Vi grävde också runt om allt samtidigt, men under sulan vågade vi inte röra. Det gick bra.
Som sagt, under normala förhållanden, om man har en källare som innan har hållit för marktrycket, skulle den då sätta igång att rasa bara för att man tar bort marktrycket? Det verkar ju lite konstigt. Men vårt hus står på väldigt väl packad lera, så om ett hus står på mjukare grund och det är väldigt regningt, då kanske det blir problem. Men då tror jag också att det beror på att marken under sulorna har gett sig i så fall.
 
Han på boverket menar att huset rasade p.g.a byggfusk, att plattan var gjuten inne i huset. Men det är väl just så som många gör nuförtiden när de renoverar gamla hus. Eller har jag missförstått något?
 
Om det inte var du själv som byggde huset för sådär 80 - 100 år sedan så kan det vara svårt att konstatera hur det är byggt och alla ingrepp som har gjorts i konstruktionen under årens lopp. Jag vet inte om den del material vittrar med tiden. I alla fall så är det väl smart att ta det säkra före det osäkra och gräva upp en sida i taget. Det gjorde vi när vi dränerade, utan problem.
 
det är ingen som kan ge en garanti att man ens klarar en sida i taget. Krigets betong var inte av det bästa kvalitet , många års fuktvandring har ofta satt sina spår i en gammal källarvägg och urlakat bindemedel. Bara att lätta på trycket från utsidan kan sätta svaga väggar i rörelse. Gräver man dessutom lägre ner än sulan når så blir det ju ännu värre.
Det vi ser och hör är det som gick riktigt illa men det bildas många sprickor och smärre skador vid så drastiska ingrepp som bara dräneraren vet om. Oftast går det smärtfritt men jag skulle tänka en och två gånger om i valet mellan omdränering och en avfuktare. Tycker själv att omdränering är den sista utvägen och då ska grundvatten stå på källargolvet.
Jag är varken byggkunnig eller expert .... bara en ägare till ett 70 år gammalt tegelhus med gjutet källare
gaia
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.