Känslan av att folk tittar nedvärderande på den som har ont om pengar (eller är överviktig eller tycker sig vara ful eller vad som helst) kallas "dålig självkänsla". Den känslan är vanlig i många sammanhang, men alltid lika tråkig.
Det är en känsla som får en att tro att bara man blir rik/smal/snygg/whatever så kommer folk att tycka om en och då blir man lycklig. Och då sitter man där i ekorrhjulet och kämpar på för att få den uppskattning man tror att allt det där fina ger.
Sorry, men jag bedömer inte mia vänner efter deras prylar, utan efter vad de har att säga över den där tekoppen, oavsett om tekoppen har guldkant eller är sprucken.
Det är en känsla som får en att tro att bara man blir rik/smal/snygg/whatever så kommer folk att tycka om en och då blir man lycklig. Och då sitter man där i ekorrhjulet och kämpar på för att få den uppskattning man tror att allt det där fina ger.
Sorry, men jag bedömer inte mia vänner efter deras prylar, utan efter vad de har att säga över den där tekoppen, oavsett om tekoppen har guldkant eller är sprucken.
Redigerat:
Vad och hur man värderar livet förändras över tiden. När du är ung och på väg in i arbetslivet har du en evighet framför dig. Men sedan förändras livssynen och plötsligt upptäcker man att man är i den senare hälften av livet.
Jag har jagat pengarna, prylar, bilar, motorcykel, semesterresor men idag är det lugnet på en skralltig brygga en tidig morgon med kaffekoppen i handen, helst om jag också lyckas jaga upp min hustru att dela upplevelsen med, som ger mig livsglädjen. Var har vi idag lomfamiljen med sina ungar, letar sutarna mat kring bryggan, etc. Eller när man kommer hem med lite kantareller som man bryner på till frukostsmörgåsarna.
Även händelser i livet präglar dig när t.ex. unga människor går bort.
Men vi är ju olika och var och en får finna sin livstil, men nåde den som tar mina maskiner och verktyg från mig så jag inte kan snickra ;-)
Jag har jagat pengarna, prylar, bilar, motorcykel, semesterresor men idag är det lugnet på en skralltig brygga en tidig morgon med kaffekoppen i handen, helst om jag också lyckas jaga upp min hustru att dela upplevelsen med, som ger mig livsglädjen. Var har vi idag lomfamiljen med sina ungar, letar sutarna mat kring bryggan, etc. Eller när man kommer hem med lite kantareller som man bryner på till frukostsmörgåsarna.
Även händelser i livet präglar dig när t.ex. unga människor går bort.
Men vi är ju olika och var och en får finna sin livstil, men nåde den som tar mina maskiner och verktyg från mig så jag inte kan snickra ;-)
Du missförstod mig. Vad jag skrev var " jag skulle förstå om du HADE ångest...". Man ska betona "hade", dvs i det fall du skulle ha existensiell ångest så skulle jag förstå den med bakgrund av din syn på livets mening. Men jag fattar såklart att du anser att livets mening är mer än så.kamilenski skrev:
Dagens sanning... Kapitalisterna måste ju ha en stor arbetande massa som tvingas slava ihop deras vinster annars skulle det kapitalistiska systemet krascha. För att bli framtidens vinnare ska man försöka bli kapitalist och låta andra jobba ihop till ens uppehålle medan man själv kan ta det lugnt och njuta av friheten.Blindnit skrev:
Frugans chef jobbar inte ens 10 timmar i veckan .storkarp skrev:
Om man inte räknar in jakt, fiske eller att surfa på nätet och
kolla på jaktvideos ....
Däremot har han en ruskigt duktig underhuggare som sköter
hela företaget åt honom . (det är INTE min fru så jag är inte jävig )
Om denna kvinna skulle råka ut för något så är firman illa ute .
Det är inte så att frugan har onda ögat till chefen?rundvikarn skrev:
Min erfarenhet är att ju längre upp på stegen man kommer, desto mer arbetar man. Det finns säkert undantag. Det verkar som att gränsen mellan privat tid och arbetstid är utsuddad, man kan få mejlsvar mitt i natten eller på helgen. Detta är en stor anledning till att jag känner mig nöjd på den pinne jag sitter för tillfället. Även om jag skulle bli erbjuden en chans att kliva upp en pinne eller två till så skulle jag ta en allvarlig funderare först. Jag värdesätter den fritid jag har, och att offra ytterligare några timmar av den för några tusen extra i månaden är inte värt just nu.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har förmånen att leva och arbeta i Sverige. Det räcker att åka och jobba i Tyskland för att inse att vi har det otroligt bra på våra jobb här.
Håller med dig ang utsuddad arbetstid. Men så länge man sedan istället kan sticka ifrån jobbet några timmar på en vardag och göra något kul så är det okej. Ge och ta måste funka till 100% om jag skulle få för mig att svara på telefon/mail på kvällar eller helger. Men så ser det inte ut för chefen eller egen företagaren tycker jag.cederbusch skrev:Det är inte så att frugan har onda ögat till chefen?
Min erfarenhet är att ju längre upp på stegen man kommer, desto mer arbetar man. Det finns säkert undantag. Det verkar som att gränsen mellan privat tid och arbetstid är utsuddad, man kan få mejlsvar mitt i natten eller på helgen. Detta är en stor anledning till att jag känner mig nöjd på den pinne jag sitter för tillfället. Även om jag skulle bli erbjuden en chans att kliva upp en pinne eller två till så skulle jag ta en allvarlig funderare först. Jag värdesätter den fritid jag har, och att offra ytterligare några timmar av den för några tusen extra i månaden är inte värt just nu.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har förmånen att leva och arbeta i Sverige. Det räcker att åka och jobba i Tyskland för att inse att vi har det otroligt bra på våra jobb här.
Själv skulle jag inte vilja hoppa upp ett hack på nuvarande arbetsplats för lite småslantar och kravet att just svara på mail/tel 365/24 i princip.
Redigerat:
Min plan är att jobba på tills jag är 55 och sedan sälja mitt hus och köpa boende i Spanien/Italien och bo där höst-vinter och flytta hem till våren-sommaren och ha en mindre lägenhet/hus i Sverige.
Idag gör det inget för mig att jobba tvärtom har jag ett roligt jobb som jag trivs med.Skulle aldrig klara av att gå hemma en längre tid som jag känner nu,men när jag är 55 kanske jag är sliten och vill jobba mindre eller sluta helt.
Idag gör det inget för mig att jobba tvärtom har jag ett roligt jobb som jag trivs med.Skulle aldrig klara av att gå hemma en längre tid som jag känner nu,men när jag är 55 kanske jag är sliten och vill jobba mindre eller sluta helt.
Alla moders "dagens i-landsproblem"
Jag hade planen att jobba järnet till 55 och gå i pension. Nu vet jag inte riktigt längre (snart 40 år). Jag gilar att bya intresse, och just nu är mitt intresse träning. Så förr mig passar 4-dagarsveckan som jag har mycket bra. Visst, man får bara 80% av lönen,och som egenföretagare är pressen att jobba så långe man har något uppdrag ganska stor. Men jag försöker bortse från detta så mycket det går. Uppdraget går ut i december, så jag ser fram emot en arbetsfri vår med mycket träning och skogsarbete.
Jag gillar att göra vissa saker som är gravt olönsamma, tex lära mig mecka med min firmabil. Hade jag jobbat de timmarna extra, och lämnat in den till märkesverkstad har jag gått plus så det sjunger om det. Det är nackdelen med att ha ett relativt välbetalt jobb, och avdragsgilla utgifter
Hur stor andel av sveriges förvärvsarbetande befolkning har egentligen detta problem, dvs "hur mycket skall jag jobba"?
Så, slutsvamlat för denna gången-
Jag hade planen att jobba järnet till 55 och gå i pension. Nu vet jag inte riktigt längre (snart 40 år). Jag gilar att bya intresse, och just nu är mitt intresse träning. Så förr mig passar 4-dagarsveckan som jag har mycket bra. Visst, man får bara 80% av lönen,och som egenföretagare är pressen att jobba så långe man har något uppdrag ganska stor. Men jag försöker bortse från detta så mycket det går. Uppdraget går ut i december, så jag ser fram emot en arbetsfri vår med mycket träning och skogsarbete.
Jag gillar att göra vissa saker som är gravt olönsamma, tex lära mig mecka med min firmabil. Hade jag jobbat de timmarna extra, och lämnat in den till märkesverkstad har jag gått plus så det sjunger om det. Det är nackdelen med att ha ett relativt välbetalt jobb, och avdragsgilla utgifter
Hur stor andel av sveriges förvärvsarbetande befolkning har egentligen detta problem, dvs "hur mycket skall jag jobba"?
Så, slutsvamlat för denna gången-
Jag är 42 år och bohem jag försöker göra det som faller mej in och jag gör nuförtiden i stort sätt bara saker jag tycker är kul.
Jag försöker att vara mej själv och lägger mej inte i vad alla runt om kring mej gör och/eller tycker.
Det är ju upp till var och en vad man vill göra med livet men samtidigt är vi alla olika och kanske inte drivande nog att ta tag i saker och ting, om man inte trivs på tex jobbet så är det bäst att byta.
Har ingen aning om vad jag gör om 5 år och funderar inte över det heller, tids nog upptäcker jag väl det
jag försöker göra det som faller mej in och jag gör nuförtiden i stort sätt bara saker jag tycker är kul.Jag försöker att vara mej själv och lägger mej inte i vad alla runt om kring mej gör och/eller tycker.
Det är ju upp till var och en vad man vill göra med livet men samtidigt är vi alla olika och kanske inte drivande nog att ta tag i saker och ting, om man inte trivs på tex jobbet så är det bäst att byta.
Har ingen aning om vad jag gör om 5 år och funderar inte över det heller, tids nog upptäcker jag väl det
Jag tjänar ca 75000 i månaden, min sambo är hemma med två små, fem mån respektive 2,5år.Har köpt ett hus 3 mil utanför staden för 1,5milj.I staden kostar ett liknande hus 3-3,5milj,att bygga, ett liknande säkert 4,5milj.Banken skulle lätt pracka på mig ett lån på denna summa med tanke på min inkomst men jag väljer att köpa huset utanför staden med kontanter och räknar med att få nästan motsvarande summa vid försäljning av min lägenhet i staden.Om vi trivs bor vi kvar länge eller för alltid annars säljer vi kanske när barnen måste börja högstadiet och åka till skola 1,5 mil närmare staden.Jag prioriterar alltså att bo billigt och i lugn omgivning nu och avvakta utvecklingen på marknaden,andra överväganden är att man kan bli sjuk eller dö trots god inkomst och då står familjen med långnäsa och dyra lån.Med detta (förhoppningsvis)billiga boende finns möjlighet att lägga undan pengar för ett eventuellt mer centralt boende senare och för min sambo att när barnen blir större förverkliga sin dröm om en hantverks utbildning som nog ej är berättigad till studielån.
Tycker Ni jag resonerar knasigt och istället redan nu borde låna till ett mer flashigt boende i staden?
Tycker Ni jag resonerar knasigt och istället redan nu borde låna till ett mer flashigt boende i staden?
sagan1: är du verkligen seriös med din fråga?