Olika kontantinsatser, hur gjorde ni?
Det dröjer väl inte allt för länge tills jag och min tjej skall köpa hus men nu har jag lite frågor kring det. När vi köper så är det jag som kommer lägga in den största delen av kontantinsatsen. Hur gör man egentligen efter det? Alltså ska exempelvis hon amortera mer på lånet eller lägga mer i "renoverinsbudgeten" ett antal år för kompensera för att jag la in en större kontantinsats? Hur har ni läsare gjort? Det känns inte direkt som om det är ovanligt att det är på det sättet.
Jag vet att hon har propagerat innan om att vi skall dela lika på alla boendekonstander och sedan får man behålla resten själv så att säga. På det planet menar hon som har högre lön än mig att hon skall ha mer pengar att röra sig med varje månad eftersom hon tjänar mer än mig. Så det är väl egentligen ytterligare än fråga som jag undrar hur ni har löst? Säg att den ena partnern tjänar 3000 mer i månaden, skall denne då ha mer över varje månad att spendera på sig själv?
Jag är personligen för att man slår ihop sina löner, betalar allt som ska betalas, lägger undan pengar på ett sparkonto och sedan delar upp en rimlig del pengar mellan sig som man får göra vad man vill med. Det som gör att jag är snål med kontantinsatsen och inte tycker likadant där är för vi ändå är relativt unga och man vet aldrig vad som kan hända. Inte för jag tror för en stund att det kommer ta slut men jag vill vara på den säkra sidan.
Jag vet att hon har propagerat innan om att vi skall dela lika på alla boendekonstander och sedan får man behålla resten själv så att säga. På det planet menar hon som har högre lön än mig att hon skall ha mer pengar att röra sig med varje månad eftersom hon tjänar mer än mig. Så det är väl egentligen ytterligare än fråga som jag undrar hur ni har löst? Säg att den ena partnern tjänar 3000 mer i månaden, skall denne då ha mer över varje månad att spendera på sig själv?
Jag är personligen för att man slår ihop sina löner, betalar allt som ska betalas, lägger undan pengar på ett sparkonto och sedan delar upp en rimlig del pengar mellan sig som man får göra vad man vill med. Det som gör att jag är snål med kontantinsatsen och inte tycker likadant där är för vi ändå är relativt unga och man vet aldrig vad som kan hända. Inte för jag tror för en stund att det kommer ta slut men jag vill vara på den säkra sidan.
Jag har i princip alltid haft drygt dubbelt så hög lön som min fru, men hon kunde sätta in betydligt större del kontanter när vi köpte villa, hennes lägenhet var värd mer än min. Då var vi inte gifta.
Vi har kört efter principen om helt gemensam ekonomi, det har vi gjort i princip redan innan vi flyttade ihop. Båda parter bidrar på något sätt efter sin bästa förmåga till familjen. För mig har det alltid varit viktigt att min fru verkligen ser även "mina" perngar som en gemensam tillgång, det är inte jag som bjuder, utan det är verkligen hennes pengar lika mycket som mina.
Jag tycker att man bör ha ngn. form av avtal som rör de tillgångar man har med sig in i boendet. Det hade visserligen inte vi.
Jag vet att många familjer kör med en mer delad ekonomi, och tycker det är bra.
Vi har kört efter principen om helt gemensam ekonomi, det har vi gjort i princip redan innan vi flyttade ihop. Båda parter bidrar på något sätt efter sin bästa förmåga till familjen. För mig har det alltid varit viktigt att min fru verkligen ser även "mina" perngar som en gemensam tillgång, det är inte jag som bjuder, utan det är verkligen hennes pengar lika mycket som mina.
Jag tycker att man bör ha ngn. form av avtal som rör de tillgångar man har med sig in i boendet. Det hade visserligen inte vi.
Jag vet att många familjer kör med en mer delad ekonomi, och tycker det är bra.
Det du skriver här är precis så som jag också ser på hela frågan med en gemensam ekonomi i ett förhållande. Ska ni köra enligt vad din tjej verkar föreslå så har ni ju helt separat ekonomi där ni var och en har era egna pengar och betalar för era egna utgifter (och delar lika på gemensamma utgifter). Ni måste helt enkelt bestämma er för om ni ska ha gemensam ekonomi eller helt separat ekonomi, och sedan handla därefter även vid husköpet. Ska ni köra på din tjejs linje så ska ni ju också se till att ni äger huset till 50% vardera, och att ni båda lägger in lika stora kontantinsatser osv. Har inte hon pengar till sin halva av kontantinsatsen så får hon väl ta ett lån för att ha råd, kanske till och med låna av dig och följa någon sorts avbetalningsplan (men då ska ni ju se till att ni har papper på allt detta också).Locos skrev:
Personligen så är jag som sagt mer inne på en helt gemensam ekonomi, och jag och min sambo gör så att vi betalar alla månadens räkningar, sätter in pengar på ICA-kortet osv, och ser till att vi båda har en lika stor summa kvar på kontot efteråt till "övriga utgifter". Det som sedan blir över sätter vi in på ett gemensamt sparkonto där vi sparar ihop till semesterresor, bostadsrenovering och sådant. Det skulle kännas mycket konstigt för mig att köpa ett gemensamt hus i ett förhållande om vi fortfarande var i ett läge att vi måste hålla på och skilja på vem som äger vad och vilka pengar som tillhör vem. Jag tjänar ungefär dubbelt så mycket som min sambo, och att då sitta på en massa pengar efter att räkningarna är betalda medan hon kanske skulle ha helt slut skulle kännas väldigt konstigt, och skulle säkert bara orsaka en massa slitningar i förhållandet.
Men det är ju helt olika från person till person hur man vill ha det, och det viktigaste är väl att man är överens med sin partner om vilken väg man ska gå så att båda vet vad som gäller och det inte blir en massa bråk om det.
Lite i samma sits men i detta fall gällande bostadsrätt - Köpte tillsammans och äger 50% var på papper men hela kontantinsatsen står jag för, dryga 16%.
Tanken är att få skrivet att vi en bodelning och eventuell försäljning skall fördelningen vara 66% vs 44% på vinst/förlust. Måste verkligen få detta gjort.
Om vi sedan delar på räntekostnader under boendetiden är ju inte relevant - Räntan blir ju LÄGRE för henne på grund av min handpenning så varför skulle hon betala mer eller mindre?
Att skriva ett avtal där jag får tillbaka mina XXX.XXXkr är ju även det lite fånigt då man inte tar i hänsyn värdeökningen - Mao att definiera procentsatser är det viktiga då detta tar i hänsyn och delar upp vinst eller förlust vid en eventuell försäljning.
I övrigt så kör vi med delad ekonomi då det skiljer ganska mycket på löner, men har ett gemensamt konto där samtliga räkningar betalas och vi båda hostar in en slant på månadsbasis.
Beloppet är ca 3000 högre än dem faktiska boendekostnaden vilket gör att det finns marginaler för eventuella (Garanterande kommande) räntehöjningar eller kanske till och med en del aktiviteter.
Ser det som ett sparande i sitt eget boende!
Jag håller med att vid barn, villa och så vidare kanske det är enklare med samma konto - Men så länge man inte är i den fasen av livet så tänker jag fortsätta såhär. Och kommer det barn så får man öka inbetalningen till det gemensamma kontot.
Herregud - Man måste ju få ha pengar över till verktyg, båtar, dykning och annan hobby!
(Sen har hon ingen aaaaning om vad allt kostar utan hon har bara fått beskedet att det kostar si och så mycket vilket hon gladeligen betalar. Pengarna som blir över stannar således på detta gemensamma konto.)
Det man inte vet mår man inte dåligt av?
Tanken är att få skrivet att vi en bodelning och eventuell försäljning skall fördelningen vara 66% vs 44% på vinst/förlust. Måste verkligen få detta gjort.
Om vi sedan delar på räntekostnader under boendetiden är ju inte relevant - Räntan blir ju LÄGRE för henne på grund av min handpenning så varför skulle hon betala mer eller mindre?
Att skriva ett avtal där jag får tillbaka mina XXX.XXXkr är ju även det lite fånigt då man inte tar i hänsyn värdeökningen - Mao att definiera procentsatser är det viktiga då detta tar i hänsyn och delar upp vinst eller förlust vid en eventuell försäljning.
I övrigt så kör vi med delad ekonomi då det skiljer ganska mycket på löner, men har ett gemensamt konto där samtliga räkningar betalas och vi båda hostar in en slant på månadsbasis.
Beloppet är ca 3000 högre än dem faktiska boendekostnaden vilket gör att det finns marginaler för eventuella (Garanterande kommande) räntehöjningar eller kanske till och med en del aktiviteter.
Ser det som ett sparande i sitt eget boende!
Jag håller med att vid barn, villa och så vidare kanske det är enklare med samma konto - Men så länge man inte är i den fasen av livet så tänker jag fortsätta såhär. Och kommer det barn så får man öka inbetalningen till det gemensamma kontot.
Herregud - Man måste ju få ha pengar över till verktyg, båtar, dykning och annan hobby!
(Sen har hon ingen aaaaning om vad allt kostar utan hon har bara fått beskedet att det kostar si och så mycket vilket hon gladeligen betalar. Pengarna som blir över stannar således på detta gemensamma konto.)
Det man inte vet mår man inte dåligt av?
Här är en till som anser att delad ekonomi är att föredra. Vi hade väl ungefär samma sits fast med omvända förhållanden, dvs hon hade mer pengar in och han högre lön.
Efter att ha diskuterat olika lösningar och idéer kom vi fram till att antingen så kör vi på detta och tror på att det ska funka och då får tiden jämna ut de olika ingångsvärden som fanns.
Vi tog alla sparpengar och la en del till kontantinsatsen och satte resten i renoverings/utbyggnas kassan. Löner går in på ett konto och därifrån sätts det av pengar till sparande, lån etc.
Det har funkat kanon och våra inbördes lönenivåer har ändrats så nu har vi mer eller mindre samma inkomst, dvs jag har nästan halverat min, men jag har fått mycket mer ledig tid som jag kan lägga på att jobba hemma, nästan halvtidshemmaman
Om man ska hålla isär sina ekonomier så måste man se till att göra klart alla tänkbara olika scenarier som kan uppstå. T.ex. i vårt fall, jag är ledig ca 7 månader om året och kan således lägga ganska många timmar på arbete som vi annars skulle få hyra in hantverkare till. Hur värderas det?
Som sagts innan, skulle kännas väldigt konstigt att köpa ett hus, och planera för ett liv tillsammans, men leva det på olika förutsättningar!
Lycka till.
Henrik
Efter att ha diskuterat olika lösningar och idéer kom vi fram till att antingen så kör vi på detta och tror på att det ska funka och då får tiden jämna ut de olika ingångsvärden som fanns.
Vi tog alla sparpengar och la en del till kontantinsatsen och satte resten i renoverings/utbyggnas kassan. Löner går in på ett konto och därifrån sätts det av pengar till sparande, lån etc.
Det har funkat kanon och våra inbördes lönenivåer har ändrats så nu har vi mer eller mindre samma inkomst, dvs jag har nästan halverat min, men jag har fått mycket mer ledig tid som jag kan lägga på att jobba hemma, nästan halvtidshemmaman
Om man ska hålla isär sina ekonomier så måste man se till att göra klart alla tänkbara olika scenarier som kan uppstå. T.ex. i vårt fall, jag är ledig ca 7 månader om året och kan således lägga ganska många timmar på arbete som vi annars skulle få hyra in hantverkare till. Hur värderas det?
Som sagts innan, skulle kännas väldigt konstigt att köpa ett hus, och planera för ett liv tillsammans, men leva det på olika förutsättningar!
Lycka till.
Henrik
Delad ekonomi eller gemensam - det där kan man lösa på olika sätt rent praktiskt men i längden tror jag inte att det är bra om den ena parten i ett förhållande ständigt har mer mer att röra sig med än den andra. Skulle kännas konstigt om jag själv gick och köpte snygga kostymer medan min fru måste hålla sig till Cubus.
Dessutom är det ju mer än boendekostnader som blir gemensamma när man lever tillsammans. Hur tycker din flickvän att ni ska finansiera inköp av möbler? Livsmedel? Gemensamma semestrar? Vem tar notan om ni går på restaurang?
Sådant går att lösa även med en delad ekonomi men det kräver en känsla av ömsesidig generositet och "ditt problem är mitt", annars kan de där små frågorna bli källor till öppen konflikt eller dold bitterhet.
Oavsett ovanstående tycker jag att det vore inkonsekvent om din flickvän fick som hon ville angående de löpande kostnaderna samtidigt som du ska stå för en större del av insatsen. Ska ni ha delad ekonomi borde hon kompensera dig för det och det borde avtalas skriftligt.
EDIT: För att undvika missförstånd - när jag skriver "delad ekonomi" menar jag som de flesta ovan att man har var sin ekonomi. Jag såg att Sailorman däremot har vänt på begreppet.
Dessutom är det ju mer än boendekostnader som blir gemensamma när man lever tillsammans. Hur tycker din flickvän att ni ska finansiera inköp av möbler? Livsmedel? Gemensamma semestrar? Vem tar notan om ni går på restaurang?
Sådant går att lösa även med en delad ekonomi men det kräver en känsla av ömsesidig generositet och "ditt problem är mitt", annars kan de där små frågorna bli källor till öppen konflikt eller dold bitterhet.
Oavsett ovanstående tycker jag att det vore inkonsekvent om din flickvän fick som hon ville angående de löpande kostnaderna samtidigt som du ska stå för en större del av insatsen. Ska ni ha delad ekonomi borde hon kompensera dig för det och det borde avtalas skriftligt.
EDIT: För att undvika missförstånd - när jag skriver "delad ekonomi" menar jag som de flesta ovan att man har var sin ekonomi. Jag såg att Sailorman däremot har vänt på begreppet.
Redigerat:
Varför ska du ha tillbaka din insats procentuellt? Med antagandet att värdet ökar på bostadsrätten så kan det ju då vara fördelaktigt för din sambo att nu låna själv ( i eget namn, eller av släktingar) så att hon matchar din kontantinsats... men totalt sett skulle det ju kunna vara en nackdel för er gemensamma ekonomi.slacker skrev:Lite i samma sits men i detta fall gällande bostadsrätt - Köpte tillsammans och äger 50% var på papper men hela kontantinsatsen står jag för, dryga 16%.
Tanken är att få skrivet att vi en bodelning och eventuell försäljning skall fördelningen vara 66% vs 44% på vinst/förlust. Måste verkligen få detta gjort.
Om vi sedan delar på räntekostnader under boendetiden är ju inte relevant - Räntan blir ju LÄGRE för henne på grund av min handpenning så varför skulle hon betala mer eller mindre?
Att skriva ett avtal där jag får tillbaka mina XXX.XXXkr är ju även det lite fånigt då man inte tar i hänsyn värdeökningen - Mao att definiera procentsatser är det viktiga då detta tar i hänsyn och delar upp vinst eller förlust vid en eventuell försäljning.
I övrigt så kör vi med delad ekonomi då det skiljer ganska mycket på löner, men har ett gemensamt konto där samtliga räkningar betalas och vi båda hostar in en slant på månadsbasis.
Beloppet är ca 3000 högre än dem faktiska boendekostnaden vilket gör att det finns marginaler för eventuella (Garanterande kommande) räntehöjningar eller kanske till och med en del aktiviteter.
Ser det som ett sparande i sitt eget boende!
Jag håller med att vid barn, villa och så vidare kanske det är enklare med samma konto - Men så länge man inte är i den fasen av livet så tänker jag fortsätta såhär. Och kommer det barn så får man öka inbetalningen till det gemensamma kontot.
Herregud - Man måste ju få ha pengar över till verktyg, båtar, dykning och annan hobby!
(Sen har hon ingen aaaaning om vad allt kostar utan hon har bara fått beskedet att det kostar si och så mycket vilket hon gladeligen betalar. Pengarna som blir över stannar således på detta gemensamma konto.)
Det man inte vet mår man inte dåligt av?
Men hon skulle kunna hävda en sådan sak för att se till hon får lika stor del i framtida värdeökningar.
Vi har alltid haft ekonomin ihop, gemensamma inkomster och gemensamma utgifter. Vi var från början överens om att det inte var en ekonomisk förening vi startade utan en familj, så ser vi på det. Jag har haft högre lön från början och så har det fortsatt men inte sett det som nåt problem, mina hobbies har jag utövat ändå med hänsyn tagen till vårt gemensamma åtagande.
Jag förstår inte alls hur man kan ha var sin ekonomi men ett gemensamt liv? :Sfast min bästa jobbarkompis och kollega har det så och dom verkar ha det minst lika bra som vi
Jag förstår inte alls hur man kan ha var sin ekonomi men ett gemensamt liv? :Sfast min bästa jobbarkompis och kollega har det så och dom verkar ha det minst lika bra som vi
Hur stora summor handlar det om när det gäller skillnad på kontantinsatsen?
Om det är mindre summor, kan ju en lösning vara att hon sköter amorteringarna, som sin insats.
Så här: ponera att huset kostar 2 miljoner. Du sätter in 300k, din tjej 100k.
Då tar ni lån på 1.6 miljoner. Dela upp det i två delar, 900k (hennes) och 700k (ditt). Be banken att dra betalning från era resp. konton och lägg amorteringen på "hennes" konto vilket hon borde ha råd med om hon tjänar mer. Om ni vill kan ni ju även välja individuella bindningstider (räntenivå).
Eftersom ni ändå är solidariskt ansvariga för lånen och köpt det tillsammans löser det ju inget rent juridiskt om ni skulle välja att dela på er. Antagligen har hon väl inte hunnit amortera ikapp isåfall heller, men det blir ju tydligt hur mycket ni bidragit med i alla fall. Förhoppningsvis gifter ni er så småningom och kan låta allt gå ihop ändå.
Om hon "propagerat innan om att vi skall dela lika på alla boendekonstander och sedan får man behålla resten själv" borde hon ju se detta som ett rättvist sätt att hantera det på. Boendekostnaderna är ju till stor del beroende på kontantinsatsen. Om du bara lägger in lika mycket som hon blir det högre räntekostnad, och banken ställer säkert krav på att ni skalll amortera mer.
Om det är mindre summor, kan ju en lösning vara att hon sköter amorteringarna, som sin insats.
Så här: ponera att huset kostar 2 miljoner. Du sätter in 300k, din tjej 100k.
Då tar ni lån på 1.6 miljoner. Dela upp det i två delar, 900k (hennes) och 700k (ditt). Be banken att dra betalning från era resp. konton och lägg amorteringen på "hennes" konto vilket hon borde ha råd med om hon tjänar mer. Om ni vill kan ni ju även välja individuella bindningstider (räntenivå).
Eftersom ni ändå är solidariskt ansvariga för lånen och köpt det tillsammans löser det ju inget rent juridiskt om ni skulle välja att dela på er. Antagligen har hon väl inte hunnit amortera ikapp isåfall heller, men det blir ju tydligt hur mycket ni bidragit med i alla fall. Förhoppningsvis gifter ni er så småningom och kan låta allt gå ihop ändå.
Om hon "propagerat innan om att vi skall dela lika på alla boendekonstander och sedan får man behålla resten själv" borde hon ju se detta som ett rättvist sätt att hantera det på. Boendekostnaderna är ju till stor del beroende på kontantinsatsen. Om du bara lägger in lika mycket som hon blir det högre räntekostnad, och banken ställer säkert krav på att ni skalll amortera mer.
Vi kör på en något modifierad varsin ekonomi som går ut på att min man tjänar 55 % av vår gemensamma inkomst och betalar således 55% av alla våra utgifter. Skulle det bli tal om hus och kontantinsatser så skulle vi nog göra samma där. Han går in med 55% av kontantinsatsen och jag 45% (som jag nog måste låna ihop ). Vi har varsin ekonomi för att han ska kunna köpa sina lasersvärd, tv-spel och hemmabio-prylar utan att han ska behöva fråga mig om han får.
När (om) det kommer barn i framtiden, så tror jag att vi kommer att ha helt gemensam ekonomi, för då är det familjen som går först och inte individerna
). Vi har varsin ekonomi för att han ska kunna köpa sina lasersvärd, tv-spel och hemmabio-prylar utan att han ska behöva fråga mig om han får. När (om) det kommer barn i framtiden, så tror jag att vi kommer att ha helt gemensam ekonomi, för då är det familjen som går först och inte individerna
Den typen av lösningar tycker jag nog är den mest rättvisa. Tycker inte att det är fel att den som tjänar mer också har mer att röra sig med, men den borde även kunna betala lite mer.jojjo82 skrev:Vi kör på en något modifierad varsin ekonomi som går ut på att min man tjänar 55 % av vår gemensamma inkomst och betalar således 55% av alla våra utgifter. Skulle det bli tal om hus och kontantinsatser så skulle vi nog göra samma där. Han går in med 55% av kontantinsatsen och jag 45% (som jag nog måste låna ihop
När (om) det kommer barn i framtiden, så tror jag att vi kommer att ha helt gemensam ekonomi, för då är det familjen som går först och inte individerna
Vår ekonomi skulle nog bäst kunna kallas "slumpvis gemensam". Inkomsterna varierar stort över tiden för mig med mammaledighet och vabbande och för min sambo p.g.a. att han är egen företagare. Vi har våra egna pengar men om man känner att man har lite mindre än månad så säger man till den andra att ta räkningarna. Funkar bra för oss.
Men tanken är att vi ska börja sätta av 9 000-10 000 var i månaden till räkningar (och gemensamt sparande när räntorna tillåter) samt 5 000 var till mat och bensin och resten har vi till egna nöjen och eget sparande. Men vi har rätt lika inkomster, om det var större skillnader skulle vi nog betala lite olika summor.
Det låter faktiskt som en rätt sund lösning! Angående det rent praktiska så tror jag vi kommer ha ett räknekonto dit alla våra räkningar går och dit vi avsätter en summa pengar varje månad. Sedan har vi separata konton där vi har våra egna pengar som vi rör oss med för egna nöjen så att säga. Varken hon eller jag är någon som sprider iväg pengar åt alla håll och kanter så jag tror en stor del kommer ligga på räknekontot som antagligen också blir det allmända "huskontot" för renoveringar och dylikt.kindvall skrev: