Jag förstår inte problemet här. Det kan ju inte vara något självändamål att ha amorterat sitt hus innan man dör/flyttar/går i pension?Swetrot skrev:
Föräldraledig och VAB är trots allt en kort period av de flesta människors liv, även om det inte känns så just då.
Det ar ett svar man ofta hor i diskussioner om huskop. Sjalvklart kan det vara ett sjalvandamal, om du har barn eller slaktingar eller nagon stiftelse du vill skall kunna arva egendomen? Om priset plotsligt faller och du maste salja med forlust? Om rantorna gar over din betalningsformaga i kombination med ett prisfall? Om banken skulle fallera och konkursforvaltaren vill ta i med hardhandskarna? Om du har lan kvar och gar i pension... hur mycket tror du att du kommer att ha kvar att leva pa i manaden nar rantan och amoteringen ar betalad? Om ekonomin gar i deflation eller stagflation och lanen bara okar i varde? Om regeringen far for sig att beskatta fastigheter pa riktigt igen? Om huset av nagon anledning blir obeboeligt (brand, olycka, brott, misstag, naturkatastrof) och forsakringen inte tacker/inte tacker tillrackligt?-MH- skrev:
Som sagt, det finns manga anledningar att ha amorterat sitt hus. Alla situationer jag namner ovan ar jag sett med egna ogon, Sverige i borjan av 90-talet, England da och da, Japan i snart 20 ar och USA i 3-4 ar.
I Japan så är husen av en helt annan kvalité, de har knappt någon isolering och på grund av klimatet möglar dem rätt så snart. Hus i Japan är en konsumptionsvara precis som bilar. De håller i 30 år och sedan får man bygga ett nytt. Priserna reflekterar det också och hus tappar i värde över tid i Japan.dumle skrev:
Nu tror jag mig ha läst att det tappats mest per kvadratmeter i dyra områden i Tokyo, tror inte de husen möglar bort på 30 år?lordmetroid skrev:
Dessutom läste jag häromdagen att det man köper i japan (villor) är marken, husen värderas inte så högt och står inte så länge precis som du skriver. Marken skulle enligt reportaget vara tätt knuten till släkten eller familjen typ. Man byter hus men inte tomtmarken. Så med 90% fall (utan referens) får man nog räkna med att det framförallt är tomterna som tappat i värde?
Nej, det är inget självändamål, men det är viktigt att ha rimliga kostnadsbördor när man går i pension. Ett lån på 2Mkr kan vara jobbigt att klara även om man har ett hus som är värt 8Mkr och som man köpt för 3Mkr.-MH- skrev:
Ett fenomen i främst de större städerna med Stockholm som tydligast exempel är att vi tenderar att bilda familj allt senare. Inte alls ovanligt att man får sitt första barn när man är rätt långt uppe i 30-nåntingsåldern. Och då köper man nytt, stort och dyrt boende som man inte amorterar på. Och så skall man betala CSN-lånen. Sedan så kommer banken och berättar vad man får i pension och tycker det är en lysande affär att man pytsar in en massa pengar i deras pensionssparande med höga avgifter, samtidigt som man har amorteringsfria lån som man betalar ränta på.
Min åsikt är att det är alldeles för lätt att välja bort att amortera och istället ägna sig åt annat. Under den korta tid vi arbetar i förhållande till den långa tid vi är barn, studerar och är pensionärer så hinner vi inte tjäna in de pengar vi anser behöva för att klara av ett normalt liv enligt dagens normer. Vi lånar, lånar lite till och gläds åt att vårt boende stiger i pris, men vi glömmer bort att det är svårt att realisera pengarna. Men räntan skall betalas och man kan kanske anta att det finns en del luft i värderingarna av hus eftersom priserna drivits av förhoppningar om att de måste gå upp. De senaste tio åren har mångas villor ökat mer i värde än de tjänat netto på att arbeta.
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Som vanligt missar amorteringsmotståndarna det viktigaste argumentet för att amortera:
DET BLIR BILLIGARE!
Även om amorteringen känns "dyr" i början, och leder till att man sitter med ett obelånat hus/lgh på ålderns höst, så har den som amorterat duktigt totalt betalat betydligt MINDRE än den som bara (eller nästan bara) betalar ränor till banken och har skuld kvar.
Det gäller givetvis inte om man är 50 år när man skuldsätter sig, eller om man råkar dö före pensionsåldern, då kan det ju vara "lönsamt" att stå i skuld.
Men för det stora antalet unga och medelålders låntagare gäller sanningen, att ju mer du amorterar när du kan, desto mer får du behålla av dina egna pengar, varje månad, FÖR RESTEN AV DITT LIV.
Se varje amorterad 1 000 -lapp som en investering, vilken ger en liten avkastning (inbesparad räntekostnad), varje månad, för all framtid, oavhängt konjunktur, inflation, eller framtida boende.
Egentligen en helt oslagbar investering, med andra ord.
DET BLIR BILLIGARE!
Även om amorteringen känns "dyr" i början, och leder till att man sitter med ett obelånat hus/lgh på ålderns höst, så har den som amorterat duktigt totalt betalat betydligt MINDRE än den som bara (eller nästan bara) betalar ränor till banken och har skuld kvar.
Det gäller givetvis inte om man är 50 år när man skuldsätter sig, eller om man råkar dö före pensionsåldern, då kan det ju vara "lönsamt" att stå i skuld.
Men för det stora antalet unga och medelålders låntagare gäller sanningen, att ju mer du amorterar när du kan, desto mer får du behålla av dina egna pengar, varje månad, FÖR RESTEN AV DITT LIV.
Se varje amorterad 1 000 -lapp som en investering, vilken ger en liten avkastning (inbesparad räntekostnad), varje månad, för all framtid, oavhängt konjunktur, inflation, eller framtida boende.
Egentligen en helt oslagbar investering, med andra ord.
Ni verkar förutsätta att man bor kvar i huset resten av sitt liv? Annars är det ju bara att sälja huset, och flytta in till hyresrätt som passar en lite mindre familj.?
Om det är något som är hög risk, är ert att se sitt hus som ekonomisk försäring vis ålderdom,betydligt vettigare att investera i olika saker, än att sätta hela sin förmögenhet i huset. Där gör den ju ingen nytta.
Men det här har ju diskuterats tusen ggr redan...
Om det är något som är hög risk, är ert att se sitt hus som ekonomisk försäring vis ålderdom,betydligt vettigare att investera i olika saker, än att sätta hela sin förmögenhet i huset. Där gör den ju ingen nytta.
Men det här har ju diskuterats tusen ggr redan...
Jag tillhör de som gjort bostadskarriär i Stockholmsregionen och tjänat mer på bostadsrätter o hus än min akademiker årslön x10 ....det känns inte sunt. Fast jag är nöjd såklart! Själv trpr jag på liknande utveckling som Danmark, -20-30 procent och amorteringskrav.
Sunt skulle jag betrakta att man äger ett hus i fem år och tjänar in inflationen plus om man byggt/ renoverat, inte fleraårslöner på enbart marknadsdriv.
Sunt skulle jag betrakta att man äger ett hus i fem år och tjänar in inflationen plus om man byggt/ renoverat, inte fleraårslöner på enbart marknadsdriv.
I Danmark har man byggt mycket mer än i Sverige. Så länge det råder bostadsbrist i attraktiva regioner och nybyggnationen är återhållsam tror jag inte vi har någon bubbla. Psykologi har stor betydelse och vid en djup kris kan priserna säkert falla med 10% tillfälligt, men några 20-30% tror jag inte på.
Oavsett om det är en bubbla eller inte så ökar svenskarnas skulder mer än lönerna. Det kan innebära att räntebetalningar tränger undan annan konsumtion vilket leder till att färre varor och tjänster behöver produceras eftersom färre kan ha råd att köpa dem. Det borde kunna påverka många, även de som inte har skulder. Iofs exporterar Sverige mycket, men frågan är om det är så mycket att denna aspekt kan negligeras.
Lägre skulder borde också ge individen mer svängrum eftersom då kan man välja att inte sälja när man går i pension utan kan istället ha råd att bo kvar om man känner för det och inte tvingas flytta för att man inte har råd med räntorna som pensionär. Lägre räntebetalningar (eller egentligen lägre kostnader) skapar också större rörelseutrymme för t.ex. (längre) föräldraledighet, sabbatsår, gå ner i arbetstid eller starta företag (med kanske ingen, eller låg lön i början).
Lägre skulder borde också ge individen mer svängrum eftersom då kan man välja att inte sälja när man går i pension utan kan istället ha råd att bo kvar om man känner för det och inte tvingas flytta för att man inte har råd med räntorna som pensionär. Lägre räntebetalningar (eller egentligen lägre kostnader) skapar också större rörelseutrymme för t.ex. (längre) föräldraledighet, sabbatsår, gå ner i arbetstid eller starta företag (med kanske ingen, eller låg lön i början).
Redigerat av moderator:
Och hur länge håller då ett svenskt hus i form av praktisk ekonomisk och teknisk livslängd? Den gängse schablonen på småhus i Sverige byggda i trä och efter ca 1960 är att på 50 år måste man återinvestera halva produktionskostnaden för att bibehålla husets skick (större standardhöjningar oräknade). Denna schablon kan utläsas av bla REPABs produkter (något som kräver viss fackkunskap för att förstå det rätt). Hus av 1960 och 1970-talstyp kan ibland ha konstruerats med förutsättningen att de ska vara "underhållsfria" i ca 30 år och därefter rivas.lordmetroid skrev:
Som professionell inom fastighetsförvaltning undrar jag ofta över livslängden på "guldrush"-villor byggda under 2000-talet. Andelen utformningar som tar mycket liten hänsyn till livscykelresonemang och andelen riskkonstruktioner förefaller i mitt tycke högre än hus av 80/90-talstyp.
