I princip är det likgiltigt om bostäder förvaltas som hyresrätter, bostadsrätter eller som lagfarna egnahem. fastigheterna utgör tillgångar som i vilket fall som helst är i någon grad pantsatta, oavsett om bostäderna ägs av dess invånare eller ej.
Men i praktiken pantsätts egendomen vid ombildning till BRF två gånger om: För det första tar de boende lån till sina bostadsrätter (egen insats). Och för det andra belånar de genom föreningen sin fastighet kollektivt.
Men i praktiken pantsätts egendomen vid ombildning till BRF två gånger om: För det första tar de boende lån till sina bostadsrätter (egen insats). Och för det andra belånar de genom föreningen sin fastighet kollektivt.
Det finns inga definitioner av sådant, man kan bara använda siffran ur ett historiskt perspektiv och jämföra med sig själv. Den bör också ställas i relation till demografi, arbetslöshet, inflation, ränta, ekonomisk tillväxt, hushållens nettoförmögenhet samt det statsfinansiella läget som också är siffror där det saknar tydliga definitioner av vad som är bra och inte bra, men där alla är överens om att om tillräckligt mycket avviker från historiska medelvärden så är ekonomin dålig.-MH- skrev:
Swetrot, vad är det historiska medelvärdet då? Framgår ju inte i debatten. Framför allt, vad är "avviker tillräckligt mycket"?
För mycket av ekonomidiskussionerna tycks kretsa kring grafer, och att visa hur Nu skiljer sig från Tidigare. Men någon diskussion kring vilka föändringat som är bra, dåliga resp. oförargliga finner jag inte.
För mycket av ekonomidiskussionerna tycks kretsa kring grafer, och att visa hur Nu skiljer sig från Tidigare. Men någon diskussion kring vilka föändringat som är bra, dåliga resp. oförargliga finner jag inte.
Nej, sanningen är väl den att ekonomerna inte har någon vetenskaplig grund huggen i sten som de är ense om. När vi kommer till det här området handlar det om prognoser, och varje chefsekonom med lite självaktning har sina egna formler och beräkningar för att förutsäga tillväxt, arbetslöshet, inflation, kreditförluster etc. Vi har ett statliga konjunkturinstitutet som tillsammans med SCB tar fram en officiell hållning, sedan brukar LO, TCO, SACO, Svenskt Näringsliv och de stora bankerna också vilja vara med i vadslagningen om vem som gissar rätt tiondels procent på de här siffrorna.-MH- skrev:
Jag har letat lite, och det verkar inte finnas statistik om hushållens skuldsättningsgrad före 1970 som är tillförlitlig. Kurvan har två toppar, dels en topp som säger mer än 120% skulder i förhållande till disponibel inkomst och mer än 60% av BNP. Då fick vi fastighetskrasch. Siffrorna sjönk snabbt för att i början av 2000-talet åter börja stiga och 2008 låg man runt 150% av disponibel inkomst och c:a 75% av BNP. Utan att ha på fötterna för att säga bu eller bä till den siffran så förstår jag ekonomernas oro..
(Sidan 20 och framåt i http://www.google.se/url?sa=t&rct=j...zp1COmuPg&sig2=PEs6XvzzKUoIXTIaDS29kA&cad=rja)
Vänd på steken: Ska man bekymra sig i en tillväxt på noll, plus två, fyra eller sex procent? Eller ska man spara oron tills dess tillväxten är negativ?
Under åren från sekelskiftet fram till år 2008 steg småhuspriserna med 70-80 procent. Nu har alltså hushållen ökat sin belåning av tillgångarna från 25 till 35 procent ( sid 23 http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&...DS29kA&cad=rja ) Summan kan inte bli annat än en imponerande hävstångseffekt.
Omräknat till rena kronor har skulderna ökat sådär 250 procent. Vilket är så mycket att RIksbankens förståsigpåare inser att till och med medelklassen börjar känna kramper i plånbokstrakten på tal om höjda räntor och slopade skuldränteavdrag.
Detta kommer för mycket lång tid framöver att påverka (hämma) inhemsk konsumtion.
Under åren från sekelskiftet fram till år 2008 steg småhuspriserna med 70-80 procent. Nu har alltså hushållen ökat sin belåning av tillgångarna från 25 till 35 procent ( sid 23 http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&...DS29kA&cad=rja ) Summan kan inte bli annat än en imponerande hävstångseffekt.
Omräknat till rena kronor har skulderna ökat sådär 250 procent. Vilket är så mycket att RIksbankens förståsigpåare inser att till och med medelklassen börjar känna kramper i plånbokstrakten på tal om höjda räntor och slopade skuldränteavdrag.
Detta kommer för mycket lång tid framöver att påverka (hämma) inhemsk konsumtion.
Så om något ökar 250%, så är det dåligt? Är det så vi skall förstå det hela? Vad det ökade ifrån, eller om det är något annat som skiljer, är helt oväsentlig?
Var det fel redan vid 50% ökning, eller är det bara nu? Kommer vi tycka lika illa om det när det har ökat 1000%, eller skall vi vara ÄNNU oroligare då?
Var det fel redan vid 50% ökning, eller är det bara nu? Kommer vi tycka lika illa om det när det har ökat 1000%, eller skall vi vara ÄNNU oroligare då?
Om hushållens kostnaden för exempelvis transporter eller livsmedel ökar 250 procent är det precis lika "gynnsamt" som om det gäller bostadskostnaden. Rensat från inflation sticker bostadskostnaderna ut jämfört med så gott som alla andra hushållskostnader. Och nu resonerar vi hela klumpen hushållskostnader för hela gänget hushåll. Inte enskilda individer hitan, ditan.
Jo, men IT (generellt) är definitivt en skenande kostnad!För knappt 20 år sedan köpte Saab tillsammans med Forskningsrådsnämnden och Universitetet i Linköping en dator, som ungarna idag skulle garva åt. http://sv.wikipedia.org/wiki/Cray-1 Jo, de har blivit billigare.-MH- skrev:
Hade fastigheter i likhet med datorer följt Moores Lag, hade en typisk villa idag varit på 150 000 000 m2 och kostat 1 kr.
Problemet med fastighetspriserna är att dom KAN inte stiga snabbare än tillväxten i samhället. Skulle det hända har folk till slut inte råd att äta och måste avstå från fastighetsägande.
Den dagen hoppas man att belåningsgraden vida understiger värdet.
Håll i hatten.
Problemet med fastighetspriserna är att dom KAN inte stiga snabbare än tillväxten i samhället. Skulle det hända har folk till slut inte råd att äta och måste avstå från fastighetsägande.
Den dagen hoppas man att belåningsgraden vida understiger värdet.
Håll i hatten.