År ni så snåla att ni inte har råd att köpa Cassinastolarna kan ni lika gärna avstå. Det är ju lätt patetiskt att bjuda hem en besökare för att de ska sitta i en skramlig Kina-fåtölj. För att inte tala om självbedrägeri. Kan ni verkligen stå ut med er själva när ni köper fake-prylar.
Tänk på att det finns faktiskt en seriös verksamhet bakom originalet, som är både välgjorda, åldras med "rätt" patina och dessutom ger en ärlig företagare en ärlig affär.
Tänk på att det finns faktiskt en seriös verksamhet bakom originalet, som är både välgjorda, åldras med "rätt" patina och dessutom ger en ärlig företagare en ärlig affär.
Antar att jag är lite inne på din linje. Men patetiskt är ju att hårddra det något så otroligt mycket.
Är kluven inför designskyddet, för let's face it, långt ifrån alla kan tänka sig att lägga så mycket pengar (eller över huvud taget har råd) som faktiskt krävs för att köpa ett "original".
Vad nu ett original är, långt efter att upphovsmannen/kvinnan (eller borde jag kanske skrivit *hen här?) gått bort.
För övrigt vet jag inte om det är Cassina som tillverkar, inom cituationstecken, originalet. För ingenstans på deras sida listas Mies van der Rohe. Så köp för guds skull inte en Barcelona från Cassina - garanterad bluff!
Hellre ifrån Knoll i så fall.
Det sagt så är jag som sagt kluven... Jag skulle aldrig få för mig att handla en Kina-kopia - men det är nog, i ärlighetens namn, för att det kan kännas lite skoj att faktiskt jobba mot någonting (t.ex. en fåtölj för två månadslöner).
Är kluven inför designskyddet, för let's face it, långt ifrån alla kan tänka sig att lägga så mycket pengar (eller över huvud taget har råd) som faktiskt krävs för att köpa ett "original".
Vad nu ett original är, långt efter att upphovsmannen/kvinnan (eller borde jag kanske skrivit *hen här?) gått bort.
För övrigt vet jag inte om det är Cassina som tillverkar, inom cituationstecken, originalet. För ingenstans på deras sida listas Mies van der Rohe. Så köp för guds skull inte en Barcelona från Cassina - garanterad bluff!
Hellre ifrån Knoll i så fall.
Det sagt så är jag som sagt kluven... Jag skulle aldrig få för mig att handla en Kina-kopia - men det är nog, i ärlighetens namn, för att det kan kännas lite skoj att faktiskt jobba mot någonting (t.ex. en fåtölj för två månadslöner).
Håller med AndersMMÖ. Knepig situation, men jag skulle inte heller köpa en Kina-kopia. Vi har möblerat vårt hem i sakta takt, dvs. sparat ihop pengar innan vi köpt för att få det vi vill ha. Och jag inbillar mig att design/kvalitetsmöbler behåller ett bra andrahandsvärde, till skillnad från billiga kopior.
Ooops - gick lite fort med Cassina/Knoll. ber om ursäkt för förväxlingen. Har nämligen tittat på Le Corbusier-möbler.
Jag tycker att det går att finna alldeles utmärkt snygg och billig design utan att köpa plagiat. Det gäller bara att våga tänka lite eget och inte leka "Följa John". Kolla exempelvis Svenssons i Lammhult. Riktigt bra möbler till priser som visserligen är dubbelt mot de stora varuhusen, men å andra sidan håller i evigheter. Har en Laminofåtölj i lammskinn som är 40 år gammal och den kommer att hålla många år till. En sådan går lös på 8000 kr. Svårslaget värde! Hur många rackiga fåtöljer måste man köpa under en livstid?!?
Sak samma gäller med Svedeses rockhängare "Tree" eller Källemos Pilaster.
Jag står för att plagiat är patetiskt. Det är bara för att flasha med prylar som ska verka dyra fast man egentligen inte har råd. Bristande självkänsla kanske?
Jag tycker att det går att finna alldeles utmärkt snygg och billig design utan att köpa plagiat. Det gäller bara att våga tänka lite eget och inte leka "Följa John". Kolla exempelvis Svenssons i Lammhult. Riktigt bra möbler till priser som visserligen är dubbelt mot de stora varuhusen, men å andra sidan håller i evigheter. Har en Laminofåtölj i lammskinn som är 40 år gammal och den kommer att hålla många år till. En sådan går lös på 8000 kr. Svårslaget värde! Hur många rackiga fåtöljer måste man köpa under en livstid?!?
Sak samma gäller med Svedeses rockhängare "Tree" eller Källemos Pilaster.
Jag står för att plagiat är patetiskt. Det är bara för att flasha med prylar som ska verka dyra fast man egentligen inte har råd. Bristande självkänsla kanske?
Håller med dig i mycket Husälskaren men samtidigt, oavsett formgivare - vem vill ha en fåtölj i 40 år eller ens 20...?
Tja, jag har en LC4 från Cassina som jag köpte för drygt 20 år sedan; hela studielånet rök.jeppeknaster skrev:
Sitter i den varje dag och älskar den så mycket som man nu kan älska en möbel. Räknar med att ha den resten av livet och jag vill gärna bli gammal!
I mina ögon är det så att en och annan möbel (eller annan tingest) förtjänar att få leva vidare oavsett trender och moden; kvalitet när det gäller design, material och tillverkning är tidlös. De blir antikviteter med värden som sträcker sig bortom de rent monetära.
Men som vanligt när det gäller inredning så handlar det till syvende och sist om tycke och smak. Men det behöver inte vara någon motsättning mellan att sitta vackert och att sitta skönt... (Voff!)
//Ronnie
Bara att gratuleraPysslarn skrev:
Dock tror jag att du hör till den promillestora skaran. Är övertygad om att de flesta som köper dessa svindyra möbler ledsnar på dem precis som man ledsnar på allt annat här i livet."Ledsnar på allt annat här i livet..."
Ledsnar på barn, fru, bilar, verktyg, maskiner, jobbet (OK då då), älgjakt, segling, golf, fotboll, after work, kompisar, mat, vin, single malt, öl, sex, konst, musik, film, flugfiske mm mm mm i all evighet.
Jisses vad deppigt det låter...
Nä, jag tror inte att jag tillhör någon promille av världens befolkning som vill ha någonting for life. Tvärtom tror jag att vissa saker gör livet värt att leva. Det är definitivt inte en fåtölj eller AIK eller något annat enskilt. Men att omge sig med vackra (subjektivt) föremål gör inte livet sämre, om allt annat i livet är hanterligt och OK. Då blir det plus istället.
Visst, det finns sådant vi redan borde ledsnat på, spotlights högt och lågt och i alla rum, marksten som skapar lättskötta stenöknar runt våra hus och hemma-SPA som ingen har tid att koppla av i. Företeelser som anses vara markörer för framgång och god smak men som i framtiden antagligen kommer att skrotas lika ivrigt som avokadogröna kylskåp en gång.
Och att byta från minimalism till New (FUCKING) England till Shabby Chic osv osv bara för att vi blir tillsagda att det är det som är fräckast just nu lär inte heller skapa lycka. Snarare stress och onödiga tomrum i plånboken. Vi blir livegna under trenderna och jävligt ängsliga.
Och det känns sorgligt.
Då kan det vara skönt att ha en fåtölj som ritades under 1920-talet och som jag velat ha sedan jag var 12 och fortfarande 38 år senare (OK, jag är 50 men inte överdrivet nostalgisk) uppskattar lika mycket. Det är ett föremål som tålt modeväxlingar och ögats slitage med grace.
Det är helt enkelt en möbel som berikar mitt liv än idag.
Min tes är att man köper kopior av ett av två skäl:
1. Man har inte råd med originalet.
Helt OK. Det mesta därute är oskäligt dyrt.
2. Man vill uppnå en effekt eller ett resultat. Glänsa. Framstå som något man inte är. (Rik?)
Patetiskt.
20 år är inte lång tid och kvalitet överlever alla trender, det är min åsikt.
MVH
//Ronnie
Ledsnar på barn, fru, bilar, verktyg, maskiner, jobbet (OK då då), älgjakt, segling, golf, fotboll, after work, kompisar, mat, vin, single malt, öl, sex, konst, musik, film, flugfiske mm mm mm i all evighet.
Jisses vad deppigt det låter...
Nä, jag tror inte att jag tillhör någon promille av världens befolkning som vill ha någonting for life. Tvärtom tror jag att vissa saker gör livet värt att leva. Det är definitivt inte en fåtölj eller AIK eller något annat enskilt. Men att omge sig med vackra (subjektivt) föremål gör inte livet sämre, om allt annat i livet är hanterligt och OK. Då blir det plus istället.
Visst, det finns sådant vi redan borde ledsnat på, spotlights högt och lågt och i alla rum, marksten som skapar lättskötta stenöknar runt våra hus och hemma-SPA som ingen har tid att koppla av i. Företeelser som anses vara markörer för framgång och god smak men som i framtiden antagligen kommer att skrotas lika ivrigt som avokadogröna kylskåp en gång.
Och att byta från minimalism till New (FUCKING) England till Shabby Chic osv osv bara för att vi blir tillsagda att det är det som är fräckast just nu lär inte heller skapa lycka. Snarare stress och onödiga tomrum i plånboken. Vi blir livegna under trenderna och jävligt ängsliga.
Och det känns sorgligt.
Då kan det vara skönt att ha en fåtölj som ritades under 1920-talet och som jag velat ha sedan jag var 12 och fortfarande 38 år senare (OK, jag är 50 men inte överdrivet nostalgisk) uppskattar lika mycket. Det är ett föremål som tålt modeväxlingar och ögats slitage med grace.
Det är helt enkelt en möbel som berikar mitt liv än idag.
Min tes är att man köper kopior av ett av två skäl:
1. Man har inte råd med originalet.
Helt OK. Det mesta därute är oskäligt dyrt.
2. Man vill uppnå en effekt eller ett resultat. Glänsa. Framstå som något man inte är. (Rik?)
Patetiskt.
20 år är inte lång tid och kvalitet överlever alla trender, det är min åsikt.
MVH
//Ronnie
Punkt två kan ju lika gärna handla om en rik människa (bortsett från att man vill framstå som något man inte är). Är det då inte lika patetiskt när de som har pengar köper saker bara för att visa upp sig, för att glänsa? För det är ju precis det handlar om för majoriiteten (bortsett från ett fåtal som är genuint intresserade av möbler, bilar eller vad det nu kan vara).
Frågar du en man i 50-årsåldern varför han köpt en ny merca för 900 000 så kommer han garanterat att säga att han är väldigt bilintresserad. Frågar du någon utomstående samma fråga så säger de att han köpt den som en statussymbol.
Angående möblerna så hävdar jag med bestämdhet att du tillhör en väldigt liten skara genuint intresserade. Resten är nog mest intresserade av att bräcka grannen och impa på polarna. Sen kan jag inte förstå att man köper en svindyr designmöbel som inte ens är sköna att sitta i (barcelona, Le Corbusiers Kub och många fler). Snacka om korkat...
Fast det är ju upp till var och en att göra den bedömningen
Frågar du en man i 50-årsåldern varför han köpt en ny merca för 900 000 så kommer han garanterat att säga att han är väldigt bilintresserad. Frågar du någon utomstående samma fråga så säger de att han köpt den som en statussymbol.
Angående möblerna så hävdar jag med bestämdhet att du tillhör en väldigt liten skara genuint intresserade. Resten är nog mest intresserade av att bräcka grannen och impa på polarna. Sen kan jag inte förstå att man köper en svindyr designmöbel som inte ens är sköna att sitta i (barcelona, Le Corbusiers Kub och många fler). Snacka om korkat...
Fast det är ju upp till var och en att göra den bedömningen
