Nu förutsätter jag att juristen i vårt dödsbo har rätt. Andra regler gäller vid bodelning vid skilsmässa har jag förstått.
Särkullsbarnet har rätt till sin del av allt fadern ägde. Alltså halva permanentbostaden + övriga tillgångar skrivna på honom.
Hade sommarstugan stått på fadern hade den efterlevande fått det svårt att bo kvar i permanentbostaden.
Min poäng är att dels är det lätt att undanhålla värden från ett Särkullsbarn genom att skriva dem på andra parten (vilket känns ojust). En annan poäng är att se över detta innan man hamnar i en tråkig situation, och se till att allt fördelas lika genom att skriva allt gemensamt.
Men som sagt, detta är vad juristen sagt. Konstiga regler tycker jag, men samtidigt blev påverkan för mig minimal. Det blir rättvist i slutändan för oss.
Särkullsbarnet har rätt till sin del av allt fadern ägde. Alltså halva permanentbostaden + övriga tillgångar skrivna på honom.
Hade sommarstugan stått på fadern hade den efterlevande fått det svårt att bo kvar i permanentbostaden.
Min poäng är att dels är det lätt att undanhålla värden från ett Särkullsbarn genom att skriva dem på andra parten (vilket känns ojust). En annan poäng är att se över detta innan man hamnar i en tråkig situation, och se till att allt fördelas lika genom att skriva allt gemensamt.
Men som sagt, detta är vad juristen sagt. Konstiga regler tycker jag, men samtidigt blev påverkan för mig minimal. Det blir rättvist i slutändan för oss.
Nej, vem en tillgång är skriven på har ingen verkan juridiskt, utan bara om den är skriven som enskild egendom. Att du ärver något gör inte att det blir enskild egendom. Inte heller att DU köper något.
Är du gift, och det inte finns några tillgångar som är enskild egendom (vilket de alltså blir genom äktenskapsförord, eller genom gåva där gåvobrevet stipulerar att det skall vara enkild egendom, eller testamente som stipulerar enkild egendom). Då blir alla tillgångar giftorättsgods i samband med boupteckningen, oavsett vem de är skrivna på.
Sedan får den efterlevande genom boskifte "tillbaka" hälften som tillhör den efterlevande. Den andra halvan tillfaller dödsboet. Och där ärver ev. särkullsbarn direkt sin andel av dödsboet, det som blir över till gemensamma barn ärver den efterlevande, de gemensamma barnen får vänta på sitt arv till den siste föräldern avlider.
Men i det beskrivna fallet så låter det ju som man kunde låta den efterlevande få hela "sin" sommarstuga i bodelningen, och fördela andra tillgångar med likartat värde till dödsboet.
Är du gift, och det inte finns några tillgångar som är enskild egendom (vilket de alltså blir genom äktenskapsförord, eller genom gåva där gåvobrevet stipulerar att det skall vara enkild egendom, eller testamente som stipulerar enkild egendom). Då blir alla tillgångar giftorättsgods i samband med boupteckningen, oavsett vem de är skrivna på.
Sedan får den efterlevande genom boskifte "tillbaka" hälften som tillhör den efterlevande. Den andra halvan tillfaller dödsboet. Och där ärver ev. särkullsbarn direkt sin andel av dödsboet, det som blir över till gemensamma barn ärver den efterlevande, de gemensamma barnen får vänta på sitt arv till den siste föräldern avlider.
Men i det beskrivna fallet så låter det ju som man kunde låta den efterlevande få hela "sin" sommarstuga i bodelningen, och fördela andra tillgångar med likartat värde till dödsboet.
Ja du hempularen, vårt dödsbos jurist håller inte med dig. Det finns inga avtal eller förord och hon delar upp det såsom jag beskrivit.
Men i vårt fall har det ju som nämnts ingen betydelse, de "enskilda" tillgångarna har samma värde.
Men i vårt fall har det ju som nämnts ingen betydelse, de "enskilda" tillgångarna har samma värde.
Jursiten verkar skum, vem anlitade den juristen och vet han/hon vad han gör? Det är väl rätt tydligt att alla tillgångar som inte är enskild egendom delas lika, oavsett vem de är skrivna på.
http://lawline.se/answers/14785
http://lawline.se/answers/14785
Jo men du skriver ju "de "enskilda" tillgångarna har samma värde". Där är nyckeln. Vid bodelning eftersträvar man att parterna skall få "sina" tillgångar i sin andel, precis som man gjort i ditt fall.Larsa skrev:
Men om det hade funnits stora värdeskillnader så hade det inte gått att låta änkan behålla "sin" sommarstuga såvida inte övriga går med på det frivilligt.
Så vi är nog överens.
Har jag missat något eller var det inte så att sommarstugan var den efterlevande maken/makans enskilda egendom INNAN giftemålet?
I så fall ingår den inte i dödsboet och särkullsbarnet/-en har ingen arvsrätt till sommarstugan.
Om sommarstugan däremot införskaffats EFTER giftermålet så så lär den räknas in i dödsboet oavsett vem som står som ägare. Dock finns ett undantag om stugan är arvegods som ena parten erhållit från sin släkt efter giftemålet.
I så fall ingår den inte i dödsboet och särkullsbarnet/-en har ingen arvsrätt till sommarstugan.
Om sommarstugan däremot införskaffats EFTER giftermålet så så lär den räknas in i dödsboet oavsett vem som står som ägare. Dock finns ett undantag om stugan är arvegods som ena parten erhållit från sin släkt efter giftemålet.
Det har inte stått något i tråden om enskild egendom. Även om man äger den före giftemålet (eller ärver den) så blir den inte enskild egendom per automatik.
Jag håller med dig helt o hållet.SueCia skrev:
Vi har samma förhållande som ni (jag är man för tydligheten) men är gifta sedan 1977. 1979 köpte JAG ett hus åt oss. Jag betalade 25%. Min far betalade 50% under förutsättning att huset stod enbart på mig. Det var helt okey då. Jag kunde t.ex. låna på huset utan att min hustru blev inblandad! Någon gång i början 80 talet ändrades arvslagen, så plötsligt skulle hustrun och hennes barn ärva en stor del i MITT hus. Vi gick till bankens jurist för att skriva äktenskapsförord men hustrun vägrade skriva på! (dåligt insatt- var rädd bli lurad).
Nu till mina frågor:
Kan vi skriva ett testamente som särkullbarnen (barn? dom är 55 resp60 år) skriver på och där det är skrivet att hustrun o jag sitter i orubbat bo när den förste av oss snart faller ifrån?
Jag har ärvt en del fastigheter och föremål där det uttryckligen är skrivet i testamentet att det skall vara min enskilda egendom - då är det väl i alla läge min eskilda egendom?
Pengarna som min far satte i huset med en oskriven önskan att det skulle var min del, går det att styra så den delen av husvärdet går till mig eller vår dotter?
Reglerna om giftorättsgods har varit ungefär desamma sedan långt före 1979. Dvs. det hus du köpte 1979 var giftorättsgods redan då, såvida ni inte hade ett äktenskapsförord.
Det innebär att om en av er dör, så delas allt giftorättsgods lika i en bodelning. Om du avlider, så äger alltså din fru hälften av allt giftorättsgods. Det är inget arv, utan hennes andel av era gemensamma tillgångar. så långt är det ingen skillnad mot den gamla arvslagen. Det som skiljer lite är att hon med dagens regler ärver alla dina tillgångar (du hade inga egna särkullsbarn?), med s.k fri förfoganderätt. Det innebär att hon ärver alla dina tillgångar, även den enskilda egendomen. Alltså andra hälften av giftorättsgodset och de enskilda tillgångarna.
Under sin levnad får hon förfoga över dessa tillgångar, men det finns vissa begränsningar, hon får inte testamentera bort dem, och jag tror att det finns begränsningar mot att ge bort dem. Den dag hon dör så ärver era gemensamma barn sitt efterarv, dvs det som var dina tillgångar, och hennes särkullsbarn delar på arvet efter hennes egendom, med ert gemensamma barn.
Om hon dör före dig, så sker alltså samma sak fast tvärtom, med den skillnaden att hennes särkullsbarn då har rätt att få ut sin arvslott direkt. Du ärver alltså din frus tillgångar med fri förfoganderätt, utom den delen som går till särkullsbarnen.
Det innebär att om en av er dör, så delas allt giftorättsgods lika i en bodelning. Om du avlider, så äger alltså din fru hälften av allt giftorättsgods. Det är inget arv, utan hennes andel av era gemensamma tillgångar. så långt är det ingen skillnad mot den gamla arvslagen. Det som skiljer lite är att hon med dagens regler ärver alla dina tillgångar (du hade inga egna särkullsbarn?), med s.k fri förfoganderätt. Det innebär att hon ärver alla dina tillgångar, även den enskilda egendomen. Alltså andra hälften av giftorättsgodset och de enskilda tillgångarna.
Under sin levnad får hon förfoga över dessa tillgångar, men det finns vissa begränsningar, hon får inte testamentera bort dem, och jag tror att det finns begränsningar mot att ge bort dem. Den dag hon dör så ärver era gemensamma barn sitt efterarv, dvs det som var dina tillgångar, och hennes särkullsbarn delar på arvet efter hennes egendom, med ert gemensamma barn.
Om hon dör före dig, så sker alltså samma sak fast tvärtom, med den skillnaden att hennes särkullsbarn då har rätt att få ut sin arvslott direkt. Du ärver alltså din frus tillgångar med fri förfoganderätt, utom den delen som går till särkullsbarnen.
Ja den enskilda egendomen tror jag att du kan testamentera till ert gemensamma barn, jag tror att du kan testamentera all din egendom till barnet. Men det är jag lite osäker på. I så fall ärver inte hustrun något, men får sin halva av giftorättsgodset.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 298 inlägg
Korta svaret: ge det gemensamma barnet den enskilda egendomen i gåva nu och slipp den delen av arvsfrågan.
Svaret utifrån diskussionen närmast före:
Ett gemensamt barn har som sagts inte rätt att få ut något vid den ene förälderns död, vare sig det är enskild egendom eller giftorättsgods. Den överlevande maken sitter då kvar i orubbat bo med förfoganderätt (det är alltså på sätt och vis inte ett arv, utan arvet skjuts upp) till hela boet. När sen även denne make dör ärver det gemensamma barnet dels hela förälder ett, dels sin del av förälder tvås kvarlåtenskap. Enligt lagens företrädesrätt alltså, förälder två kan förstås avstå sin förfoganderätt och låta arvet gå igenom direkt, och det går att testamentera bort arvet och på så vis frånta den överlevande maken rätten till orubbat bo. Avseende den egendom som var tänkt som, men inte blev, enskild egendom är den giftorättsgods. Det kan inte den ene maken själv ändra på.
För att stolpa upp det: A och B har det gemensamma barnet C. B har också barnen X och Y.
Dör B först har X och Y direkt rätt till sina delar av giftorättsgodset (en tredjedel totalt, dvs. 2/3 av arvet efter B, inget från A). As enskilda egendom räknas inte med. A sitter sen kvar med 1/3 av arvet efter B och när A dör ärver C allt som finns kvar.
Dör A först får B full förfoganderätt till hela arvet. När även B dör får C ut sitt efterarv efter A, den enskilda egendomen plus hälften av giftorättsgodset. C ärver även 1/3 av B, medan X och Y får varsin tredjedel av B. C får alltså den enskilda egendomen och 4/6 av giftorättsgodset. Lätt i teorin, men ju längre B lever desto svårare blir sånt ofta i praktiken. B kan spendera arvet, och X och Y kan (felaktigt) börja tycka att all egendom ju är Bs.
Ett testamente från A skulle då kunna innebära att C får ut hela eller delar av sin del direkt när A dör.
Och sen finns förstås en hoper frivilliga lösningar, men det här var kanske svårt nog.
Med reservation för att jag inte läst civilrätt sen 1900-talet...
Svaret utifrån diskussionen närmast före:
Ett gemensamt barn har som sagts inte rätt att få ut något vid den ene förälderns död, vare sig det är enskild egendom eller giftorättsgods. Den överlevande maken sitter då kvar i orubbat bo med förfoganderätt (det är alltså på sätt och vis inte ett arv, utan arvet skjuts upp) till hela boet. När sen även denne make dör ärver det gemensamma barnet dels hela förälder ett, dels sin del av förälder tvås kvarlåtenskap. Enligt lagens företrädesrätt alltså, förälder två kan förstås avstå sin förfoganderätt och låta arvet gå igenom direkt, och det går att testamentera bort arvet och på så vis frånta den överlevande maken rätten till orubbat bo. Avseende den egendom som var tänkt som, men inte blev, enskild egendom är den giftorättsgods. Det kan inte den ene maken själv ändra på.
För att stolpa upp det: A och B har det gemensamma barnet C. B har också barnen X och Y.
Dör B först har X och Y direkt rätt till sina delar av giftorättsgodset (en tredjedel totalt, dvs. 2/3 av arvet efter B, inget från A). As enskilda egendom räknas inte med. A sitter sen kvar med 1/3 av arvet efter B och när A dör ärver C allt som finns kvar.
Dör A först får B full förfoganderätt till hela arvet. När även B dör får C ut sitt efterarv efter A, den enskilda egendomen plus hälften av giftorättsgodset. C ärver även 1/3 av B, medan X och Y får varsin tredjedel av B. C får alltså den enskilda egendomen och 4/6 av giftorättsgodset. Lätt i teorin, men ju längre B lever desto svårare blir sånt ofta i praktiken. B kan spendera arvet, och X och Y kan (felaktigt) börja tycka att all egendom ju är Bs.
Ett testamente från A skulle då kunna innebära att C får ut hela eller delar av sin del direkt när A dör.
Och sen finns förstås en hoper frivilliga lösningar, men det här var kanske svårt nog.
Med reservation för att jag inte läst civilrätt sen 1900-talet...
Redigerat:
Medlem
· Västernorrland
· 2 108 inlägg
Jag är inte säker, men kolla på "bodelning under pågående äktenskap" om det gör att huset kan överföras till att bli bara ditt och separeras från giftorättsgodset.BGA skrev: