Kostnad nybygge genom åren
Kollade på en dokumentär precis gällande konsumtion. Det presenterades att lönerna i realiteten minskat, sett till penningvärde de senaste 30 åren. Något man löst genom att istället sänka räntorna så folk kan belåna sig för sin konsumtion.
Jag kollade på SCBs tabell för kostnaden att bygga nytt per kvm hus. 1974 kostade ett hus på 144kvm 168.480kr. Vi byggde ett hus 2014, 144kvm och enligt samma tabell skulle det kostat oss 3.289.000kr, vilket är väldigt nära vad vi betalade.
Går jag in och räknar på penningvärde genom åren och lägger in 168.480kr, vilket var kostnaden för att bygga nytt 1974 enligt tabellen, så motsvarar det i dagens värde 1.026.518kr år 2020.
Jag förstår att det ställs helt andra krav på husen nu mot då, men kan det vara den enda förklaringen på den stora kostnadsskillnanden?? Eller är det så, att lönerna sänkts såpass mycket och att detta justerats genom att sänka räntorna på lån istället, så vi kan fortsätta öka vår årliga konsumtion??
Ställer frågorna med risk att låta lite konspiratorisk, men blev ändå nyfiken.
Jag kollade på SCBs tabell för kostnaden att bygga nytt per kvm hus. 1974 kostade ett hus på 144kvm 168.480kr. Vi byggde ett hus 2014, 144kvm och enligt samma tabell skulle det kostat oss 3.289.000kr, vilket är väldigt nära vad vi betalade.
Går jag in och räknar på penningvärde genom åren och lägger in 168.480kr, vilket var kostnaden för att bygga nytt 1974 enligt tabellen, så motsvarar det i dagens värde 1.026.518kr år 2020.
Jag förstår att det ställs helt andra krav på husen nu mot då, men kan det vara den enda förklaringen på den stora kostnadsskillnanden?? Eller är det så, att lönerna sänkts såpass mycket och att detta justerats genom att sänka räntorna på lån istället, så vi kan fortsätta öka vår årliga konsumtion??
Ställer frågorna med risk att låta lite konspiratorisk, men blev ändå nyfiken.
Hela den globala ekonomin har drastiskt ställts om mot att värdera ägande på bekostnad av tillverkning etc. Fastigheter är viktigaste posten i många nationalekonomier. Finans och bankväsendet får såklart kraft av detta. Ett resultat av detta är att boende blir dyrt och att staten inte gör något åt saken eftersom det blir "positiva" sidoeffekter i ekonomin genom lån etc. De åtgärder som tidigare togs för att stärka bostadsproduktion och andra byggen skolor, simhallar, tunnelbanor etc. gjordes mest för att stärka tillverknings och extraktions industrierna som behövde friska och utbildade arbetare. Nu när ekonomin handlar om finans, privatkonsumtion och fastighet i så stor utsträckning blir politiken väldigt annorlunda och bostäderna väldigt dyra.
En lustig grej är att bostaden inte tas med i beräkningar kring inflation. Det är i praktiken en sorts fuskredovisning som gör att staten kan hävda låg inflation även då boendekostnaden, som står för en jätte post, inte räknas med.
edit: Jag menar dock att det inte är ett val som state fritt kan göra utan ett resultat av kapitalismens globala utveckling där nationalstater är för svaga för att åtgärda på egen hand.
En lustig grej är att bostaden inte tas med i beräkningar kring inflation. Det är i praktiken en sorts fuskredovisning som gör att staten kan hävda låg inflation även då boendekostnaden, som står för en jätte post, inte räknas med.
edit: Jag menar dock att det inte är ett val som state fritt kan göra utan ett resultat av kapitalismens globala utveckling där nationalstater är för svaga för att åtgärda på egen hand.
Som vanligt ser den ena ismen problem som den andra ismens felmakhno_ skrev:
Bostäder är ett problem då människors behov varierar så kraftigt över livet samtidigt som vi vill ha kontinuitet och bo så centralt eller ensligt som möjligt
Bostäder borde planeras av tre generationer undantag de progressiva globalister som bara ser sig själva inte sina föräldrar eller sina barn
Byggnader måste byggas med livslängder på över hundratals år
Mja, nog är det konspiratorisk allt. Men du verkar ju fråga i god tro.Buford skrev:
Reallöneökningarna:
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/
Som synes stor ökning. Och alla som varit med ett tag vet hur billigt det blivit sett till lön per timme. (Dock har det inte blivit billigt att anlita arbetskraft i Sverige. Naturligtvis).
Nominella räntor har sjunkit globalt sedan början på 80-talet.
Denna graf illustrerar detta tydligt. https://www.ecb.europa.eu/press/key/date/2016/html/sp160615.en.html
Varför nominella räntor sjunkit tar lite längre tid att förklara men 70 och 80-talet var en avvikelse.
Talar vi däremot om reala räntor så har de legat ungefär ganska lika hela tiden. Dvs nära 0% för låg risk. (Högre för hög risk naturligtvis).
Sverige låg lite efter resten av världen med fallande inflation och räntesänkningar. Det har sina skäl. Ett stavas fast växelkurs på 80-talet.
Notera att det är inte centralbankerna som styr ränta. De kan i sig styra dagslåneränta. Men inte de långa räntorna. Centralbankerna anpassar sig och försöker reglera runt marknadsräntan.
Att vissa tomter stigit mycket beror på att BNP stigit och att vi kan betala mer för tomter som vi gärna vill bo på. Oattraktiva tomter betalar inte folk mycket för.
Att väl underhållna bostäder i toppskick blir dyra är för att det helt enkelt kostar att köpa hantverkarjobb och material mm för att ordna det. Man får snabbt ihop en miljon i kostnader om man skall anlita folk för det. Är tydligt från vissa trådar här i forumet.
Köparen kan ibland välja själv. Köpa ett hus i ett område som är sunkigt och betala några mille för att få upp det i "lyx". Eller köpa ett som någon annan betalat jobbet för. Jag har grannar som "lyxat" till det. Miljonerna rinner snabbt iväg. Men så blir det höga försäljningspriser sedan. Oklart om det som gör detta går plus. Tvivlar. Men de får ju bo fint.
Men det här med att bo fint, har de flesta råd med enbart för att de fått låna pengar att betala med. Frågan är om lånekvoten var lika hög på 30-40-50-60- och 70-talet? Var folk rikare förr, inte lika noga med att ha det finaste, eller har jag bara fått allt om bakfoten? Min känsla är nämligen att av dagens 80-åringar är det få som har skulder upp över öronen. Man betalade mer kontant och betalade tillbaka lånen större utsträckning. Idag är det inte så noga, bara man får det man vill ha, så kan man låna lite till för att betala. Något som såklart nyttjas av de som tar betalt...D daVinci skrev:
Nej bostäder ingår inte i inflationsmåttet.
Jag svarar på min egen fråga, den var ändå retorisk. Detta betyder alltså att reallönemåttet är helt ointressant för de flesta människor. Framförallt skall reallönebegreppet förstås som en dimridå när det används för att visa att vi får det bättre, om bostadspriserna stiger snabbare än konsumentprisindex så är risken stor att vi får det sämre. En intressant bild i sammanhanget... kolla in hyresrätten.
. Att bostadspriset inte ingår i inflationsmåttet finns skäl för på nationalekonomisk nivå. Det gör dock begreppet reallön ointressant. Det är inte så lätt att bevisa men ganska mycket tyder på att den där känslan att vi på något sätt får det sämre kanske stämmer. Paddor och mobiltelefoner är förresten inget bevis på motsatsen.
Boendekostnad är i allra högsta grad med i KPI-beräkningen.
Notera att KPI mäter priser för näringslivets försäljning till hushållen.
Hyror används för att mäta boendekostnad för HR.
Tidigare användes förändring i hyra för att approximera ändring i boendekostnad för BR. För något år sedan övergick man till att mäta BR ägares faktiska kostnader.
För småhus har man mätt faktiska kostnader i betydelsen de avgifter och räntekostnader som småhusägare känner av.
Så stiger fastighetspriserna så stiger hushållens boendekostnader. Iom att räntekostnader då stiger. Vilket påverkar alla boendeformer.
Lånar gör vi (så gott som) allihopa. Direkt eller indirekt.
Hyresgäster lånar indirekt iom att fastighetsbolaget har skulder, och de betalar hyresgästerna räntorna för i hyran.
Och för BR och småhus är det innehavarna/ägarna som lånar och betalar ränta.
Så var det förr också. Unga familjer lånade kanske tom hårdare förr. Med borgenslån då.
Dock var det brukligt med annuitetslån då. Så är det inte nu. Det innebar att man knappt amorterade alls med ett nytaget lån. Dock så "amorterade" man i praktiken ganska hårt. Hög inflation och hög ränta gjorde att relationen mellan lån och lön sjönk raskt.
Den höga inflationen och räntan på 70/80-talen är huvudskälet till att skulderna sjönk ganska raskt. Men så åkte också låntagarna på några magra år där dom fick leva på "svältgränsen".
Efter några år hade skuld/lön åkt ned en hel del så då var det ganska bekymmersfritt.
Men tittar man på hur penningmängden ökade då så lånade man väldigt friskt. Trots höga räntor. Att man inte lånade så hårt förr verkar vara någon vandringssägen. Sean beror det naturligtvis på hur långt tillbaka förr är. Kan ju vara så att man inte lånade så mycket på 1700-talet. Men det är väl inte det vi menar.
Folk var definitivt inte rikare förr. Det finns bra med data på det.
Detta märks också när folk numera ser en bostad med äldre standard. Då ser man det som ett råttbo. För att inte tala om äldre storlek. För ca 50-60 år sedan så var småhusen så där 70-80 kvm.
Idag med låga nominella räntor så reduceras inte skuld/lön särskilt snabbt. Och när man lånar max 50% av pantens värde så finns inga krav att amortera. Då blir det bara den lilla "amortering" som löneökningarna står för.
Men det finns inte heller mycket skäl att amortera. Varför skall man leva spartanskt bara för att arvingarna skall ärva stora belopp?
Det verkar vara giriga arvingar som ligger bakom klagomålen om låg amortering. För man hör aldrig motsvarande krav på att fastighetsbolagen skall minska sina skulder.
Sedan stämmer det inte att man inte betalar för att låna. Låntagare betalar räntor. Hela tiden man lånar. Blir en del med tiden.
Grafen är intressant. Vad är skälet att hyreshusen stigit så mycket i pris. Mer än villor.
Det finns svar på den frågan. Men det brukar mest vara priser på småhus och BR som det pratas om. Av någon anledning.
Skälet till prisökningarna är detsamma för alla fastigheterna.
Reallöneutvecklingen visar hur mycket mer vi kan konsumera för lönen. Och det har stigit rejält sedan mitten på 90-talet. (Under 70/80-talen stod reallönerna still).
Jag tänker mer vad som händer i det längre perspektivet. Som du skriver, standarden ökar och om 40-50 år är min nybyggda villa säkert att anse som ett skyffe, jämfört med vad unga familjer förväntar sig då.D daVinci skrev:
Min morfar och mormor, levde såklart mer spartanskt än jag gör idag. Men de köpte sin bondgård 1943 utan lån, de köpte en traktor, bil, möbler allteftersom när de fick pengar till det. Väldigt noga med att inte ta lån. Idag är läget helt annorlunda såklart. Men också inställningen till att belåna sig, idag tar man lån till allt man inte har råd att köpa direkt.
Jag tänker kring situationen att om man ständigt ser till att göra det ännu enklare/ billigare att låna, för att folk ska fortsätta öka sin konsumtion så skapar man en obalans, där saker tappar sitt faktiska värde på grund av att folk slipper tänka på priset, eftersom de i det närmsta lånar gratis pengar, just nu... Vi skapar en låsningseffekt där det hela tiden måste bli enklare och billigare att låna för att bibehålla konsumtionen. Det är min syn på det hela.
Att vi i väst får mer för pengarna, misstänker jag också kan ha att göra med att vi köper varor producerade i låglöneländer med undermåliga villkor, istället för att som tidigare köpa produkter tillverkade i Sverige?
Redigerat:
På 50-60-talet ökade lönerna enormt, på något vis måste man ha tjänat tillräckligt bra för att kunna leva på en lön, många kvinnor var hemmafruar, på 70-talet tog det roliga slut av någon anledning. Under 70-talet devalverade man dessutom 9 gånger. Detta måste ju ha medfört trevlig effekt på ekonomin för dom som köpt hus med lån innan devalveringen.
Jag kan ge lite fler kommentarer till detta.
Det är inte riktigt så att man har råd att bo fint för att man har lånat.
Med lån följer ränta och det är en boendekostnad.
Dvs desto mer lån desto mer boendekostnad.
Dock är det så att om man lägger in mycket eget sparande i bostaden så uppstår ungefär samma boendekostnad. Då får du räkna in utebliven avkastning på det egna sparande i boendekostnaden. Men det är väl få som hanterar detta korrkt.
Det är riktigt att det inte är många gamla som sitter på stora lån. Det finns två skäl till det.
Pensionen är vanligen lägre än lönen, och då medger bankerna lägre bostadslån. När folk börjar närma sig pensionen så får man inte låna så mycket. Och för de som har lån gäller amortering ned till en acceptabel skuld.
Tidigare under 70/80-tal hade vi hög inflation. Och därmed höga räntor. Och stora löneökningar.
Det innebär att relationen skuld/lön minskade kraftig varje år, utan direkt amortering. I praktiken vad det mesta av räntan en amortering. (Fast inte formellt).
Det vara bara de första åren då som ränta/lön var besvärligt. Den minskade snabbt.
Men det gjorde också att när folk pensionerades så hade de låga skulder.
Numera säger banken stopp för stora lån och kräver amortering.
Folk var definitivt inte rikare förr. Stor skillnad. Hushållen tillgångar har bara under 2000-talet ökat mycket drastiskt. Vi är väldigt rika nu jämfört med bara för 20 år sedan.
Skuldernas andel av bruttotillgångarna minskar hela tiden. Dvs hushållens soliditet bara ökar.
(Verkligheten är lite annorlunda än vad medias skrämselrubriker antyder).