Staket på gammalt vis

[django]

I en handledning från SJ om banbyggande från början av 1900-talet avhandlas staketstolpar ganska utförligt - nu har jag den inte här men vad jag minns tyckte de att det är bra om man gör allting, dvs bränner, tjärar, använder kärnek i första hand och dessutom vänder stolpen med rotändan upp., för att minska "sugbenägenhet". Men hur mycket arbete vill man ha med ett sådant experiment? Det finns ju miljövänliga impregneringar med fosfor eller ättika, som jag inte vet så mycket om men som antikvarie skulle jag ju gärna välja sådant och rödfärga dem efter något år - det går säkerligen. Och förr hade man säkert gjort likadant. Spillolja är såvitt jag vet en myt - kasst och mycket giftigt.

 

[Kasch]

Som ren kuriosa kan jag nämna att den största bärande stolpen i vår lada är tjärad nertill (en rundbarkad gran). Den stod i årtionden djupt ner i en gammal, blöt fårbädd. Jag var orolig att stolpen skulle vara rejält rutten men när vi skyfflad ut bädden visade det sig att den var helt frisk och stenhård, inte ens ytveden var mjuk.

Tjäran (ren tjära) bildar ju ett hårt lager utanpå träet - borde det inte skydda hyfsat även i marken om man doppar och torkar storlparna ett antal ggr?

 

[JZac]

Ett av de viktigaste momenten för att det skall hålla länge är att välja rätt gran. Det skall vara från granar som växt i tät, mörk skog. De har växt långsamt och träet i dem är starkt och tätt. Det skall alltså inte vara från friväxande granar som vuxit upp snabbt.

Och inte minst gran som fått växa färdigt, mogna. Det är väldigt tydligt när man tittar på ca 120 årig gran jmf 80 årig vad det gäller hållbarheten. Det syns tydligt när man tittar t.ex. på gamla hus som renoverats med ungt timmer.

 

[StyvBoard]

Vad jag har förstått så går det inte att måla med detta på tryckimpregnerat (? eller ?)

Kan man få tag på sågat tryckimpregnerat så fäster ju rödfärgen utmärkt på det också.