Detta inlägg kanske är helt fel, men det verkar vara en ocean mellan vissa firmors affärmodeller och konsumenter.
Jag vet vilka priser som gäller på marknaden för material som aktiv konsument idag, de flesta e-handel siter ligger rejält under var hantverkare debiterar. Grosisternas "riktpriser" som många firmor frontar mot kund är ju ju ibland skrattretande. Vad är syftet med dessa idag???

Att blanda material och arbetskostnad kanske funkar idag, tyvärr är inte konkurensen tillräckligt stark för att bryta detta mönster. Snickare är väl de som kommit längst att acceptera att timpeng är det som gäller, material är något som man kommer överens om separat.

Roade mig att jämföra de prislistor som är offeciella mot slutkund inom grossister och vilka priser som gäller för de konton vi har, det är ju som att inte låsas om som att rinkaby, elbutik m.m inte finns. De säljer ju med väldigt lite marginal.

Sedan kan man ju försvara hit och dit hur man som leverantör tar betalt, men jobbar man mot konsument för man nog fundera ett varv till idag.
Jag tror i att de flesta gärna betalar vad det kostar, men känslan att ha blivit lurad överskuggar. Redovisa kostnaderna schysst.
 
Rrrrr skrev:
...men (verkar vara svårt att förstå för många här) TOTALPRISET PÅ SISTA RADEN PÅ FAKTURAN KOMMER ATT VARA SAMMA HUR JAG ÄN GÖR! :wow:
Jag håller helt med dig, och det är väl det som också framkommit att oavset om vinsten läggs på timdebiteringen eller materialet så blir slutsumman förmodligen densamma.

DET som är den stora skillnaden är att om du lämnar ett pris för arbetet med timkostnad och sedan anger en prislista för materialet så kanske kunden utifrån sina uppgifter räknar ut ett ungefärligt pris för arbetet med de priser han/hon kan få via nätet/eller andra aktörer.

Problemet är när totalpriset blir en överaskning och mycket mer än vad kunden kunde föreställa sig, pga att priset för materialet som elektrikern ibland tar är mycket mer än vad kunden förväntat sig. Missförståndent uppstår och upprördheten uppstår många gånger när konsumenten fått för sig att de fått ett bra pris på prislistan. (hantverkaren skiter i att vara öppen med att det är en fiktiv prislista och att påslaget är betydligt större än vad man vill skylta med).

Oavsett om det skulle kostat lika mycket i slutänden så är det inte säkert att konsumenten skulle valt att anlita hantverkaren om materialkostnaden skulle blivit exempelvis 10 000:- mer än vad man förväntat sig. Kanske skulle man gjort det själv eller anlitat någon annan.

Att bara som hantverkare kalla konsumenter för snåla, gnälliga och otacksamma kunder bara för att de jämför priser eller vill få en ärlig och rak uppskattning vad slutsumman kommer att landa på är väl inte särskilt konstigt.

Jag har svårt att tro att inte "vanliga" hantverkare jämför priser när det gäller räntor, matpriser, mobilabonemang, taxiresor etc och också kräver att slutkostnaden ska vara tydlig;)
 
Redigerat:
Alla lurade kunder tycks ha klumpat ihop sej i samma forum, samtidigt.:x
Jag har arbetat som elektriker sen 1970, drivit elföretag sen 1981, men aldrig varit i närheten av det missnöje som här yttrar sej här. Vi lever tydligen i fullständigt olika världar.
Nästan all argumentation här bygger på att våra kunder är missnöjda, men så är det såklart INTE.
Det mest ärliga är självklart att uppdragstagaren fakturerar den tid h*n lägger på sin kund?
Inklusive resor, planering,hämta materiel, källsortering o.dyl. Och tydligt redovisar detta.
Ett större jobb har förhållandevis mindre ställtid och mer effektiv tid, medan ett litet "lappjobb" ofta har väldigt mycket ställtid i förhållande till effektiv arbetstid.
Att baka in all denna ställtid i timpengen eller materielpåslag, innebär ju bara att en kund med ett stort jobb, får betala förhållandevis mer för jobbet, än kunden med få timmar. Då är det helt klart ärligare att redovisa och fakturera all den nedlagda tiden.
Sen är det ju så att detta sätt att debitera kunder nu sprider sej till andra branscher.
Kommer osökt att tänka på våra banker, som numera infört avgifter på i stort sett alla sina tjänster, istället för att baka in det i räntor m.m.
 
Problemet är väl när man rör ihop materialkostnaden (som vi som konsumenter har koll på) med timpengen. Självklart är det så att timpengen inkluderar "overhead", men redovisa dem då separat.
Då tror jag att det blir en bättre konkurensmodell.
 
mr_bygg skrev:
Kan man inte fylla sin dag, oavsett om det gäller problem med planering eller helt enkelt för lite uppdrag så måste man rimligtvis ha en del odebiterbar tid som ingen kund lastas för utan det är en overheadkostnad som man får räkna med när man sätter sin timdebitering.
Och vem "drabbas" av denna kostnad då som läggs på timdebiteringen? Jo.. ALLA kunder.
 
Menar du att alla ska ha en gemensam ca.-prislista, eller vad?
Det är inte tillåtet, och skulle definitivt inte gynna kunden.

Kommentaren gällde pbengtsson inlägg
 
Redigerat:
Jag håller med dig att stora jobb har mindre dötid än mindre jobb. Det brukar i de flesta fall, om det handlar om upphandlingar, regleras i en lägre timpenning. Som företgare så är det ändå oftast attraktivt att få större jobb med en fast debitering även om timkostnaden är lägre än ett löpande uppdrag efter som man har en garanterad beläggning. (inte så konstigt om man kan debitera 100% under en längre period)

Att ha en högre timdebitering för kortare jobb är väl ganska naturligt, vilket jag inte heller tror att de flesta privatpersoner har något emot, men om man dessutom väljer att mer betalt av privatpersoner per timme så borde man kanske se till att den tid som man skriver på fakturan verkligen är den tid som hantverkaren varit hos privatpersonen.
 
petepete skrev:
Vart har du läst att kafferast ingår i arbetstiden? I arbetstidslagen står det ungefär: Anställd har rätt till 5min obetald rast per arbetad timme. Arbetstagaren äga rätt att efter 5 timmar erhålla obetald rast. DVS så har arbetstagaren skyldighet att jobba max 5 timmar i sträck, efter detta har man rätt till 25 minuters rast. Rast är ej betald. Pauser finns också omnämnda i lagen, men är inte reglerade i tid, eller frekvens, pauser ska användas i samråd med arbetsgivaren, och efter dennes godkännande.

Tror ni blandar ihop raster och pauser i det här fallet,

"Med rast menas ett uppehåll i arbetet då arbetstagaren inte behöver kvarstanna på arbetsstället.

Raster ingår ej i arbetstiden. Raster skall anordnas så att arbetstagaren inte utför arbete mer än fem timmar i sträck. Rasternas antal, längd och förläggning skall i övrigt vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. Rastens längd preciseras inte i lagen. Uppehållets längd och förläggning skall anges på förhand i arbetstidsschema eller liknande, så noga som möjligt."

"Med paus menas ett uppehåll i arbetet då arbetstagaren skall kvarstanna på arbetsstället.

Pauser skall räknas som arbetad tid. Arbetet skall anordnas så att arbetstagare kan ta behövliga arbetspauser utöver raster. Längden på pausen och antalet pauser anges inte i lagen."

Det är väl pauserna man brukar klumpa ihop till fikarast på fm och em.

På de 25 år jag jobbat som anställd så har jag aldrig behövt dricka kaffe på obetald arbetstid och inte tusan lär jag agera annorlunda som frilans.
 
Rrrrr skrev:
Och vem "drabbas" av denna kostnad då som läggs på timdebiteringen? Jo.. ALLA kunder.
Det beror helt på hur du ser på det. En firma som har väldigt många uppdrag (populär) som de kan koordinera har i slutänden lite dötid. Den firma som kan hålla en lägre timdebitering, eller kanske samma eller till och med högre timdebitering men samtidigt göra en större vinst ska naturligtvis tjäna på detta.

Det finns ingen naturlag som säger att om en firma som inte kan fylla sin tid ska debitera sina kunder för det, Om alla firmans kunder skulle drabbas av att den firman har en för låg debitering så kommer den firman förr eller senare slås ut av det naturliga urvalet. Men att privatpersoner ska betala för att en firma har för mycket overheadtid eller inte lyckas debitera sin tid är helt orimligt i längden.
 
Saker som restid mm är parametrar som kunden inte kan ha en uppfattning om i förväg. Om en hantverkare gör 6 resor i stället för 2 pga dålig planering är jag inte säker på att det är rätt att debitera kunden för det. Var ligger då incitamentet att effektivisera?
 
petersv skrev:
Saker som restid mm är parametrar som kunden inte kan ha en uppfattning om i förväg. Om en hantverkare gör 6 resor i stället för 2 pga dålig planering är jag inte säker på att det är rätt att debitera kunden för det. Var ligger då incitamentet att effektivisera?
Mja, fast så tror jag inte de är! Inte för oss iaf.. Jag brukar iaf ta betalt för max 1 resa / dag, oftast mindre än så om det är ett större jobb. Alltså man kan ju inte ta betalt för att montören åker och äter lunch... Ser ju inte så snyggt ut :O
 
petersv skrev:
Saker som restid mm är parametrar som kunden inte kan ha en uppfattning om i förväg. Om en hantverkare gör 6 resor i stället för 2 pga dålig planering är jag inte säker på att det är rätt att debitera kunden för det. Var ligger då incitamentet att effektivisera?
Mycket bra poäng! d^_^b
 
Rrrrr: Ungefär det jag menade.

En framkörning / dag och en resa för att hämta material när hantverkaren har sett vad som ska göra känns ok och något hantverkaren kan upplysa kunden om.

Firman anlitade en rörmockare som fick åka och hämta delar flera gånger för att dra ett avlopp. Jag minns inte om vi betalade till slut eller inte.

Den rörmockaren var i och för sig värdelös på fler sätt. Avloppet delade sig i väggen - två gånger - då han vägrade att utföra avloppet som vi ville utan envisades med att hans lösning var tillräckligt bra. Oj vad han klagade när han fick komma och göra om. Jag tror aldrig vi orkade försöka få betalt för att täcka reparationskostnaderna på väggarna.
 
Rrrrr skrev:
Mja, fast så tror jag inte de är! Inte för oss iaf..,
Visserligen har vi för länge sedan konstaterat att du är en av de "vettiga" elektrikern här men det är alltid lika skönt när du påminner oss så att de andra får skämmas! ;)
 
Det här kanske blir lite off-topic men låt mig för ett ögonblick fantisera om hur jag skulle arbeta om jag hade en liten elfirma!

Om en kund ringer mig och vill ha ett jobb utfört skulle jag så snabbt som möjligt boka in en *inspektion* för att bedömma jobbet. Den tid jag räknar med att lägga skulle vara ungefär 30 minuter plus restid och lämna lite marginal till nästa möte.

Om det visar sig att jobbet tar mindra än 1 timme skulle jag göra det omedelbart och då debitera för framkörning samt arbetstid.

Om det visar sig att jobbet är större skulle jag omedelbart lämna en offert på material (som skulle vara hyffsat exakt eftersom jag har kommit fram med den tillsammans med kund och berättat vad allt är för något och varför det måste monteras) samt uppskattad arbetstid.

Om kunden inte tycker det låter bra får han vackert betala framkörningsavgift samt tiden för inspektionen. Givetvis har jag berättat detta vid första kontakten så det är ingen överraskning för honom.

Om kunden däremot tycker det låter bra så är jag nöjd och glad och sätter upp inspektionstiden på räkningen men bjuder på framkörningsavgiften för inspektionen. Sedan kan vi boka in när arbetet skall utföras.

Jag tror att det många tycker är jobbigt inte är att det tar 2-3 veckor innan jobbet blir gjort utan att det är att det 2-3 veckor innan man får besked som är jobbigt. Genom att vara snabbt ute med inspektionen och involvera kunden direkt samt lämna besked gör det därför inget om det dröjer lite längre innnan själva jobbet väl utförs. Det är relativt enkelt att planera in korta inspektionsmöten på en halvtimme mellan de verkliga jobben så det går relativt enkelt att ha kort svarstid för dessa.

Nu kommer säkert någon säga att så här kan man inte jobba. Så det är lika bra att jag direkt säger; Jo det kan man visst! Jag arbetade precis såhär under min tid som ambulerande IT-tekniker och "dataproblemlösare". Det gick utmärkt och jag stal massor med jobb ifrån de stora etablerade drakarna som inte alls hade samma fina kundkontakt och snabba respons!
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.