Kunde inte sagt det bättre själv!roland53 skrev:Håller med dig, det är ett I-landsproblem med dagens "curlingföräldrar".
Det finns väl ingen större tillfredsställelse än den att man själv kämpat och lyckats att göra något vettigt med egna förtjänade pengar.
Att bara gapa och låta "svalor" flyga in i munnen utan egentligen anstränga sig är väl inte bra för någon?
Tror man värdesätter allt mer om man fått kämpa själv, och man är mer rädd om både finanserna och investeringarna om man skaffat det på egen hand..Visst kan det vara kul att gnälla på dagens curlingföräldrar (vad nu det innebär), men jag tror det var vanligare för 30-40 år sedan att spara åt sina barn.
De son inte sparar åt sina barn, kan vi väl kalla dagens egoistföräldrar?
De son inte sparar åt sina barn, kan vi väl kalla dagens egoistföräldrar?
Jag anser inte att det är fel att spara till nästa generation om man har möjligheten (har gjort detta själv-MH- skrev:Visst kan det vara kul att gnälla på dagens curlingföräldrar (vad nu det innebär), men jag tror det var vanligare för 30-40 år sedan att spara åt sina barn.
De son inte sparar åt sina barn, kan vi väl kalla dagens egoistföräldrar?
).Men det är kanske sättet hur dom överlämnas som kan vara karaktärsdanande.
Börja i tidig ålder...
... Om du varje kväll samlar ihop dina leksaker så blir din veckopeng x kr.
Lite äldre ...
.. Om du dukar köksbordet/dukar av så blir din månadpeng x kr mer än om du inte gör något.
... bäddar sängen varje morgon så blir det x kr extra
Tonåring... svårt att hitta extra jobb på lov o. dyl. .
... om du hittar något meningsfullt oavlönat jobb, tex idrottsledare, scoutledare, gymnastiktränare, gå ut med äldre pensionärer eller liknande så betalar jag dig x kr per timme (som förälder).
osv......
Adepten lär sig jobba för pengarna, hen kommer in i ett positivt samhällsengagemang och dom pengar du ändå skulle stoppat i ättlingens ficka jobbar positivt på två sätt.
.
Det är också en variant, problemet är då att barnen då får tillgång till kapitalet i ett skede i livet då det förmodligen inte gör så stor skillnad.-MH- skrev:Uppfostran av sina barn är betydligt enklare på pappret än i verkligheten!
Behåller mina pengar själv, de kan få huset när de blir lite äldre istället.
Det är förmodligen bäst utväxling om dom får ett tillskott som en boost i början på vuxenlivet (körkort, bostad, utbildning), men som TS möjligen antyder så är då problemet att den unge vuxna inte alltid kan axla ansvaret.
Därför gäller det att bygga upp en insikt om pengars möjligheter och värde från tidig ålder och tillåter dom att göra felinvesteringar.
Bättre att dom i tidig ålder och för små pengar gör misslyckade köp än att inte ha en aning om ekonomi när dom blir 18 år....
Aldrig att jag skulle betala mina barn för att duka av matbordet!!! Vi är en familj och då hjälps man åt.
Men jag håller med om att pengarna gör störst skillnad när man är ung. Att få ett hus när man redan har ett behövs ju inte, men man kan ju låta nästa generation få det arvet direkt istället. Men då gäller det att de kan förvalta det...
Men jag håller med om att pengarna gör störst skillnad när man är ung. Att få ett hus när man redan har ett behövs ju inte, men man kan ju låta nästa generation få det arvet direkt istället. Men då gäller det att de kan förvalta det...
Nu silar du mygg och sväljer elefanter...Enolf skrev:
Detta var ett exempel. Hur varje familj gör är väl upp till var och en.
Vad jag ville framhålla var att den unge skulle lära sig att en arbetsinsats av något slag skall löna sig och lönen sedan kan användas till något hett eftertraktat eller kanske sparas till något ännu mer behövligt....
Det finns 1000-tals varianter på detta och endast fantasin sätter stopp.
Ang pengarna så är mitt råd.
Öppan ett konto till i ditt namn men som är tänkt till barnen. Så har vi gjort
på så sätt kan vi hjälpa till med de saker vi tycker är rätt när barnen blir stora.
Förhoppningsvis så har man fått till uppfostran skapligt bra och då kommer det nog lösa sig på bra sätt ändå.
Körkort, flyttahemifrån, bil kan ju kanske vara något man vill sponsra lite extra...
Men har barnet ett konto i eget namn så har du ingen möljighet att bestämma över det kontot när dom blir 18år.
Öppan ett konto till i ditt namn men som är tänkt till barnen. Så har vi gjort
på så sätt kan vi hjälpa till med de saker vi tycker är rätt när barnen blir stora.
Förhoppningsvis så har man fått till uppfostran skapligt bra och då kommer det nog lösa sig på bra sätt ändå.
Körkort, flyttahemifrån, bil kan ju kanske vara något man vill sponsra lite extra...
Men har barnet ett konto i eget namn så har du ingen möljighet att bestämma över det kontot när dom blir 18år.
Fattar inte vad det är frågan om, inte kan man ta tillbaka en gåva. Någon gång någonstans har man fattat ett beslut, nu börjar det brännas då blir man byxis och vill inte leva upp till sina egna beslut. Bedrövlig stil att överhuvud taget fundera över detta med att inta fullfölja fattade beslut. Pengarna är en gåva och tillhör mottagaren som får sin fulla lagliga rätt att disponera sina pengar, så låt 18 åringen göra det då!
Jag vet vad jag talar om har själv två vuxna barn en man och kvinna, dom fick en betydande summa på sina myndighetsdagar, det var överförmyndaren i kommunen som var "polis" där alla större belopp registrerades vid den tiden. Detta för att inte föräldrar skulle kunna stjäla/slösa/gömma pengar fån den rättmätiga ägaren. Det kom brev från myndigheten som klargjorde för den nyss myndige att de hade en fordran i form av aktier/värdepapper eller kapital. Dottern jublade flyttade ihop med sin dåvarande pojkvän och levde loppan, och ångrar sig fortfarande inte många år senare. Sonen fortsatte studera, jobbade och skaffade körkort och reste till USA under en längre tid. När han återvände visade det sig att han hade varenda krona kvar och köpte BR där han lade halva köpeskillingen kontant lånade resten som idag är amorterat. Vad kan man då dra för slutsats av detta Jo barnen gör som dom gör utan inblandning av föräldrars förmanande,om dom tycker att det finns annat som är mer lockande en vårat tjat så gör dom så ändå. Så för din egen skull lura inte dina barn dom är det bästa du har och dina bästa vänner i vått och torrt om, man själv sköter sig gentemot dom.
Det finns ett ordspråk : För att ha en vän måste man själv vara en!
Jag vet vad jag talar om har själv två vuxna barn en man och kvinna, dom fick en betydande summa på sina myndighetsdagar, det var överförmyndaren i kommunen som var "polis" där alla större belopp registrerades vid den tiden. Detta för att inte föräldrar skulle kunna stjäla/slösa/gömma pengar fån den rättmätiga ägaren. Det kom brev från myndigheten som klargjorde för den nyss myndige att de hade en fordran i form av aktier/värdepapper eller kapital. Dottern jublade flyttade ihop med sin dåvarande pojkvän och levde loppan, och ångrar sig fortfarande inte många år senare. Sonen fortsatte studera, jobbade och skaffade körkort och reste till USA under en längre tid. När han återvände visade det sig att han hade varenda krona kvar och köpte BR där han lade halva köpeskillingen kontant lånade resten som idag är amorterat. Vad kan man då dra för slutsats av detta Jo barnen gör som dom gör utan inblandning av föräldrars förmanande,om dom tycker att det finns annat som är mer lockande en vårat tjat så gör dom så ändå. Så för din egen skull lura inte dina barn dom är det bästa du har och dina bästa vänner i vått och torrt om, man själv sköter sig gentemot dom.
Det finns ett ordspråk : För att ha en vän måste man själv vara en!
Jag förstår inte problematiken.
Pengarna är sonens, rent krasst skulle han kunna dra er inför domstol om ni gömmer undan hans pengar.
Pengarna är hans, låt honom göra som han vill men var tydliga med att han själv står för konsekvenserna.
Är pengarna slut så är de slut och mamma och pappa kommer inte att öppna plånboken för att han har slösat.
Pengarna är sonens, rent krasst skulle han kunna dra er inför domstol om ni gömmer undan hans pengar.
Pengarna är hans, låt honom göra som han vill men var tydliga med att han själv står för konsekvenserna.
Är pengarna slut så är de slut och mamma och pappa kommer inte att öppna plånboken för att han har slösat.
Jag förstår problematiken. Via mitt tidigare yrke hör jag talas om allt för många berättelser om barn som både är väluppfostrade och fått sköta sin lilla ekonomi från tidig ålder för att få lära sig. Det kan trots alla goda förutsättningar sluta i ekonomiskt kaos. Bra då med ansvarstagande föräldrar som faktiskt gör något i förebyggande, att t.ex. försinka uttag. Ett exempel kan vara ett placeringskonto med t.ex. tre månaders löptid. Visst, ingen suverän avkastning (ränta) men säkert som svenska staten. Vill man få ut pengar från kontot får man antingen vänta till nästa förfallodag, alternativt ringa banken för att avbryta tremånadersperioden i förväg.
Det vill jag inte kalla att ta pengar från barnet/den unga vuxna, tvärtom ger det ju bara bättre ränta än vanliga sparkontot. Och sinkar eventuella uttag för att ge barnet/den unga vuxna en chans att tänka ett varv till innan man lyfter luren och ringer banken...
Det vill jag inte kalla att ta pengar från barnet/den unga vuxna, tvärtom ger det ju bara bättre ränta än vanliga sparkontot. Och sinkar eventuella uttag för att ge barnet/den unga vuxna en chans att tänka ett varv till innan man lyfter luren och ringer banken...