Jag står i en situation där jag och min pojkvän har extremt olika insatser. Vi har köpt ett hus på nästan 4,1 milj. Jag kan lägga in ca 1,5 milj och han typ 200 000 kr. Vi kommer ha delad ekonomi, men ett gemensamt konto för gemensamma räkningar. Pengarna har jag fått för att de ska vara min enskilda egendom.
Min första tanke var att vi skulle äga halva huset var och dela upp lånet i två delar så att jag därmed bara skulle låna en dryg halv miljon och han nästan 2 milj. För MIN del blir det ju mest rättvist. Jag får mina fördelar av att lägga in så mycket själv, men å andra sidan får han betala ganska mycket räntor... Vi tjänar ungefär samma ska jag tillägga.
Man kan ju skriva att jag ska få tillbaka min kontantinsats om man säljer, men då är ju inte de pengarna värda lika mycket och då hade jag ju vunnit mer på att investera dem i fonder eller nåt...
Sen kan jag ju äga större delen av huset och det är kanske mest rättvist för båda?
Eller vad säger ni..?
Min första tanke var att vi skulle äga halva huset var och dela upp lånet i två delar så att jag därmed bara skulle låna en dryg halv miljon och han nästan 2 milj. För MIN del blir det ju mest rättvist. Jag får mina fördelar av att lägga in så mycket själv, men å andra sidan får han betala ganska mycket räntor... Vi tjänar ungefär samma ska jag tillägga.
Man kan ju skriva att jag ska få tillbaka min kontantinsats om man säljer, men då är ju inte de pengarna värda lika mycket och då hade jag ju vunnit mer på att investera dem i fonder eller nåt...
Sen kan jag ju äga större delen av huset och det är kanske mest rättvist för båda?
Eller vad säger ni..?
Marie78. På din beskrivning låter det som att ni har ett upplägg som kan leda till problem. Jag skulle rekommendera er att lägga in 200k var, för det hade ni ju råd med båda två. Då har ni 10% till kontantinsatsen. Sen lånar ni resten, simsalabim äger ni lika stor del av huset, behöver inte bråka den dagen ni separerar. Du har ett eget konto med 1,3mille på att gå vidare med.
Vi har en delad ekonomi, Det är lite skumt såklart, men jag äger huset vi bor i, jag har bott här i snart 10 år o min sambo i 3,5 år.
Vi tjänar ungefär lika mycket, skiljer en tusenlapp. Vi har ett gemensamt "räkningskonto" där vi sätter in en slant var o betalar gemensamma räkningar med, Min sambo betalar en "hyra" till mig, 1500:- i månaden, det är under hälften av vad hon gav för sin tvåa hon bodde i innan vi flyttade ihop. Jag betalar ränta och amorteringar själv. Vi är nöjda med upplägget.
Vi räknar inte kronor och ören alls, mathandlingar tar vi typ varannan, vi räknade en gång efter ett halvår o kom fram till att vi hade handlat för ungefär lika mkt, sen dess har vi aldrig räknat. Vi har gemensamt sparkonto för vår son och möbler/resor o sånt vi vill göra. Vi har varsin bil men. Detta är ett system som vi gillar iom att ingen behöver känna att man "slösar" bort den andras pengar när man vill köpa ngt kul eller onödigt till sig själv. För vi har ju redan betalt det vi måste med de gemensamma pengarna.
Men, Just nu är min sambo föräldraledig, och om 2 månader ska jag vara föräldraledig i 8 månader. Så under föräldraledigheten blir ju ett sånt här system helt förkastligt då jag just nu får ut ungefär 1,5ggr vad min sambo får ut, och det blir ju samma sak när jag ska vara hemma. Så nu har vi löst det så att vi slår ihop våra inkomster, delar dem på mitten, med skillnaden att den av oss som jobbar får 1500 mer/månad iom att det går åt mer pengar när man jobbar på pendling samt till viss del lunchmat.
Jag inser ju att vårt system bara fungerar om man tjänar ungefär lika mycket, men för oss funkar det kanonbra.
Vi tjänar ungefär lika mycket, skiljer en tusenlapp. Vi har ett gemensamt "räkningskonto" där vi sätter in en slant var o betalar gemensamma räkningar med, Min sambo betalar en "hyra" till mig, 1500:- i månaden, det är under hälften av vad hon gav för sin tvåa hon bodde i innan vi flyttade ihop. Jag betalar ränta och amorteringar själv. Vi är nöjda med upplägget.
Vi räknar inte kronor och ören alls, mathandlingar tar vi typ varannan, vi räknade en gång efter ett halvår o kom fram till att vi hade handlat för ungefär lika mkt, sen dess har vi aldrig räknat. Vi har gemensamt sparkonto för vår son och möbler/resor o sånt vi vill göra. Vi har varsin bil men. Detta är ett system som vi gillar iom att ingen behöver känna att man "slösar" bort den andras pengar när man vill köpa ngt kul eller onödigt till sig själv. För vi har ju redan betalt det vi måste med de gemensamma pengarna.
Men, Just nu är min sambo föräldraledig, och om 2 månader ska jag vara föräldraledig i 8 månader. Så under föräldraledigheten blir ju ett sånt här system helt förkastligt då jag just nu får ut ungefär 1,5ggr vad min sambo får ut, och det blir ju samma sak när jag ska vara hemma. Så nu har vi löst det så att vi slår ihop våra inkomster, delar dem på mitten, med skillnaden att den av oss som jobbar får 1500 mer/månad iom att det går åt mer pengar när man jobbar på pendling samt till viss del lunchmat.
Jag inser ju att vårt system bara fungerar om man tjänar ungefär lika mycket, men för oss funkar det kanonbra.
För att ta TS, första fråga....
Vi har löst det såhär... : Bägge betalar in en lika hög summa som går till allt,, lån, mat drift mm... Sen har vi våra egna resterande pengar kvar att spendera fritt.... men nu när min fru blivit arbetslös så går jag självklart in och betalar mera när det behövs....
Funkar jättebra.
Gemensamt ansvar är nyckelordet.
Vi har löst det såhär... : Bägge betalar in en lika hög summa som går till allt,, lån, mat drift mm... Sen har vi våra egna resterande pengar kvar att spendera fritt.... men nu när min fru blivit arbetslös så går jag självklart in och betalar mera när det behövs....
Funkar jättebra.
Gemensamt ansvar är nyckelordet.
En återkommande diskussion härhempularen skrev:
Jag å frugan har lika som hempularen och har alltid gjort så. Personligen kan jag inte förstå hur 2 människor som väljer att leva ihop, köpa hus ihop, skaffa barn ihop osv osv etc etc när det gäller ekonomin plötsligt agerar som om partnern var en motpart i en ekonomisk uppgörelse, typ köpa kylskåp? :S
Men människor e olika, min närmaste arbetskamrat gör precis så, dom har var sin bil tex, mycket märkligt :O
Om man har olika insats kan det lösas med ett skuldebrev mellan parterna på det som skiljer i instats. Då kan man använda skuldebrevet om man går skilda vägar men ändå dela på räntor osv som en del i gemensamma boendekostnaden.
Jag känner precis likadant. Skulle aldrig orka hålla på och dela känns för j-vla osexigt. Pengar är ju bara ett medel för att köpa saker. Vill njuta av livet utan att behöva bry mig om vem som äger vad och vem som betalat vad. Millimeter rättvisa har väl aldrig gjort någon glad.Jan-Å skrev:En återkommande diskussion här
Personligen kan jag inte förstå hur 2 människor som väljer att leva ihop, köpa hus ihop, skaffa barn ihop osv osv etc etc när det gäller ekonomin plötsligt agerar som om partnern var en motpart i en ekonomisk uppgörelse, typ köpa kylskåp? :S
Men människor e olika, min närmaste arbetskamrat gör precis så, dom har var sin bil tex, mycket märkligt :O
Vi löste det på följande sätt:
Jag lade in insatsen till vårt första radhus, och har där ett avtal som ger mig den tillbaka.
Eftersom jag tjänar mer än min sambo så betalar jag proportioneligt mer til lett gemensamt räkningskonto.
Dock får jag också mer över på mitt konto efter det - så i teorin har jag mer pengar att röra mig med - i praktiken betyder det att jag oftare tar gemensamma utfgifter om vi tex äter ute, är på semester, måste reparera bilen osv också. I praktiken är det sambon som köper mest kläder och sånt
Vi har hitills inte haft några större problem med pengadiskussioner - jag är "spara" och tjänar mest, så det brukra funka bra. Det är nog värre om den som är "slösa" tjänar mest då den andre lätt kan känna det som att det slösas för mkt pengar på saker som inte "borde" köpas
/K
Jag lade in insatsen till vårt första radhus, och har där ett avtal som ger mig den tillbaka.
Eftersom jag tjänar mer än min sambo så betalar jag proportioneligt mer til lett gemensamt räkningskonto.
Dock får jag också mer över på mitt konto efter det - så i teorin har jag mer pengar att röra mig med - i praktiken betyder det att jag oftare tar gemensamma utfgifter om vi tex äter ute, är på semester, måste reparera bilen osv också. I praktiken är det sambon som köper mest kläder och sånt
Vi har hitills inte haft några större problem med pengadiskussioner - jag är "spara" och tjänar mest, så det brukra funka bra. Det är nog värre om den som är "slösa" tjänar mest då den andre lätt kan känna det som att det slösas för mkt pengar på saker som inte "borde" köpas
/K
Redigerat:
Vi har löst det så att hennes pengar är hennes och mina pengar är också hennes. Vi har under våra år tillsammans tjänat lite olika ibland jag mer ibland hon med. Våra löner går in på ett konto som vi båda har varsitt visakort till. Jag hade med mig lite mer pengar in i förhållandet än henne. Men vafan det är ju bara pengar så varför hålla på och dela upp allting. Ni som har delad ekomoni om en av er har en "finare" bil som ni åker med mest fakturerar man då sin parter för den extra värdeminskning som sker då? Ska man på semester väljer man då resmål efter den som har minst pengar att spendera på semester? Delar man notan på restaurangen också eller? Jag skulle aldrig orka bry mig om att räkna min pengar hennes pengar hela tiden.
Det där är ju en evig diskussion. Vad gäller hus och hälftenägande måste det ju vara vettigast att antingen sätta in samma insats och sedan amortera rejält i början, varvid den ena då får sätta in av sin lön, den andra från sitt sparkonto med överskottspengarna, om man nu når upp i tillrcäkligt hög kontantinsats då.
Alternativt sätter man upp ett lån sinsemellan, där den som har satsat mest får betalt av sin partner varje månad.
Här smäcker vi in alla lönepengar på ett gemensamt konto och äger alltihop. När vi "bara" hade bostadsrätt betalade vi nogsamt hälften var, men det var ju såpass tifigt i förhålalndet att man inte visste om det skulle vara. När man väl köper hus är man väl, iallafall i min värld, såpass säkra på varandra att man inte ska behöva tjafsa om pengar på det viset, men visst kan man sätta upp sig som ägare till viss andel X% / Y%, särskilt när det skiljer väldigt mycket.
Alternativt sätter man upp ett lån sinsemellan, där den som har satsat mest får betalt av sin partner varje månad.
Här smäcker vi in alla lönepengar på ett gemensamt konto och äger alltihop. När vi "bara" hade bostadsrätt betalade vi nogsamt hälften var, men det var ju såpass tifigt i förhålalndet att man inte visste om det skulle vara. När man väl köper hus är man väl, iallafall i min värld, såpass säkra på varandra att man inte ska behöva tjafsa om pengar på det viset, men visst kan man sätta upp sig som ägare till viss andel X% / Y%, särskilt när det skiljer väldigt mycket.
Enligt http://www.skilsmassa.com/skilsmassa-statistik.html så är det ca 50% skiljsmässor jämfört med giftemål så det är ändå rätt stor sannolikhet att man separerar. Det kanske kan vara något att ha i åtanke om man går in i husköpet med tanken att förhållanden varar för evigt.
Kan inte bry mig mindre. Dela skiten på 2 delar så är alla nöjda.KingHippo skrev:
VI har 2000 kronor på eget konto för köp av kläder och presenter mm som inte den andra har någon insyn i. Resten går in på gemensamma konton där det mesta går in i husrenovering. Innan vi köpte hus hade vi 5000 var att shoppa för men nu känns det inte lika prioriterat. Sen har jag lagt in nästan allt av kontantinsatsen i huset men oroar mig inte för det då vi är nygifta, väntar barn och tänker låta bli att skilja oss.
Frågan är hur nöjd man är om man går in med 1 mille, partern noll. Efter något år drar partnern med sin nya och cashar ut 500k. Personligt hade jag ångrat mig men nu har jag varken problemet med några miljoner eller separationbumpaberra skrev:
Jag har varit gift tidigare... -93 - 99.... Vi köpte ett litet hus efter att ha bott ihop i ett år i en lgh... Vi visste ju bägge två att det var hus vi ville bo i...
allt verkade frid och fröjd... alla pengar vi fick in blandade vi ihop till en smet, hon blev med barn, var hemma.... jag jobbade och drog in mer pengar genom övertid och svartjobb.... alla pengar blandades.... hon fick inget jobb utan bara tillfälliga jobb med möjlighet att få fortsätta... men ingen ville anställa henne.... (Jag visste inget) ... jag fortsatte att jobba vitt och svart, pengarna blandades.... Jag ville ha lite mer inblick i ekonomin, eftersom det var hon som var hemma så var det "Naturligt" att hon skötte pengar och mat och sånt... Jag jobbade ju både svart och vitt... alla pengar blandades ihop....
Vi fick ett barn till.... och jag jobbade ännu mer.... vi ville ju trots allt på semester ibland, fixa barnens rum och byta köket från 50-talet...... Så jobb jobb jobb..... Hon fick tillfälliga jobb med möjlighet till att få fortsätta... Men ingen ville ha henne....
Till slut när jag kom hem innan henne en ggn,,, Jag tog in posten...... herregud.......
klart hon inte kunde få ett jobb när hon satt o ringde hela dagrna till företag och begärde uppskov, uppskov och anstånd.... Hon tog krediter i mitt namn, helt utan min kännedom.....
Beställde villoljor i mitt namn utan att betala,,,, Jag visste ingenting..... jag fick hela tiden bara indikationer på att det var så bra med hushållets ekonomi.....
När jag fick klart för mig allting.... Då hade jag fått 4 st betalningsanmärkningar och 56.000:- i skulder krediter i mitt namn helt utan min kännedom..... (pengarna blandades ju) ....
Kände att ...: Nej fy fan, en sån kan jag inte leva med, en person som inte är ärlig, som jag inte kan lita på och som dessutom utnyttjat mitt namn för att få in pengar.... istället för att vara ärlig och säga att , du, vi måste göra si och så denna månad för att vi har dessa och dessa extra.....
För min del var det en lättnad när min nuvarande fru sa (När vi köpte huset) att...: Vi betalar in lika mycket i månaden, sen är resten vi har kvar våra egna, vill man satsa på en bil, ett spel, knyppling, bowling eller en traktor eller vad som helst, ja då e de upp till var o en,,,, men hushållet , och besparing till det går i första ledet.....
tar man ansvar för varandra och hushållet, så behövs det inte diskuteras om jämlikhet eller inte... Utan lever ,man ihop så är ansvaret delat... så är det bara....
allt verkade frid och fröjd... alla pengar vi fick in blandade vi ihop till en smet, hon blev med barn, var hemma.... jag jobbade och drog in mer pengar genom övertid och svartjobb.... alla pengar blandades.... hon fick inget jobb utan bara tillfälliga jobb med möjlighet att få fortsätta... men ingen ville anställa henne.... (Jag visste inget) ... jag fortsatte att jobba vitt och svart, pengarna blandades.... Jag ville ha lite mer inblick i ekonomin, eftersom det var hon som var hemma så var det "Naturligt" att hon skötte pengar och mat och sånt... Jag jobbade ju både svart och vitt... alla pengar blandades ihop....
Vi fick ett barn till.... och jag jobbade ännu mer.... vi ville ju trots allt på semester ibland, fixa barnens rum och byta köket från 50-talet...... Så jobb jobb jobb..... Hon fick tillfälliga jobb med möjlighet till att få fortsätta... Men ingen ville ha henne....
Till slut när jag kom hem innan henne en ggn,,, Jag tog in posten...... herregud.......
klart hon inte kunde få ett jobb när hon satt o ringde hela dagrna till företag och begärde uppskov, uppskov och anstånd.... Hon tog krediter i mitt namn, helt utan min kännedom.....
Beställde villoljor i mitt namn utan att betala,,,, Jag visste ingenting..... jag fick hela tiden bara indikationer på att det var så bra med hushållets ekonomi.....
När jag fick klart för mig allting.... Då hade jag fått 4 st betalningsanmärkningar och 56.000:- i skulder krediter i mitt namn helt utan min kännedom..... (pengarna blandades ju) ....
Kände att ...: Nej fy fan, en sån kan jag inte leva med, en person som inte är ärlig, som jag inte kan lita på och som dessutom utnyttjat mitt namn för att få in pengar.... istället för att vara ärlig och säga att , du, vi måste göra si och så denna månad för att vi har dessa och dessa extra.....
För min del var det en lättnad när min nuvarande fru sa (När vi köpte huset) att...: Vi betalar in lika mycket i månaden, sen är resten vi har kvar våra egna, vill man satsa på en bil, ett spel, knyppling, bowling eller en traktor eller vad som helst, ja då e de upp till var o en,,,, men hushållet , och besparing till det går i första ledet.....
tar man ansvar för varandra och hushållet, så behövs det inte diskuteras om jämlikhet eller inte... Utan lever ,man ihop så är ansvaret delat... så är det bara....