Ett förtydligande. Att man skrivit på ett "godkännande" innan bygglovet beviljats betyder inte att man inte kan överklaga när bygglovet väl beviljats.
Har inte kommunen delgivit damen eller hennes ombud att bygglovet beviljats så är chanserna kanske lite bättre
Har inte kommunen delgivit damen eller hennes ombud att bygglovet beviljats så är chanserna kanske lite bättre
Säg inte det. Pågår en strid längre ner på "min gata" där grannarna först godkände och sedan överklagade, detta har dragits via Byggnadsnämnden, Tingsrätten (gick på byggnadsnämndens beslut), sedan överklagat till Kammarrätten (som gav grannarna rätt!) och sedan överklagades det till Regeringsrätten som valde att inte ta upp ärenden (och därmed fick grannarna rätt).frjo7205 skrev:
Nu sätter sig kommunen på tvären och funderar på att ändra i detaljplanen (vilket skulle underlätta för alla inblandade parter, förutom överklagade grannen).
Men ändå... Klart att man ska försöka om man känner att det verkligen inte känns Ok!
Nej, jag tycker det ska finnas moral även utanför juridiken. Har man godkänt ett förslag från granne tycker jag det är rejält övermaga att i ett senare skede överklaga bygglovet. I så fall är det mer lämpligt - och rakryggat - att inte godkänna när grannen kommer med handlingarna.
I det fall du beskriver fanns den med all sannolikhet andra faktorer som påverkade domstolen. Gissningsvis att ärendet var felaktigt handlagt från kommunens sida.
I det fall du beskriver fanns den med all sannolikhet andra faktorer som påverkade domstolen. Gissningsvis att ärendet var felaktigt handlagt från kommunens sida.
Frågan är vad det är som godkänts? Vilket underlag fanns för godkännandet?frjo7205 skrev:
Inte ovanligt att det underlag som presenteras är av så dålig kvalitet att det är omöjligt att se vad somn ska godkännas. Till de ev. skisserna så berättar den som vill bygga om sina planer. Att då försköna beskrivningen om planerna är inte ovanligt (men mänskligt). I all välmening så godkänner man sin grannes planer men när man sedan får se det riktiga underlaget som kommer från kommunen så skiljer det sig från det man upplevde vid den tidigare "presentationen". Varför skulle man då inte kunna ändra sig?
Ett "godkännande" under handläggningen är dessutom inte juridiskt bindande på något sätt. Ett papper som nästan helt saknar värde. Enda värdet det har är att den som söker bygglovet kanske kan se vem eller vilka som kommer att överklaga och på vilka grunder som överklagandet görs
Värdet med förhandsgodkännande från grannarna ligger ju i att OM planerna bryter lite mot detaljplanen, så måst grannarna få en chans att uttala sig om bygget i förväg, annars blir bygglovet ogiltigt.
EDIT STARThempularen skrev:
Nu vet jag inte vad du kallar "förhandsgodkännande"? Den enda kontakt som behövs är den som kommunen är skyldig att genomföra när det tänkta bygglovet strider mot detaljplan eller om plan saknas. Den som söker bygglovet ska/bör inte inhämta godkännande. Dock är det lämpligt att denne informerar om sina planer.
EDIT END
Det var just detta mitt förra inlägg handlade om (eller iaf var det tänkt så).
Vi har två olika typer av godkännanden där inget av dom är juridiskt bindande. Möjligen kan man diskutera moralfrågan i det ena fallet.
1. Den som söker bygglovet kommer med diverse skisser (eller tom ritningar) och presenterar sina planer och vill ha en underskrift. Ett godkännande som är helt värdelöst juridiskt och inget som handläggningen kräver. Däremot anser jag iaf att det är moraliskt riktigt att den som söker bygglovet även gör en första "presentation". Men som sagt att be om ett "godkännande" är rätt värdelöst annat än som en indikation på grannens ståndpunkt.
2. Byggnadsnämnden skickar över handlingar för grannehörande när det finns avvikelser från detaljplan. Här bör den som svarar ange sin ståndpunkt, det handlar iofs fortfarande inte om något juridiskt bindande svar, men det bör iaf vara det man anser. Vill man inte att det ska byggas så kan man skriva det eller vad man nu kan tänkas tycka.
Något som jag tycker är ett felaktigt hanterande (som dessutom skapar onödiga tvister grannar emellan) är att inte de som närmast berörs informeras om att ett bygglov beviljats. Det gör att ett ev. överklagande (oavsett om det är rätt eller fel) kanske är helt verkningslöst. Eller om överklagandet är rätt så kanske byggherren tvingas riva/förändra med stora kostnader som följd. Här anser iaf jag att kommunernas bygglovsavdelningar har ett stort ansvar (oavsett vad lagstiftingen säger)
Redigerat:
Du har fel på denna punkt. Citerar från "Boken om lov, tillsyn och kontroll" (egen understrykning):Elkhorn skrev:
Det förekommer ibland i äldre planer bestämmelser som
anger att lov till viss åtgärd får ges under förutsättning att
berörd granne har blivit hörd eller har lämnat sitt medgivande
till åtgärden eller att annan myndighet, t.ex. Riksantikvarieämbetet,
har tillstyrkt. Sådan bestämmelse
gäller fortfarande.
17 kap. 4 § PBL
Denna typ av planbestämmelser är inte helt ovanliga. Så att kategoriskt säga att grannmedgivande inte kan ha juridisk betydelse, stämmer inte. Det berorr helt enkelt på planläget för den aktuella fastigheten. (Det var f.ö en diskussion när PBL infördes om dessa delar av befintliga planer skulle ogiltigförklaras. Det finns många som hävdar att det var dumt att inte göra det. Får se om de överlever en revidering av PBL?).
Jag tror du tolkar mitt inlägg fel. Det jag menar är att ansvaret för ett hörande av grannar och andra ligger på kommunen och inte på den enskilde.frjo7205 skrev:
Även om jag som sökande går runt och får mina grannars "godkännande" inför min ansökan så måste iaf kommunen ställa samma fråga till de berörda om det är så att reglerna kräver det. Att jag redan fått godkänt vid min "rundvandring" är inte "tillräckligt".
Om handläggningen inte kräver hörande av grannarna så riskerar du faktiskt att dom säger nej och väcker en massa funderingar hos dom. Då är det bättre för den som söker att komma med det färdiga bygglovet och få det underskrivet med datum för "delgivningen". Sen har dom tre veckor på sig att överklaga.
Om jag går runt innan och grannarna kommer med en massa synpunkter så kan du ge dig den på att dom kommer att överklaga bygglovet.
Redigerat:
Nej, det är där jag menar att du har fel. Om planen/områdesbestämmelserna är skrivna på ett visst sätt kan ansvaret med granngodkännande överföras på den sökande. Det är inga nya planer som utformas så, men befintliga planer med den bestämmelsen gäller fortfarande.
Jag vågar inte säga hur ofta det är aktuellt i dagsläget. Men jag har själv varit med om ett sådant fall i yrket. Bygglovshandläggaren svarade uttryckligen att det var fastighetsägarens ansvar att ta in granngodkännande. Det var under en detaljplan från 60-talet och i nära stadsmiljö.
Av trådsskaparens skrivelse vill jag inte utesluta att DP eller områdesbestämmelser innehåller ett sådant villkor.
Jag vågar inte säga hur ofta det är aktuellt i dagsläget. Men jag har själv varit med om ett sådant fall i yrket. Bygglovshandläggaren svarade uttryckligen att det var fastighetsägarens ansvar att ta in granngodkännande. Det var under en detaljplan från 60-talet och i nära stadsmiljö.
Av trådsskaparens skrivelse vill jag inte utesluta att DP eller områdesbestämmelser innehåller ett sådant villkor.
Hanteringen av bygglov är ett förvaltningsärende där kommunens byggnadsnämnd kan delegera beslutsrätten till tjänstemänen på kommunen. Jag tror knappast att en tjänsteman i sin tur kan delegera hörandet av grannar till den som söker bygglovet.Det tjänstemannen kan göra är att be den sökande ta kontakt med grannarna och "kratta manegen" men det kan knappast jämföras med ett formellt grannehörande som krävs i vissa fall (t.ex avvikelser från detaljplan).Sen är det som jag skrev tidigare. Ett grannehörande har ingen juridisk bindning för den som yttrar sig. Den som yttrar sig positivt i förarbetet inför ett bygglov kan sedan utan problem överklaga ett givet bygglov. Även om det kanske kan tyckas moraliskt fel att göra så, så har den personen inte ens en svagare ställning i nästa instans om överklagandet tas upp där.
Redigerat: