Och färgtillverkarnas utbud styrs väl mycket av vad yrkesmålarna vill ha; färger som är lätta att arbeta med, som täcker bra, som torkar snabbt och som är lätta att tvätta ur penslar och redskap. Och inget av det stämmer ju särskilt bra in på linoljefärg. Att resultatet sedan blir ett helt annat än med linoljefärg verkar spela mindre roll.
 
Sara_B skrev:
...var det väl runt 1900, som det började bli modernt med blankare, tjockare målade ytor? Det fanns väl linoljelackfärger också, om jag inte missminner mig?
Tjock linoljelackfärg - Vad var det för nånting??
 
Jag har en kompis som äger en målerifirma. Han är 35+ och har aldrig målat med linoljefärg och har frågat om han får vara med då vi ska måla vårt hus.
Jag tror, precis som andrhedb, att målare vill att det ska gå fort och att de dessutom är okunniga om hur färgen ska användas. Inte kan de vänta ett par dagar till nästa strykning heller. tid är pengar!

Då jag målar med linoljefärg så känns det som om jag pressar in färgen in i träet medan då jag målar med nyare färger så känns det mer som att "bre en smörgås".
Jag tycker mig känna att träet blir glad då det målas med linoljefärg :)
 
Hej !

Ja, smaken är som baken. Jag har inget gammalt hus, och hade jag det så skulle jag förstå charmen med att måla med gammal teknik. Det är väl på samma sätt som man renoverar en veteranbil...typ...men själv gillar jag att transportera mig på ett effektivare sätt.
Nu är jag tämligen ointresserad av att måla, och jag längtar bara efter slutresultatet, så "bre en smörgås" låter som en dröm mot att "pressa in färgen" ;-). Jag måste säga att jag avskyr allt som "stinker" inomhus som pesten. Därför använder jag uteslutande färger som är vattenlösliga, och där man lätt också kan göra rent händer och penslar. Jag ska i ärlighetens namn erkänna att jag inte använt linoljefärger, men jag har linoljat källarfönster och det var kladdigt, luktade illa och tog låååång tid att torka. Jag har efter den gången valt andra (och enligt vad jag tycker bättre) produkter.
Allt gammalt behöver inte vara skit, men det behöver heller inte vara bra...undantaget i gamla hus som ska renoveras i den gamla standarden. Man måste väl anta att även färgbranchen har kommit på en massa bra grejer sedan linoljefärgen var modern...jämför med ALLT annat i samhället :).

mvh Manor
 
Patinan hos gammal linoljefärg går inte heller av för hackor. Sättet på vilket linoljefärgen "samlar ihop sig på i små öar" är väldigt vackert. Krackelerat som finaste entrecote (visst lät det fint, ni kanske förstår vad jag menar ändå. ;)
 
apotekarnes
Sophie skrev:
Håller med. Vi har oxå blivit "hånade" när vi frågat om linoljefärg. Gällde speciellt när vi ville veta vilken förg vi skulle ha till panelen utvändigt. Men och andra sidan tyckte färghandlaren oxå att vi var tokiga som skulle ha pärlspont utvändigt för det kunde man ju inte...!
Jag skulle nog höja på ögonbrynen om något berättade att de skulle ha pärlspont som fasad, även om det säkert blev väldigt snyggt. Har du inget foto på huset med linoljemålad pärlspont. Jag blev grymt nyfiken på hur det ser ut!
 
En av de absolut viktigaste aspekterna när det gäller linolja kontra plastfärg är livslängden framför allt utomhus. Om man gillar att skrapa färg och måla om hela tiden så är plastfärg kanon. Plastfärgerna är täta och när fukt tar sig in under, för det gör det alltid, så släpper plastfärgen och flagnar av.. Inte så snyggt tycker jag.
Linoljefärgen är däremot inte så tät och " andas" dvs fuktvanding åt båda hållen. Det innebär att färgen sitter kvar . möjligen så krackelerar den i små rutor till slut men den trillar inte av och då är det bara måla på lite mer... dessutom är det inte helt sällsynt att träet under en platfärg ruttnar upp...eftersom fukten inte kan ta sig ut genom färgen.
Allt detta gäller framför allt vid utomhus målning.
inomhus i moderna hus på gips ovs spelar det kanske mindre roll, men det finns bra ( läs bättre) alternativ till väggplastfärg kolla tex på www.auronorden.com
 
Trixet är väl att aldrig fråga någon i en färgaffär.

Linoljefärgen har oöverträffad lyster och yta, särskilt på trä, och man behöver inte använda några lösningsmedel. Den luktar dessutom gott. Som nämns ovan har den också mycket bättre livslängd, särskilt om man inte fuskat i något steg. Den åldras också med värdighet.

Den kräver dock mer av den som målar, både vad gäller kunnande och tålamod. Man MÅSTE måla tunt och i flera varv (minst tre), det går INTE att slabba på med färd a la lackfärg.

Plastfärg är liksom lite som McDonalds. Det går snabbt, men man mår inte bra av det.
 
Skönt att läsa den här tråden med lite positiv kritik av linoljefärg. Jag håller på med ett evighetsprojekt, att måla om alla fönster på huset, och jag har valt att använda linoljefärg. Dels för att slippa att den flagnar med tiden (förr eller senare måste ju jobbet göras om), dels för att den luktar gott och inte gör mig yr i huvudet.

Tyvärr torkar den väldigt långsamt, men jag har väl i och för sig inte tid att måla varje dag.

Alla målare jag har pratat med har bara skrattat och sagt att om man väljer ett visst fönstersystem så får man 15 års garanti. Det låter visserligen bra, men jag gillar känslan att måla med linoljefärg och har mycket svårt att hinna med när jag målar snickerier med vattenbaserad färg. Innan jag har hunnit kolla efter eventuella rinningar har färgen redan stelnat på ytan och allt blir bara fult. Men jag är långsam i mitt arbete. Jag tycker gott man kan ha en timme på sig att gå tillbaka och snygga till om man exempelvis målar en spegeldörr.

Kanske är det en dröm, men jag föreställer mig att jag när fönstren ska målas igen bara behöver stryka ny färg utanpå, vilket borde vara lätt som en plätt. Fönstren är nämligen bara dåliga utanpå, och insidan är hur fin som helst. Tyvärr är den mörkbrun, därför måste jag måla allt.
 
Plastfärg är liksom lite som McDonalds. Det går snabbt, men man mår inte bra av det
Mmm, så du tror att det är bättre att stå i linoljefärgsångor är bättre än vattenburen färg?

Jag tror att det beror på okunnighet, när det gäller lackfärger som är vattenburna. Det kräver en viss teknik att få det bra.

Att ha en färg som kritar inomhus känns väl sådär tycker jag.
 
5.2 racing skrev:
Mmm, så du tror att det är bättre att stå i linoljefärgsångor är bättre än vattenburen färg?

Jag tror att det beror på okunnighet, när det gäller lackfärger som är vattenburna. Det kräver en viss teknik att få det bra.

Att ha en färg som kritar inomhus känns väl sådär tycker jag.
Har aldrig varit med om att linjoljefärg kritar inomhus. :confused: Kan du förklara hur det går till?
Att den kritar utomhus beror väl på att den utsätts för väder och vind.

Vad gäller ångorna från linoljefärg så är det olika beroende på om man har satt till lösningsmedel eller inte. Varken terpentin eller lacknafta är nyttigt. Men, det går att måla linoljefärg utan att använda lösningsmedel, och såvitt jag vet finns det inga hälsorisker alls med att andas in linolja. (rätta mig gärna om jag har fel)
 
Nej, man ska inte fråga om linoljefärger i en vanlig färgaffär, inte om man inte vill ha roliga historier att berätta här eller bland initierade byggnadsvårdare och/eller linoljefärgsentusiaster. För yrkesmålare får man väl anta att tiden är så viktig att det behöver vara flytande gladpack (dvs akrylfärg).

Nån skrev ovan om linoljelackfärg. Är inte helt säker, men jag tror att man blandade i en del cellulosalack för att få upp glansen lite, men jag vet inte hur mycket. Har däremot sett pärlspånt inomhus målad med sån färg och det såg väldigt bra ut.
 
5.2 racing skrev:
Mmm, så du tror att det är bättre att stå i linoljefärgsångor är bättre än vattenburen färg?

Jag tror att det beror på okunnighet, när det gäller lackfärger som är vattenburna. Det kräver en viss teknik att få det bra.

Att ha en färg som kritar inomhus känns väl sådär tycker jag.
Nja, nu menade jag ju "må bra" i en mer metaforisk betydelse kanske... När man äter på McDonalds mår man kanske bra för stunden, men inte i längden.

Självklart kräver all form av målning en bra teknik och framförallt ett bra underarbete. Detta gäller linoljefärg precis som all annan färg. Det jag vänder mig mot är att linoljefärg ibland framställs som enbart något som byggnadsvårdare har glädje av. Tvärt om. Den är absolut inte svårare att måla med än någon annan färg, man måste bara måla på ett lite annorlunda sätt.

Likt McDonalds vill ju målerifabrikanterna kränga sina billiga plastfärger gjorda på billigast möjliga ingredienser. En anledning att vattenburen färg blivit allt vanligare är ju att den tidigare så billiga oljan nu faktiskt är dyr -- och vips har man massa argument för varför vattenburet är bättre. :rolleyes:

Plasten är ju dock kvar. Likt McDonalds är plastfärger en snabblösning för att få det att se bra ut just nu utan en långsiktig tanke på hur färgen åldras eller vad som händer sedan.

Huvudargumentet för klassiska färger som linoljefärg, äggoljetempera, slamfärg, etc. är att man inte sätter upp en lager gladpack runt sitt hus, vare sig inne eller ute.

En fördel med linoljefärgen som inte nämnts så mycket ovan är också dels kvaliteten på ingredienserna i själva färgen (t.ex. kvaliteten på pigment) och dels hur långt den räcker. Jag har haft en 10-litershink med vit linoljefärg från Gysinge som räcker hur länge som helst eftersom man målar så tunna lager. Det gör att det dessutom är en billig färg.

Att linoljefärg skulle krita är något du fått om bakfoten -- kanske har du inte så mycket erfarenhet av den?
 
På tal om hur tunt man ska måla -- när man förr lärde upp målerilärlingar med linoljefärg sa man åt dem att när de hade målat klart skulle det finnas mer färg i burken är när de började :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.