Düsseldorff
Byggnadsvårdare
· Bromma
· 2 528 inlägg
Düsseldorff
Byggnadsvårdare
- Bromma
- 2 528 inlägg
Det blir alltid så mycket gissande i dessa trådar. TS, bilda dig en uppfattning om vad du vill ska hända, snacka med dina grannar och kontakta sedan Lantmäteriet.
Bästa svaret
Jag är också från Norrland, så jag vet hur det brukar kunna gå till iblandK KarlaK skrev:
Men vi är ju ändå i juridikforumet, så det blir lite fyrkantigt och rätt ska vara rätt ibland Hur som helst för att svara på din fråga. Nej om din granne är ensam sökande kommer han få stå hela kalaset. Om vi antar att lantmäteriet delar din bedömning att samfälligheten är onyttig och att delägarna egentligen inte har något emot att marken regleras över kan det hela gå relativt smärtfritt. Men om delägarkretsen är stor och oklar kan förrättningskostnaderna bli ganska höga till följd av den utredning Lantmäteriet då måste göra för att spåra alla historiska delägare och vad som hänt med respektive andel. Notera att en delägare i det här sammanhanget är en fastighet och inte en person, d.v.s. fastigheterna som sådana är delägare i samfälligheten.
Om din granne har en skogsbruksfastighet som den samfällda marken ska regleras till och samfälligheten samtidigt är att anse som onyttig kommer lämplighetsprövningen troligtvis inte vara något större problem. Vid en tvångsreglering torde marken värderas som skogsmark (eller kanske skogligt impediment om det är dålig avkastning), men eftersom vi befinner oss i norra Sverige (antar jag?) torde markens värde ändå vara relativt lågt. Det som kan sätta käppar i hjulet är snarare hur förenligt en tvångsreglering är med egendomsskyddet om folk motsätter sig regleringen i fråga. Är delägarkretsen oengagerad lär ingen orka överklaga och bara ta emot eventuell ersättning, men om någon inte vill bli av med samfälligheten kan det bli jobbigare med överklaganden etc. Din granne kommer oavsett utgång ändå behöva betala de förrättningskostnader lantmäteriet fakturerar honom för.
Nej, de som har rätt till samfälligheten är de fastigheter som är delägare i den. Det är inte uteslutet att din grannes fastighet (om det är en gammal skogsbruksfastighet t.ex.) har en andel i samfälligheten, men det är inte heller säkert. Däremot har som sagt "grannfastigheter" ingen särskild rätt till marken i förhållande till övriga. Ursprungligen lades samfälligheter ut för en by eller ett skifteslags gemensamma behov, ofta under laga skiftes-reformen under 1800-talet och i vissa enstaka fall 1900-talets början, så det är så att säga en rest från det gamla bondesamhället.K KarlaK skrev:
Redigerat:
Då kan i princip jag också ansöka om förrättning? Delägarna är inte intresserade. Jag trodde man ville hålla ihop fastigheter så att grannar hade fördel och inte ha en bit mark här och en bit där. Men jag ska nog inte göra det för grannfridens skull.F Falckman skrev:
I princip, det finns en del villkor om markens indelning etc. Men för skogsbruksfastigheter kan det vara stora avstånd mellan skiftena, för andra typer av fastigheter exempelvis bostadsfastigheter är det som regel olämpligt med fler än ett skifte. Men om du har en skogsbruksfastighet är det inget i princip som hindrar dig från att söka om en fastighetsreglering utan att just lämplighetsvillkoren kommer i vägen för dig (ligger samfälligheten väldigt olägligt till kan eventuellt vägfrågan bli nått som måste funderas på förvisso, men det är nog sekundärt i det här sammanhanget). Om ni bägge ansöker om att tvångsreglera samma område blir det en spännande situation som jag inte ska sia för mycket om, men spontant antar jag att den som får ett beslut som vinner laga kraft först vinner. Så det skadar inte att du är först in med ansökan i så fallK KarlaK skrev:
Redigerat:
För allas vinning.
Det måste ju vara ett angeläget allmänt intresse att förbättra fastighetsindelningen och att dessa onödiga och föråldrade samfälligheter avyttras vilket även förenklar och förkortar framtida lantmäteriförrättningar med mindre besvärliga utredningar om samfälligheter som ingen vill ha idag.
Problemet är väl att det kan vara en samfällighet som ingen vet om och inte varit aktiv på 160 år eller mer. Du menar genom lantmäteriförrättning? Så att man först kan ta reda på och hitta alla delägare, och sen fundera ut ett lämpligt sätt att fördela marken och sen reglera hur mycket var och en skall betala till Lantmäteriet i denna ganska onödiga åtgärd?
I Proposition 1988/89:77 behandlades problematiken med onyttiga samfälligheter. PPF tillsammans med ett antal remissinstanser ansåg att lagförslaget som framkom i SOU 1983:37 skulle innebära en lösning på det aktuella problemet. PPF menade att förrättningsförfarandet var för kostnadskrävande gentemot den nytta som uppstod men att försöka avveckla de onyttiga samfälligheterna skulle gagna samhället. Om förslaget gått igenom hade marken överförts på närmsta fastighet vid lagens ikraftträdande. Detta hade inneburit att mark bytt ägare men att fastighetsregistret lämnats orört tills LM åtgärdat detta eller tills att det gjorts vid förrättning i annat ärende. Effekten hade därmed blivit att äganderättsförhållandet blivit tämligen osäkert fram tills någon fastighetsbildningsåtgärd gjorts.
Marksamfälligheten ska vara av väsentlig och stadigvarande betydelse för de delägande fastigheterna. I praktiken innebär det att delägarna ska ha behov av samfälligheten, både när den bildas och på längre sikt. Det får inte heller vara fråga om ett mer tillfälligt behov eller behov som är mer relaterat till en viss fastighetsägares personliga behov än till fastigheten som sådan, eller ett behov som kommer att uppstå längre fram i tiden.
I förarbetena framgår det vidare att tillämpningen ska avse alla typer av samfälligheter. Det anges att förekomsten av onyttiga samfälligheter, som innebär att fastighetsindelningen inte står i överensstämmelse med faktiska och ändamålsenliga brukningsförhållanden, allmänt sett är otillfredsställande och en olägenhet i många hänseenden.
Efter hand som fastighetsförhållandena förändras, ägandeförhållanden skiftar och utvecklingen i allmänhet och därmed även människans generella behov för vad som skall höra till en fastighet förändras, kan det hända att de från början nyttiga samfälligheterna övergår till att bli onyttiga. I 3 kap FBL finns de allmänna lämplighets och planvillkoren för fastighetsbildning. All fastighetsbildning som sker, alltså även bildande av samfälligheter, ska överensstämma med dessa bestämmelser. Nybildade samfälligheter idag är således alltid nyttiga eftersom de uppfyller lämplighetsvillkoren. I motsats till detta kan sägas att de samfälligheter som inte längre uppfyller villkoren i 3 kap FBL är onyttiga. Sett ur ekonomisk synvinkel går det att säga att en samfällighet har blivit onyttig när det är mer fördelaktigt att använda den mark som används för samfällt ändamål till något annat ändamål istället.
Det finns många äldre samfälligheter som inte längre är av gemensam betydelse för delägande fastigheter och kallas därför onyttiga samfälligheter. I många fall används dessa samfälligheter tillsammans med intilliggande fastighet som en enhet.
Om en delsägare ansöker om fastighetsreglering av den onyttiga samfälligheten utan att samtliga delägare är överens måste ett antal villkor i FBL vara uppfyllda. Ett av dessa är det så kallade båtnadsvillkoret i FBL 5 kap. 4 §. Enligt villkoret måste fördelarna av fastighetsregleringen överväga de kostnader och olägenheter som den innebär.
Femte kap. FBL reglerar när fastighetsreglering får ske och vilka villkor som behöver uppfyllas.
Villkoren kan delas in i de som skyddar enskilda sakägare och de som skyddar allmänna intressen
Egendomsskyddet i 2 kap. 15 § Regeringsformen (SFS 1974:152) tryggar att ingen ska behöva att det allmänna eller annan person tar ens egendom i besittning förutom då det är för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Samma bedömning måste göras även vid reglerande av mark- och byggnadsanvändning.
Allmänna lämplighetsvillkoret, 3 kap. 1 § FBL (SFS 1970:988), gäller vid all fastighetsbildning. Innebörden av detta villkor tryggar en fastighetsbildning med hänsyn till markens egenskaper och behovet av särskilda rättigheter.
Båtnadsvillkoret behandlas i 5 kap. 4 § FBL (SFS 1970:988) och innebär att en fastighetsreglering måste ge en lämpligare fastighetsindelning och en bättre markanvändning. Fastighetsregleringen måste också resultera i att en båtnad uppstår, dvs. en nettoförbättring efter att samtliga kostnader vägts mot vunna fördelar.
Fastighetsskyddet/storleksvillkoret innebär att om en fastighet skulle anses bli mindre lämpad för sitt ändamål eller på något sätt ökar eller minskar väsentligen i värde till olägenhet för ägaren, får inte planerad fastighetsreglering genomföras. Det behandlas i 5 kap. 8 § FBL (SFS 1970:988) och fungerar som ett stopp som förhindrar att onyttiga fastigheter kan uppstå samt att fastighetsägare inte ska tvingas att avstå eller få tillagt områden som väsentligen stör dennes användande av marken.
För att få till stånd en fastighetsreglering som gäller en annans fastighet krävs det att den sökandes egen fastighet förbättras av åtgärden. Detta villkor finns i 5 kap. 5 § 1 st. FBL (SFS 1970:988) och kallas förbättringsvillkoret. Har ansökan gjorts av en samfällighetsförening och det rör en samfällighet som är utan betydelse för delägarna gäller ej detta villkor
Många onyttiga samfälligheter nyttjas idag av angränsande fastighet, utan att någon delägare har intresse i onyttiga övergivna samfälligheter. Efter genomförda förrättningar som förbättrar fastighetsindelningen kan markanvändningen i princip fortsätta likadant som innan förrättningarna gjordes. Skillnaden är den att ägare och brukare av marken efter förrättningen blivit desamma. Eftersom äganderätten till mark i Sverige är väldigt stark, anses det i allmänhet vara en fördel att äga marken själv, särskilt i de fall då man själv brukar och ansvarar för marken
😉👍
Det måste ju vara ett angeläget allmänt intresse att förbättra fastighetsindelningen och att dessa onödiga och föråldrade samfälligheter avyttras vilket även förenklar och förkortar framtida lantmäteriförrättningar med mindre besvärliga utredningar om samfälligheter som ingen vill ha idag.
Problemet är väl att det kan vara en samfällighet som ingen vet om och inte varit aktiv på 160 år eller mer. Du menar genom lantmäteriförrättning? Så att man först kan ta reda på och hitta alla delägare, och sen fundera ut ett lämpligt sätt att fördela marken och sen reglera hur mycket var och en skall betala till Lantmäteriet i denna ganska onödiga åtgärd?
I Proposition 1988/89:77 behandlades problematiken med onyttiga samfälligheter. PPF tillsammans med ett antal remissinstanser ansåg att lagförslaget som framkom i SOU 1983:37 skulle innebära en lösning på det aktuella problemet. PPF menade att förrättningsförfarandet var för kostnadskrävande gentemot den nytta som uppstod men att försöka avveckla de onyttiga samfälligheterna skulle gagna samhället. Om förslaget gått igenom hade marken överförts på närmsta fastighet vid lagens ikraftträdande. Detta hade inneburit att mark bytt ägare men att fastighetsregistret lämnats orört tills LM åtgärdat detta eller tills att det gjorts vid förrättning i annat ärende. Effekten hade därmed blivit att äganderättsförhållandet blivit tämligen osäkert fram tills någon fastighetsbildningsåtgärd gjorts.
Marksamfälligheten ska vara av väsentlig och stadigvarande betydelse för de delägande fastigheterna. I praktiken innebär det att delägarna ska ha behov av samfälligheten, både när den bildas och på längre sikt. Det får inte heller vara fråga om ett mer tillfälligt behov eller behov som är mer relaterat till en viss fastighetsägares personliga behov än till fastigheten som sådan, eller ett behov som kommer att uppstå längre fram i tiden.
I förarbetena framgår det vidare att tillämpningen ska avse alla typer av samfälligheter. Det anges att förekomsten av onyttiga samfälligheter, som innebär att fastighetsindelningen inte står i överensstämmelse med faktiska och ändamålsenliga brukningsförhållanden, allmänt sett är otillfredsställande och en olägenhet i många hänseenden.
Efter hand som fastighetsförhållandena förändras, ägandeförhållanden skiftar och utvecklingen i allmänhet och därmed även människans generella behov för vad som skall höra till en fastighet förändras, kan det hända att de från början nyttiga samfälligheterna övergår till att bli onyttiga. I 3 kap FBL finns de allmänna lämplighets och planvillkoren för fastighetsbildning. All fastighetsbildning som sker, alltså även bildande av samfälligheter, ska överensstämma med dessa bestämmelser. Nybildade samfälligheter idag är således alltid nyttiga eftersom de uppfyller lämplighetsvillkoren. I motsats till detta kan sägas att de samfälligheter som inte längre uppfyller villkoren i 3 kap FBL är onyttiga. Sett ur ekonomisk synvinkel går det att säga att en samfällighet har blivit onyttig när det är mer fördelaktigt att använda den mark som används för samfällt ändamål till något annat ändamål istället.
Det finns många äldre samfälligheter som inte längre är av gemensam betydelse för delägande fastigheter och kallas därför onyttiga samfälligheter. I många fall används dessa samfälligheter tillsammans med intilliggande fastighet som en enhet.
Om en delsägare ansöker om fastighetsreglering av den onyttiga samfälligheten utan att samtliga delägare är överens måste ett antal villkor i FBL vara uppfyllda. Ett av dessa är det så kallade båtnadsvillkoret i FBL 5 kap. 4 §. Enligt villkoret måste fördelarna av fastighetsregleringen överväga de kostnader och olägenheter som den innebär.
Femte kap. FBL reglerar när fastighetsreglering får ske och vilka villkor som behöver uppfyllas.
Villkoren kan delas in i de som skyddar enskilda sakägare och de som skyddar allmänna intressen
Egendomsskyddet i 2 kap. 15 § Regeringsformen (SFS 1974:152) tryggar att ingen ska behöva att det allmänna eller annan person tar ens egendom i besittning förutom då det är för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Samma bedömning måste göras även vid reglerande av mark- och byggnadsanvändning.
Allmänna lämplighetsvillkoret, 3 kap. 1 § FBL (SFS 1970:988), gäller vid all fastighetsbildning. Innebörden av detta villkor tryggar en fastighetsbildning med hänsyn till markens egenskaper och behovet av särskilda rättigheter.
Båtnadsvillkoret behandlas i 5 kap. 4 § FBL (SFS 1970:988) och innebär att en fastighetsreglering måste ge en lämpligare fastighetsindelning och en bättre markanvändning. Fastighetsregleringen måste också resultera i att en båtnad uppstår, dvs. en nettoförbättring efter att samtliga kostnader vägts mot vunna fördelar.
Fastighetsskyddet/storleksvillkoret innebär att om en fastighet skulle anses bli mindre lämpad för sitt ändamål eller på något sätt ökar eller minskar väsentligen i värde till olägenhet för ägaren, får inte planerad fastighetsreglering genomföras. Det behandlas i 5 kap. 8 § FBL (SFS 1970:988) och fungerar som ett stopp som förhindrar att onyttiga fastigheter kan uppstå samt att fastighetsägare inte ska tvingas att avstå eller få tillagt områden som väsentligen stör dennes användande av marken.
För att få till stånd en fastighetsreglering som gäller en annans fastighet krävs det att den sökandes egen fastighet förbättras av åtgärden. Detta villkor finns i 5 kap. 5 § 1 st. FBL (SFS 1970:988) och kallas förbättringsvillkoret. Har ansökan gjorts av en samfällighetsförening och det rör en samfällighet som är utan betydelse för delägarna gäller ej detta villkor
Många onyttiga samfälligheter nyttjas idag av angränsande fastighet, utan att någon delägare har intresse i onyttiga övergivna samfälligheter. Efter genomförda förrättningar som förbättrar fastighetsindelningen kan markanvändningen i princip fortsätta likadant som innan förrättningarna gjordes. Skillnaden är den att ägare och brukare av marken efter förrättningen blivit desamma. Eftersom äganderätten till mark i Sverige är väldigt stark, anses det i allmänhet vara en fördel att äga marken själv, särskilt i de fall då man själv brukar och ansvarar för marken
😉👍
Redigerat: