Tycker nog inte att MÖD 2009:35 är tillämplig på ditt fall där man kräver ett staket genom den existerande tomtplatsen.
Det kan dessutom helt enkelt inte föreligga ett sådant starkt allmänt intresse för friluftslivet att ta göra tomten obrukbar att det skulle uppfylla kraven i regeringsformen.
Andra stycket 11 § hänger väl lite på med vad man menar med ordet avsett. Avsett när det byggdes, eller avsett att numera fylla en viss funktion. Där får man nog gå till förarbetena.
Sedan är det inget som säger att Margaretha Svennings förslag kommer att genomföras ograverade, och framför allt inte retroaktivt. De är endast en startpunkt för översynen av allemansrätten.
Det kan dessutom helt enkelt inte föreligga ett sådant starkt allmänt intresse för friluftslivet att ta göra tomten obrukbar att det skulle uppfylla kraven i regeringsformen.
Andra stycket 11 § hänger väl lite på med vad man menar med ordet avsett. Avsett när det byggdes, eller avsett att numera fylla en viss funktion. Där får man nog gå till förarbetena.
Sedan är det inget som säger att Margaretha Svennings förslag kommer att genomföras ograverade, och framför allt inte retroaktivt. De är endast en startpunkt för översynen av allemansrätten.
Hade i fallet MÖD 2009:35 ovan det rört sig om en komplementbyggnad som inte var avsedd för boende, således en anläggning som inte ger uppov till en hemfridszon, hade den troligen ändå inte medgivits. I sådana fall brukar hävdas att byggnaden kan ge intryck av att omgivningen är privatiserad. Den som hamnar i situationen bör se till att förrådet inte hsr någon dörr eller något fönster som kan ses från allemansrättsligt tillgängligt område för det ger genast en möjlighet att vägra oavsett byggnadens användning. Byggnaden bör inte heller ha ett utseende som gör att den på håll kan uppfattas som en bostadsbyggnad.
Säkrast är att sätta upp ett staket först, försvara det i ett miljöbrottsmål och sedan söka dispens för byggnad på tillräckligt avstånd från staketet. Detta förutsätter att fri sikt råder till staketet och att det finns en rimlig möjlighet att domstol kommer fram till att hemöfridszonen, bestämd av sikt mm, sträcker sig fram till stsketet. Ägarens ställning är starkare i ett brottmål än då dispens söks och normerna är inte de samma.
Säkrast är att sätta upp ett staket först, försvara det i ett miljöbrottsmål och sedan söka dispens för byggnad på tillräckligt avstånd från staketet. Detta förutsätter att fri sikt råder till staketet och att det finns en rimlig möjlighet att domstol kommer fram till att hemöfridszonen, bestämd av sikt mm, sträcker sig fram till stsketet. Ägarens ställning är starkare i ett brottmål än då dispens söks och normerna är inte de samma.
Redigerat:
Nej, problematiken i aktuellt fall skiljer sig från 2009:35. Kommunen vill få till en passage genom fastigheten för att binda ihop grönområden och göra en strandpromenad., det räknas nog som väsentligt för friluftslivet. Problemet är att marken är ianspråktagen på en bredd av 30-40 meter. Då gör man en tomavgränsning som är så snäv som möjligt i förhoppning att senare komma i ett läge där man kan kräva en passage genom de sista biten.mycke_nu skrev:
Staketet är ett fysiskt hinder för passage in i det område som nu avses bli allemansrättsligt tillgängligt, väl inne i området kan man inte komma vidare utan det blir tills vidare bara en ficka. Svenning diskuterar situation med passage kontra att man uppehållet sig i förhållande till snäva tomtavgränsningar på sid 187 (?) i utredningen. Är avståndet myckt kort till huset kan ur hemfridssynpunkt passage accepteras men inte lika gärna att man uppehåller sig, Denna frågeställning har inte berörts i förarbeten. I aktuellt fall kan man inte passera utan bara uppehålla sig och då är den snäva tomtavgränsningen inte acceptabel om man tillämpar Svennings resonemang. Syftet är visserligen på sikt passage men rättsläget och situationen på marken idag medger inte passage och då bör en bedömning utgå från det.
Regeringsformen har inte hjälpt sedan RÅ 1996:44 vilken dom föranledde skrivningarna i Miljöbalken.
Tolkningen av ordet avsett i andra stycket 11§ är en fråga som kan avgöras genom praxis.
Frågan är om det finns alternativa lösningar som kan göra att parterna inte hamnar på kollisionskurs hela tiden. Det kan dock inte diskuteras här.
Svenning är by far den mest aktiva länsstyrelsejuriisten i dessa frågor, både i vad gäller tillslag och att
föreslå skärpta regler. Hon är experten par préference för Naturvårdsverket. Skånes kust är atypisk sett ur ett svenskt helhetsperspektiv vad gäller strandskydd och allemansrättslig tillgänglighet. Men därifrån kommer signalerna och förslagen, nu senast genom den av NVV sanktionerade och betalade men av Svenning själv föreslagna "expertutredningen" om allemansrätten. Där hon alltså föreslog sig själv som utredare och själv kunde formulera direktiv. Svenning representerar vidare den politiska gruppering som genomdrev Miljöbalken under Anna Lindhs tid som miljöminister så i förhållande till mljöbalken och strandskyddet har något påtgligt regimskifte inte skett vilket borgar för att regeringsformen kommer att fortsätta tolkas till den enskildes nackdel, åtminstone i dennes egenskap av markägare.
Redigerat:
Tråden kom till eftersom jag fann det svårbedömt om man kan föreläggas ta bort staket som inte kringgärdar den avgränsade tomtplatsen. Kanske inte idag men praxis verkar skärpas hela tiden. Professor Bertil Bengtsson skrev 1994 med anledning av att allemansrätten togs upp i Regeringsformen. Hans kommentar kan också tjäna som en kommentar till min frågeställning. (Ur Svensk Juristtidning 1994, s. 920 ff.):
"Vad slutligen gäller tredje stycket i den nya paragrafen/i Regeringsformen som tar upp allemansrätten/, har oklarheten i begreppet "allemansrätt" redan berörts (3 ovan). En annan brist, som utan resultat påtalades vid remissbehandlingen av betänkandet, gäller skyddsregelns formulering. Den säger ju att alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten "oberoende av vad som föreskrivits ovan". Ser man efter vad som "föreskrivits ovan", finner man att föreskrifterna inte gäller intrång i allemansrätten utan intrång i äganderätten; det är sådana intrång som förbjuds, i vart fall utan ersättning till ägaren. Propositionen försvarar visserligen de citerade orden med att de skulle klargöra att fastighetsägaren även fortsättningsvis får acceptera att naturen nyttjas enligt allemansrätten, men eftersom paragrafen inte alls tar sikte på faktiska åtgärder av enskilda framstår hänvisningen till vad som ovan föreskrivits närmast som meningslös.
Den kunde rentav leda till slutsatsen att, oberoende av det skydd för ägaren som framgår av de föregående styckena i paragrafen, han får acceptera lagar och myndighetsbeslut till förmån för allemansrätten: oavsett om det är ett angeläget allmänt intresse skulle han t. ex. få finna sig i att ta bort avspärrningar som utgör hinder för allemansrätten, och oavsett om besvärande intrång i pågående markanvändning eller betydande skada uppkommer skulle han stå utan ersättning vid rådighetsinskränkningar till allemansrättens förmån. Friluftslivets intresse skulle alltid vara så angeläget att det tog över intresset av egendomsskydd. Detta är naturligtvis något helt oacceptabelt från ägarsynpunkt och strider klart mot regelns syfte (min kursiv)"
Men det skrevs för 17 år sedan och det är först de senaste åren som myndigheterna har börjat köra hårt med tomtplatsavgränsningar vilket ledde til frågeställningen i tråden. Därvid utgår man i strandskyddsärenden från Naturvårdsverkets rekommendation om en maximal tomtplatsstorlek på 1500 kvm, trots att det då strandskyddet infördes uttalades att befintlig pågående användning inte berördes. Detta uppfattades allmänt som att befintliga fastigheter inte skulle beröras, dvs att tomt var lika med fastighet. Den tolkningen visar sig nu vara felaktig och för generös mot ägarna. Margaretha Svenning föreslår i sin utredning att tomtplatsavgränsning även ska kunna ske också där strandskydslagstiftningen inte gäller. För tomtplatser utanför strandskydd är normen 2000 kvm.
Den politiska regim som drev igenom Miljöbalken var inte densamma som utvecklade egendomsskyddet i Regeringsformen. Reglerna kring strandskydd mm utformades för att egendomskyddets regler om ersättning vid rådighetsinskränkning inte skulle kunna åberopas. Bertil Bengtssons kommentar tjänade i själva verket motsatt syfte.
Många tusen fastighetsägare har anledning att undra om de kommer att få ta emot brev som börjar med att ... bedömer att er tomt är för stor varför tomplatsavgränsning ska ske. Om sedan staket ska bort är en fråga som hänger på balansen mellan allemansrätt och egendomsskydd i grundlagen. Ersättning ska inte utgå då ägarna får ge upp rådighet. Det har varit Natutvårdsverkets ståndpunkt hela tiden och det är verket som sätter agendan.
"Vad slutligen gäller tredje stycket i den nya paragrafen/i Regeringsformen som tar upp allemansrätten/, har oklarheten i begreppet "allemansrätt" redan berörts (3 ovan). En annan brist, som utan resultat påtalades vid remissbehandlingen av betänkandet, gäller skyddsregelns formulering. Den säger ju att alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten "oberoende av vad som föreskrivits ovan". Ser man efter vad som "föreskrivits ovan", finner man att föreskrifterna inte gäller intrång i allemansrätten utan intrång i äganderätten; det är sådana intrång som förbjuds, i vart fall utan ersättning till ägaren. Propositionen försvarar visserligen de citerade orden med att de skulle klargöra att fastighetsägaren även fortsättningsvis får acceptera att naturen nyttjas enligt allemansrätten, men eftersom paragrafen inte alls tar sikte på faktiska åtgärder av enskilda framstår hänvisningen till vad som ovan föreskrivits närmast som meningslös.
Den kunde rentav leda till slutsatsen att, oberoende av det skydd för ägaren som framgår av de föregående styckena i paragrafen, han får acceptera lagar och myndighetsbeslut till förmån för allemansrätten: oavsett om det är ett angeläget allmänt intresse skulle han t. ex. få finna sig i att ta bort avspärrningar som utgör hinder för allemansrätten, och oavsett om besvärande intrång i pågående markanvändning eller betydande skada uppkommer skulle han stå utan ersättning vid rådighetsinskränkningar till allemansrättens förmån. Friluftslivets intresse skulle alltid vara så angeläget att det tog över intresset av egendomsskydd. Detta är naturligtvis något helt oacceptabelt från ägarsynpunkt och strider klart mot regelns syfte (min kursiv)"
Men det skrevs för 17 år sedan och det är först de senaste åren som myndigheterna har börjat köra hårt med tomtplatsavgränsningar vilket ledde til frågeställningen i tråden. Därvid utgår man i strandskyddsärenden från Naturvårdsverkets rekommendation om en maximal tomtplatsstorlek på 1500 kvm, trots att det då strandskyddet infördes uttalades att befintlig pågående användning inte berördes. Detta uppfattades allmänt som att befintliga fastigheter inte skulle beröras, dvs att tomt var lika med fastighet. Den tolkningen visar sig nu vara felaktig och för generös mot ägarna. Margaretha Svenning föreslår i sin utredning att tomtplatsavgränsning även ska kunna ske också där strandskydslagstiftningen inte gäller. För tomtplatser utanför strandskydd är normen 2000 kvm.
Den politiska regim som drev igenom Miljöbalken var inte densamma som utvecklade egendomsskyddet i Regeringsformen. Reglerna kring strandskydd mm utformades för att egendomskyddets regler om ersättning vid rådighetsinskränkning inte skulle kunna åberopas. Bertil Bengtssons kommentar tjänade i själva verket motsatt syfte.
Många tusen fastighetsägare har anledning att undra om de kommer att få ta emot brev som börjar med att ... bedömer att er tomt är för stor varför tomplatsavgränsning ska ske. Om sedan staket ska bort är en fråga som hänger på balansen mellan allemansrätt och egendomsskydd i grundlagen. Ersättning ska inte utgå då ägarna får ge upp rådighet. Det har varit Natutvårdsverkets ståndpunkt hela tiden och det är verket som sätter agendan.
Redigerat: