Nä, och skrapa ihop en kontantinsats på några hundratusen för att köpa en instegslägenhet är ju inte realistiskt för många. Jag är nyfiken på vad som händer när förstagångaköparna "tar slut". Hur ska de som suttit i sin instegslägenhet något år kunna sälja med tillräckligt stor vinst för att komma vidare då...S Stego1 skrev:
Jag har alltid sett det som föräldrarnas ansvar att hjälpa till med att lösa.Buford skrev:
Nä, och skrapa ihop en kontantinsats på några hundratusen för att köpa en instegslägenhet är ju inte realistiskt för många. Jag är nyfiken på vad som händer när förstagångaköparna "tar slut". Hur ska de som suttit i sin instegslägenhet något år kunna sälja med tillräckligt stor vinst för att komma vidare då...
Har nog också gjort 3 skidresor i år, men jag ser ju Bydalsfjällen från mitt sovrum och det är dit vi vanligen åker, tar en dryg timme och ibland lånar vi en stuga av bekanta men oftast dagsutflykter för det är för jobbigt att hålla på med övernattningar.AndersMalmgren skrev:
Renoverare
· Stockholm
· 18 239 inlägg
Nice. Fast allra bäst är det ju leva i solen och resa till snönV Ville_Vessla skrev:
Men då får man leta nytt land Ibland hoppar det över en generation också, jag behövde aldrig hjälp eftersom lägenheter var billigt på 90-talet, men pappa som inte har så långt kvar(cancer) ringde igår och frågade om mina döttrars(mellanstadieålder) personnr för att skriva nytt testament. Summan som nämndes räcker inte till i Stockholm men i de flesta andra orter för mer än handpenningen. Det var inte ett roligt samtal men pappa vill lämna efter sig till sina barnbarn eftersom han vet att jag och min syster klarar oss utan problem. Jag skulle nog hellre sett att han unnat sig själv och mamma för pengarna men för en som är född under kriget i Tornedalen är det nog inte ett alernativ.T tanaris skrev:
Nu verkar jag vara sen på bollen med mitt svar, ser att flera inlägg om detta med sparande/amorterande/investerande tillkommit i tråden och att de verkar representera de olika synvinklarna tillräckligt. Att jag alls skrev om detta var endast för att lyfta frågan om investeringar som sparform i jämförelse med "sparkonto" respektive amorteringar (under vissa specifika omständigheter), alltså för att nyansera - inte för att tona ned några risker, inte för att uppmana någon att satsa allt på volatila aktier, och sannerligen inte för att avkrävas några specifika investeringsråd. Jag ser ingen anledning att gnabbas om detta, vi verkar dessutom stå på ungefär samma kulle av dina andra inlägg i tråden att döma.T tanaris skrev:
Det finns inget som är helt riskfritt. Banker kan gå omkull, valutor kan upphöra att existera, marknader kan spricka och fastigheter tappa sitt värde. Med sparande, som med allt annat i livet, måste man kalkylera med risker och själv avgöra vilken risk man är bekväm med. Vi kan väl helt enkelt konstatera att vi ser på saken på olika sätt och att vi kanske definierar både "risk" och "att vinna på något" olika.
Allt gott!
Goe däj...T tanaris skrev:
Ingår i fostran att lära barn stå på egna ben. Även då det gäller ekonomin.
Nä Du. Räknar kallt med att barna tar ansvar och föder mig, nu när jag lever på pension.
Om inte så bränner jag allt innan 80.
Finns, så många behövande, som har det sämre.
Redigerat:
Nu är det ju du som är orsaken till att dina barn finns, inte tvärtom.H Hybro skrev:
Lite kinky, skulle jag säga!H Hybro skrev:
Staffan
Det är inte meningen att bara för att man har barn ska vara tvungen att försörja dom i vuxen ålder.T tanaris skrev:
Det har jag väl inte skrivit något om?S Stego1 skrev:
Precis. Och det lustiga i sammanhanget är hur något du inte äger kan vara så mycket värt, bostadsrätt.Nä, och skrapa ihop en kontantinsats på några hundratusen för att köpa en instegslägenhet är ju inte realistiskt för många. Jag är nyfiken på vad som händer när förstagångaköparna "tar slut". Hur ska de som suttit i sin instegslägenhet något år kunna sälja med tillräckligt stor vinst för att komma vidare då...
Det du äger är en andel i en många gånger korrupt förening. Hur man jan få bostadslån till det är en gåta. Fram till 80-90 talet gick det inte. Men bankerna var kåta på att få låna ut pengar så då ändrades reglerna.
Det är en normal värdeökning du beskriver. Det är fullt rimligt. Dock anser jag att amortering inte ska vara frivillig. Huslånen ska ha en fast löptid. Meningen med ett lån är att det ska vara slutbetalt inom överskådlig tid. Man kan se på det på olika sätt, men i så fall skulle även ett billån t ex kunna löpa hur länge som helst. " Ja men bilen minskar ju ivärde" säger någon. Det gör ett hus också men inte lika snabbt. Ett hus är en slitagevara som det mesta annat. Anledningen till kåkars överprisökning ligger i amorteringsfrihet, låga räntor och ränteavdrag. Det är bara att titta tillbaka på läget före Denniskrisen på 90 talet så finns svaret där. Då var det dyrt att äga hus.H Hobbybygget skrev:
Rätt tänkt. Man ska leva medan man lever. Det blir svårare när man inte lever.Appendix skrev:
Allt är väl en avvägning
Ibland kan det ju vara så att man har stora inkomster men inte stort kapital att ta av. I viss mån kan man ju då unna sig lite. Men skulle nog tänka mer kapitalvaror (som bil, husvagn eller båt som du säger) snarare än sånt som är förgängligt.
Jag nojjade länge innan jag köpte en ny bil. Alla som "sämsta affären i livet".... Men Upplevelsemässigt var det en av mina bättre affärer. Och pengarna har jag redan tjänat ihop igen
Men ja. Jag har bra ekonomi. Genom hårt arbete och en del kloka beslut samt tur.
Jag tror det viktigaste är att inte bara gå och tänka "bara det här händer ska jag börja leva". Det är att lätt sätta sig i en fälla.