'Hittar inget'' på frågan: ''finns eforderliga bygglov'' ?

[Nötegårdsgubben]

Jag antar att det är RÅ 1995:42 vi pratar om, alltså ett snart 30 år gammalt rättsfall. Till att börja med kan man då alltså påpeka att politiken haft nära tre decennier på sig att ändra lagstiftningen om man anser att den tolkats fel, under vilken tid för övrigt en helt ny PBL tillkommit.

Rättsfallet som sådant är intressant då det talas om att inget explicit stöd finns för att preskription ska ge ytterligare rättigheter än dem som så att säga av misstag uppstått genom att byggnaden som sådan får stå kvar (vilket förvisso hoppar över frågan om inte dessa rättigheter uppstod samtidig, och varför inte). Men det fanns en avvikande röst i Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) som tyckte att en preskriberad åtgärd borde anses ge samma status på en byggnad som om åtgärden byggts med lov.

Jag är likt du mer tilltalad av den senare ordningen än den förra, och hade frågan uppstått först idag hade jag inte varit förvånad om domen blivit tvärtom, då enskildas rättigheter generellt stärkts mot det allmänna de senaste 30 åren.

Men vi kommer tillbaka till politikens ansvar för lagstiftningen. Anser man att en lag tolkas fel eller på annat sätt än avsett så ändrar man på den. Men så har alltså inte skett.

 

[Nötegårdsgubben]

Min poäng är alltså att även om man kanske kan hävda att RR uppfann ordningen, så kan man också se det som att den funnits där hela tiden och bara blottlagts av domstolen. Och när så skedde borde det hanterats lagstiftningsvägen om det sågs som en oönskad uttolkning.

 

[Claes Sörmland]

Min poäng är alltså att även om man kanske kan hävda att RR uppfann ordningen, så kan man också se det som att den funnits där hela tiden och bara blottlagts av domstolen. Och när så skedde borde det hanterats lagstiftningsvägen om det sågs som en oönskad uttolkning.

Så är det ju alltid, den som bär ansvaret för lagstiftningen är regeringen. Det är den som sitter på initiativrätt, utredningsmakt och vanligtvis ett parlamentariskt stöd för att klubba ny lagstiftning.

Traditionen är ju rätt försiktig gällande svensk bygglagstiftning. D v s man har lämnat mycket av regelverket att utvecklas i domstol eller av myndighet. Och det är ju inte unikt för bygglagstiftningen, vi har traditionen att mycket på den juridiska fronten är tjänstemannastyrt snarare än politiskt styrt.

 

[Claes Sörmland]

Jag antar att det är RÅ 1995:42 vi pratar om, alltså ett snart 30 år gammalt rättsfall. Till att börja med kan man då alltså påpeka att politiken haft nära tre decennier på sig att ändra lagstiftningen om man anser att den tolkats fel, under vilken tid för övrigt en helt ny PBL tillkommit.

Rättsfallet som sådant är intressant då det talas om att inget explicit stöd finns för att preskription ska ge ytterligare rättigheter än dem som så att säga av misstag uppstått genom att byggnaden som sådan får stå kvar (vilket förvisso hoppar över frågan om inte dessa rättigheter uppstod samtidig, och varför inte). Men det fanns en avvikande röst i Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) som tyckte att en preskriberad åtgärd borde anses ge samma status på en byggnad som om åtgärden byggts med lov.

Jag är likt du mer tilltalad av den senare ordningen än den förra, och hade frågan uppstått först idag hade jag inte varit förvånad om domen blivit tvärtom, då enskildas rättigheter generellt stärkts mot det allmänna de senaste 30 åren.

Men vi kommer tillbaka till politikens ansvar för lagstiftningen. Anser man att en lag tolkas fel eller på annat sätt än avsett så ändrar man på den. Men så har alltså inte skett.

Ja, precis RÅ 1995:42 ändrade i praktiken bygglovets natur. Det har sen 1995 en dualistisk natur: Dels är bygglovet ett beslut om lov för att utföra själva åtgärden, den enda natur som bygglovet hade fram till 1995, och dels är det ett sorts certifikat för vissa typer av byggnaders natur. Alldeles oavsett hur de faktiskt används.

En och annan fråga uppstår ju angående den senare certifikatsnaturen av bygglovet. T ex av mer principiell natur för alla de äldre byggnader som har uppförts före bygglovskrav blev mer allmänt på 70-talet eller mer av praktisk natur, hur se på alla de byggnader där bygglovsbeslutets dokumentation har gått förlorad? Vi kan alltså inte veta om det någonsin fanns ett bygglovsbeslut när dessa byggnader uppfördes. Detta har ju kommit upp i trådar här över åren.

Ännu mer spännande har det ju blivit sen 2010, när man har infört två nya "bygglov", startbeskedet och slutbeskedet. Numera räcker det således inte bara med ett bygglov för att "certifiera" en byggnad, det ska också ha startbesked och slutbesked. Det sätter RÅ1995:42 i ett nytt intressant ljus.