För att svara på den frågan vill jag först påpeka att du givetvis har rätt att ge bort eller sälja din andlel av själva fastigheten (marken) till vem som helst. På samma sätt finns inga lagliga hindrer att du överlåter byggnaden och står kvar i kretsen jordägare. Slutligen kan du förstås också överlåta både byggnad och fastighetsandel, och möjligheten står öppen att överlåta dem till olika personer.Blåklocka skrev:
Man skulle kunna tänka sig att någon vill tolka husägarens rätt som en fråga om arrende. Då skulle man - hypotetiskt - kunna tänka sig att en överlåtelse av detta arrende till ny husägare kan blockeras av jordägarna om arrendatorn inte är någon "med vilken jordägaren skäligen kan nöjas". Sannolikheten för detta är minimal eftersom -
1. Arrendeförhållandet måste bevisas.
2. Vid oenighet om överlåtelse ska jordägaren erbjudas att lösa in arrenderätt och byggnad.
3. Sådan inlösen kräver att alla delägande jordägare är ense om åtgärd. Och detsamma gäller varje annan åtgärd som kräver att fastighetens ägare agerar rättsligt.
När ett hus övergår och blir en del av fastigheten har ju att göra med alla turer kring arv (och gåva till sina barn i det här fallet är ganska uppenbart förskott av arv.)hempularen skrev:
Det jag påstår är att det inte alls är självklart att det inte skulle vara det och därför behöver Blåklocka seriösare svar.
Tycker i allra högsta grad att en fastighetsägares rätt att avhysa lösa föremål från sin fastighet är relevant i denna fråga.
Sen håller jag med om att man ska skilja på moral och juridik men när det blir sån smutskastning av brorsbarnen som inte har möjlighet att försvara sig så måste det finnas utrymme för mig att påpeka det. Blåklockas "rättt till en lada har också enbart med moral att göra. Juridiskt har Blåklocka inte ensamrätt till ladan.
Fast det hjälper knappast brorsbarnen hur högt du än skriker och hur många inlägg du än skriver, så länge du i dem hela tiden blundar för obestridliga fakta och rundar alla frågor genom att istället gång på gång dra upp nya spekulationer och idéer och avvika från ämnet.MissMuffet skrev:
Och inte minst dina försök att i efterhand försöka vrida till trådfakta så de passar de blundrar du gjorde i tidigare inlägg gagnar inga brorsbarn. Det visar bara att du inte vet vad du pratar om - ungefär lika lite som brorsbarnen verkar göra.
Ungefär som en TV-serie, där man envist försöker krydda med nya saker - det ena mer osannolikt än det andra - bara för att hålla serien igång och få alla märkliga saker att hänga ihop som man råkade göra i tidigare avsnitt. Till sist är man långt, långt från all trovärdighet. Som efter 150:e avsnittet av Dallas, då man som tittare börjar fundera på vad det hela handlade om - egentligen....:eek:
Om du är saklig och inte så känslosam så är det lättare att kommentera. Vad är det för "obestridliga fakta" du pratar om? Att huset skulle stå på ofri grund? Det är inte helt obestridlig fakta utan måste prövas av en domstol.Ingper skrev:
Har inte huset och fastigheten (helt och hållet) samma ägare, så är det på ofri grund. Inget som behöver prövas i domstol. Att du sedan inte kan ta till dig det som för t.o.m. icke juridiskt kunniga är uppenbart och tydligt läsbart i jordabalk, prejudikat o.s.v. är bara att beklaga. Men samtidigt förståeligt, då du i tråden gång på gång visat prov på okunskap om vad olika begrepp inom fastighetsvärlden betyder.MissMuffet skrev:
Men jag tror f.ö. inte ens en domstol skulle kunna övertyga dig, MissMuffet.....:banghead:
Dags att fundera på om Miss Muppet existerar eller om detta berättigande först måste fastläggas i domstol.
Nog skulle kvaliteten på tråden höjas avsevärt om Miss Muppet valde att gå o trolla någon annanstans då trolleriet bara skapar ilska och inte hjälper TS.
Nog skulle kvaliteten på tråden höjas avsevärt om Miss Muppet valde att gå o trolla någon annanstans då trolleriet bara skapar ilska och inte hjälper TS.
Om saken ska prövas av domstol måste någon part stämma en annan. Fastighetens ägare kan åtminstone inte i just den egenskapen uppträda som part i någon tvist om inte alla delägare är överens om det.
Det här minskar avsevärt brorsbarnens handlingsfrihet. Vill de utnyttja någon miss i samband med bouppteckningarna efter pappan och hans föräldrar skulle de i princip kunna hävda att någon tillgång eller skuld inte blivit korrekt uppgiven. I så fall kan de kalla till förrättning om tilläggsbouppteckning. Formkraven för en sådan finns i Ärvdabalken. Men jag har svårt att se hur ett "bortglömt förskott på arv" skulle kunna rubba fastighetens lagfart.
Kvarstår delägarnas rätt att begära tvångsförsäljning enligt lagen (1904:48) om samäganderätt. Ett sådant förfarande skulle inte heller nödvändigtvis gynna brorsbarnen ensidigt. Vid försäljning av fastigheten måste alla externa spekulanter inse att på fastigheten ligger en en byggnad på ofri grund. Detta förhållande kommer sannolikt inte bara att pressa ned buden, utan också att skrämma bort alla andra budgivare än befintliga delägare själva.
Visserligen har vi i det här landet fri processrätt. Men i praktiken hittar jag ingen "processuell" tvångsväg, som brorsbarnen skulle kunna utnyttja med idiotsäker framgång. De har troligen av någon sorts jurist redan blivit upplysta om just detta , och försöker därför skrämma TS till någon sorts "frivillig" uppgörelse. I själva verket har de sämre rättsläge än TS, som för att hävda sin rätt behöver göra - ingenting alls!
Mitt råd till både brorsbarnen och TS skulle vara att enas om en klyvning av fastigheten, så att parterna kan förvalta var sin egendom oberoende av varandra. Detta kan man tycka att alla borde kunna enas om, och i så fall kan delägarna tillsammans först upprätta ett villkorat avtal om delning av gemensam egendom, och därefter begära LM-förrättning
Det här minskar avsevärt brorsbarnens handlingsfrihet. Vill de utnyttja någon miss i samband med bouppteckningarna efter pappan och hans föräldrar skulle de i princip kunna hävda att någon tillgång eller skuld inte blivit korrekt uppgiven. I så fall kan de kalla till förrättning om tilläggsbouppteckning. Formkraven för en sådan finns i Ärvdabalken. Men jag har svårt att se hur ett "bortglömt förskott på arv" skulle kunna rubba fastighetens lagfart.
Kvarstår delägarnas rätt att begära tvångsförsäljning enligt lagen (1904:48) om samäganderätt. Ett sådant förfarande skulle inte heller nödvändigtvis gynna brorsbarnen ensidigt. Vid försäljning av fastigheten måste alla externa spekulanter inse att på fastigheten ligger en en byggnad på ofri grund. Detta förhållande kommer sannolikt inte bara att pressa ned buden, utan också att skrämma bort alla andra budgivare än befintliga delägare själva.
Visserligen har vi i det här landet fri processrätt. Men i praktiken hittar jag ingen "processuell" tvångsväg, som brorsbarnen skulle kunna utnyttja med idiotsäker framgång. De har troligen av någon sorts jurist redan blivit upplysta om just detta , och försöker därför skrämma TS till någon sorts "frivillig" uppgörelse. I själva verket har de sämre rättsläge än TS, som för att hävda sin rätt behöver göra - ingenting alls!
Mitt råd till både brorsbarnen och TS skulle vara att enas om en klyvning av fastigheten, så att parterna kan förvalta var sin egendom oberoende av varandra. Detta kan man tycka att alla borde kunna enas om, och i så fall kan delägarna tillsammans först upprätta ett villkorat avtal om delning av gemensam egendom, och därefter begära LM-förrättning
Det är ändå den mest konstruktiva vägen jag kan se.Nyfniken skrev:
Givetvis ska parterna inte lämna in ansökan om fastighetsförrättning innan de upprättat ett skriftligt och villkorat avtal med nya gränslinjer inritade på bifogad karta. Om brorsbarnen ger "köpsignal" skulle jag i TS ställe inte tveka ett ögonblick på att betala en slant till ett övertygande och tryggt juridiskt ombud, som kan förhandla fram de nödvändiga signaturerna på de nödvändiga pappren.
Moderator
· Stockholm
· 52 018 inlägg
Tror att inlägget kan vara ett missförstånd.
Som jag tolkat inläggen (från Blåklocka) så gavs fastigheten bort till Blåklocka med bror. Men med ett förbehåll att de inte får sälja fastigheten så länge givarna (dvs. barnbarnens farmor, nu) är i livet. Farmodern äger såvitt jag förstår ingen del av fastigheten.
Dvs. här kommer inte in någon besittning från givaren och inte heller något om laglott. Barnbarnen har ärvt sin far, såvida inte broderns fru är i livet, i så fall har hon ärvt den halvan (där finns iså fall en massa förbehåll som inte är relevanta i den här tråden).
Som jag tolkat inläggen (från Blåklocka) så gavs fastigheten bort till Blåklocka med bror. Men med ett förbehåll att de inte får sälja fastigheten så länge givarna (dvs. barnbarnens farmor, nu) är i livet. Farmodern äger såvitt jag förstår ingen del av fastigheten.
Dvs. här kommer inte in någon besittning från givaren och inte heller något om laglott. Barnbarnen har ärvt sin far, såvida inte broderns fru är i livet, i så fall har hon ärvt den halvan (där finns iså fall en massa förbehåll som inte är relevanta i den här tråden).
Jag upprepar igen: Jag personligen har ingen åsikt om ofri grund eller ej. Jag bara konstaterar att om brorsbarnen ifrågasätter det så kan de driva frågan i domstol.Ingper skrev:
Jag bara även konstaterar att skulle något stå på "ofri grund" så är det ganska enkelt för en fastighetsägare att kräva att ägaren ska plocka bort det från fastigheten. Speciellt eftersom det inte verkar finnas några arrendeavtal eller motsvarande.
Problemet är alltså inte om huset står på ofri grund eller ej utan att fastighetsägaren i det här fallet består av flera personer som inte kan hålla sams.
Det sätt som många argumenterar på här inne dvs genom känslomässiga utbrott mot brorsbarnen, lögner om mig, förlöjligande av min signatur osv är väldigt lågt och barnsligt och inger inte förtroende.
ps påståendena om Blåklockas gamla mammas inverkan på hela situationen är också så fel att jag inte ens har orkat kommentera.
fast nu finns det ju ett muntligt arrendeavtal mellan dåvarande delägare och sist jag kollade så är ju muntliga avtal bindande om än svåra att bevisa och såvitt jag vet så gäller ju arrendeavtalet oavsett om ägarbyte/arvs skifte sker