Jag tycker att sovrum under 10 kvm är tok för små, om man tittar i till exempel tyska inredningstidningar är barnrum sällan under 15 kvm i vettiga och välplanerade hus, däremot föräldrarsovrum är 12-13 plus klädkammare. Jag har två barn 6 och 10 år, det minsta har vuxensovrum i huset vi köpte, den är ca 12,5 och det är ok för hennes säng, klädskåp, bord, tv, fåtölj, rummet har stora inbygda skåp. 10-åringern har 9 kvm och för samma möblemang är det för lite plats, kompisarna trängs och bilbanor får inte plats. Ett allrum utanför kanske fungerar ett tag, men ju större de blir ju mer de vill vara i sina rum med kompisarna.
Det är ju i och för sig upp till var och en men jag förstår inte varför en 6-åring ska ha egen tv på rummet. I vårt nybygge kommer killarna få dela på ett 12 kvm stort rum och vi föräldrar tar ett "Master bedroom" om ca 20 kvm tills det är dags för dom att få varsitt. Då sätter vi upp en mellanvägg och lagom ålder blir vid 8-10 år. Tv på rummet? Ja, när de har blivit typ 12 år.
Mina stora pojkar (18 och 20) delar en stuga på 17 kvm. De får plats med varsin säng, varsitt skrivbord, garderob, varsin byrå och en 32" tv. Dessutom har de egen kyl/frys därute för att hålla groggvirket kallt. hehe
Allt går bara viljan finns men jag ser ingen anledning till att barnen ska bara vara på sina rum och därför ha jätteutrymmen till sina saker, som bara står och dammar, för att de sitter i köket och umgås med föräldrar och kamrater.
Mina stora pojkar (18 och 20) delar en stuga på 17 kvm. De får plats med varsin säng, varsitt skrivbord, garderob, varsin byrå och en 32" tv. Dessutom har de egen kyl/frys därute för att hålla groggvirket kallt. hehe
Allt går bara viljan finns men jag ser ingen anledning till att barnen ska bara vara på sina rum och därför ha jätteutrymmen till sina saker, som bara står och dammar, för att de sitter i köket och umgås med föräldrar och kamrater.
Medlem
· Västra Götaland
· 764 inlägg
När vi ska bygga ut nu så kommer vi bygga två st rum som blir ca 7,5 m2, inte jättestort men vi bygger dom på var sin sida av en veranda på 10-12 m2 som är tänkt att dom ska ha som "sitt" med, så vi hoppas att detta ska räcka ett tag innan dom kan flytta upp på övervåningen...
Och angående tv och sånt så är ju det lite skillnad nuförtiden med dom platta skärmarna, dessa sätter man ju upp på väggen så man slipper dessa skrymmande tjock-tv som man själv hade. Dessutom så har ju flesta små LCd:er inbyggd dvd med så då slipper man ju kringutrustningen med.
Och angående tv och sånt så är ju det lite skillnad nuförtiden med dom platta skärmarna, dessa sätter man ju upp på väggen så man slipper dessa skrymmande tjock-tv som man själv hade. Dessutom så har ju flesta små LCd:er inbyggd dvd med så då slipper man ju kringutrustningen med.
Medlem
· Västra Götaland
· 764 inlägg
Kommit på att dessa blir lite väl små kanske, så vi ökar nog med 1,5 m2 ungefär...
Man ska inte glömma att det under en tid faktiskt kan vara riktigt att dela rum tillsammans, antingen helt som jag och min brorsa gjorde under ca 2 år av vår uppväxt. Visst blev det en del bråk men det hade det nog blivit ändå. Men visst, det är ingen tonårslösning direkt.
Vi var 4 syskon i familjen. I början fick jag och lillebrorsan dela rum men vi fick varsitt när äldsta brorsan flyttade ut. Dock handlade det om små "celler" där det minsta var knappt 5 kvm och det största knappt 8. När näst äldsta brorsan också flyttade ut så blev ett större sovrum ledigt på övervåningen så att min lillebror fick ett ordentligt eget rum.
Vi hade det iofs väldigt bra. Vi hade ett stort lekrum i anslutning till våra rum där det med lätthet gick att spela pingis och innebandy. Vi fick också ett stort allrum till vårt förfogande där det fanns en stor tv-spelshörna och ett bord för andra spel och ett skrivbord. Det var ofta hos oss alla kompisarna samlades. Till saken hör kanske också att vi syskon verkligen trivdes tillsammans och gjorde mycket ihop, bråkade ytterst sällan.
Men det jag vill ha sagt är lite som folk har nämnt ovan, det är egentligen inte förrän barnen blir äldre som de vill ha lite mer eget utrymme. Så det kanske inte är någon brådska än men väl värt att tänka på hur det ska se ut i framtiden. Men då är det kanske snarare en 10-åring ni ska planera för och inte en nykommen.
Säger jag som varken är i närheten av att skaffa barn eller hus....
Vi var 4 syskon i familjen. I början fick jag och lillebrorsan dela rum men vi fick varsitt när äldsta brorsan flyttade ut. Dock handlade det om små "celler" där det minsta var knappt 5 kvm och det största knappt 8. När näst äldsta brorsan också flyttade ut så blev ett större sovrum ledigt på övervåningen så att min lillebror fick ett ordentligt eget rum.
Vi hade det iofs väldigt bra. Vi hade ett stort lekrum i anslutning till våra rum där det med lätthet gick att spela pingis och innebandy. Vi fick också ett stort allrum till vårt förfogande där det fanns en stor tv-spelshörna och ett bord för andra spel och ett skrivbord. Det var ofta hos oss alla kompisarna samlades. Till saken hör kanske också att vi syskon verkligen trivdes tillsammans och gjorde mycket ihop, bråkade ytterst sällan.
Men det jag vill ha sagt är lite som folk har nämnt ovan, det är egentligen inte förrän barnen blir äldre som de vill ha lite mer eget utrymme. Så det kanske inte är någon brådska än men väl värt att tänka på hur det ska se ut i framtiden. Men då är det kanske snarare en 10-åring ni ska planera för och inte en nykommen.
Säger jag som varken är i närheten av att skaffa barn eller hus....
Ja, själv delade jag rum med brorsan tills jag var åtta och han tolv. Det tyckte jag inte var något problem - vet dock inte vad han tyckte de sista åren...
Nu har jag fyra barn och har varit igenom lite olika stadier av trångboddhet och delande. Numer har vi fyra sovrum, men ett är under renovering (vilande), så vår elvaåring har eget rum medan de tre andra (en sexåring och två som snart fyller fem) delar på ett rum!
När det fjärde sovrummet är färdigrenoverat ska sexåringen få eget. (Han kommer att hinna fylla sju innan dess.) Längre fram kan vi antingen dela av en bit av vardagsrummet eller (helst, om nån av ungarna köper det) göra en lya i källaren, där det finns ett stort, avlångt allrum som lätt kan delas av.
Hur som helst har jag dragit mina egna högst subjektiva slutsatser av vårt leverne:
Bebisar:
- Behöver inga rum alls i allra första början - vill inte leka nån annan stans än där föräldrarna är och spjälsängen kan stå i föräldrasovrummet
- Det finns undantag; vissa bebisar tycks sova bättre i eget rum, vissa vuxna stressas av att höra bebins nattljud hela tiden, fast delvis är det nog en fråga om vad man vänjer sig och barnet vid.
- Frånsett de undantagen funkar tillståndet med bebis hos föräldrarna bra uppåt ett år. Själva flytten till eget rum går dock oftast lättare om den görs tidigare, 3 - 6 månaders ålder.
Ett- till femåringar:
- Kan utan vidare dela rum, trivs faktiskt oftast bättre så än i egna. Olika kön är oftast inget hinder.
- Rumskamrater kan störa varandra på nätterna, initialt men snabbt övergående, sen blir de flesta så vana att de sover genom syskonets värsta skrikattacker.
- Om två kan dela går det lika bra med tre, bara rummet är stort nog.
- Våningssängar kan användas för att spara plats. Från c:a fyra års ålder klarar barn att sova i överslaf om den har upphöjd kant (någon decimeter).
- Tänk inte bara på plats för sängar. Plats för allas leksaker med någorlunda god ordning är nästan det största utrymmesproblemet när barn delar rum.
Sex- till nioåringar:
- Kan i viss mån dela rum.
- Att dela med barn av annat kön kan vara känsligare i den här åldern.
- Har oftast lite känsligare och/eller plottrigare saker som de kan behöva förvara åtskilt från yngre syskon.
Tio år och uppåt:
Behöver egna rum av sociala skäl (kunna vara ifred med kompis). Jag misstänker - vet inte eftersom mina killar inte har kommit upp hit - att behovet kanske uppstår lite tidigare för flickor än för pojkar eftersom tjejerna i mellanstadieåldern är rätt långt före killarna i utvecklingen, mentalt och socialt.
Nu har jag fyra barn och har varit igenom lite olika stadier av trångboddhet och delande. Numer har vi fyra sovrum, men ett är under renovering (vilande), så vår elvaåring har eget rum medan de tre andra (en sexåring och två som snart fyller fem) delar på ett rum!
När det fjärde sovrummet är färdigrenoverat ska sexåringen få eget. (Han kommer att hinna fylla sju innan dess.) Längre fram kan vi antingen dela av en bit av vardagsrummet eller (helst, om nån av ungarna köper det) göra en lya i källaren, där det finns ett stort, avlångt allrum som lätt kan delas av.
Hur som helst har jag dragit mina egna högst subjektiva slutsatser av vårt leverne:
Bebisar:
- Behöver inga rum alls i allra första början - vill inte leka nån annan stans än där föräldrarna är och spjälsängen kan stå i föräldrasovrummet
- Det finns undantag; vissa bebisar tycks sova bättre i eget rum, vissa vuxna stressas av att höra bebins nattljud hela tiden, fast delvis är det nog en fråga om vad man vänjer sig och barnet vid.
- Frånsett de undantagen funkar tillståndet med bebis hos föräldrarna bra uppåt ett år. Själva flytten till eget rum går dock oftast lättare om den görs tidigare, 3 - 6 månaders ålder.
Ett- till femåringar:
- Kan utan vidare dela rum, trivs faktiskt oftast bättre så än i egna. Olika kön är oftast inget hinder.
- Rumskamrater kan störa varandra på nätterna, initialt men snabbt övergående, sen blir de flesta så vana att de sover genom syskonets värsta skrikattacker.
- Om två kan dela går det lika bra med tre, bara rummet är stort nog.
- Våningssängar kan användas för att spara plats. Från c:a fyra års ålder klarar barn att sova i överslaf om den har upphöjd kant (någon decimeter).
- Tänk inte bara på plats för sängar. Plats för allas leksaker med någorlunda god ordning är nästan det största utrymmesproblemet när barn delar rum.
Sex- till nioåringar:
- Kan i viss mån dela rum.
- Att dela med barn av annat kön kan vara känsligare i den här åldern.
- Har oftast lite känsligare och/eller plottrigare saker som de kan behöva förvara åtskilt från yngre syskon.
Tio år och uppåt:
Behöver egna rum av sociala skäl (kunna vara ifred med kompis). Jag misstänker - vet inte eftersom mina killar inte har kommit upp hit - att behovet kanske uppstår lite tidigare för flickor än för pojkar eftersom tjejerna i mellanstadieåldern är rätt långt före killarna i utvecklingen, mentalt och socialt.
Innan vi flyttade delade våra två yngsta barn rum (pojke 4 och flicka 6). Innan det delade de två stora rum och lillkillen, som sov oroligt, hade eget rum. 4-åringen sa vid ett tillfälle att det är synd om storebror för han är den enda i familjen som måste sova ensam .
Nu har alla egna rum men ibland vill de "sova över" hos varandra. De sover då två i samma säng!
. Nu har alla egna rum men ibland vill de "sova över" hos varandra. De sover då två i samma säng!
10 m2 tycker jag är minimum. Fast själv bodde jag med yngsta syrran länge vilket var kul. Känns som vi hela tiden vill ha större och större. Vi var 5 pers på 104 m2, jag tyckte aldrig det var trångt.
Ansluter mig till gänget som har barn i för litet rum. Våra tjej (4år) har ca 7 kvadrat och det är nog bara 2 kvadrat kvar att leka på (säng, skrivbord, docksäng, hylla, byrå + ett litet bord tar nog 5 kvadrat) vilket resulterar att mkt grejer åker ut i resten av huset. Nu planerar vi en övervåning och där kommer barnrummen bli minst 12 kvadrat.
Växte iof själv upp på runt 7 kvadrat men nog var det platsbrist allt. Framför allt när man blev lite äldre.
Växte iof själv upp på runt 7 kvadrat men nog var det platsbrist allt. Framför allt när man blev lite äldre.
Använder 4-åringen skrivbord? Våra har definitivt inte gjort det i den åldern, de har alltid suttit i köket om de har ritat eller pysslat. Av den anledningen har också rit- och pysselgrejer förvarats i köket (och, det ska erkännas, även för att vi skulle slippa teckningar direkt på väggarna i barnrummen . I köket har man bättre koll!). Att vi har väntat med skrivbord är också för att vi tyckt att de mindre barnen är i större behov av golvyta.
. I köket har man bättre koll!). Att vi har väntat med skrivbord är också för att vi tyckt att de mindre barnen är i större behov av golvyta.Vi har tre barnrum på 11-12kvm vardera, det är inte jättestort med två garderober +skrivbord och säng. Att tro att det går att klämma in en massa kompisar i detta är en glädje kalkyl. Sittande framför datorn 2-3 tonåringar är väl ok, men de behöver mer plats än så. Ett allrum på 15-18kvm med tv och tvspel är bra. Dessutom behöver tre barn ett eget badrum med dusch om man vill ha det något så när privat och städat i vuxen badrummet. Men detta är så som vi har det, vi är en 5 personerfamilj med två tonåringar, stor familj, men inte STORFAMILJ så att vi vill bo i ett kollektiv med allt tillsamman alltid
har inga barn men precis byggt hus. gjorde "barnrummen" 4,25ggr 2,65m. 11,2m2
tycker inte det hade vart lyckat o gjort mindre iaf, garderober o säng o skrivbord tar plats som sagt. så vi har 2 rum på 11,2m2 med eget badrum med dusch.
om man tar ner rummen till mindre än 10m2 så tycker jag man behöver ha ett 3e rum emellan på 8-10m2 för lek/tv/spel
mvh
tycker inte det hade vart lyckat o gjort mindre iaf, garderober o säng o skrivbord tar plats som sagt. så vi har 2 rum på 11,2m2 med eget badrum med dusch.
om man tar ner rummen till mindre än 10m2 så tycker jag man behöver ha ett 3e rum emellan på 8-10m2 för lek/tv/spel
mvh
Jodå, vi har precis köpt ett och hon älskar det. Hon ritar väldigt mkt (och om jag för säja det själv, är väldigt duktig för att vara 4 årElla skrev:Använder 4-åringen skrivbord? Våra har definitivt inte gjort det i den åldern, de har alltid suttit i köket om de har ritat eller pysslat. Av den anledningen har också rit- och pysselgrejer förvarats i köket (och, det ska erkännas, även för att vi skulle slippa teckningar direkt på väggarna i barnrummen
) och tidigare hade hon ett pyttebord som det alltid var kaosartad ordning på. Nu har hon större yta samt bra lådor i hutchen. Självklart sitter hon i köket också men det är ju inte alltid så lätt att hålla sig på pappret....Leker hon med leksaker så är det mest Barbie och de tar inte så mkt plats, än... Men som sagt, nya större rum är på gång efter vårat taklyft.