HusByggarTomten skrev:
Du menar att när jag flyttar, så vill jag låna mindre än det jag lånar för huset jag har?
Jag menar att när du flyttar, så väljer du att avstå från de dyrare objekten till fördel för ett billigare för att få en mer sansad belåningsgrad. Oaktat vad du hade i ditt gamla (boende).
 
HusByggarTomten skrev:
Du menar att folk hellre åker till Thailand än håller sitt hus i gott skick när eller om tiderna blir lite sämre?
Nej det menar jag inte. Jag menar att folk kanske väljer att åka någonstans på sin semester i stället för att kasta ut ett 10 år gammalt kök.
 
Nyfniken skrev:
Nej det menar jag inte. Jag menar att folk kanske väljer att åka någonstans på sin semester i stället för att kasta ut ett 10 år gammalt kök.
Då missuppfattade jag dig.
Att kasta ut ett 10 år gammalt kök är knappast detsamma som att "underhåll och renovering" får stryka på foten enligt min mening?
 
HusByggarTomten skrev:
Du missar en viktig punkt.
4. Människor är beredda att spendera mer av sin inkomst på bostaden.
Även om din punkt 4 ledde till en kul diskussion tror jag fortfarande att räntefallet är den viktigaste faktorn. Kolla tex in det här diagrammet över bostadsräntor sen 1985: http://xn--bornta-dua.com/historisk_boranta.php

Före 1993 var normalräntan på minst 12%. En villa kostade kanske 40% av vad den kostar nu, men räntekostnaden för ett lån med en liten kontantinstats var ändå större då.
 
Bra diagram! När man ser det så förefaller runt 5% vara en rimlig normalränta över tid.
 
Möjligen om man bortser från den högst varierande inflationen. Realränta, är nog en intressantare jämförelse över så lång tid.

Sen så har förutsättningen varierat för den ekonomiska politiken under årens lopp.
 
-MH- skrev:
Möjligen om man bortser från den högst varierande inflationen. Realränta, är nog en intressantare jämförelse över så lång tid.

Sen så har förutsättningen varierat för den ekonomiska politiken under årens lopp.
Mitt argument var ju att den låga boräntan gjort det attraktivare att låna och därmed drivit upp huspriserna. Föreställ dig följande: Bolåneräntan är cirka 12-13%. Samtidigt är inflationen ganska hög, minst 5%. Hur många skulle låna 3 miljoner under de förutsättningarna? Med ränteavdrag och jämkning måste man ut med över 20 000 varje månad. Även om inflationen efterhand äter upp skulden blir det drygt. (Sen var det ju standard att amortera på 30 år, men det är ju en mindre utgift i sammanhanget.)
 
I dag räknar ju (skall iallafall göra) bankerna med nånstans mellan 7 och 8 % ränta i sina kalkyler. Senast 3-månaders räntan var över 7% var 1996, så det känns ganska så otroligt att vi snart skall vara tillbaka på de nivåerna. Vi har ju haft 2 högkonjunkturer sedan dess som inte har trissat upp räntan nämnvärt. Den kommer säkert att stabilisera sig runt 5% så småningom...
 
lurk12345 skrev:
Mitt argument var ju att den låga boräntan gjort det attraktivare att låna och därmed drivit upp huspriserna. Föreställ dig följande: Bolåneräntan är cirka 12-13%. Samtidigt är inflationen ganska hög, minst 5%. Hur många skulle låna 3 miljoner under de förutsättningarna? Med ränteavdrag och jämkning måste man ut med över 20 000 varje månad. Även om inflationen efterhand äter upp skulden blir det drygt. (Sen var det ju standard att amortera på 30 år, men det är ju en mindre utgift i sammanhanget.)
Måste korrigera mig lite. Med 12 procents ränta och ränteavdrag måste man ut med 21000 varje månad med ett lån på 3 miljoner. Jag är lite osäker på när amorteringskravet försvann, men amortering av 3 miljoner på 30 år motsvarar 8333 kronor per månad. Totalt blir det nästan 30000! Tror inte att villapriserna skulle ligga på dagens nivå med de förutsättningarna.
 
Förutsättningarna förändras... Finns det någon som är mer "korrekt" än den andra?
 
HusByggarTomten skrev:
Förutsättningarna förändras... Finns det någon som är mer "korrekt" än den andra?
Inte vet jag. Jag försökte argumentera för att den viktigaste orsaken till prisuppgången sen början av 90-talet är räntorna har fallit. Har du nån annan åsikt?
 
lurk12345 skrev:
Inte vet jag. Jag försökte argumentera för att den viktigaste orsaken till prisuppgången sen början av 90-talet är räntorna har fallit. Har du nån annan åsikt?
Jag ställde bara frågan, och påstår att stora förändringar och nya förutsättningar sätter gamla jämförelser ur spel.
 
Var det inte så att på den tiden räntorna var 12-13% så var ränteavdraget 100% istället för nuvarande 30%?
 
jhenrikj skrev:
Var det inte så att på den tiden räntorna var 12-13% så var ränteavdraget 100% istället för nuvarande 30%?
På den tiden då man gick klädda i djurhudar och använde stenyxor? :)

På sjuttitalet skilde man inte mellan inkomst från kapital och andra inkomster. Utgifter till skuldräntor drogs direkt från lönen, så "ränteavdraget" berodde på hur hög inkomst och därmed hur hög marginalskatt du hade. Det förekom att folk hade 87% marginalskatt och därmed blev det förstås billigt att låna. Men samtidigt gjorde förstås den höga marginalskatten att höginkomsttagare hade mindre pengar över att lägga på bostaden. Ska man sen jämföra med den tiden måste man förstås ta hänsyn till de generösa subventionerna till nyproduktion (som bland annat pressade ner priserna på äldre hus), parat med petiga låneregler och amorteringskrav, hög inflation och annat.

Under åttitalet genomförde man ett par skattereformer. Först drog man ner marginalskatten till max 50%. Vid reformen 90/91 införde man de regler vi har idag, med en särskild kapitalskatt på 30% och motsvarande ränteavdrag. Det jag tänkte på i mitt förra inlägg var just början av nittitalet.
 
Har swedbank och nästa vecka ska jag öppna mitt kreditiv "konto"
Tidigare, för 3-4 veckor surrade han på banken om 2,9 öppningsränta.

Förklarade att man sett och hört folk som har den rörliga räntan runt 1,5%
Då sa han att det är otroligt bra isåfall men att det förstås var förhandlingsbart!

Så vad ska man begära för att slippa byta bank?
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.