Stämmer, sambos ärver inte varandra, det är respektive parts föräldrar som ärver om ingen av dem har barn.
Har man barn, enskilda eller gemensamma, så ärver de. Om det finns större tillgångar träder en överförmyndare in för underåriga barn och är med och avgör tex vad som ska hända med bostäder och sådant så att allt sker för barnets bästa, men det är i allmänhet barnets andra förälder som förvaltar arvet. Dvs i värsta fall den avlidna partens ex.
Har man barn, enskilda eller gemensamma, så ärver de. Om det finns större tillgångar träder en överförmyndare in för underåriga barn och är med och avgör tex vad som ska hända med bostäder och sådant så att allt sker för barnets bästa, men det är i allmänhet barnets andra förälder som förvaltar arvet. Dvs i värsta fall den avlidna partens ex.
Jag tänkte mig väl att man i alla fall skriver ett s.k. inbördes testamente om man äger hus och annat tillsammans utan att vara gifta.
Så gjorde i alla fall vi, och lade i bankfacket, under de 14 år vi var sambos, innan vi masade oss iväg till borgmästaren.
Så gjorde i alla fall vi, och lade i bankfacket, under de 14 år vi var sambos, innan vi masade oss iväg till borgmästaren.
Nu när sakfrågan är avklarad så...
Upplägget känns som något som Solsidan-karaktären Ove Sundberg skulle göra.
Ni har snart gemensamma barn, är snart gifta, och du ska har grejer som bara är dina? Och dina föräldrar vill inte att hon ska få ta del av framtida arv?
För en utomstående låter det som att varken du eller dina föräldrar är speciellt förtjusta i din blivande fru
Upplägget känns som något som Solsidan-karaktären Ove Sundberg skulle göra.
Ni har snart gemensamma barn, är snart gifta, och du ska har grejer som bara är dina? Och dina föräldrar vill inte att hon ska få ta del av framtida arv?
För en utomstående låter det som att varken du eller dina föräldrar är speciellt förtjusta i din blivande fru
Jag har inte frågat dig hur jag ska leva mitt liv eller hur jag ska göra med mina tillgångar. Jag frågade hur jag ska gå till väga rent juridisk för att åstadkomma det. Du har alltså helt missat att trådens frågeställning är juridisk och därför är jag inte intresserad av din åsikt kring själva upplägget. Vidare känner du inte till hur länge vi har varit tillsammans, vår ekonomiska situation, vad fastigheterna är värda och hur hennes föräldrar ska göra med sina tillgångar.HenrikP skrev:Nu när sakfrågan är avklarad så...
Upplägget känns som något som Solsidan-karaktären Ove Sundberg skulle göra.
Ni har snart gemensamma barn, är snart gifta, och du ska har grejer som bara är dina? Och dina föräldrar vill inte att hon ska få ta del av framtida arv?
För en utomstående låter det som att varken du eller dina föräldrar är speciellt förtjusta i din blivande fru
Ett exempel som förhoppningsvis ska få dig att förstå ovanstående och inse din löjliga kommentar: Om jag frågar vilken höjd jag ska ha på den nya köksbänken så vore ett obegåvad kommentar från dig varför jag renoverar köket överhuvudtaget.
Redigerat:
Oj, detta var lite känsligt tydligensam820921 skrev:
Du får se mitt svar som lite bonusinformation om hur gemene man ser på den här typen av upplägg. Tipset är alltså att hålla detta för er själva och inte tala om det med vänner/kollegor osv. Annars riskerar du som sagt att framstå som Ove Sundberg.
Att jämföra höjden på en köksbänk med att ingå äktenskap säger lite om nivån, och det hade inte blivit populärt hos min fru i alla fall
I mina öron låter det klokt samt minskar risken för tjafs om det tråkiga skulle inträffa.HenrikP skrev:Nu när sakfrågan är avklarad så...
Upplägget känns som något som Solsidan-karaktären Ove Sundberg skulle göra.
Ni har snart gemensamma barn, är snart gifta, och du ska har grejer som bara är dina? Och dina föräldrar vill inte att hon ska få ta del av framtida arv?
För en utomstående låter det som att varken du eller dina föräldrar är speciellt förtjusta i din blivande fru
Enligt statistiken är det som att riskera halva sitt kapital med samma odds som att singla slant.
(Om partnern ligger långt efter på den fronten, eller har det säkrat indirekt genom arv på det sätt som nämnts ovan).
Vi har ju sett flera trådar här på forumet om personer som råkat illa ut för att de inte varit förutseende nog i fall som dessa.
Sedan kan jag tycka, att med dagens individualistiska livssyn på allt annat.
Där man inte ser familjen som en enhet utan pratar om att föräldrapenning ska delas lika, där man inte har sambeskattning i äktenskap, som i många andra stater. Självständig ekonomi gäller enligt lagen, ända fram tills man eventuellt skiljs åt.
Så då är det egentligen konstigt att vi har kvar sådana saker som att tillgångarna ska vara gemensamma om äktenskapet bryts upp, som default i lagstiftningen.
Borde vara lite antingen eller, kan jag tycka.