när det är dags att renovera igen så tar man bara nya lån, den allmänna prisuppgången har gjort att man fått nytt låneutrymme. Så i någon mening är bilköpet bättre för där finns insikten att man måste amortera i takt med att bilen sjunker i värde för annars står man kvar med en skuld på den gamla bilen när det är dags att byta till ny bil. När det gäller renoveringar däremot är det inte alls lika självklart att man kanske borde amortera i takt med att renoveringen används/förbrukas/konsumeras.klaskarlsson skrev:
Nejdå, jag missar det inte alls, det ingick i mitt "osv" i min avslutande parentesklaskarlsson skrev:Håller med om resonemanget, men ni missar ändå en sak båda två: Varken bilen, eller köket behöver ha det värde man köpte de för.
Bilen förlorar ju i princip 50000 kr så fort man får nyckeln.
Köket kan vara värt både mer och mindre- renoverar du huset med ett 200kkr kök, och marknaden just då inte är intresserade av kök, eller du kanske har en udda smak - så kan du tom sänka värdet på ditt hus !
Du skulle också, mha köket, kunna höja värdet, i marknadens ögon, men mkt mer än 200 kkr
Problemet med husbelåning, särskilt nu, är dock att det är osäkert om marknadsvärdet står sig, om 6 mån kanske ditt hus har gått ned 5% trots nytt kök...
. Bilen tappar i värde 50 000kr när du vrider om tändningsnyckeln. Men ett 20 år gammalt kök som har säg ett restvärde på 20 000kr som du river ut och slänger i en container går från 20 000kr till 0 i samma takt som du river ner grejorna från väggarna. Det är bara en fråga om att de minskar i värde på olika sätt, i olika takt, men principiellt sjunker de i värde, oavsett.Principiellt anser jag inte att huset ska ha ökat i värde med signifikant mer än vad renoveringen kostade. En köpare kan ju köpa ditt hus med orenoverat kök och själv lägga 200kkr och få exakt samma kök. Naturligtvis finns det undantag och vinklingar, är man själv byggare så sparar man in byggkostnaden, har man rabatter på vitvaror som inte gemene man har så kan man få mer för köket än vad man betalat. Är det Timell som byggt köket kan man få extra betalt för kändisfaktorn osv. Det finns taktiska val man kan göra för att höja värdet mer än vad man lägger ner, homestaging inför en försäljning är ett exempel som påstås fungera. Jag tror det finns en tråd här på forumet som diskuterar vilka renoveringar som anses "löna" sig så låt oss inte diskutera detaljerna i denna tråden.
Men jag kan inte se att det är en universiellt sanning att man automatiskt och otvetydigt höjer värdet på huset med signifikant mer än vad renoveringen kostar. Och som du skriver, man kan ju t.o.m. förlora på renoveringen.
Redigerat av moderator:
Ja, och hur många höjer amorteringen tillräckligt för att hinna betala av badrumsrenoveringen tills det är dags att renovera badrummet igen?Stringfellow Hawke skrev:
Man behöver dock inte amortera exakt i takt med värdeminskningen. Har man tänkt att ha bilen längre än två år kan man fördela totala värdeminskningen över den tid man tänkt ha bilen. Om en ny bil för 300 000 kr tappar 50% i värde på 5 år och man tänkt ha bilen i 5 år kan man amortera 2500 kr i månaden och gå plus minus noll när man säljer bilen för 150 000 kr.Stringfellow Hawke skrev:
När vi köpte vår miljödiesel juni 2009 var SEB:s miljöbilslåneränta 2,2%, den var nere på så lite som 1,6% och nu är den uppe i 2,7%. Den följer Stibor 90, så får vår del har det varit väldigt bra med billånet. Därför hade vi förmodligen aldrig varit frestade av att utnyttja eventuellt låneutrymme. Jag är generellt inte någon motståndare till att göra så, men då vill jag göra på ett klokt sätt. Dvs 20% - 25% kontant till vad det nu än är, resten som ett nytt lån med amortering på beräknad ekonomisk livslängd. En ny bil som vi tänker behålla i sju år betalas av på 5 eller 6 år, då är förhoppningsvis restvärdet tillräckligt för kontantinsatsen på en ny bil.
Tyckte att det var mycket vettigt i FP:s inlägg kring frågeställningarna i dagens DN, http://www.dn.se/debatt/dags-att-minska-hushallens-ranteavdrag-for-bostadslan
Däremot tycker jag inte att 100% ska kompenseras genom sänkt inkomstskatt då det är bra att uppmuntra sparande till en viss gräns.
Tyckte att det var mycket vettigt i FP:s inlägg kring frågeställningarna i dagens DN, http://www.dn.se/debatt/dags-att-minska-hushallens-ranteavdrag-for-bostadslan
Däremot tycker jag inte att 100% ska kompenseras genom sänkt inkomstskatt då det är bra att uppmuntra sparande till en viss gräns.
Det jag menar är att scenariot som målas upp är att fastigheters värde överlag skall sjunka, och det ganska ordentligt. Det tror inte jag kommer ske, den "värdestegring" som sker kommer säkert avstanna, rentav gå tillbaka några procent, men det i sig är inte skäl att kräva in stora ytterligare amorteringar per omgående, utan snarare att justera sina amorteringskrav i lugn och ro för att balansera upp sin riskspridning. Det tror jag vore lugnast för alla, för att inte skapa en situation där det börjas tala om att banker och kreditgivare har "panik" och vill rädda sina säkerheter m.m. Det om något skulle skapa en ohälsosam stämning på marknaden, som skulle vara mer skadlig, något jag tror de flesta aktörer är väl medvetna om.bra-byggare skrev:
Det är den psykologin jag baserar mina antaganden på.
Tack, exakt min poäng.klaskarlsson skrev:
Jag har svårt att se att det är vad det handlar om alls. Som sagts tidigare så utnyttjar man helt enkelt bostaden till att få lägre ränta på lånet till bilen.Stringfellow Hawke skrev:
Det går ju att finansiera bilköp med lån också, men då är räntan högre, men inte så hög som vid ett blanco-lån. Det är helt enkelt en privatekonomisk kalkyl man gör där man tittar på sin hushållsbudget och betalningsutrymme. Om man vid ett bilköp kan få månadskostnaden någon tusenlapp lägre genom att använda sin fastighet som säkerhet så gör man det.
Problemet uppstår ju som sagt i de fall man inte tänker betala av på den där ökade skuldsättningen, det är som sagt ohållbart i längden.
Jag tror dock att i samma takt som den "bankomat-tillgängligheten" stängs med allt från högre räntor, tak på belåningsgrader, amorteringskrav och nu även prat om sänkta räntebidrag, så kommer det kompenseras med höjda löner, sänkta inkomstskatter, ytterligare jobb-avdrag osv. I slutändan kommer ekvationen gå runt på ungefär samma sätt, det är bara var pengarna tas som ändras över tiden. Nationalekonomi är ju i grunden ett fördelningspolitiskt nollsummespel. Det gäller bara att inte hamna i en ogynnsam kategori!
Jag kan hålla med, även om jag kan tycka att det är själva uppblåsandet av bolånebubblans som är det ohälsosamma.timmelstad skrev:
Fast om bankomaten stängs och konsumtionen avtar och det blir lågkonjunktur kommer snarare rop från företagen att lönerna inte ska höjas och skatterna kommer snarare att höjas pga färre som betalar skatt (folk är arbetslösa, företagen betalar också mindre i skatt, mindre momsintäkter osv) .timmelstad skrev:
Det ska till ett politiskt skifte på regeringsnivå för att det ska börja hanteras på det viset skulle jag säga...bra-byggare skrev:
I dagens politiska klimat tittar man snarare mot stimulansåtgärder för att vända negativa trender än att höja inkomster för att kompensera för intäktsbortfall. Det är därför det finns en starkt gynnad grupp i samhället idag som tjänat på lågkonjunkturen då de inte varit i behov av stimulansåtgärderna men ändå kunnat dra nytta av dem. Om detta inom sin tid balanseras upp någorlunda tror jag inte det kommer leda till en dramatiskt minskad konsumtion som du befarar.