Åter till ämnet:
Som flera redan påpekat gäller det att identifiera vad som i så fall kan vara "smörjolja" och underlätta affären så att man inte kommer med onödiga eller rentav kontraproduktiva erbjudanden.
Har själv umgåtts mycket med den äldre generationen och en sak som väldigt ofta minskar är orken att driva en förändringsprocess.
Det behöver nödvändigtvis inte vara så att det är ovilja mot förändring, utan alla de praktiska göromål som är förknippade med detta blir en mycket hög tröskel.
Jag tror inte heller på någon tidsfrist på t ex 24 månader hjälper. Tiden kommer bara att gå och alla blir 2 år äldre. Försök istället få ett avslut - eller lägg ner projektet.
Som flera redan påpekat gäller det att identifiera vad som i så fall kan vara "smörjolja" och underlätta affären så att man inte kommer med onödiga eller rentav kontraproduktiva erbjudanden.
Har själv umgåtts mycket med den äldre generationen och en sak som väldigt ofta minskar är orken att driva en förändringsprocess.
Det behöver nödvändigtvis inte vara så att det är ovilja mot förändring, utan alla de praktiska göromål som är förknippade med detta blir en mycket hög tröskel.
Jag tror inte heller på någon tidsfrist på t ex 24 månader hjälper. Tiden kommer bara att gå och alla blir 2 år äldre. Försök istället få ett avslut - eller lägg ner projektet.
Det har konstaterats av till exempel Fanzine ovan att Du som potentiell köpare faktiskt inte har någon uppenbar rätt att köpa ett godtyckligt hus. Om och när någon vill sälja sitt hus så gör vederbörande det, inte annars.
Jag kan inte se den minsta fördel för farbrorn i det aktuella fallet att gå med på att idag, utan ny bostad eller ens påbörjad process, skulle gå med på att skriva ett tvingande kontrakt att sälja om ett antal månader. Att ”salta” med flyttstäd eller bära ved som kostar noll i sammanhanget eller att oombedd erbjuda alternativ bostad skulle provocera mig om jag vore farbrorn.
Jag kan inte se annat än att Du möjligen kan upprepa köpintresset, kanske till barnen också men sen är det stopp. Fortsätter Du tjata så är det uppenbar risk att han gärna vill sälja till vem som helst utom Dig när det är dax.
För att sammanfatta så skulle jag därför svara nej på den initiala frågan om det går att ”bättra” erbjudandet för att forcera fram affär. Enda uppenbara varianten är att lägga ett bud typ 50% över marknadsvärdet och säga att det gäller en vecka!
Jag kan inte se den minsta fördel för farbrorn i det aktuella fallet att gå med på att idag, utan ny bostad eller ens påbörjad process, skulle gå med på att skriva ett tvingande kontrakt att sälja om ett antal månader. Att ”salta” med flyttstäd eller bära ved som kostar noll i sammanhanget eller att oombedd erbjuda alternativ bostad skulle provocera mig om jag vore farbrorn.
Jag kan inte se annat än att Du möjligen kan upprepa köpintresset, kanske till barnen också men sen är det stopp. Fortsätter Du tjata så är det uppenbar risk att han gärna vill sälja till vem som helst utom Dig när det är dax.
För att sammanfatta så skulle jag därför svara nej på den initiala frågan om det går att ”bättra” erbjudandet för att forcera fram affär. Enda uppenbara varianten är att lägga ett bud typ 50% över marknadsvärdet och säga att det gäller en vecka!
Jag tror, som många andra redan påpekat, inte heller att det är bra att tjata, jag skulle personligen dra öronen åt mig.
Däremot tror jag verkligen på att erbjuda sig att tömma och städa huset, för det är det jobbigaste med att flytta, tycker jag. Men då måste man ju vara säker på att alla inblandade är med på det. (Jag tänker på släktingar som måste få ta det de vill ha innan.)
Däremot tror jag verkligen på att erbjuda sig att tömma och städa huset, för det är det jobbigaste med att flytta, tycker jag. Men då måste man ju vara säker på att alla inblandade är med på det. (Jag tänker på släktingar som måste få ta det de vill ha innan.)
Det är ju spekulationer. Vet du om mannen har barn? Vet du att de som vill köpa hans bostad erbjuder lägre än marknadsvärde? Man kan gå långt med att vara snäll och visa omtanke.Jag har flera gånger varit med om att man sålde huset för en familj som inte haft det högsta budet, bara för att de var mer sympatiska.Q Quando skrev:
Det är inte flyttstädningen som är jobbig, det är alla beslut som ska tas om alla saker man har som inte ryms i nya boendet. Det är svårt känslomässigt att bara beställa en container och vräka ner sina minnen i den. På samma sätt som det är lättare för många att skänka sina överblivna saker till loppis istället för att kasta dem.Q Quando skrev:
För mig är det då definitivt så. Har men en pryl som kan komma till nytta för någon annan borde det nästan vara straffbart att förstöra den. Varför ska man minska samhällets välstånd i onödan? Sen finns det dessutom många "loppisar" som drivs i någon form av välgörenhetssyfte och då blir nyttan dubbel.P Plutus skrev:
Nu pratar jag givetvis inte om personliga saker som man av olika anledningar inte vill ska nå marknaden utan om "okänsliga" prylar, vilket exempelvis möbler och husgeråd i normalfallet torde vara.
Flera är indirekt inne på en sak här...
När äldre hem ska tömmas är det inte städning med dammvippa av ett städbolag i 4 timmar det handlar om.
Det är oftast röjning och beslut om vad som ska hända med massa saker.
När äldre hem ska tömmas är det inte städning med dammvippa av ett städbolag i 4 timmar det handlar om.
Det är oftast röjning och beslut om vad som ska hända med massa saker.
Varför pratar alla om barn och släktingar? Det är ju mannens hus. Han får väl sälja om han vill? Slänga inredning och möbler om han vill? Det är ingen rättighet att få ta del av släktingars avlagda grejer. Inte ens barnen har rätt till levande föräldrars ägodelar. Är mannen vid sinna sinnes fulla bruk så får han göra som han vill. Dock tror jag att om han är vid sina sinnes fulla bruk så har han märkt det stora intresset och spelar "hard to get". Ni får nog komma med lite mer än en storstädning och runda till tippen.om jag varit han hade jag gått på friskrivning av dolda fel etc. Det är för segt att aldrig kunna lämna en affär bakom sig.
Jag tycker nog att barn och ev andra släktingar ska få chansen att ta vad de vill av det han inte vill ha kvar. Man kan ha känslomässiga band till saker man tittat mycket på som barn och vill ha när man är vuxen. Det vore extremt okänsligt att bara göra sig av med allt och skulle kunna skapa konflikter för resten av livet.
Du tycket det, men om han inte gör det då? Man har ju rätt att bestämma om man vill sälja, skänka eller kasta sina grejor när man vill. Från vilken ålder menar du att ens barn har rätt att bestämma över grejorna?K Kirre2 skrev:
Har det inte glidit lite från ursprungliga frågeställningen?
Jag kan tycka att de senaste kommentarerna understryker dels att det är familjens ensak om, när och i så fall hur man vill fördela den ena eller andra ägodelen. Det är som vi noterar i kommentarerna lite olika syn på hur detta ska göras vilket förstås är helt ok.
Det som är poängen här är att en utomstående spekulant på ett hus helt enkelt inte ska lägga sig i hur ”vi i familjen” hanterar våra inre angelägenheter. Igen så skulle jag störas ordentligt av om någon kom från kanten och hade synpunkter på ”hur mina föräldrar bäst kan förmås att förstå det geniala att överlåta sitt hus till denne spekulant”. Det ska helt enkelt spekulanten strunta i!
Jag vidhåller att det är helt fel att ”erbjuda hjälp”, oavsett hur om detta inte efterfrågats. Om och när huset ska säljas så avgör helt självständigt säljaren och dennes familj under vilka premisser detta ska ske!
Jag anser att det enda som egentligen kan göras i förtid och oefterfrågat är att identifiera ett ungefärligt marknadspris och sen bjuda upp ordentligt, typ 50% och säga att man vill ha ett snabbt avslut!
Jag kan tycka att de senaste kommentarerna understryker dels att det är familjens ensak om, när och i så fall hur man vill fördela den ena eller andra ägodelen. Det är som vi noterar i kommentarerna lite olika syn på hur detta ska göras vilket förstås är helt ok.
Det som är poängen här är att en utomstående spekulant på ett hus helt enkelt inte ska lägga sig i hur ”vi i familjen” hanterar våra inre angelägenheter. Igen så skulle jag störas ordentligt av om någon kom från kanten och hade synpunkter på ”hur mina föräldrar bäst kan förmås att förstå det geniala att överlåta sitt hus till denne spekulant”. Det ska helt enkelt spekulanten strunta i!
Jag vidhåller att det är helt fel att ”erbjuda hjälp”, oavsett hur om detta inte efterfrågats. Om och när huset ska säljas så avgör helt självständigt säljaren och dennes familj under vilka premisser detta ska ske!
Jag anser att det enda som egentligen kan göras i förtid och oefterfrågat är att identifiera ett ungefärligt marknadspris och sen bjuda upp ordentligt, typ 50% och säga att man vill ha ett snabbt avslut!