Sådana här historier är ju alltid svåra. Men om nu ena parten inte kan kommunicera längre pga. sjukdom, så innebär ju inte det att en "familj" plötsligt upphör att vara familj. Utan anhöriga och bekanta som reder ut situationen måste ju sätta sig in i, vad skulle X göra om han kunde ta beslut och prata.
Nu vet ju inte vi hur deras "familj" har fungerat, hur strikt har deras delade ekonomi varit osv. Men som jag ser det så är det nu en familj som tvingas bo på olika håll. Man får efter förmåga försöka anpassa tillvaron efter det. Och bibehålla de gemensamma delarna av ekonomin så långt det går. Det är inte ovanligt att "arvingar" i ett läge som det här går in för att skydda den sjuke partens tillgångar mot dennes sambo. Men är det, det den sjuke skulle vilja? Om jag hamnade i den situationen skulle jag bli väldigt olycklig om någon försökte skydda mina tillgångar mot min fru.
Nu vet ju inte vi hur deras "familj" har fungerat, hur strikt har deras delade ekonomi varit osv. Men som jag ser det så är det nu en familj som tvingas bo på olika håll. Man får efter förmåga försöka anpassa tillvaron efter det. Och bibehålla de gemensamma delarna av ekonomin så långt det går. Det är inte ovanligt att "arvingar" i ett läge som det här går in för att skydda den sjuke partens tillgångar mot dennes sambo. Men är det, det den sjuke skulle vilja? Om jag hamnade i den situationen skulle jag bli väldigt olycklig om någon försökte skydda mina tillgångar mot min fru.
Just pensionärer har ett extra bostadsbidrag som bara pensionärer kan söka.Anna_H skrev:
https://www.pensionsmyndigheten.se/for-pensionarer/ekonomiskt-stod/mer-fakta-om-bostadstillagg
Ja, det är ju det jag säger. Men det kan man givetvis inte få om man inte betalar någon hyra. Det är därför hon antingen måste flytta eller få ett hyresavtal istället för att betala renovering och löpande kostnader.MissMuffet skrev:
Släktingen som äger huset vill ju inte ha dem kvar, det är därför han inte vill upprätta något sådant avtal, huset ska ju säljas så fort de flyttat.
Medlem
· Västernorrland
· 2 110 inlägg
Ni utgår ifrån att sambon inte ska få följa med till äldreboendet, men det ska man ha rätt att göra om man vill.
Beror väl på om det upplevs som en tråkig och begränsad miljö, så hon skulle vantrivas/passiviseras. Men ska jämföras med hur ensamhet i en lägenhet påverkar och hur möjligheterna att resa för att besöka sambon blir.
(Oavsett ställa sig i bostadskö också, ifall sambon senare skulle dö och hon fortfarande anses så pigg att hon inte får bo kvar då) Kolla hur förtursreglerna i kommunen ser ut, det kan gå att söka om medicinska skäl gör det omöjligt att bo kvar i nuvarande bostad eller liknande.
"Den 1 november 2012 infördes en ny bestämmelse i SoL. Den innebär att under vissa förutsättningar har äldre makar och sambor som har levt tillsammans rätt att fortsätta att bo tillsammans i ett särskilt boende även i de fall när endast den ene har behov av ett sådant boende – rätt till medboende.
Rätten till medboende prövas mot vad som anges som skälig levnadsnivå i SoL. Av 4 kap. 1 c § SoL framgår att för den som har beviljats eller beviljas bistånd i form av boende i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § SoL ska det ingå i en skälig levnadsnivå att kunna sammanbo med make eller sambo. Detta gäller under förutsättning att paret varaktigt har sammanbott eller, om den ena parten redan bor i ett sådant boende, att paret dessförinnan varaktigt har sammanbott. Avgörande för prövningen av skälig levnadsnivå är den biståndsberättigades behov av särskilt boende. Det spelar
således inte någon roll om den andra maken eller sambon behöver en sådan insats".
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19200/2013-9-16.pdf
Beror väl på om det upplevs som en tråkig och begränsad miljö, så hon skulle vantrivas/passiviseras. Men ska jämföras med hur ensamhet i en lägenhet påverkar och hur möjligheterna att resa för att besöka sambon blir.
(Oavsett ställa sig i bostadskö också, ifall sambon senare skulle dö och hon fortfarande anses så pigg att hon inte får bo kvar då) Kolla hur förtursreglerna i kommunen ser ut, det kan gå att söka om medicinska skäl gör det omöjligt att bo kvar i nuvarande bostad eller liknande.
"Den 1 november 2012 infördes en ny bestämmelse i SoL. Den innebär att under vissa förutsättningar har äldre makar och sambor som har levt tillsammans rätt att fortsätta att bo tillsammans i ett särskilt boende även i de fall när endast den ene har behov av ett sådant boende – rätt till medboende.
Rätten till medboende prövas mot vad som anges som skälig levnadsnivå i SoL. Av 4 kap. 1 c § SoL framgår att för den som har beviljats eller beviljas bistånd i form av boende i en sådan särskild boendeform som avses i 5 kap. 5 § SoL ska det ingå i en skälig levnadsnivå att kunna sammanbo med make eller sambo. Detta gäller under förutsättning att paret varaktigt har sammanbott eller, om den ena parten redan bor i ett sådant boende, att paret dessförinnan varaktigt har sammanbott. Avgörande för prövningen av skälig levnadsnivå är den biståndsberättigades behov av särskilt boende. Det spelar
således inte någon roll om den andra maken eller sambon behöver en sådan insats".
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19200/2013-9-16.pdf
Regeln om att ha rätt att bo tillsammans har tyvärr i de flesta fall ingen praktisk betydelse. Om min far skulle begära det så skulle det tex innebära att bo på demensboende, med allt vad det innebär, inklusive skyhöga kostnader för mat och boende, om han inte har tänkt att äta sin egen mat ensam på rummet medan mamma matas, bara för att ta ett exempel.
Medlem
· Västernorrland
· 2 110 inlägg
En tvåpersoners-lgh i boende behöver inte ha högre hyra än dubbla boenden, men det beror väl mycket på alternativen i det individuella fallet. Ju mer det är specialutformat för speciella behov och ju piggare den andra parten är så ökar nog risken att det inte känns trevligt. Men även det tänker jag är en individuell bedömning vad man vill och inte att regeln saknar praktisk betydelse.
Status på partnern, framför allt mental, spelar nog roll också hur värdefullt det nära umgänget är reltivt andra aspekter. Min mormor var jätteglad att hon fick följa med till en "dubblett" istället för att vara kvar ensam och beroende av färdtjänst för att ens kunna hälsa på. (innan lagen fanns, så tur att en blev ledig)
Inser att det inte är ett alternativ för alla. Men om personen inte kan bo kvar och inte får en hyreslägenhet kan det ju vara bästa möjliga i det fallet. Ekonomin låter ju som den oavsett skulle hamna på socialbidragsnivå om hon bodde ensam.
Men bäst vore kanske om sambon kom till korttidsboende och sedan kunde få förtur i bostadskön om det är så att han kan komma till en nivå där det fungerar med (omfattande?) hemtjänst i (ett lämpligare) eget boende.
Det gör ju det. I min fars fall så bor han ju i villa utan lån, köpt 1975 för 300 000. Hyran i mammas lilla etta är 6500, de går strikt efter kvadratmeter, så OM de byter till en större för att han ska få plats blir det minst det dubbla, mat och vård tillkommer, så hennes månadsräkning innan förbehållsbelopp är 19 000. Pensionen efter skatt är drygt 11 000, så det mesta utöver hyran får hon ju gratis. Större än tvåa med pentry finns inte. Och huset skulle han ju behöva ha kvar ändå, om inte vi ska bo på hotell när vi hälsar på.R Räknenisse skrev:
Men i TS fall är det absolut en intressant väg att fundera på, med tanke på hur dåligt nuvarande boende verkar vara.
Ett litet tips: Jag tycker absolut att ni ska försöka få det till att det här samboskapet nu har upphört! Min erfarenhet är att det råder enorm resursbrist i äldrevården och om det finns någon anhörig som kommunen kan stjälpa över ansvar på så gör kommunen det. Jag vet många inkl egna släktingar som får kämpa otroligt för att få avlastning bara några timmar när de sköter väldigt sjuka anhöriga 24/7. Om ni hävdar att de gamla fortfarande är ett par så riskerar den gamla damen att få slita mycket mer än heltid med att ta hand om honom, inkl hans personliga hygien samt mata honom och hjälpa honom på toaletten, dygnets alla timmar. Jag har sett anhöriga helt bryta ihop och trotts att vi alla sitter och gråter hor biståndsbedömarna och har egna sjukintyg på att släktingen är för gammal för att ta detta ansvar säger kommun bara att det inte finns resurser.R Räknenisse skrev:
Hjälp din kvinliga släkting att få njuta några år till av sitt liv dvs hjälp henne komma ur detta samboskap. Svenska pensionärer blir faktiskt inte slängda på gatan utan just den här kategorin gamlingar får ju faktiskt hjälp av soc. att få ett boende och pengar till att leva.