Rimligt sätt att dokumentera lån till sina barn?

[Dublin]

Nu vet jag att detta inte är nåt famlijerådgivningsforum, men eftersom jag hänger här en del och vet att det finns en hel del kunnigt folk här som provar jag min fråga här:
Vi har en dotter på 20 år som eventuellt ska plugga på college i USA. Detta är ju inte helt gratis och särskilt inte med den dollarkurs som gäller just nu. Så utöver CSN kommer hon att få låna pengar från oss för att få ihop ekonomin. Detta kommer att röra sig om några hundratusen kr om hon väljer att plugga 4 år (som hon siktar på). Hur dokumenterar man det lånet egentligen på bästa sätt?
Syftet med dokumentationen är främst att det ska vara rättvist mot hennes syskon den dag (förhoppningsvis väldigt långt fram i tiden) då vi inte finns mer. Vi har aldrig eftersträvat någon millimeter rättvisa i familjen, men här rör det sig ändå om ganska stora summor så det skulle kännas bra att ha det på papper. Sen kan ju hennes syskon också kunna komma i behov av lån och då ska ju även dessa lån dokumenteras såklart (om vi har råd, etc). Helst ska inte dokumentationen inte vara för krånglig och beloppen behöver gå att ändra (det blir ju 2 betalningar till skolan per år vars belopp inte är givna bl.a. pga dollarkursen).

 

[JLyck]

Skriv ett skuldebrev. Finns en del mallar på nätet som ni kan använda er av.

 

[Nötegårdsgubben]

Ett skuldebrev måste hållas vid liv för att inte skulden ska preskriberas. Ni måste alltså påminna om den var tionde år (eller strax därunder om man ska vara sån). Fördelen är att det kan kombineras med ränta, så att värdet av skulden inte urholkas av inflationen.

Alternativet är att skriva ett gåvobrev där det framgår att det är ett förskott av arv. Nackdelen då är att det räknas till nominellt värde vid ett framtida arvsskifte, och att hon därmed genom inflationen i praktiken kommer att ha fått mer än sina syskon.

Jag tycker nog också att ett skuldebrev kan låta bättre, men det är inte givet.

 

[steve5432]

Bestäm först om det är ett lån eller gåva/förskott på arv. Detta pga rättvisa mot övriga syskon.

Ett lån ska ju betalas tillbaka inom rimlig tid, medans ett förskott på arv är just detta. Det bör dokumenteras väl och vara tydligt. Olika barn kan ju behöva en större mängd pengar pengar vid olika tidpunkter i livet, och beroende på hur täta ni är kanske ni inte har möjlighet att dela ut lika mycket till alla barnen vid samma tidpunkt. Om ni då ger 200" till barn1 nu kommer ju barn2 antagligen också att förvänta sig minst 200" i förskott den dagen detta barn behöver dessa pengar. Ni får väl någonstans också reglera vad förskott på arv ska gå till, så det inte förväntas betalas ut för nöjen.

Vet av erfarenhet hur infekterat sånt här kan bli om det inte sköts snyggt. Min egen far behövde pengar av min farfar för att betala skulder, fick då 40000 kr som tydligen inte meddelades de övriga syskonen. Det tog hus i helvete när de andra tre fick reda på detta.

/S

 

[Dublin]

Ett skuldebrev måste hållas vid liv för att inte skulden ska preskriberas. Ni måste alltså påminna om den var tionde år (eller strax därunder om man ska vara sån). Fördelen är att det kan kombineras med ränta, så att värdet av skulden inte urholkas av inflationen.

Alternativet är att skriva ett gåvobrev där det framgår att det är ett förskott av arv. Nackdelen då är att det räknas till nominellt värde vid ett framtida arvsskifte, och att hon därmed genom inflationen i praktiken kommer att ha fått mer än sina syskon.

Jag tycker nog också att ett skuldebrev kan låta bättre, men det är inte givet.

Tack. Bra info om preskribitionstiden, det kände jag inte till. Vi avser ju inte att ta nån hög ränta däremot känns det ju rimligt att lånet som minst ska indexuppräknas i takt med inflationen på nåt sätt.
Låt oss säga att vi skriver ett skuldbrev - hur hanterar vi det rent praktiskt? Kan man registrera det nånstans? Hur säkerställer man att det kommer fram när det "ska"? På samma sätt vill man ju kunna makulera på ett dokumenterat sätt det ifall det går bra för dottern och hon vill lösa lånet.

 

[Nötegårdsgubben]

Nej, det finns ingen myndighetsregistrering av skuldebrev, utan det får man hålla reda på själv. Man kan förstås dokumentera det i ett testamente, men då kan det ju bli knepigt om det blir löst men hänvisningen ligger kvar.

Det finns också billiga digitala arkivtjänster, men det törs man ju inte lova att de finns kvar om 40 år.

Inflationssäkra är inte helt lätt. Ska man nu då räkna upp med KPI på tio procent samtidigt som ni säkert själva kan låna för tre procent? Det är förstås en extremsituation och en skillnad som måste vara tillfällig, men ändå. Det är ju ändå nu ni ska skriva.

 

[Dublin]

Bestäm först om det är ett lån eller gåva/förskott på arv. Detta pga rättvisa mot övriga syskon.

Ett lån ska ju betalas tillbaka inom rimlig tid, medans ett förskott på arv är just detta. Det bör dokumenteras väl och vara tydligt. Olika barn kan ju behöva en större mängd pengar pengar vid olika tidpunkter i livet, och beroende på hur täta ni är kanske ni inte har möjlighet att dela ut lika mycket till alla barnen vid samma tidpunkt. Om ni då ger 200" till barn1 nu kommer ju barn2 antagligen också att förvänta sig minst 200" i förskott den dagen detta barn behöver dessa pengar. Ni får väl någonstans också reglera vad förskott på arv ska gå till, så det inte förväntas betalas ut för nöjen.

Vet av erfarenhet hur infekterat sånt här kan bli om det inte sköts snyggt. Min egen far behövde pengar av min farfar för att betala skulder, fick då 40000 kr som tydligen inte meddelades de övriga syskonen. Det tog hus i helvete när de andra tre fick reda på detta.

/S

Du summerar bra våra funderingar. Särskilt i frugans släkt finns just dåliga erfarenheter av just detta. Men det finns många dilemman och någon perfekt rättvisa är omöjligt att uppnå. Vi kommer att vara helt transparanta mot barnen så att de vet hur vi resonerar och tänker. Självfallet ska ett lån (eller ev förskott på arv) vara till studier och/eller bostad och inte för nöjen.
Men bara frågan om lån eller förskott på arv är inte lätt. Som du skriver att om barn1 får låna 200" så förväntar sig det andra barnet att kunna få ett motsvarande lån - så långt är allt ok, men om det har gått en längre tid så kan ju inflationen gjort sitt och då kanske 210" motsvarar samma summa.

Sen finns ju ytterligare en annan dimension och det är om man ser det som att vi sponsrar hennes högskoleutbildning utöver vad CSN täcker - om då barn två väljer en annan högskoleutbildning med en helt annan kostnad (högre eller lägre) och vi även sponsrar det barnets kostnader utöver CSN - är det inte helt rättvist då även om beloppen skulle kunna vara helt olika? Det är lätt att bli filosofisk i detta...

 

[olofh]

Du summerar bra våra funderingar. Särskilt i frugans släkt finns just dåliga erfarenheter av just detta. Men det finns många dilemman och någon perfekt rättvisa är omöjligt att uppnå. Vi kommer att vara helt transparanta mot barnen så att de vet hur vi resonerar och tänker. Självfallet ska ett lån (eller ev förskott på arv) vara till studier och/eller bostad och inte för nöjen.
Men bara frågan om lån eller förskott på arv är inte lätt. Som du skriver att om barn1 får låna 200" så förväntar sig det andra barnet att kunna få ett motsvarande lån - så långt är allt ok, men om det har gått en längre tid så kan ju inflationen gjort sitt och då kanske 210" motsvarar samma summa.

Sen finns ju ytterligare en annan dimension och det är om man ser det som att vi sponsrar hennes högskoleutbildning utöver vad CSN täcker - om då barn två väljer en annan högskoleutbildning med en helt annan kostnad (högre eller lägre) och vi även sponsrar det barnets kostnader utöver CSN - är det inte helt rättvist då även om beloppen skulle kunna vara helt olika? Det är lätt att bli filosofisk i detta...

Tänker spontant att det finns 2 synsätt här. Antingen kör ni rakt av med skuldebrev (med eller utan ränta). Det har jag haft mot mina föräldrar och då med ett datum när det skulle börja betalas av. Kan ju ligga en tid framåt men kanske tryggt för alla så hon direkt börjar tänka att det ska tillbaks, ger ev mindre risk att pengarna går till fel saker.

Eller. så är det mer i nivå med spons. Både jag och min brorsa fick våra körkort och alla omkostnader av föräldrarna. Det kan ju bli väldigt olika kostnader beroende på hur lätt man har för det. Men slutresultatet är ju det samma. Man kan ju spela med tanken att ni står för extratillägget det första eller 2 första åren. Och då är beredda att göra motsvarande grundplåt till syskon som behöver få stöttning i större livspåverkande steg, typ skola eller annan investering i sin framtid.

 

[tensiden]

Ett skuldebrev måste hållas vid liv för att inte skulden ska preskriberas. Ni måste alltså påminna om den var tionde år (eller strax därunder om man ska vara sån). Fördelen är att det kan kombineras med ränta, så att värdet av skulden inte urholkas av inflationen.

Alternativet är att skriva ett gåvobrev där det framgår att det är ett förskott av arv. Nackdelen då är att det räknas till nominellt värde vid ett framtida arvsskifte, och att hon därmed genom inflationen i praktiken kommer att ha fått mer än sina syskon.

Jag tycker nog också att ett skuldebrev kan låta bättre, men det är inte givet.

Ett sätt att undvika preskribtion är att helt enkelt påminna om den i form av ränta som Nötegårdsgubben är inne på.

Våra skuldebrev inom familjen är samtliga med ränta (repo+1% eller något) och hanteras en gång per år genom att räntekostnaden betalas. Allt enligt vad revisorerna anser är rätt väg att gå (finns någon annan fördel att ha med ränta som jag inte minns).

 

[Nötegårdsgubben]

Bara för att förtydliga: det finns inget formellt krav att man måste amortera eller ens betala ränta löpande bara för att det är ett skuldebrev. Det kan lika gärna bara ackumuleras och slutligen räknas av mot TS framtida dödsbo. Det är helt fritt att avtala om.

 

[klaskarlsson]

Om ni har råd, så kan man ju sätta av ett likvärdigt belopp på ett separat konto åt de andra barnen.
I detta fallet känns det som rätt mycket pengar, och att det verkar finnas fler än två barn, så då är det kanske inte rimligt.

Ett förskott på arv eller skuldebrev, som ni får hantera själva, är väl det rimliga i det fallet.

jag fick låna 30 000 kr av min pappa när jag pluggade på liknande premisser. Jag hade haft lite för mång aandra aktiviteter och hamnande nedanför gränsen för CSN en termin, men istället för att jag skulle pausa och jobba så ryckte pappa in och hjälpte med pengar den terminen. Då skrev vi ett skuldebrev, i all enkelhet, så det skulle vara rättvist mot min syster. Sen skrev iof min far av den skulden, och gav min syster samma belopp bara ett par år senare (så hon slapp en termins studielån). Det var ju dock inte så lång tidslinje, och inte en enorm summa pengar (även om det var mer värt för 30 år sen)

 

[sinuslinus]

Har ni råd så är det mest rättvisa att ge lika mycket till alla barnen. Sen om kallas gåva eller skuld är en annan fråga.

 

[AndersS]

Tillämpar inte rättvis fördelning utan barnen har fått pengar på olika sätt genom åren, t.ex. betalat hyra till den som pluggat på annan ort där den annan kunnat bo hemma vilket inneburit helt olika kostnader under studietiden där de även har olika studietid. Barn kan sedan få/ha helt olika förutsättningar som vuxna utifrån val av studier/yrkesval, händelser, förhållanden, etc.
Så vi fördelar utifrån behovet som finns och uppstår, ingen jämn fördelning.
Och inga lån utan man får pengarna.
Det händer saker i livet som gör att rättvisefaktorn t.o.m. kan bli felaktig och trubbig.
Allt kommunicerat till barnen och de får bara acceptera vår vilja hur vill vill göra det.

 

[VetarN]

Jag skulle först och främst se över möjligheten att göra ett förtidsarv det känns överlägset enklast och om ekonomin tillåter gör du det till alla. Om ni har ”vettiga” barn in ni komma överens om vad de ska gå till. Om så inte är fallet kan ni ju ha pengarna på ett konto (med ränta/börssparande) tills de andra syskonen är redo att ta pengarna. Jag själv har lånat från mina föräldrar men vi har skrivit ner min skuld bara (mest symboliskt som lån för min respektive också lånade) och så har mina syskon fått lika mycket. Är rättvisast så och finns ingen som upplever sig undanträngd.

Har en närstående som har syskon som lånat från föräldrarna och den inte gjort det (dock inte behövts) men jag upplever mycket mer orättvisa i det då det ändå implicerar företräde för något av syskonen. Jag TROR att har man en sämre ekonomi ska man vara försiktig kring lån sådär. Det lägger sjukt ansvar på föräldrarna att sitta och döma om investeringen till sitt barn är ”värd”. Tänk om hon vill göra något som ni inte är lika sugna på och ser sämre risk på återbetalning. Det kan bli komplicerat och är inget man vill lägga mellan sina syskon.

Det viktigaste är nog att ni som föräldrar visar eran bästa sida och kör rättvist. Era barn kanske är vuxna mot omvärlden men syskon emellan och mot er kan de alltid vara barn.

On topic: lån: skriv vanligt skuldebrev med avbetalningsvillkor, ränta, tid etc

arv: gör något typ av gåvobrev (med villkor?) har ej gjort det men säkert enkelt via internet eller någon som upprättar det åt er.

 

[Dublin]

Har ni råd så är det mest rättvisa att ge lika mycket till alla barnen. Sen om kallas gåva eller skuld är en annan fråga.

Jo, det är väl den enklaste metoden. Men här rör det sig om ganska mycket pengar så det är inte rimligt särskilt inte då de andra barnen inte har det behovet av ekonomiskt stöd i dagsläget.