Platsresonemanget köper jag inte, vi pratar ju väggyta och den ytan kan man allt som oftast skapa.
 
Nimajneb skrev:
Platsresonemanget köper jag inte, vi pratar ju väggyta och den ytan kan man allt som oftast skapa.
Det beror väl helt och hållt på förutsättningarna? I ett modernt hus med stora tomma väggar kan man väl slänga upp vad som helst. I ett gammalt 1800-tals torp skulle väl ingen människa komma på tanken att förstöra en vägg med en ful tv? Där försöker man troligtvis gömma den i ett skåp eller annat så man slipper se den när den inte används. Alltså är storleken av betydelse.
 
Om / när jag skaffar en tv kan jag nog hitta plats för den i en bokhylla, eller kanske på en låg bänk. Någon ledig väggplats blir värre. Jag har knappt väggplats nog åt alla fotografier som jag vill ha på väggarna. Detta trots att jag tyvärr inte bor i ett 1800-talstorp. Hus har olika förutsättningar och i mitt hus är väggytan utan fönster tämligen begränsad.

Erik
 
Dalbotös skrev:
Det beror väl helt och hållt på förutsättningarna? I ett modernt hus med stora tomma väggar kan man väl slänga upp vad som helst. I ett gammalt 1800-tals torp skulle väl ingen människa komma på tanken att förstöra en vägg med en ful tv? Där försöker man troligtvis gömma den i ett skåp eller annat så man slipper se den när den inte används. Alltså är storleken av betydelse.
Men då en TV behöver ström så är det ju uteslutet.... ;)
 
Nimajneb skrev:
Men då en TV behöver ström så är det ju uteslutet.... ;)
Varför skulle det vars uteslutet? De flesta som bor i äldre hus har faktiskt ström indraget :)
 
Håller med Benjamin.. Platsresonemanget håller inte, utan det är en fråga om generation och intresse. Har man intresse av film mm är storleken av stor betydelse. Då skapar man plats även i 1800tals torpet och man ser inte tv som något fult utan den ses som en del i inredningen.
 
Om än inte med samma ord så var det precis det jag skrev, nämligen att om man har ett stort intresse så låter man det ta plats. Är å andra sidan intresset begränsat så kan utrymmet vara ett fullgott argument för att välja en mindre apparat. Generation tror jag inte har med saken att göra.

Erik
 
Det finns en tydlig skillnad mellan generationer och bruk av tv..
 
Det ena måste ju inte utesluta det andra, det finns många olika lösningar att dölja en TV, även modell större. Jag har sett t.ex. där man hade en stor vikbar tavla som skymde TV'n (TV'n infälld i väggen), tavlan kunde sedan bara svängas ut (med en tavla/bild på andra sidan också) när man skulle se använda TV'n. Sen finns det ju en mängd lösningar med en TV som kan fällas in i väggar, bänkar, tak o.s.v för att dölja den. Mest fantasin som sätter gränserna (och i viss mån budgeten kanske).

Nimajneb lyfter en intressant aspekt som många inte tänker igenom. Källmaterialet, vad är det jag kommer titta på? Dock generaliseras det grovt, vanlig SD-upplösning räcker väldigt långt, det går inte att haka upp sig på bara upplösningen (precis som med kamerorna). Komprimering, bitrate och ursprunglig källa spelar minst lika stor, om inte större roll. En dvd med hög kvalitet gör sig utan problem på en riktigt stor bild.

Dessutom beror det också på vad man spelar upp det med och på, hur bra uppskalning man har av bilden på sin tv, bluray, dvd, htpc eller vilken källa man nu låter sköta uppskalningen. Det skiljer dessutom väldigt mkt beroende på hur man vill koppla ihop sin anläggning o.s.v. SVT t.ex. som är duktiga med kvalitet på sina sändningar kan se ut som total skit o du bara kopplar in det via komposit, eller scart. Medans det kan se riktigt bra ut via HDMI från en vettig box eller HTPC och en TV som har bra uppskalning. Det kan bli så pass bra att det ser alldeles lysande ut vid 2m tittavstånd på en 50-tummare. Visst är det inte lika bra som en bra bluray (jag säger bra bluray, för det finns bluray utgåvor med katastrofal bildkvalitet också), men det är verkligen inte heller så att man känner att "usch, jag måste flytta längre bak för det är för dålig bild". Även om det sistnämnda är högst subjektivt.

Ska man hårddra det blir ju alterantivet egentligen att se någonting med en bild som är lite "mjuk" (vilket den ska kännas som med korrekt uppskalning/bildbehandling) men stor, eller en bild som blir så liten att den upplevs som skarp, men då så liten att man ändå inte kan urskilja vad tusan som händer. Jag väljer iaf garanterat det förstnämnda med möjlighet till att faktiskt avnjuta riktigt bra HD-material som det bör avnjutas. Det blir ju faktiskt bara fler och fler HD-sändningar och kanaler med tiden.

Citerar också mig själv från en annan tråd där det finns en hel del matnyttiga länkar kring just bildstorlek

"Om man går efter bland annat THX's rekommenderade bildförhållanden så hamnar man på ca 36 grader (vinkeln alltså om du gör en triangel mellan ögon och kanterna på duken). Provat lite olika själv och jag tycker det är en tämligen behaglig bildstorlek, till alla former av tittande (film, tv, spel etc).

Här har du lite att gå på:

http://carltonbale.com/1080p-does-matter Carlton Bale, praktiska grafer för att se nytta av SD, 720, 1080 vs. avstånd och rekommenderad bildstorlekar.

http://myhometheater.homestead.com/v...alculator.html En bra kalkylator för att checka vilken bildstorlek som rekommenderas, utifrån ens egna preferenser, bildformat etc. Mycket användbar.

http://www.flatpanelshd.com/focus.ph...&id=1229341535 En enkel dra och släpp guide för att avgöra tittavstånd utifrån bildstorlek och upplösning. Alla som köper en ny TV borde kika på den här...... innan man drar iväg och köper en ny 37 tums full hd tv och sätter sig 4,5 m ifrån i vardagsrummet och tycker "Fan det är ju knappt nån skillnad på vanliga SD-sändingar och HD, sicket humbug....."

Det är bara att konstatera att tyvärr är TV inte riktigt lika enkelt som det var för 15 år sedan. Med den mängd av material, storlekar, kontaker mm som existerar idag. Sitter man fast i det "gamla tänket" och/eller inte kan/vill sätta sig in hur man bäst nyttjar sin TV idag så är det nog mer regel än undantag att man blir besviken på ett eller annat sätt. Tyvärr... :S

[Edit]
Stavfel till höger å vänster, så går det när man har bråttom
 
Redigerat:
Jag skrev lite om detta på MinHemBio för ett tag sedan, inklusive en tabell som ger bra pekpinnar till vilken storlek man bör titta på.

Sedan gäller ju det gamla rådet att inte köpa TV utan en riktig demo först, mao gå till en riktig förhandlare (inte Siba, Expert eller liknande) och få en skräddarsydd demo med tittavstånd som överensstämmer med ditt vardagsrum osv. Det allra bästa är givetvis om man får låna med sig en apparat hem över helgen - de allra flesta som gör detta köper i slutändan en apparat som är minst 10" större än de först tänkt sig.
 
håller med mrvoodo, sd i bra kvalitet är mkt bra med bra uppskalare. deet skiljer inte mycket mot hd i upplösning. hd har bara knappt dubbelt så många rader m pixlar. så tv-branchens hd är 5 ggr bättre är bara bull-shit.
sd-tv och dvd håller mkt väl för 90tum på 3.5m. tyvärr sänder inte många tv av god kvalitet. tack svt.
 
emigrating skrev:
Jag skrev lite om detta på MinHemBio för ett tag sedan, inklusive en tabell som ger bra pekpinnar till vilken storlek man bör titta på.

Sedan gäller ju det gamla rådet att inte köpa TV utan en riktig demo först, mao gå till en riktig förhandlare (inte Siba, Expert eller liknande) och få en skräddarsydd demo med tittavstånd som överensstämmer med ditt vardagsrum osv. Det allra bästa är givetvis om man får låna med sig en apparat hem över helgen - de allra flesta som gör detta köper i slutändan en apparat som är minst 10" större än de först tänkt sig.
Men felet i detta gammalmodiga pixelhysterisvammel (häftigt ord) är att i verkligheten har man inte den perfekta källan och att bildkvalitete/upplevelse har inte så mycket med pixlar att göra.

Att se på TV är mer än kolla på ansiktsporer. Hur kul är det för en hel familj o sitta 1,5 m framför en stor bildskärm en fredagkväll.

Jag har full respekt för dom som har detta som superhobby, men please..... försök inte få oss vanliga slötittare att fastna för detta.
 
Nimajneb skrev:
Men felet i detta gammalmodiga pixelhysterisvammel (häftigt ord) är att i verkligheten har man inte den perfekta källan och att bildkvalitete/upplevelse har inte så mycket med pixlar att göra.

Att se på TV är mer än kolla på ansiktsporer. Hur kul är det för en hel familj o sitta 1,5 m framför en stor bildskärm en fredagkväll.

Jag har full respekt för dom som har detta som superhobby, men please..... försök inte få oss vanliga slötittare att fastna för detta.
Som sagt:

Cujo skrev:
...Notera att jag här har angett vad som är optimalt, utan hänsyn till vad som är praktiskt möjligt...
Det är både en generations-, och en prioriterings-fråga.
Jag ville ha en storbilds-tv, när jag bytte upp mig ifrån en 26" tjock tv. 50" Plasman var jättestor i tre dagar, sedan insåg jag att, om vi hade köpt mindre tv så hade jag blivit missnöjd... T o m frun håller med om att vi valde rätt storlek, så här i efterhand, och kan nu inte tänka sig mindre.

Men varför köpa en dyr storbilds-tv om man ändå inte prioriterar storbildsupplevelsen? Varför lägga en massa pengar på en 40-50 tummare om du ändå tänker sitta 4-5 meter ifrån??? När du kan spara 5000-10 000kr, genom att köpa en mindre tv, sitta lite närmare, och ändå få samma upplevelse, mycket billigare?

Självklart finns det nackdelar. Med en 50 tummare så har du prioriterat ned den upplevda bildkvaliteten vid tv-tittande, pga att så många kanaler har dålig sändningskvalité. Skit in = skit ut. Ju större bild desto tydligare syns bristerna. Å andra sidan så blir upplevelsen så mycket bättre vid film eller spel, så att jag tycker att det utan tvekan är värt det.

Själv så lever jag inte som jag lär. Det skall vara praktiskt genomförbart också... Skall man uppnå dem betraktningsvinklarna som jag tidigare hänvisat till, så är duk och projektor den enda realistiska lösningen. Vi sitter ca 2.2 meter ifrån tv:n (50"), utom när jag spelar. Då brukar jag ställa en stol framför soffbordet och hamnar då dryga metern ifrån tv:n.

Men detta förändrar inte det faktum att de flesta har en alldeles för liten tv, alt. sitter alldeles för långt ifrån.

/
 
Nu har jag just kommit hem med en tv som jag fått till låns av min syster som inte behöver den längre. Den är på 19". Från två meters håll gick det utmärkt att se att den inte hade någon mottagning och att menysystemet var inställt på något troligen slaviskt språk som jag inte kan. Efter en stunds strulande fanns det några kanaler att titta på. På ettan fanns det motorcyklar och på fyran fanns Jimmie Åkeson. Jag betvivlar att någotdera hade blivit intressantare med en större tv. Att de flesta har en för liten tv eller sitter för långt ifrån är inte ett faktum utan en åsikt. Med ett begränsat intresse finns inget behov av en stor apparat och då är det bara slöseri med utrymme och pengar att börja maximera storleken.

Erik
 
Cujo skrev:
Som sagt:



Det är både en generations-, och en prioriterings-fråga.

Men detta förändrar inte det faktum att de flesta har en alldeles för liten tv, alt. sitter alldeles för långt ifrån.

/
Uppenbarligen förstår du inte innebörden av ordet optimalt. Ett optimalt tillstånd tar hänsyn till
alla constrains som finns och som påverkar det slutliga resultatet. Hit hör helt klart källans bildkvalitet.

Kanske en generationsfråga då den största andelen storbildstv löpare finns i åldergruppen 30-60år.
60+ kommer nog inte bli stor förrän dagens 50+ är där
20+ kommer även dom att komma in i TV världen. Så visst har vi en temporär obalans men den tycker jag är ganska ointressant.

Prioriteringsfråga...eftersom i princip alla saknar obegränsade medel så handlar allt om prioriteringar.

Sitter för långt ifrån... säkert fler än sitter för nära .. typ 2m från en 50" plasma.;)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.