Det här med storlek på bil har mycket att göra med vad man är van vid.
Jag besiktade min kapitän under förra veckan för att ha istället för min suburban.
Men när jag för första gången sedan i vintras fick krångla för att få in ett 2m avgasrör i bilen så insåg jag att man blir lite bortskämd med att ha 270cm lastutrymme.

Och om man handlar bildelar från usa så är det extremt billigt med reservdelar till usa bilar nu.
 
Hemmakatten
Men visst är det så att om man inte har riktigt råd att köpa ny(begagnad) bil så tror man att just denna reparation är den sista och sedan kommer bilen att köra fint minst ett år till. Till slut har man lagt ner så mycket mer på bilen än vad den är värd, så då kan man ju inte sälja den utan hoppas återigen att bilen skall hålla ett tag till.

När jag som fattig student köpte min första bil, en begagnad Renault 16TS, som kostade hela terminens studielån (12,000 har jag för mig att det var) hade jag absolut inte råd att lämna in den på service. Jag gick istället på en nybörjarbilservice-kurs hos ABF på kvällstid i två terminer och lärde mig serva bilen.

Redan då verkligen avskydde jag att meka med bilar. Inte blev det bättre av den gången jag var på en OK-mack med självserviceutrymme och skulle byta avgasrör. Hissade upp bilskrället och fick loss allt utom det främre röret som var fastrostat. Bankade och bökade och det kom fram flera karlar och frågade om de kunde hjälpa till. Ung förbannad tjej som kan själv, så sa jag förstås nej. Efter ytterligare en halvtimme kom en vän dit, en karl, som då (förstås) fick hjälpa mig.

Jag har också lyckats att få olja över hela mig när jag skulle byta. På en bil var bulten så kort att jag inte hann med och på en anna bil satt bulten så hårt att när jag äntligen fick loss den så sprutade oljan över mig (stod förstås rakt under).

Skitig och oljig blir man och oljan verkar sitta kvar i evigheter på händerna och under naglarna. Kommer också ihåg den gången jag skulle byta kamrem på min Ford Escort (hade absolut inte råd att lämna in den för byte). hade köpt en servicebok och "min" kille på Ok-macken sa uppmuntrande att detta kunde jag fixa själv. Det min man fortfarande skämtar om (han var inte min man då) är att jag markerade kolvläget med nagellack innan jag tog av remmen.

Nu har jag lyckligtvis råd att lämna in bilen på service och de nyare bilarna går inte att mecka med som de äldre. Avskyr också att byta däck. Och skulle jag få punktering så ringer jag numera Falck Assistance som jag betalar 500kr per år för. Väl investerade pengar :)
 
Har man behov av bilen så måste man ju även verkligen lite på den.
Jag skulle aldrig vilja ha en bil som jag inte visste att den i rullar så fort jag ska någonstans, oavsett m jag ska till jobbet, flyget eller en snabbt påkommer weekendtrip till Paris.

Många har ju kanske alternativ till bilen men för oss som saknar detta så duger inte gamla skrothögar.
 
Jag litar inte för ett ögonblick på en bil tillverkad efter ca 1985-90.
Finns åt h-lvete för mycket kablar som kan strula.
 
Hemmakatten skrev:
Jag har också lyckats att få olja över hela mig när jag skulle byta. På en bil var bulten så kort att jag inte hann med och på en anna bil satt bulten så hårt att när jag äntligen fick loss den så sprutade oljan över mig (stod förstås rakt under).
En mekaniker på en verkstad där jag en gång praktiserade hade också provat detta. Han stod under bilen och skruvade ur oljepluggen. När den lossnade tappade han den i baljan på golvet och böjde sig genast fram för att ta upp den innan den täcktes av olja. Han ångrade sin snabbhet när oljan rann i nacken på honom. Hans kompisar var mer roade än han själv.
 
Hemmakatten
hehe, ja då förstår åtminstone han hur det känns. Är han fortfarande bilmekaniker?
 
Jag skulle nog säga att nyare bilar är minst lika pålitliga, men när dom väl strular så är det inte så mycket man kan reparera vid vägkanten. Bästa bilen jag haft i det avseenden är min 140 av årsmodell -71 som jag sålde för några år sedan. 36000 mil på mätaren men simpel konstruktion som ytterst sällan krånglade och med "rätt" verktyg i bagaget så klarade man det mesta. (Bilen hade endast en besiktningsanmärkning på dom ca 15 år som den ägdes inom min släkt.)
För att inte tala om Amazonen som jag körde fem mil hem med overdrive-lådan i princip löst hängande i axel + kardan när delen mellan växellådorna brast. Efter utbyte av den trasiga delen + ny olja så fungerade overdriven som vanligt igen. Den gången kopplingsvajern brast var det heller inga större problem att ta sig hem för egen maskin.

Fast nu kanske det blev lite för mycket nostalgi...
 
Ja tekniskt tycker jag bilar var på toppen 65-75, då hade 12v och oljefilter kommit men dom flesta hade enkel elektronik.

Jaja, jag får trösta mig med att jag iaf har 3 gamla bilar hemma när min firma-Transit 2011 ska in på lagning för 4:e gången på måndag, denna gången blir det kanske motorbyte.
Ford har ju dåligt rykte men övriga bussar har också problem så det är ju pest eller kolera typ.
 
skalman1 skrev:
Det här med storlek på bil har mycket att göra med vad man är van vid.
Jag besiktade min kapitän under förra veckan för att ha istället för min suburban.
Men när jag för första gången sedan i vintras fick krångla för att få in ett 2m avgasrör i bilen så insåg jag att man blir lite bortskämd med att ha 270cm lastutrymme.
Jag tänkte precis likadant häromdagen när jag o tanten åkte i hennes bil och skulle handla täckbark, f-n va dåligt med plats, och då har hon ändå en Honda CR-V. Tjänstebilen som jag kör med har en lastyta på 4,15 x 2,15. Man blir snart bortskämd med dom lasterna:wow:
 
Visst är det jäkligt skönt att ha en stor bil. Jag stortrivs med min Citroën C5:a som sväljer det mesta man stoppar in bakifrån. Men det kostar! En stor bil är dyrare i alla avseenden. Högre pris, mer bränsle, mer skatt, dyrare däck, dyrare försäkring. Har man inte barn så behöver man nog sällan en större bil än en golf med dragkrok. De flesta moderna bilar har ju så pass flexibel inredning att man ofta får in rätt mycket last i en liten bil. Renault Twingon jag körde tidigare tog lätt 2,20 meters IKEA bokhyllor bara man fällde ena baksätesdelen och passagerarstolen.

Utan att ha räknat på det så tror jag att det är ekonomiskt fördelaktigt att köra en mindre bil och hyra större vid de specialtillfällen då man behöver större,
 
Jag måste bara tipsa om en av dom mest praktiska bilarna vi har haft, Toyota Yaris Verso. Tyvärr en av dom tråkigaste att köra dock (och fulaste), men herrejösses vad praktisk och billig i drift. Baksätet var klart rymligare än en V70 II, bakåtvänd stol där bak och en vuxen framför var inga problem. Bagaget var ganska kort men typ 120 högt! Soppaförbrukning på typ 0,65 blandat, hade den i 2,5 år, bytte en glödlampa, thats it! Köpte vid ett tillfälle ett bord (160cm) och 6 stolar, no problems. Ut med dom löstagbara stolarna i baksätet och man hade en VW Caddy!
 
Japs bilar är ofta väldigt hållbara mekaniskt. Det brukar vara rosten som tar dem.
 
Tompamannen skrev:
Jag måste bara tipsa om en av dom mest praktiska bilarna vi har haft, Toyota Yaris Verso. Tyvärr en av dom tråkigaste att köra dock (och fulaste), men herrejösses vad praktisk och billig i drift. Baksätet var klart rymligare än en V70 II, bakåtvänd stol där bak och en vuxen framför var inga problem. Bagaget var ganska kort men typ 120 högt! Soppaförbrukning på typ 0,65 blandat, hade den i 2,5 år, bytte en glödlampa, thats it! Köpte vid ett tillfälle ett bord (160cm) och 6 stolar, no problems. Ut med dom löstagbara stolarna i baksätet och man hade en VW Caddy!
Fast jämföra en sådan med en v70n blir ju lite som äpplen och päron. Och v70n är nog till och med mindre än den första v70 modellen.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.