Väldigt många åker aldrig till alperna... eller äter sina luncher på Eriks bakficka. Det vore rätt kortsiktigt att sälja bostaden för att ha råd med alpresan. Däremot finns folk som säljer huset, säger upp sig och seglar jorden runt. Semestrar tycker iallafall jag ska bekostas av årliga inkomsten (eller för den med lägre inkomst att man sparar för att göra drömresan). När man är för gammal för att orka sköta en villa kanske man vill bränna pengarna, men i aktiv ålder så känns det märkligt... Så man får rätta mun efter matsäcken. Om det blir lokala skidbacken eller alperna.AndersMalmgren skrev:
När man är i den åldern som det talas om brukar man bara behöva en eller två "biljetter" och visst kostar det att resa. Men när man rest runt jorden och/eller besökt Mallis 30 ggr kanske suget inte är lika stort som det var på den tiden man fick köpa 4 "biljetter" och betala lånen.
Renoverare
· Stockholm
· 18 213 inlägg
J JohanLun skrev:
Jag menar bara att utgifterna försvinner inte för att utgifterna på huset avtar. Men jag ställer mig frågandes om det ens stämmer. Värmepumpen kan paja även efter pension.
Absolut - i andra änden har vi nog att mänga äldre tycker det är rätt skönt med en mindre lägenhet och att de slipper allt arbete som ett hus med tomt innebär.E elmont skrev:
Kanske också skönt att känna att man flyttar till en lägenhet med alla dess fördelar innan huset blir för jobbigt och man tvingas flytta från för att man inte orkar med längre. Mina föräldrar tillbringade ändå hela sommaren i husbil runt Europa och då kändes till slut huset mer som en belastning än en tillgång. Så för dem passade det utmärkt med en lägenhet - dock ingen liten hyresrätt utan en större bostadsrätt.
Men vi är ju alla olika och man får respektera att alla gör olika val.
/Krille
Har man det då knapert får man avstå från en par "semesterresor" MEN har man amorterat färdig på huset så kan man ju avsätta lite pengar för löpande underhåll och tar man det som annars skulle gått till hyra så är det rätt kvickt att spara ihop till en ny VP.
Beror väl mycket på ålder och hälsa. I min närhet har jag en person som gått från pigg 70-åring till sjuk och trött 80-åring. Den stora villan med trädgård var en stor fördel för 10 år sedan, men är en katastrof nu.
Om huset är i bra skick när man går i pension och har haft ett rimligt pensionssparande kan man nog bo kvar. De flesta får nog minskade utgifter som pensionärer, iallafall de som bara vill hänga hemma.
Om man längtat iväg kanske det är vettigt att flytta in i en liten lägenhet och resa upp pengarna.
Om man hatar att sköta huset så kanske man vill till en lägenhet.
Jag tror inte längtan att "bli miljonär" ska styra, utan om man vill bo i villa och påta i trädgården eller bo i en liten lya och resa / gå på restaurang och konserter. Har man gott om pengar kan man ju göra både och, annars får man välja.
Om man längtat iväg kanske det är vettigt att flytta in i en liten lägenhet och resa upp pengarna.
Om man hatar att sköta huset så kanske man vill till en lägenhet.
Jag tror inte längtan att "bli miljonär" ska styra, utan om man vill bo i villa och påta i trädgården eller bo i en liten lya och resa / gå på restaurang och konserter. Har man gott om pengar kan man ju göra både och, annars får man välja.
Naturligtvis ska man bo som man vill, men att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att hyra i stället för att äga sitt boende på äldre dagar det tror jag inte på. Speciellt om boendet är färdigamorterat.K Krille4 skrev:
Det är det nog ingen som hävdat. Det som kan vara fördelaktigt är just att man kan frigöra kapital som är bundet i huset.E elmont skrev:
Samtidigt ska man nog heller inte underskatta kostnaden för underhåll av ett hus även om det är amorterat. Summerar jag nytt tak var 30:e år, två nya badrum var 20:e år, nytt kök var 20:e år, ny värmepump var 30:e år, någon vitvara per år, ommålning av fasaden var 15:e år o s v o s v så blir det snabbt 5-10 kkr i månaden över tid.
/Krille
Håller med, om man inte sitter i en jättevilla med stort underhåll/renoveringsbehov och stor trädgård man inte orkar sköta utan måste leja allt. Då blir det bara betungande att antingen se det förfalla eller använda alla pengar för att sköta det. Men troligen är det då bättre att skaffa sig ett bättre lämpat ägt boende i tid, medan man har orken att flytta.E elmont skrev:
Jag man måste ju se till att huset är i toppskick den dag man sluter sina ögon eller??? För egen del bryr jag mig inte ett jota om vad huset är värt den dagen, för det sägs ju att man inte kan ta med sig nått. Och förhoppningsvis har dom efterlevande fått lära sig att klara av sin egen ekonomi långt tidigare. Och har dom bov av ekonomisk hjälp så torde det ha kommit långt tidigare.K Krille4 skrev:
Jag räknar kallt med att leva till 80-90 års ålder och då är mina barn bort emot 60 år och vid den åldern har dom allra flesta sin ekonomi ordnad, i alla fall om man har ett eget boende och inte matar en hyresvärd 😉
Ingen säger emot att ett obelånat hus är ett billigt boende. Struntar man dessutom i underhåll blir det naturligtvis ännu billigare.E elmont skrev:
Diskussionen handlar snarare om just det faktum att många är miljonärer tack vare sitt boende men att pengarna är låsta i huset.
Jag har full förståelse för att många då väljer att sälja för att frigöra pengarna till något annat även om de får sämre och/eller dyrare boende. För vissa är det mer värt att bo kvar än och för andra är det mer lockande att använda pengarna till annat. Precis som du skriver så kan man ju inte ta med sig något när man går bort.🙂
/Krille
Kikar en del på jänkarnas marknad. Där finns det ju lite heder kvar med att äga sitt boende.
Deras 15 åriga med låst ränta som föredömligt val. Eller ett skäms-alternativ på 30 årigt lån för slackers...
Vanligt förekommande råd är ju att man ska klara 15årig amortering genom att max lägga 25% av hushållets disponibla inkomst.
Tycker spontant att det är ganska hårt men bra.
Sen räknade exakt på vårt egna scenario och då kommer vi betala av med dagens takt på 179 månader eller 14år och 11månader på 23% av disponibla inkomsten.
Deras 15 åriga med låst ränta som föredömligt val. Eller ett skäms-alternativ på 30 årigt lån för slackers...
Vanligt förekommande råd är ju att man ska klara 15årig amortering genom att max lägga 25% av hushållets disponibla inkomst.
Tycker spontant att det är ganska hårt men bra.
Sen räknade exakt på vårt egna scenario och då kommer vi betala av med dagens takt på 179 månader eller 14år och 11månader på 23% av disponibla inkomsten.
Redigerat:
Jag antar att det är så banken räknar och därav hamnar huspriserna där de hamnar. Vi verkar hamna ungefär lika sett till storlek på lån och inkomst efter skatt (disponibel ska väl eg fasta kostnader bort?). Men i praktiken så amorterar vi nog mindre än hälften av det, så halva lånet kommer vara kvar vid pension. Men lite äter väl inflationen upp också...P Pligg85 skrev: