Jag vet inget om golv, men jag har köpt en bok om gamla golv och enligt den så var fram till 1800-talets mitt gran mycket vanligare än furu till golv. Men att man däremot använde furu till annat byggnadsnickeri.

Efter 1850 blev det vanligt med både furu och gran till golv. Och det går då även från plankgolv till brädgolv. Mot slutet av 1800-talet så lade man också golv med mer kvistar och märken i eftersom tanken var att man skulle lägga annat golv ovanpå.
 
Huruvida en bräda har tätt eller glest med kvistar har väl inte med vad det är för trädslag att göra så länge vi talar om tätplanterad, kvistad, gallrad etc skog, dvs mer eller mindre artificiellt ändamålsspecifikt odlad skog (om träden står glest och får utveckla naturligt grenverk, såsom julgranar osv är det ju en annan sak). Däremot kan det vara så att billiga gran och tallgolv i handeln idag, som ofta är prickiga av kvistar, har olika mkt kvist sinsemellan. och om det är riktigt mycket kvist så blir ju det som sas tidigare, dvs att det ena träet har mer problematiska kvistar, väldigt relevant.
 
Ett av mina första jobb var på en liten snickerifabrik.
Där lärde jag mig att inte använda gran till inomhus jobb, eftersom det är mycket större risk för att granvirket skulle börja blöda/läcka kåda.
Gran skulle man i första hand ha som utomhus beklädnad / plank, eller väggreglar.
Furu till tex, inomhusmöbler och panel.

Detta stämmer faktiskt, men om man väljer gran med omsorg minskar risken.
Är planken köpt som golvplank har man troligtvis koll på detta.
Jag har faktiskt glesspikat granplank i ett tak nyss:)
 
Hermes skrev:
Huruvida en bräda har tätt eller glest med kvistar har väl inte med vad det är för trädslag att göra så länge vi talar om tätplanterad, kvistad, gallrad etc skog, dvs mer eller mindre artificiellt ändamålsspecifikt odlad skog (om träden står glest och får utveckla naturligt grenverk, såsom julgranar osv är det ju en annan sak). Däremot kan det vara så att billiga gran och tallgolv i handeln idag, som ofta är prickiga av kvistar, har olika mkt kvist sinsemellan. och om det är riktigt mycket kvist så blir ju det som sas tidigare, dvs att det ena träet har mer problematiska kvistar, väldigt relevant.
Gran har utan tvekan mindre mer utspridda kvistar i normala fall. Om man googlar lite så är det även vad exempelvis golvtillverkarna säger, och de kan väl inte använda enbart icke " artificiellt ändamålsspecifikt odlad skog"?
 
Jag tror det är så här:
Om man vill ha kvistar eller inte är en modefråga, ibland säljs det bara kvistfria golv och några år senare vill man ha
mer liv i golvet och gillar sina svarta kvisthål.
Förr i tiden var det inte modetrenderna utan mer tillgången och priset som styrde om man hadde stampat jordgolv, gran eller furu golv. Efterhand som vi industraliserades valde troligtvis tillverkarna furugolv som standard framför gran pga, bland annat
problem med kåda. Furan är dessutom lite stryktåligare. Furan har högre densitet, är hårdare, högrebrottgränns.

http://www.skogsindustrierna.org/Li...ent.asp?archive=3&directory=748&document=3317

"Gran har idag begränsade möjligheter att förädlas till produkter för
inomhusbruk på grund av förekomsten av kådlåpor. För att kunna
vidareförädla gran i moderna processer krävs automatiska eller manuella
metoder att ta reda på eventuell förekomst av defekter inne i materialet
som helt kan nedklassa en slutprodukt. "

http://www.tt.luth.se/SkeWood/proj10.html

Om jag skulle behöva välja mellan Gran eller Furugolv idag skulle jag valt Gran.
 
Dr jekyll—förlåt en cyniker, men golvtillverkarna säljer nog och säger nog vad som gagnar deras intressen mest. Hade de störst vinstmarginal på lönn, skulle de knappast säga att den var oanvändbar, osv. det är ju deras jobb. Den oplanerade bondskogen duger nog oftast mest till massaved, så jag skulle tro att de bättre golvplank som vi ser i handeln är resultatet av välplanerad plantering.

Jag skulle dock tro att varje epok, med sin form av industrialisering av virkesporduktionen samtidigt genererar en viss grad av planteringstäthet för tex gran och tallplantering, som ger en viss kvisttäthet för de olika virkesslagen i handeln, även för golvplank,(sena 1800-talsgolvplank i gran har t.ex. extremt små kvistar, medan moderna ehuru spikraka ibland ser ut som schweizerostar) så det ligger säkert någonting i att de golvalternativ vi finner i handeln mkt väl kan vara olika vad gäller t.ex. kvisttäthet för gran resp. tall, och som sagt om det ena träslagets kvistar nu är mer benägna att hoppa ur och kräva åtgärder (träspackel mm otäckheter) så verkar det vara bättre att välja det andra.

Samtidigt är som tidigare påpekades kvistarna en del av trägolvets uttryck, dvs det är förekomsten av kvistar, och deras högre hårdhet som skapar det där vackra vågiga uttrycket i ett äldre skurgolv, och som gör att man föredrar det framför alternativen (t.ex. moderna smala 'vitsåpade' trägolv, med några få mm trä i). :)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.