- Status
Ingen kritik alls mot TS menar jag med detta inlägg vill jag först och främst skriva.
Men när jag blir gammal och går i pension så ska jag o frugan sälja vårt hus och våra tillgångar och leva livet sista tiden.
Säker på att era föräldrar inte tänker likadant?
Men när jag blir gammal och går i pension så ska jag o frugan sälja vårt hus och våra tillgångar och leva livet sista tiden.
Säker på att era föräldrar inte tänker likadant?
Instämmer med addo ovan.
Jag anser att det är oförskämt resonemang i tråden om arv från föräldrarna när dessa dör. Låt föräldrarna göra vad dom vill med sina ägodelar så länge dom lever.
Resonemanget om att TS ska köpa stugan känns helt barrokt. Låt föräldrarna avgöra om dom vill sälja och till vem i så fall.
Jag anser att det är oförskämt resonemang i tråden om arv från föräldrarna när dessa dör. Låt föräldrarna göra vad dom vill med sina ägodelar så länge dom lever.
Resonemanget om att TS ska köpa stugan känns helt barrokt. Låt föräldrarna avgöra om dom vill sälja och till vem i så fall.
Oförskämt eller inte är svårt att bedöma utan att ingående känna till TS familjesituation. Det kan exempelvis vara så att föräldrarna är mycket angelägna om att stugan ska stanna i släkten och att alla "affärer" ska vara utredda i god tid innan deras bortgång. Det är väl inte helt orimligt att föräldrarna vill göra det dom kan för att minimera risken för bråk när de väl går bort.BerraBo skrev:
Tankar och samtal kring kommande arv kan naturligtvis kännas motbjudande men tyvärr är det oundvikligt att vi alla en gång går bort, Vill man leva upp sina pengar innan dess är det helt OK. Vill man efterlämna en del till sina arvingar på ett förhoppningsvis problemfritt sätt är även det helt OK.
Jag tycker att föräldrarna bör visa ansvar genom att fundera på ägarskapet och nytjandemöjlighet när de hamnar i situation att de inte klarar löpande underhåll. Titta er omkring. Det är många bygnader som förfaller. Om man äger en sommarstuga genom hela pensionsåldern in till jordvärmen så kan det vara bara en tomt kvar att sälja.
Våga prata klarspråk med familjen. Klart man ska hjälpa familjen gratis med lite pyssel och knåp men det finns alltid en gräns.
Våga prata klarspråk med familjen. Klart man ska hjälpa familjen gratis med lite pyssel och knåp men det finns alltid en gräns.
Bra skrivet Alfredo och lassaserik! Att tabubelägga alla diskussioner om arv och låtsas som att ens föräldrar aldrig kommer dö är bara att stoppa huvudet i sanden.
Min mamma gick bort för några år sedan och min pappa är såpass sjuk att han inte klarar av att underhålla "vår" sommarstuga. Mina föräldrar tog över stugan av farmor och farfar innan dom gick bort. Mina föräldrar önskar samma sak. Det var väldigt viktigt för min mamma att reda ut detta innan sin bortgång och min pappa är jätteglad att stugan inte står och förfaller i väntan på sitt frånfälle.
Min bror och jag har löst det så att vi står för hälften av alla husinvesteringar medan jag står för alla driftskostnader. Sedan delar vi lika de tillgångar som finns kvar vid arvsskiftet. En förutsättning för att det skall fungera är att man har bra kontakt inom familjen och att man är ärliga mot varandra.
Min mamma gick bort för några år sedan och min pappa är såpass sjuk att han inte klarar av att underhålla "vår" sommarstuga. Mina föräldrar tog över stugan av farmor och farfar innan dom gick bort. Mina föräldrar önskar samma sak. Det var väldigt viktigt för min mamma att reda ut detta innan sin bortgång och min pappa är jätteglad att stugan inte står och förfaller i väntan på sitt frånfälle.
Min bror och jag har löst det så att vi står för hälften av alla husinvesteringar medan jag står för alla driftskostnader. Sedan delar vi lika de tillgångar som finns kvar vid arvsskiftet. En förutsättning för att det skall fungera är att man har bra kontakt inom familjen och att man är ärliga mot varandra.
"Man ska låta ärvas med varm hand " i motsats till en kall likstel en antar man.BerraBo skrev:
Vid sidan av folkmord och lillgamla barn finns inget så rötet som arvstvister.
Gör som jag har gjort, jag köpte gården av min far efter att han och jag pratat med mina syskon. Sedan fick han disponera gården så länge han levde. Både min far och mina syskon var glad för att gården stannade i släkten.
kalla mig vad du/ni vill men i mina öron låter det helt sjukt
hur kan man tänka på arv när föräldrarna lever
man kan nästan tro att du har en liten baktanke när du "hjälper" med renoveringen
du tänker nog mer på dig själv än dina föräldrar
tycker bara det är sorgligt
hur kan man tänka på arv när föräldrarna lever
man kan nästan tro att du har en liten baktanke när du "hjälper" med renoveringen
du tänker nog mer på dig själv än dina föräldrar
tycker bara det är sorgligt
Naturligtvis inget fel med att diskutera arvsfrågor och hur det ska bli efter föräldrarnas bortgång. Det jag tycker man ska tänka på att initiativet helst bör komma från föräldrarna och att man måste vara väldigt lyhörd i diskussionen för att föräldrarna inte ska känna sig mer eller mindre tvingade av de presumitiva arvingarna. Det finns alltid en risk med den här typen av planering också. Vad händer om föräldrarna "säljer" huset till sonen för att det ska finnas kvar i släkten och sedan sonen förolyckas eller skiljer sig.
Det finns lagstiftning angående detta. Räkna med att den lagen gäller !!!
"Murphys lag" Can anyting go wrong, it will.
Om 20 år när dina föräldrar dör så har din syster blivit sjuk och hennes dotter har gift sig med en sniken advokat, eller nåt av de minst 1000 andra senarior som man kan tänka sig. Köp en egen stuga, antingen dina föräldras eller någon annan stuga om du vill slippa bekymmer.
"Murphys lag" Can anyting go wrong, it will.
Om 20 år när dina föräldrar dör så har din syster blivit sjuk och hennes dotter har gift sig med en sniken advokat, eller nåt av de minst 1000 andra senarior som man kan tänka sig. Köp en egen stuga, antingen dina föräldras eller någon annan stuga om du vill slippa bekymmer.
Jag tycker att det finns en skilnad mellan arvets värde och en fastighet som inte mår bra av att underhållas. Det är ofint att prata om hur mycke pengar som förväntas komma i arvet. Men viktigt att prata om hur saker ska underhållas.
Jag vet att för sonen till en jordbruksfastighet kan det bli så att om han inte får överta ägandet av gården i rätt tid så ser han sig tvingad att hitta ett annat yrke och överge drömen om att förvalta arvet...
Jag vet att för sonen till en jordbruksfastighet kan det bli så att om han inte får överta ägandet av gården i rätt tid så ser han sig tvingad att hitta ett annat yrke och överge drömen om att förvalta arvet...
Vilken människosynd du har - du tror verkligen det värsta om folk.V1K1NG skrev:
Ingenting blir väl bättre av att tigas ihjäl? Om alla inblandade vill lösa situationen så är det ju bra att sitta ner och prata med varandra.
Att ett hus går i arv i generationer tycker jag är något väldigt fint och mina barn pratar redan om när dom skall ärva huset efter mig och min fru. Inte en chans att jag tar illa vid mig av detta.
Nu var väl kanske inte ditt inlägg riktat mot mig, men mitt fall rör sig om en fd fideikomiss, dvs man lånar gården av sina barn. Dessutom känner man en skuld till sina föregångares slit på hyggena.V1K1NG skrev:
Detta kan absolut ses som besjälning, blötsentimentalt eller kanske rent skrockfullt då jag ju faktiskt inte har några barn än.
Trots idoga försök att förklara sånt här för någon som inte känner likadant så har det visat sig omöjligt.
Jag tycker tvärt om att man lider av stenhjärta ifall man inte försöker ge sina efterkommande något. Det behöver naturligtvis inte vara kapital man efterlämnar sig, utan tex värderingar.
Att det är vad som är meningen med livet, att ha skapat nåt värt att bevara.
Redigerat:
Hej !
Med anledning hur lagen om samägande är utformad så vill jag tippsa Dig/Er om att ta ett snack, dina föräldrar, du och din syster om hur ni skall ha det med fastigheten i framtiden. Görs inget så kan någon av delägarna en dag ordna ett papper från länsrätten om att fastigheten skall sättas under förmyndare i väntan på försäljning. Den andre delägaren fast denne har 50% liksom den förste har inget att säga till om, utan får snällt sitta och vänta på en kommande öppen budgivning vid en öppen auktion. En aukotion som det bara inte är delägarna med på utan är öppen för alla intressenter.
Har råkat ut för detta själv då en släkting som aldrig hade gjort något på eller åt fastigheten en dag ordnade ett beslut från länsrätten, och trots att vi ordnade advokat och överklagade så hade vi inte ett "vitten" att säga till om!
När så auktionen en dag kom så försökte vi ropa in fastigheten, men vår släkting satt där med ett flin och höjde hela tiden med 10000 kronor tills vi absåg att vi redan var en bra bit över vad det ekonomiska värdet på fastigheten låg, så vi gav orr med följd att han fick den för 10 000 kronor mer än vårt sissta bud ! Bara knappt en månad efteråt så låg fastigheten sså ute på försäljning hos en mäklare och låg så drygt en månad eller så. Men blev inte såld då det också var en jord- och skogsbruksfastighet och fastigheten låg i ett s k. omarronderingsområde, vilket gjorde att det inte gick att sälja till vem som helst utan att det behövdes ett sk "förvärvstillstånd" !
Slutet ble att släktingen fick sälja fastigheten till ett pris understigande drygt 190 000 kronor, mot vad han själv hade varit tvungen att köpa det för då vi la oss i budgivningen ! Med tanke på hans flin under budgivningen, så undrar man ju om det inte var vi som ändå fick det sissta flinet och att det är som det ofta sades förr i tiden att "Hut går hem" Så låt det inte gå så långt att du och din syster en dag står där med en fastighet som sliter sönder er vänskap, utan gör upp med Era föräldrar om hur ni skall göra innan den dagen kommer !
Med anledning hur lagen om samägande är utformad så vill jag tippsa Dig/Er om att ta ett snack, dina föräldrar, du och din syster om hur ni skall ha det med fastigheten i framtiden. Görs inget så kan någon av delägarna en dag ordna ett papper från länsrätten om att fastigheten skall sättas under förmyndare i väntan på försäljning. Den andre delägaren fast denne har 50% liksom den förste har inget att säga till om, utan får snällt sitta och vänta på en kommande öppen budgivning vid en öppen auktion. En aukotion som det bara inte är delägarna med på utan är öppen för alla intressenter.
Har råkat ut för detta själv då en släkting som aldrig hade gjort något på eller åt fastigheten en dag ordnade ett beslut från länsrätten, och trots att vi ordnade advokat och överklagade så hade vi inte ett "vitten" att säga till om!
När så auktionen en dag kom så försökte vi ropa in fastigheten, men vår släkting satt där med ett flin och höjde hela tiden med 10000 kronor tills vi absåg att vi redan var en bra bit över vad det ekonomiska värdet på fastigheten låg, så vi gav orr med följd att han fick den för 10 000 kronor mer än vårt sissta bud ! Bara knappt en månad efteråt så låg fastigheten sså ute på försäljning hos en mäklare och låg så drygt en månad eller så. Men blev inte såld då det också var en jord- och skogsbruksfastighet och fastigheten låg i ett s k. omarronderingsområde, vilket gjorde att det inte gick att sälja till vem som helst utan att det behövdes ett sk "förvärvstillstånd" !
Slutet ble att släktingen fick sälja fastigheten till ett pris understigande drygt 190 000 kronor, mot vad han själv hade varit tvungen att köpa det för då vi la oss i budgivningen ! Med tanke på hans flin under budgivningen, så undrar man ju om det inte var vi som ändå fick det sissta flinet och att det är som det ofta sades förr i tiden att "Hut går hem" Så låt det inte gå så långt att du och din syster en dag står där med en fastighet som sliter sönder er vänskap, utan gör upp med Era föräldrar om hur ni skall göra innan den dagen kommer !Sorry, men det finns tråkiga tillfällen när detta inte stämmer. Det finns ingen som helst garanti mot exempelvis att föräldrar avlider efter sina barn.Nicke75 skrev: