Hej!B Byggis234577 skrev:
Åh det är så tråkigt när man vill olika i relationen! Jag var nära på att mörda min man när han, efter två års letande, avskrev ett hus för att "det är för lågt i taket...i källaren". Men det blev ett annat, mycket bättre hus istället!
Det som behövs göras med huset kommer bli mycket dyrare än en miljon är min bedömning efter vår renovering (2022-2023). Sen är det klart att det går att fixa pö om pö och spara och gneta och framförallt jobba på hårt! Om ni inte har barn kommer det bara vara er egna energinivå som begränsar det.
här kommer mina högst personliga tankar och funderingar kring ämnet:B Byggis234577 skrev:
Hade jag varit din man hade jag tokvägrat och sagt att du får flytta om du vill men jag hade stannat. Jag har INGET intresse av att ägna alla dygnets lediga timmar åt att renovera i säkert en tioårsperiod framöver. Lägga alla andra intressen åt sidan och bara jobba. Inte när man faktiskt inte behöver. Jag tycker inte att det är kul och det ger mig ingen tillfredställelse. Havsutsikt kvittar för mig utan jag prioriterar husets kvaliteter mer än omgivningen. Hade aldrig i livet bytt ett nybygge mot ett ruckel bara för att kunna skymta nå slags vatten nånstans i närheten. Och särskilt inte om jag hade tänkt skaffa barn.
jag hade dessutom varit tokjävla förbaskad/besviken på att du tjatar om att flytta när ni lagt en massa möda, tid och pengar på ett nybygge som säkert iallafall i hans huvud var menat som ett boende för livet.
jag växte upp i ett renoveringsprojekt. Det som skulle ta ett par år bara växte och växte och det tog 17 år för mina föräldrar att göra något sånär klart. Mamma ville bo i sitt föräldrahem, som var sjukt nergånget. Märkte de efterhand. Först badrummet, sen vattenskador i ytterväggar, sen åsar som inte höll, sen vinden och nytt tak, sen dränering, runt runt in absurdum. Pappa fick bygga. Pappa HATADE att renovera. Slitit ut sig fullständigt eftersom han har gjort allt själv. Han ville snickra trädgårdsmöbler eller smida knivar, och fiska. Binda flugor och spela dragspel. Dricka öl och må gott. Allt det fick ju prioriteras bort under långa perioder. Nu är han för gammal och sliten för att orka göra allt det där i stort sett.
Vad man gör med livet är det viktiga. Man ska göra det man älskar. Älskar man att bygga så absolut, bygg på. Eller om man inte har något alternativ. Men annars så lev livet, skaffa barn, gör meningsfulla saker, få ert hem att ha betydelse mer än hur det ser ut utanför tomtgränsen.
Som son till en ofrivillig byggare kan jag dessutom inte rekommendera att sätta barn till världen i ett sånt enormt, osäkert och långtgående projekt. Mina föräldrar klarade det bra, men det var ju arbetshandskar på när man ville umgås som barn…. Men min sambo fick förlossningsdepression, sen slet jag sönder kroppen i jobbet och fick ett vanligt förkylningsvirus som trasade sönder balansnerverna. Hade vi varit i samma sits som mina föräldrar hade vi fått ge upp och sälja, oavsett hur fin utsikten hade varit… livet kan man inte förutse. Är det värt risken för lite utsikt??? Var 110% på samma sida i detta, eller lägg planerna på is och var nöjd med det du har.
Så tycker jag iallafall.
Niclas Gustafsson skrev:
Ett stort tack för din input och att du tog dig tid att svara. Jag fick mycket att tänka på genom att läsa ditt svar, tack.
Följ dina drömmar. Man står ut med ganska mycket renoveringakaos om man kan hämta energi av havet och utsikten. Ångrar ni er går det säkert att sälja för ungefär samma pengar.
Vi gjorde ungefär samma resa nyligen även om vårt objekt var lite mognare än ert. Lämnade ett praktiskt, nyrenoverat hus för ett äldre, fulare och sämre, och fick höja lånen. Grannarna fattade ingenting. Nu renoverar vi men är också på stranden flera gånger om dagen. Vyerna är magiska. Barnen är gladare och friare. Kör på säger jag, du låter så passionerad, det ska man lyssna på.
Vi gjorde ungefär samma resa nyligen även om vårt objekt var lite mognare än ert. Lämnade ett praktiskt, nyrenoverat hus för ett äldre, fulare och sämre, och fick höja lånen. Grannarna fattade ingenting. Nu renoverar vi men är också på stranden flera gånger om dagen. Vyerna är magiska. Barnen är gladare och friare. Kör på säger jag, du låter så passionerad, det ska man lyssna på.
Vi har bott, iofs utan barn, på 40 kvm, i en sommarstuga. Jag tycker nog att 75 kvm borde räcka till, även om man har barn.
Det stora problemet är ju att du och din man vill olika saker här. Oavsett vem som får ge sig så är risken stor att det kommer att ligga och gnaga och skapa konflikter i framtiden, nåt man drar upp så fort man blir sur på varandra.
Jag vet ju inte hur skicket på huset är, jag är inte beroende av att ha stort och modernt. För mig skulle det räcka med vatten och el i huset och ett tätt tak. Värma upp kan man göra med luftluftvärmepump. Förvaring kan man ha i en friggebod på tomten. Men det är jag, det.
Det stora problemet är ju att du och din man vill olika saker här. Oavsett vem som får ge sig så är risken stor att det kommer att ligga och gnaga och skapa konflikter i framtiden, nåt man drar upp så fort man blir sur på varandra.
Jag vet ju inte hur skicket på huset är, jag är inte beroende av att ha stort och modernt. För mig skulle det räcka med vatten och el i huset och ett tätt tak. Värma upp kan man göra med luftluftvärmepump. Förvaring kan man ha i en friggebod på tomten. Men det är jag, det.
Det kan jag också tänka mig! Huset är helt klart beboligt. Vinterbonat, helt ok standard. Dock inget vatten och allt är lite skavt liksom. Skulle behöva lägga om el, se över värmen, skorsten, tak osv. Min man tycker att för det priset vill man inte börja med storrenovering när man är novis och inte har jättemycket buffert till oförutsedda händelser. Han tror det finns risk att stressen av att bo litet, utan förvaring kommer leda till tjafs, och än mer med bebis och byggdamm överallt. Han tycker även att utbyggda sommarstugor lätt kan se taffliga ut, och ska det bli snyggt behövs mer pengar.. ja typ så..K Kirre2 skrev:
Bra poäng. Normalt sätt håller jag helt med, men när drömhemmet dyker upp resonerar man i fler banor och tänker - är det ändå värt det, när det med stor sannolikhet kommer vara värt 10-12 milj när det är klart..9 OBWN94 skrev:
En chans i livet.
Håller med honom om att sommarstugor kan se konstiga ut om de byggs ut på ett dåligt sätt, men jag tycker som sagt inte att det skulle behövas byggas ut.B Byggis234577 skrev:
Men vatten, el, tak och skorsten måste ju vara i bra skick.
Jag avundas er inte!
Vi har bott i tio år i ett hus med 180 graders havsutsikt från altanen, det betyder väldigt mycket för mig. Men å andra sidan så har vi jobbat de tio åren med de "små jobben" vi identifierade när vi köpte stället: ta bort gammal blyfärg inomhus, måla om rummen, riva ut heltäckningsmatta och slipa om golv, nya bänkskivor i köket, slipa och måla betonggolv i källaren, kapa bort en innervägg. Inga stora saker, men som andra har sagt: om man jobbar heltid är det svårt att få mycket gjort utan att slita ont, och nu när vi har barn har det i princip blivit helstopp och det är jättejobbigt att bo och renovera samtidigt. Och vi har inget emot att jobba på huset, i princip, snarare tvärt emot.
Det jag hör är att: din man är inte intresserad, ni har ingen erfarenhet, huset är jättelitet och primitivt utan stora renoveringar, ni har inte pengar att leja ut allting, och ni planerar att skaffa barn inom några år. Med dom parametrarna skulle jag också råda nej. Du kan trösta dig med att efter ni får barn skulle du ändå inte att ha tid att sitta och titta på utsikten...
Det jag hör är att: din man är inte intresserad, ni har ingen erfarenhet, huset är jättelitet och primitivt utan stora renoveringar, ni har inte pengar att leja ut allting, och ni planerar att skaffa barn inom några år. Med dom parametrarna skulle jag också råda nej. Du kan trösta dig med att efter ni får barn skulle du ändå inte att ha tid att sitta och titta på utsikten...
lutorm skrev:
Vi har bott i tio år i ett hus med 180 graders havsutsikt från altanen, det betyder väldigt mycket för mig. Men å andra sidan så har vi jobbat de tio åren med de "små jobben" vi identifierade när vi köpte stället: ta bort gammal blyfärg inomhus, måla om rummen, riva ut heltäckningsmatta och slipa om golv, nya bänkskivor i köket, slipa och måla betonggolv i källaren, kapa bort en innervägg. Inga stora saker, men som andra har sagt: om man jobbar heltid är det svårt att få mycket gjort utan att slita ont, och nu när vi har barn har det i princip blivit helstopp och det är jättejobbigt att bo och renovera samtidigt. Och vi har inget emot att jobba på huset, i princip, snarare tvärt emot.
Det jag hör är att: din man är inte intresserad, ni har ingen erfarenhet, huset är jättelitet och primitivt utan stora renoveringar, ni har inte pengar att leja ut allting, och ni planerar att skaffa barn inom några år. Med dom parametrarna skulle jag också råda nej. Du kan trösta dig med att efter ni får barn skulle du ändå inte att ha tid att sitta och titta på utsikten...
Wow, vilken lyx att ha! Det är som sagt min dröm också. Men jag börjar förstå också att det är lätt att romantisera renoverande, att man kommer sitta på kvällarna i sina slitna jeans och t-shirt med målarfärg på, skrattandes med en varsin öl.. Det kanske inte är så….
Köp det absolut INTE. Ni kommer bittert börja ångra att ni (du) trodde gräset var grönare på andra sidan och din man kommer (med rätta) skuldbelägga dig för att du slarvade bort ett tryggt nybyggt hus mot ett ruckel när ni står där i renoveringskaos och en bebis som inte sovit på 8 månader. Till slut skiljer ni er.B Byggis234577 skrev:
Jag håller på att bygga en sketen altan med två barn i förskoleåldern. Man hämtar vid 17, mat vid 18, nattning vid 19.30-20.30. Efter det kan jag inte riktigt med att såga och skruva för grannarnas skull. Släng in tvätta/handla/städa och lite aktiviteter på det så kanske jag kan lägga 30-60 min om dan. Kommer säkert ta två månader totalt. Det enda sättet att kunna bygga i vettig takt med barn är att det är en som tar barnen och en som renoverar (eller att man har släkt som kan hjälpa till mycket med passning). Det kan kanske vara värt ibland, men jag tror de flesta relationer tar stryk av det. Plus att en av er missar mycket tid med barnen.B Byggis234577 skrev:
Finns inte på Hemnet tyvärr.
Huset är som sagt 75m2, 3 rok. Ett badrum i våtrumsmatta á 1990. Helt ok kök. Dåliga rör m vatten så det behövs göras nytt. Inga andra MÅSTE här och nu utan det GÅR att bo där. Har gått så långt i tanken att man kanske inte behöver bygga ut osv, man kanske klarar sig på 75 med barn, lite omodernt osv. Allt för den där j-a utsikten. Men också svårt att gå från nytt hus på 150 m2 till mindre omodernt
Huset är som sagt 75m2, 3 rok. Ett badrum i våtrumsmatta á 1990. Helt ok kök. Dåliga rör m vatten så det behövs göras nytt. Inga andra MÅSTE här och nu utan det GÅR att bo där. Har gått så långt i tanken att man kanske inte behöver bygga ut osv, man kanske klarar sig på 75 med barn, lite omodernt osv. Allt för den där j-a utsikten. Men också svårt att gå från nytt hus på 150 m2 till mindre omodernt